Det var lite si sådär under hans första 3 månader, men när vi kom på att jag inte hade tillräckligt med mjölk och började komplettera med ersättning började han sova från 18.30 till 06 med ett nattmål.
Vid 6 månaders ålder slutade jag amma och då slutade han även med nattmålen. Han sov då i spjälsäng i vårt rum. Han fortsatte sova mellan 18.30 till ca 5.30 (vaknade alltid när mannens väckarklocka ringde). Vi fick ett bakslag vid ca 8 månader och han vaknade flera gånger i timmen hela nätterna. Det var dock inga problem att lägga honom. Då köpte vi boken sova hela natten och började kura honom, vi gav tyvärr efter redan första natten och följde inte allt som man ska, men på något konstigt sätt så lyckades vi ändå få ordning på sömnen igen
Vi flyttade in honom i eget rum, mörklade, busade fruktansvärt så ungen nästan kiknade han hade dock nappen kvar, efter bara ett par dagar så sov han som en liten prins från 18.30 till ca 06.00 och har så gjort hela tiden. Det enda som har hänt är att han vaknar till och smågnyr en liten stund men somnar alltid igen. På dagarna sover han ca 1,5 timme på förmiddagen och 1 timme på em. Fram tills för en vecka sedan fungerade allt helt underbart, det har alltid bara varit att lägga honom, skoja och busa säga godnatt och gå ut, han har alltid somnat utan att vi har behövt gå in igen. Men nu är det stört omöjligt, han skriker och står upp i sängen. Jag har aldrig hört honom gråta på detta vis. Han är helt ifrån sig. Det strular även med sömnen på dagen. Det började med att han vaknade en natt och gallskrek, det lät som han var vettskrämd. Vi lyckades inte få honom att somna om och efter ca 2 timmar gav jag upp och la honom i vår säng. (Detta var första gången han har fått ligga i vår säng) Han somnade efter en stund och sov till morgonen. Natten efter funkade det som vanligt, lätt att lägga och sov till morgonen. Men natten efter så började problemen. I går kämpade vi i fyra timmar innan han till slut somnade och då grät han sig till sömns, han sov dock hela natten till kl 7, det enda som hördes var att han vaknade och smågrät 2 ggr men somnade efter ett par min själv.
Det som har förändrat sig på dagarna är att han hänger i byxbenen hela dagen och gråter så fort jag går någonstans. Han vill helst av allt vara väldigt nära. Det går absolut inte att vara i ett annat rum eller ens stå upp och plocka undan i köket tex. han gråter och gråter och vill komma upp. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra och vad det är som hänt. Jag har precis fått reda på att vi väntar vårt andra barn och är ju givetvis extra trött och orkar inte så mycket som innan. Finns det någon som har lite tips att ge???
Mvh
Sara
Välkommen är du 
) Nu vet han varken ut eller in och tror att han måste klättra på dig för att inte "vargen" - faran, den allestädes närvarande som han inte kan åtgärda ett dugg, det kan bara du/ni - ska komma och ta honom.
Sätt dig ner på golvet hos honom och gör ingenting. Låt honom klättra och klänga och se då glad ut, utan en massa prat. Vänta tills han tröttnar och går sina egna vägar. För det gör han, om du inte avslöjar minsta irritation, stress eller otålighet utan bara lugn. 
