Min tjej fyller i dagarna 1 år. Inatt så hände det för första gången sedan kuren att hon vaknade runt 23 och var helt otröstlig för att när hon lugnat ner sig vara helt pigg och lekfull. Hon somnade först ca 03.00 och vaknade 06.30 (trots att hon annars vaknar 07.30).
Jag lät sambon ta större delen av ansvaret inatt med flit. Jag var uppe med honom men gjorde inte mycket aktivt arbete själv. Han bytte blöja, matade henne, tog henne till vår säng för att få henne att somna (var hon till slut somnade, efter 1-2 timmar av lek och bök) osv osv. Jag ville inte ens diskutera hur vi borde göra om vi ska följa metoder från SHN för att jag vet att det skulle kunna bli en konflikt. Jag hoppas han inser efter inatt att hans metoder inte är effektiva.
Jag lade henne precis igen för hennes förmiddagslur. Läggningen var relativt kort men väldigt intensiv. Hon gallskrek och det kändes nästan som om hon hade panik eller ångest. Slutade med att jag solfjädra och på så sätt lugnade hon ner sig och somnade. Sedan ramsade jag lite tyst och gick ut.
SHN-metoden har funkat exemplariskt för oss. Det har dock hänt att hon ibland kan vara extra ledsen och gråter i samband med läggning men aldrig att det yttrar sig som inatt. Jag brukar då annars bara gå in någon extra gång, tillrättalägga och ramsa så löser det sig. Min sambo, däremot, ifrågasatte för någon vecka sedan om det verkligen är bra för ett barn att vara så ledsen som hon är ibland och tyckte att vi borde göra på annat sätt. Jag var inte alls positivt inställd till det. Han ville t.ex. att vi innan läggning skulle varva ner med henne, t.ex. dämpa belysningen och hålla om henne eller ligga i sängen en kort stund så hon blir lugn för att sedan lägga henne. Jag gick motvilligt med på det för att han insisterade på att det var skadligt för henne att gråta (trots att hon är ett barn som väldigt sällan gråter). Sambon har också en tendens att springa in i rummet så fort hon gråter/gnäller, medan jag menar att vi ska låta henne reagera lite innan vi brusar in. Men det skiter han i och påstår att man är oansvarig om man låter barnet gråta. Och självklart ska ett barn inte gråta sig till sömns, men man bör lämna rum för ev. reaktioner. Vi är just nu väldigt oense om läggningen.
Jag har haft svårt att avgöra om jag ska fortsätta göra enligt SHN-boken i vetskap om att han förmodligen gör på sitt sätt ändå när han ska lägga henne. Det kändes som om det blir massa dubbla budskap till barnet som bara blir förvirrande. Och det är även svårt att "göra på rätt sätt" när hon t.ex. är ledsen och gråter för att jag då vill avvakta och se men han springer in i rummet och försöker lugna henne, trots att det är ganska uppenbart att situationen sällan blir bättre. Jag följer principen att det ej ska vara mycket trafik i sovrummet. Bara när det är nödvändingt.
Jag minns ganska mycket från SHN men lusläste lite imorse ändå. Jag har bestämt mig att ta saken i egna händer igen, som jag gjorde under kuren, och lösa det här. Det är uppenbart att så som det är nu inte funkar. Dock skulle sambon aldrig medge detta utan säkert hävda att det är andra orsaker bakom. Men i alla fall.
Hur ska jag göra? I läggnigen som var nyss gick jag in med inställningen att vara vänlig men bestämd. Finns det fler tips? Det jobbiga för mig är också att min rygg är vääldigt dålig, så det blir otroligt jobbigt att behöva stå böjd över spjälsängen för tillrättaläggande/solfjädring. Men jag antar att det måste göras, om än i ganska korta stunder.
P.S. Jag vill redan nu be om ursäkt för alla fel i texten. Är otroligt trött och småirriterad. Så himla onödigt att sitta i den här situationen.
P.S. 2. Medan jag höll på att skriva det här inlägget vaknade hon igen och skrek lungorna av sig. Helt otröstlig, ramsan bet inte alls. Så jag tog till solfjädern men det tog lite längre tid den här gången för budskapet att nå fram. Dock lugnade hon ner sig och sover, förhoppningsvis, nu. Stackars min lilla flicka, hon är så trött och uppenbarligen fylld av någon ångest
Ska jag solfjädra hela tiden nu? Det verkar ju vara det enda som biter. För att sedan successivt återgå till ramsan? Ryggen värker som tusan nu dock. Oh..
Prata om det som händer. Ge honom litteratur som kan hjälpa honom bli övertygad. Har du SHN-boken? Làt honom läsa om restaurangutfràgningen. Den är glasklar och sà rolig!