Inmobil 1-åring

[Lindalou]

Hej
Min yngste son på ett år har aldrig varit mycket för att förflytta sig: han har i vaket tillstånd aldrig vänt sig från rygg till mage (men han KAN för jag har sett det på natten! på dagen bara på sidan). Han har inte ålat, krypit, hasat, rest sig upp med stöd och förstås inte gått heller. Sedan ett antal månader tänker vi aktivt på att han ska ligga på mage vid ett antal tillfällen per dag, han AVSKYR det. Om han är riktigt nysoven och nyäten kan han vara nöjd någon minut eller så, sedan börjar klagolåten. Om man bortser från honom och håller på med sitt så ökar gråten i omfattning till förtvivlan, alternativt lägger han ner huvudet på armen, "deppar".

Han sitter sedan 9 månaders ålder mycket säkert på sin stjärt och verkar trivas med det! Och det är väl så jag tänker kring hans bristande behov av rörelse öht, det rimmar väl med hur han är i sin person, sitt temprament. Han är lugn och stillsam. Funderar, begrundar och söker ögonkontakt vid nyheter, agerar sedan. Han alltid varit superlätt att få att sova (bara att lägga ifrån sig, på sidan) och sovit mycket. Hade svårt att hitta sin viktkurva som lilliten, men är nu stabil och äter bra. Verkar tillfreds med livet, fin i kontakten, glad. Ingen impuls att sträva efter det han inte når med blir frustrerad om han inte har någonting alls att pilla med.

Jag är inte direkt orolig, mer konfunderad. Sa till BVC att han var sen i den motoriska utvecklingen (grovmotoriska, fingerfärdigheten är det inget problem med, och inter språket heller f.ö.), och de var - som alltid - vaga sin sina svar (Kunde beställa en läkartid om JAG var orolig, men det är väl deras uppgift att oroa sig över ev. avvikelser i barnens utveckling?! Jag vill inte gå runt med felsökarsiktet på på min pojke!)

Nu när han börjar bli så här stor funderar jag på hans muskulatur påverkas av inaktiviteten? För oss vuxna, och "vi är väl gjorda av samma lera som barnen" blir ju t.ex. höftböjarmusklen både svag och stram av för mycket sittande.

Jag undar om det är några föräldrar som känner igen det här och som kan beskriva hur deras barn utvecklades vidare. Kan man hjälpa honom vidare på något sätt? Det vrkar inte fel på benen som slår bam-bam-bam mot cykelsitsen t.ex. Jag funderar på en hoppgunga.

[Gäst]

Jag skulle be om en remiss till en sjukgymnast som arbetar med barn! En distriktsläkare, som man ju får träffa på BVC, kan, enligt min erfarenhet, ungefär lika mycket om små barn som en veterinär! Jag var orolig för Hannas motoriska utveckling när hon var tre-fyra månader och fick träffa en fantastisk sjukgymnast som kunde hjälpa till med tips och råd om hur vi kunde stimulera hennes utveckling och som kunde bedöma om det var "fel" på henne eller om hon bara var sen (hon är född en månad för tidigt).

Lycka till!
Pea

[maxikaxi]

Hej,

Vi har träffat en sjukgymnast pga jobbig födsel och hon gav oss små träningsövningar (då 10 månader) som vi kunde göra tillsammans med vår son för att hjälpa honom att stärka sin muskulatur lite snabbare. Efter 3-4 veckor gav han sig iväg på sin första åltur och någon dag senare kröp han. Det hade ju kommit ändå, bara lite senare.

[anna]

Hej!

Hoppgunga är nog ingen dum idé! Eller gå-stol, eller lära-gå-vagn.

När du lägger honom på mage, kan du inte locka med något ätbart? Lägg fram lite jordubbar eller något du vet han gillar, några inom räckhåll, några utom. Det kanske kan trigga honom lite

Är du orolig ska du självklart söka vidare, men jag tror inte det är någon fara. Det är väldigt olika hur barn utvecklas i det motoriska.

kram anna

[annawahlgren]

Skönt att höra ditt resonemang. Du söker inte fel och vill inte in i det s k vårdmaskineriet (även om en bra sjukgymnast visst kan vara en god idé), men du noterar också att han verkligen är (grov)motoriskt sen och känner på dig att det inte riktigt är som det ska vara, dvs kan ställa till problem för honom.

Han låg på rygg från början och fick aldrig kläm på den rörelsefrihet han skulle haft från första stund och den rörelseförmåga han skulle utvecklat med den, spontant och direkt (precis som han rörde sig i magen - där låg han inte stilla, eller hur, trots sitt lugna temperament ).

Små barn som är "uppfödda" på rygg bryter samman när de plötsligt läggs på mage därför att de inte har en aning om vad de ska göra med den positionen. De har "glömt" det de aldrig fick fortsätta eller ens börja med, utanför magen. De känner sig än mer rörelsehindrade av magläget än av ryggläget, som de ändå lärt sig använda till vissa saker - som att se uppåt, gripa uppåt, så småningom sitta upp, och att då kunna använda händerna än friare, både uppåt och åt sidorna. Att händer och armar skulle kunna användas för förflyttning har de ingen aning om. De vet bokstavligen inte hur man gör - det de "visste" som nyfödda och var så att säga programmerade till: att sätta sig i rörelse.

Läs februarikrönikan 2005 noga, vill jag be dig

Och sätt igång med ett envist kryp-kurande Precis som du gör, men mer systematiskt och oftare, i minst fem pass om dagen. Låt sammanbrottet ha sin gång - du kan inte ta ifrån honom det. Den dagen, den stunden kommer, då han förstår poängen med att ligga på golvet (barfota, alltså med fötterna lika fria som händerna), och då tar han saken i egna händer, bokstavligen. Du kan ju inte krypa åt honom och han måste komma på det själv: börja med att åla och göra den fantastiska upptäckten att han faktiskt kan förflytta sig för egen maskin, för att sedan så småningom resa sig på alla fyra.

Lägg honom alltså på golvet t ex efter varje mål. Möblera upp intressanta saker precis utom räckhåll. Besticklåda, muta, fjärrkontroll, telefon, bil... Gärna alltså sådant som är lite småförbjudet och därför extra intressant. Ta tid. Bestäm kanske fem minuter allra första gången, tio sedan, tolv, femton, tjugo. Mitt brutala råd är alltså att låta honom bryta samman om han absolut måste (och det "måste" han, se ovan) och inse att du inte kan hjälpa honom där annat än just genom det du gör: låter honom övervinna första motståndets lag, invänta Den Tomma Tiden och - sätta sig i rörelse. Själv. Till slut. Se det som rena träningspass, utan någon som helst känslomässig färgning av det hela Låt klockan och tiden obönhärligt bestämma verksamhetens längd i enlighet med vad du bestämt och låt ingenting rubba det. Försök ta upp honom i ett ögonblick när han är nöjd, så du inte hemfaller åt räddning eller tröst.

Jag tror inte han behöver många envetna dagar av en så här strukturerad liten kur förrän han kommer på de glömda talanger han borde fått odla från start, och då går det snabbt Då kan han avverka flera månaders motorisk utveckling på några veckor.

[maxikaxi]

Hej igen,

Vår kille kom igång sent med grovmotoriken därför att han är tämligen korpulent och sjukgymnasten vi träffade förklarade för oss att han inte fått den muskulatur som behövs för att orka hålla upp sin kropp med armar och ben samtidigt. De övningar vi fick till råd att genomföra några gånger per dag gick ut på att stärka arm och benmuskler. En övning var att han skulle stå på knä lutad mot ett armstöd (benmuskler) och en annan var att att vi skulle ställa honom i krypställning och låsa fast hans underben mellan våra egna underben så att han kunde stärka sina armmuskler. Vi ställde en spegel på golvet vilket var mycket uppskattat av honom.

Är ni oroliga att något inte är som det ska, så be att få träffa en sjukgymnast. Det är mycket lugnande att få prata med en professionell som är van vid att titta på barns motoriska utveckling.

[annawahlgren]

Med all respekt för både dig, Maxikaxi, sjukgymnasten och resultatet, vill jag åter och likafullt hänvisa till februarikrönikan 2005.

Backa bandet, ge barnet de evolutionsbestämda förutsättningar det skulle haft från början - och lilla barnahjärnan får (äntligen) de signaler den behöver för att barnet ska kunna sätta sig i rörelse. Det är inte muskelträning via fasthållande och vuxenstyrning som bestämmer rörelseförmågan. Det är helt och hållet hjärnan

[maxikaxi]

Med alla respekt för dig, Anna Wahlgren och din februarikrönika, så säger mitt sunda förnuft mig att hjärnan inte på egen hand kan förflytta en kropp.

Visst hade vår son klarat av att på egen hand bygga upp de nödvändiga muskelresurser för att kunna förfytta sig framåt. Det hade nog, som jag också skrev, bara tagit lite längre tid.

Jag hittar inget i Lindalous inlägg om att deras son tillbringat mycket tid på rygg. Vi har i alla fall ihärdigt haft vår son mycket på mage eftersom vi redan från början har fått påtalat från just sjukgymnasten vikten av att främja den motoriska utvecklingen. Anledningen till att vi hjälpte honom på traven var att han till slut bara lade huvudet på armen så fort vi lade honom på magen.

Självklart har inte vi styrt över hans rörelseförmåga genom att utföra dessa övningar. Det är helt och fullt hans egen bedrift att han numer kryper. Skillnaden är nu att hans kropp klarar av att utföra de handlingar som hans hjärna signalerar. Du kan inte få mig att tro att en hjärna, hur skarpsinnig den än är, klarar av att flytta en kropp utan muskelkraft.

Lindalou undrade i sitt inlägg om det fanns föräldrar som kände igen sig i hennes problematik och hur de i så fall gick vidare. Jag är en sådan förälder.

[annawahlgren]

Hjärnan är motorn. Bilen går inte utan motor, hur mycket du än puttar på den

[mia75]

...den kör inte heller utan hjul även om motorn är igång...

Nu får ni faktiskt sluta trätas om detta!

Alla vet vi ju att faktiskt behövs BÅDE hjärnan och musklerna för att vi ska kunna röra oss!

[annawahlgren]

Nej, det var väl inte meningen att vi skulle plocka bort benen på lilla barnet

Träta Moi Inte då

[Lindalou]

Hej!!
Jag vill gärna rapportera om den motoriska utveckling min drygt 1-årige pojke genomgått sedan jag skrev inlägget. Som AW tipsade om började vi lägga honom på mage utan prut och "emotionell färgning", regelmässigt, bara undantagsvis sittande på stjärten. Och - precis som AW predicerade - började det hända saker! Han accepterade snart att ligga på mage långa stunder och ofta. Inom två veckor började han sno sig, något vi bara väntat och väntat på. Det är nu hans sätt att röra sig på. Och hela han har totalt sett blivit mer rörlig, förut stod benen ut som två torra spaghettisar när han satt, nu böjer han på benen och hela den lilla kroppen vickar fram och tillbaka.

Några föräldrar här på forat tipsade om sjukgymnast och övningar (tack igen maxikaxi). Av dessa övningar tror jag att han har tillräcklig armstyrka men kanske inte i benen (försöker ställa honom på fötterna och sakta, sakta sträcker han på sig allt mer i knän och höfter...) Bad om sjukgymnstkontakt via BVC, de ville gå via psykolog men jag tror faktiskt inte det handlar om en generell utvecklingsförsening när jag ser hur han är för övrigt. Pratade med sjukgymnasten idag som bl.a. sa att hon tyckte att riktigt späda barn skall läggas på mage om än bara fem sekunder åt gången....! Alltså: jag har ju sett hur mycket det hjälpt vår pojke framåt, varför har inte BVC -sköterskan tipsat om det redan vid 8-månaders kollen eller nu senast? Förstår inte, brist på kunskap eller engagemang?

I vilket fall, nu står kanske sonen på en platå, jag vet inte, men han har tagit första steget mot ett mer rörligt liv. Det stilla temperamentdraget finns dock där, det är svårt att locka honom med något han inte når alls, då ger han liksom upp och pillar på sina tår istället eller grinar tills han somnar av utmattning. Jag är dock inte orolig, jag tror att han kommer att fixa det härpå lite sikt, med eller utan sjukgymnastens hjälp.

Tack Anna och andra föräldrar som kommit med tips, är fortfarande öppen för reflektioner./Lindalou

[Mamma Anna]

Hej!

Din beskrivning av din lille 1-åring hade mycket väl kunnat vara en beskrivning av min nu 5 ½-åriga dotter i samma ålder! Hon vände sig ALDRIG från mage till rygg eller tvärtom (tror att hon var 4 år när hon gjorde det första gången ), satt på rumpan och hasade sig fram (kröp alltså aldrig), började sent med att resa sig och gå utefter möbler och tog sina första steg när hon var 14 månader. Fast då tog hon å andra sidan 20 steg i ett svep! Tilläggas bör kanske också att hon nu är en fullständigt normalt utvecklad tjej .

Barn är olika, både i utveckling och temperament. Ibland gäller det att ha lite is i magen (även om det kan vara svårt)! 8)

[annawahlgren]

Underbart, Lindalou Jag blir så glad

Att hamna på magen och få ta för sig (i sin egen takt och på sitt eget vis) av rörligheten på golvet i livet i världen - det är ett Sesam-öppna-dig. Kanske inte första minuten, men solklart SNART och FORT Och vilka mirakulösa resultat, vilkem glädje

Pussa på lilla älsklingen och låt honom jobba på Underskatta inte mutans betydelse... Vid behov

[Lindalou]

Hej igen alla,
jag har ytterligare en fundering kring sonen som kanske hör hemma på ett annat forum men nu har jag ju startat här: jo, pojken har sedan några veckor börjat sova så oroligt på natten, vaknar ofta, är inte helt lätt att få att somna om. Han har alltid somnat och sovit med lätthet (till skillnad från hans storebror, så jag och pappan vet en helt del om hur man får barn att sova på natten). Det känns inte som om han är klarvaken, mer att han är lättväckt och lättstörd. Kanske hör det till saken att han sedan en tid tillbaka börjat äta själv och accepterar allt mindre att bli matad alls, jag är lite brydd på om han får i sig det han skall (han är mager i läggningen men legat stabilt på sin kurva länge nu). Har den oroliga sömen med det som händer med motoriken att göra eller maten eller alltihop?

Tacksam för synpunkter.