Jag har sökt lite och spanat in några trådar och hittat en del svar men inte tillräckligt för att vi ska känna oss trygga med att köra en ny kur.
Jag börjar med lite fakta.
- Vår dotter är 19 månader och tre veckor.
- Det är den envisaste lilla rackare ni någonsin kan tänka er, viljestark är bara förnamnet, och det har hon varit sen hon tittade ut.
- Vi har kurat henne tidigare men tappade tråden för snart ett halvår sedan.
- Just nu visar hon solklara tecken på förtrots men samtidigt en del ängslan, väldigt klängig och mammig.
- Förskolan har precis bekräftat hennes närhetsbehov för oss då de berättade att hon somnar bara på dagvilan om hon får hålla någon i handen eller sova nära någon.
- Vi bor i en liten 2ROK och sover därför alla tre i samma rum.
Efter traditionsenlig tandborstning, blöjbyte, pyjamas och välling med mys i soffan så säger hon godnatt till mamma eller pappa som inte lägger. Sen lägger vi oss i hennes säng med henne och läser 3-4 böcker, släcker lampan och låtsas somna brevid henne. Hon brukar krypa runt, klättra ur sängen, dricka lite vatten, försöka "väcka" oss och sen ger upp, lägger sig och försöker somna själv till slut intill oss.
Vaknar hon under förkvällen (innan vi lägger oss ca 22-23) så somnar hon i regel lätt om igen, ibland själv, ibland med lite klapp på ryggen och ett lätt "schhh".
Natten
Under natten vaknar hon mellan 8-10 gånger, ofta letar hon efter oss genom att krypa runt i sin säng och gråta. Igår natt tassade hon upp tyst som en mus och vi vaknade av att hon stod i vardagsrummet och grät för att hon inte visste var vi var.
Efter 3-4 gånger av "om-läggningar" så tröttnar vi och sover kvar i hennes säng. Hon vaknar vidare ändå och alla vaknar av hennes "fråge-gråt" som drar igång direkt varje gång hon vaknar. Vi "schyshar" och hon somnar. Hon vill gärna klänga sig så nära som möjligt så hon sover som ett frimärke mot oss. Obekvämt för alla parter och sömnen blir därefter.
Teori
Vi har något slags embryo till vad vi tror att vi behöver göra.
Vi tror att vi behöver introducera lite "läggningsmusik", lite lugna klassiska låtar som kan hålla henne sällskap under insomnandet.
Kanske även använda samma musik som "svar" vid natt-gråten?
Vi tror också att vi till slut behöver förändra läggningen drastiskt genom att istället säga godnatt, släcka och gå ut efter de 3-4 godnattsagorna.
Tvekan
Det som gör oss tveksamma är:
1. Hennes envishet - Det som kanske tar andra barn 3 dygn att lära in tar den här lilla damen 7, för hon ska bara inte, tycker hon.
2. Osäkra på hur - Vi vet inte exakt hur vi ska ta oss an uppgiften, ska vi börja med musiken bara? Ska vi börja med natten eller läggningen eller allt på en gång? Är det något vi glömmer som skulle göra det lättare eller bättre för henne att ta in detta?
Framförallt - 3. Hennes hysteri-gråt - Hon kan sätta igång och gråta så hårt, högt och länge så vi vet inte vad. Det här är inget vanligt gråt utan det här är något extra som kommer över henne (förmodar vi) när hon blir så ledsen så känslorna svämmar över. Det är som panik-skrik blandat med våldsam gråt. Hon är totalt okontaktbar (precis som i hennes värsta raseri-/vredesutbrott) mitt under den värsta gråten och det enda vi kan göra är att finnas nära och hålla om henne och trösta när hon kommit ur det värsta. En oerhört obehaglig och omskakande upplevelse varje gång det händer.
Nu vill vi ha er hjälp. Vi kanske är naiva som tycker att vår lilla dotter är "extra-unik" eller "svår" men vi hittar inte klara besked för oss som föräldrar när vi letat här och vi behöver er hjälp och ert stöd för att känna oss trygga och få rätsida på detta. Vi vill bara sova och vår stackars lilla dotter (som under vaken tid är den gladaste och goaste man kan tänka sig!) behöver också få ordentlig sömn.