8-månaders på kur. Vill bara sitta upp.

[Benny Guldfot]

Vårt stora hinder är att vår M alltid vill sätta sig upp. Vi kör buffning och han är tyst och sover? avslutar med solfjädern och ramsa x 1 och så fort buffningen och handen på ryggen släpper så reser sig M upp.

Det är svårt att stå utanför med bekräftelseramsa när han sätter sig upp direkt trots att man tror att han sover. M sitter upp och gråter eller kryper runt i sängen och gnyr.

Han läggs tillrätta och buffas snabbt till ro. Men sen upp igen.

Natt 1 sov M sov 9:30 timmar. Somnade in 19:30-19:43. Väcktes 07:00.

Natt 2. Somnade in mellan 19:30-19:48. Vaknade 06:45. Sov 10:45 tim.

Natt 3. Somnade in 19:55 - 20:10. Vaknade 06:45. Sov 09:45 timmar.

Nu börjar natt 4. Insomning varade mellan 19:50 - 20:15. M läggs tillrätta. Går ut med ramsa. Han småpratar. Gnyr stegrande. Svarar inte på ramsa. Lägger tillrätta. Buffar. M sätter sig upp.
..and so the story goes.

Har letat min inte hitta någon tråd angående viljan att sitta upp.

[klockan]

Hej och varmt välkommen hit till forumet ,

jag tänker såhär när jag läser det du skrivit: just nu förväntar han sig att han ska bli buffad till lugn så han kan varva ner och somna in. Och riktigt så ska det ju inte vara när man har avverkat hela 4 nätter . Ni bör arbeta mer med ramsan , för det är den som skall tala om för honom vad det är som gäller.

I kapitlena "Lugnet" "Säkerheten" och "Njutningen" beskrivs hela processen som kurens 11 dygn innebär. Jag undrar huruvida ni lyckades etablera Lugnet för att sedan ta er vidare mot Säkerheten dvs få er son att , med stöd av er, lägga sig ner själv och somna in.

Att ett barn kryper, sitter el står vid insomningen tänker jag eg inte är ngt mer konstigt än att det ligger ner

Bemötandet gentemot ett barn som frågar om vad det är som gäller tänker jag bör bli detsamma oavsett hur det väljer att möta sömnen. Sängen är den tryggaste platsen, det är det vi ska förmedla. Och vi finns därute, nu är det dax att sova. Men får man hela budskap som bygger på att de vuxna kommer in och ska hjälpa en, då får man ju som aldrig chansen att själv lära sig. Om du är med? Det är ju det hela SHN-kuren bygger på, att vi ska hjälpa barnen att somna in och somna om själva. Oavsett hur det beter sig i sängen när vi lämnar dem

Mitt tips till er är att ni tar ett litet omtag, ev läser på mer i boken kring grundteserna med kuren, och sen börjar etablera ramsan på allvar, OAVSETT vilken insomningsställning sonen väljer.

För att förebygga krypande, sittande etc efter sänggående så rekommenderar jag att ni övar mkt krypning/ålning etc på dagtid. Vi körde flera små korta pass/dag i samma ålder och det gav resultat snabbt.Är man aktiv på dagtid slipper man vara det nattetid Utevistelse: 2 pass/dag vakentid, gärna öva krypa/åla på marken, gör oxå susen och kan bidra till att man känner sig extra "slut" när kvällen sen kommer.



Ps. Vet inte om du läst under FAQ:s http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=20621

Här finns en del om 8 mån-ångesten och vad den kan ställa till med och hur man bemöter den. Där finns även en tråd om hur man kan tänka kring ett barn som står upp...(inte samma problem som för er, men som sagt...stå,ligga,krypa...spelar ingen roll... ).

[klockan]

PS. Nu åkte inlägget iväg innan jag var klar . Jag vill bara tillägga att jag ser ju att nätterna verkar ha räntat på bra så en bit på vägen är ni helt klart! =D> :thumbsup: Vill därför förtydliga mig att med "omtag" och "läsa på" etc så menar jag att ni kanske får satsa extra krut på just läggningen/insomningen för att få till helheten eftersom jag uppfattade det som att resten av nätterna funkar OK? På precis samma sätt som ni bemöter uppvak bemöter ni nedläggning/insomning från scratch på kvällen oxå.

Och som sagt, jag ska inte säga till 100% att det är 8mån-ångest som spökar,men ha de med i beräkningen. Det är inget farligt, man behöver bara stå mer pall än vanligt och vara extra tydlig/tillgänglig. Och när man då startar en sånhär process i en sån utv-fas så är det ju klart att det blir extra mkt frågor. Men det är inget som man inte kan styra upp.



Skriv gärna in sonens födelsedatum samt startdatum för kuren i din profil så att vi lättare kan relatera till var ni befinner er. Vi finns här, så ös på med frågor i forts om det behövs!

[TorsMamma]

Hej och välkomna!

Först vill jag säga att ni har gjort en fantastisk början! =D>

Sen vill jag bara säga att. Detta är ingen söva metod, det är en lugna ditt barn metod. Så att buffa och solfjädra till sömns, det är ett enormt KRISVERKTYG som vi har när barnet har enorm kris.

Att sätta sig upp, krypa runt på alla fyra och gny är fullt tillåtet och kallas privatliv.

Ramsan sägs alltid minst X4 rytmiskt som ett fyrfaldigt leve inte kan bli ett enfaldigt leve.
Ni har lyckats komma en bit på vägen, men läs trygghet är säkerhet kaptilet igen! Det står så tydligt där vart ni är och hur ni kommer vidare.

Så massa skratt till go natt, lägg en lycklig unge, lägg till rätta och är han lugn så gå ut med ramsa, HÖGT och tydligt X4. Sen är det dags för husljud, rejäla sådana, så han har något tryggt att lyssna på. Jagar han upp sig, ramsar man igen tills han lugnar sig. När han är lugn kommer bekräftelse ramsan X4. Och så håller man på, tills han faktiskt tar ramsan till sig och lugnar sig av den. Blir det ENORM KRIS, ja då kan man gå in och lugna, (inte söva) gå ut när de är lugna och då ramsa igen X4 på väg ut. Sen, REJÄLA husljud igen. disk, tvätt, dammsugning, hårtorkar osv...
Försök att backa lite i kuren och se det som om ni är på natt 2-3 så har ni något att fortsätta vid. Ta fram lathunden och sätt den på dörren så ni vet vad ni skall göra.

Sist, Som Klockan skriver. Ålning, krypning bör man öva MASSA på dagen! 10ggr/5min/dag är min rekommendation. MINST. Samt utevistelse på det. Man behöver vara "skidbacke trött" när man lägger sig. Det är då man sover som skönast.

Hur ser resten av schemat ut?

[Benny Guldfot]

"Sen vill jag bara säga att. Detta är ingen söva metod, det är en lugna ditt barn metod. Så att buffa och solfjädra till sömns, det är ett enormt KRISVERKTYG som vi har när barnet har enorm kris."

Tack! Det framgår inte riktigt av boken vi har att det endast skulle vara ett krisverktyg. Då har vi kanske överdrivit buffandet.

M somnade igår 20:15 och sov till 23:55.

Sen vaknade han och gnydde och var lite missnöjd. Försökte sätta sig upp men stretar emot. Sitter upp, faller åt sidan och somnar 23:59. Sover sen till 06:45 med en del mindre uppvak 01:45, 04:05 och 04:30 där han somnade om till ramsan eller en buffning på en minut. Han sätter sig ofta upp och gnäller och somnar ibland sittande.

Om det är helt okej att han får krypa runt och hålla på känns det bra. Det gör ju vi vuxna också mer eller mindre.

Jag återkommer efter den kommande natten.

[Benny Guldfot]

Ett litet tillägg bara. Efter att ha läst om det så verkar det inte vara någon 8-månadersångest.

Krypa och försäka stå upp gör han hela tiden. Det samt hoppgunga i 90 minuter per dag. Att hålla honom i gång under dagen är det minsta av våra problem

[klockan]

Okej Då röstar jag för att ni håller igång ÄN mer på dagtid. Hoppgunga är kanon, men att få krypa,åla etc är ännu bättre och hjälper den motoriska utv på traven än mer. Använd intressanta leksaker som han får sträcka sig efter, hjälp till så lite som möjligt, bara gnm att dra lite i armen t ex.

Det framgår inte riktigt av boken vi har att det endast skulle vara ett krisverktyg. Då har vi kanske överdrivit buffandet.

Då är ni med i matchen nu :thumbsup: Så låt nu ramsna jobba och tala om för honom vad som gäller!

Och ja, vi har alla våra egna stilar när vi ska somna .Och det ska man ju få ha oxå.Men man ska bli lämnad ifred medan man förbereder sig för den sköna sömnen.

:thumbsup:

[Benny Guldfot]

Jag har en fundering till. Skrattet till go'nattet. I normala fall brukar man ju få barn? och vuxna att varva ner innan man går och lägger sig. Om vår kille blir glad och uppspelt känns det inte direkt som att det blir lättare för honom att sova. Tack för alla snabba svar by the way.

[Norahsmamma]

Hej och välkommen hit säger jag också

Skrattet till go'nattet är till för att liksom skapa en glad inramning inför sänggåendet. Ju gladare man är innan man lägger sig desto längre har man till eventuell gråt och de små ser hela nattningsproceduren och sänggåendet som något kul, positivt och mysigt. Själva nedvarvningen kan de små sedan sköta själva genom att glada ligga och t.ex pilla med snutten eller berätta för snutten vilken häääärlig och rooolig dag man haft

Läs gärna sidorna 78-80 i boken (Internationella Sova Hela Natten). Där har AW beskrivit klockrent om värdet av skrattet till go'nattet och även om varför det är att föredra framför den klassiska nedvarvningen.


//Norahsmamma

[Manfred10]

Hej och välkomna säger jag oxå!

Jag undrar lite hur noga ni har läst boken? Svaren på dina frågor finns där.

Tack! Det framgår inte riktigt av boken vi har att det endast skulle vara ett krisverktyg. Då har vi kanske överdrivit buffandet.

Och redan under andra natten på Sova hela natten-kuren är det dags att stoppa tillbaks buffningen i Verktygslådan. Då ska ramsan ta över helt.

Andra natten:

Nu går nattningen betydligt snabbare. Skriv upp och jämför!

Pass på bara så du inte buffar en sekund längre än nödvändigt. Det gäller att inte fastna i ”buffningsträsket”. Nu börjar lille Gustav nämligen tycka om på allvar att bli buffad och skulle gärna se att du höll på med det både länge och väl. (Varför inte hela natten?) Ta honom ur den villfarelsen! Bara vid det effektiva beskedet i samband med den glada läggningen ska han nu buffas. Övrig verksamhet ska helt inriktas på ramsan.

Men inte heller med den får du fastna. Lägg lock på överkoncentrationen, schasa ut alla orosvargar och gå bort från dörren!

Från och med andra natten är buffandet att betrakta som kristilldelning. Och då menar jag KRIS. Buffa så kort och effektivt det någonsin är möjligt och så absolut sällan som går. Helst ska ramsan ta över helt denna andra natt.
Efter första natten är det inte nödvändigt att buffa eller ramsa tills barnet är helt tyst. Det är inte farligt eller fel att vara arg – vilket förmodligen är vad Gustav blir med (o)jämna mellanrum nu.

M somnade igår 20:15 och sov till 23:55.

Hur ser ert schema ut? Ser ut som om ni har olika tid för läggning varje kväll.

Jag har en fundering till. Skrattet till go'nattet. I normala fall brukar man ju få barn? och vuxna att varva ner innan man går och lägger sig. Om vår kille blir glad och uppspelt känns det inte direkt som att det blir lättare för honom att sova.

Ett viktigt inslag i Sova hela natten-kuren är skrattet-till-go’nattet.

Säkert har du fått höra att små barns sänggående ska föregås av långsam såkallad nedtrappning. Man skulle då låta dagen tona ner i stillhet, dämpa belysningen, läsa lågmälda sagor, mysa och gosa ända in på sängkanten och gärna lägga sig där själv, klappandes och smekandes på lilla barnet tills hon eller han somnar.

Undertonen viskar förstås att det är synd om små barn som måste sova på nätterna. (Det är synd om deras ömma föräldrar också, som inte får sova på nätterna.) Den långsamma nedtrappningen – som inte sällan tar timmar – ska bereda plats för tröttheten; barnen ska vilja ta sig den sömn de behöver, som de ju sägs kunna. Och det kan de väl inte göra förrän de är riktigt trötta. Eller ska vi säga svimfärdiga? Alltså får de tröttas ut både länge och väl.

Sova hela natten-kuren pläderar för en helt annan linje.

Små barn ska läggas i tid, och de ska läggas under synnerligen aktiv glädje!

Små barn ska skratta innan de somnar. Helst ska de skratta hela vägen till sängen. De ska ha så roligt, innan de går och lägger sig eller blir lagda, som de väl aldrig haft förut i hela sitt lilla liv. De ska skratta så de kiknar, helst. Hjälper ingenting annat får man kittla dem till det. Skratta ska de!

Varför det, då?

Tänk dig själv. Du har haft en trist, intetsägande, jobbig eller bara fullkomligt meningslös dag. Ska du sedan gå och lägga dig på det, utan att ha kunnat njuta någon ljuspunkt på hela dagen, ser du inte precis fram emot den nya dagen som väntar så fort du vaknar igen. Förmodligen drar du ut på sänggåendet ganska ordentligt för att försöka fylla åtminstone slutet av dagen med något innehåll värt namnet. Kan du ha kul på kvällen, uppleva något positivt och trevligt, meningsfullt eller bara skönt – då har dagen i alla fall innehållit någonting. Då kan du gå och lägga dig med välbefinnande i kroppen och med en helt annan tillförsikt. Ja, då kan du till och med se fram emot den nya dagen!

Små barn fungerar likadant. De kan också ha dagar då ingenting vill sig. Inte minst övertröttheten, som alla små barn med sömnbrist och sömnproblem ackumulerar under månader (och kanske år), ser till den saken. Det behöver du bara gå till dig själv för att förstå. För den som ständigt är för trött förlorar livet sin lyster.

Därför ska små barn ha riktigt roligt innan de somnar – vare sig de vill eller ej, höll jag på att säga. De ska skratta, och de ska skratta högt. Allt vad sagoläsning och myspys och kel och smek och ömhet och närhet heter ska förläggas tidigare - inte till kvällsproceduren, som ska betecknas av skoj.

Efter skrattet-till-go’nattet går sedan själva läggningen på mindre än två minuter.

Undertonen viskar här ingenting om att det skulle vara en påfrestning för små barn att sova. Budskapet är det motsatta. Det är lika lite synd om små barn som får sova som det är om deras ömma föräldrar, som får sova.

Att sova på nätterna är det självklart naturliga, liksom det självklart nödvändiga, för både stora och små. Dessutom är det härligt, skönt och åtråvärt!

Skrattet-till-go’nattet understryker att det inte bara är en förmån att få sova på nätterna, det är också underbart roligt att gå och lägga sig / bli lagd. Rena festen!

Skrattet-till-go’nattet slår upp dörren till njutningen på vid gavel.

Jenny

[Benny Guldfot]

Jodå tack. Vi har läst boken. Både en och två gånger. Första insomningen är inga problem. Efter han har lagt sig sover han inom 15-20 minuter. Ibland pratar han eller är lite missnöjd, gnyr innan han somnar. Det funkar även med ramsan. Och han är på gott humör vid läggningsdags även om han inte skrattar så han kissar på sig.

Men när jag läser att barn nu sover 12 timmar. Är det i sträck? Är det att helt utan vakna alls? Aldrig vakna upp och gny eller prata lite grand?

I natt somnade M efter 15 minuter. Han las ner i sängen 19:53. Han somnade 20:08.

Han vaknade till och gnydde vi 22 och 23 men somnade om direkt efter att vi sagt ramsan två gånger. Det tog inte ens 30 sekunder för honom att somna om. Jag vet inte ens om han var riktigt vaken eller gnydde till i sömnen.

01:30 Vakande han däremot och var ledsen. Han vill sitta upp och det hjälper inte att lägga honom tillrätta. Han reagerar inte nämnvärt på ramsan i det här läget. Han spjärnar emot efter tillrättaläggande och vill upp och sitta. Han gråter rejält och vill sitta upp och krypa runt. 02:00 somnar han tillslut efter ramsor och totalt 2 minuters buffning.

(Under de här fyra första nätterna har han vaknat upp likt ovan och vart vaken cirka 30-60 minuter. Här hjälper inte ramsan som vid de andra miniuppvaken. Tar man bort dessa så skulle hans nätter bestå av 10½-12 timmars ren sömn.)

Sen ett par uppvak?? på 30 sekunder under natten där han somnar om direkt.

Klockan 06:00 sitter han och jollrar klarvaken och glad. De andra nätterna har han vaknat 06:30 eller väckts klockan 07:00.

På dagen sover han mellan 2-3 timmar i vagnen under två utepass.

Det måste väl samtidigt variera, även hos barn, hur många timmars sömn de behöver?

Om vi bara kunde arbeta bort bort de gråtande uppvaken så vore det bra.

Nattskräck?

Jag är väldigt tacksam över att ni svarar men det vore till större hjälp om ni inte bara hänvisade till boken. Jag upplever inte som att jag finner svar på de frågor jag ställer här i boken. Således min tråd.

Ps. Enda sättet för honom att bli mer aktiv under dagen är att han springer ett maraton. Han är jämt pigg och glad på dagarna.

[TorsMamma]

Hej,

Jag skall vara ärlig mot dig här. MÅnga frågor du ställer står svaren i boken och Jenny tog sig stora besvär med att faktiskt citera så du kunde läsa många av dina frågor och svar. Tonen mot henne är inte helt sjysst faktiskt. Vi jobbar alla här ideellt och på vår fritid. Forumet är gratis och vi är alla vanliga mammor som skriver VÅR egen erfarenhet. Somliga av oss har lite mer än andra men vi gör allt på vår fritid.

Så det jag kan få ihop är att du kör lite freestyle och gör det många tror de kan göra. Tar russinen ur kakan. Detta funkar för ett fåtal men långt ifrån andra. Det som funkar för de flesta när de bakar en kaka är att man följer receptet. Så när vi här ger råd ger vi det utefter boken. Självklart gör du sen vad du vill med de råd.

Men nu har vi ställt dig frågor och du verkar inte ha något riktigt schema på plats. Detta är A och O i kuren. Hur vi gör på dagen har direkt spegling på natten. Så här måste du om du vill ha vår hjälp också sammarbeta lite bättre med oss.

Läs gärna boken igen, ibland ser man andra saker och läser på annat sätt när man är mitt inne i kuren.

Sen har vi också våra favoriter där man kan läsa om vanliga problem som många stöter på.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=20621

Vi börjar där så fortsätter vi sen.

[Benny Guldfot]

Hej igen och cred till alla som jobbar ideellt och på sin fritid!

Vi har följt boken. Vi kan ha buffat lite för länge de första två nätterna men har försökt fasa ut det och ersätta med ramsa. Reaktionen från M har också varit positiv. Han behöver inte ammas under nätterna längre t ex. Han somnar om själv med hjälp av ramsan.

Men jag upplever fortfarande inte att jag fått något råd angående varför han promt måste sätta sig upp vara missnöjd och sedan ledsen EN gång per natt i 30-60 minuter innan han somnar om. Tillrättaläggning, buffning, solfjäder och ramsa funkar inte då. Han ska bara upp i sittande.

Jag har inte försökt ha någon ton mot Jenny alls utan önskat ett svar utan att bli hänvisad till boken. Om alla svar fanns i boken skulle väl knappast detta forum finnas, eller hur?

Ni frågar efter schema och vi följer boken +-15 minuter. Men jag har svårt att förstå vad det är i schemat som triggar det faktum att han måste upp i sittande och inte bara kan somna om till ramsan vilket han gör under andra tillfällen under natten.

Är det för att han vägrar sova 90 minuter mitt på dagen utan bara 60 minuter som gör att han ska sitta upp om nätterna. Ja, då får vi försöka tvinga honom sova trettio minuter till. Hur nu det ska gå till.

Barn är unika individer - precis som vuxna. Således borde även små barn har ett sömnbehov som differentierar sig lite mot andra barn.

Tack, vi får väl söka råd någon annanstans utöver de svar vi kan få i boken.

[Benny Guldfot]

@ Torsmamma

Din profil säger att ditt barn (Tor?) sov 12 timmar innan fyra månaders ålder. Var det utan att gå upp eller få ersättning en enda gång? Eller vakna till?

[klockan]

Hej,

det är ju jättefrustrerande att inte veta vad det beror på att ens barn beter sig som det gör, t ex sätter sig upp i sängen el ngt annat . Min erfarenhet, har 3 barn själv, samt har hängt här på forumet och bistått föräldrar i deras kurande är att det inte är spec ovanligt att barn sitter el står när de ska somna. Som jag skrev tidigare så tänker jag (men det är som sagt jag det) att det inte är ngt konstigt med det.

Grejen blir ju att HJÄLPA barnet att förstå att det ska sova/somna om. Och där är SHN en finfin hjälp jmfrt med andra sätt! Tro mig, jag har oxå varit där och provat och testat och vänt och vridit...tillslut har man vridit och vänt slut på sig själv och ff a barnet som inte vet ut el in längre. Det är nog inte så att SHN är ngt trolleri eller så, utan mer att det är en sammansatt strategi - ett helhetstänk, som dessutom är respektfullt mot barnet. Så ser jag det iallafall Läser man mer av Anna Wahlgren så ser man att samma sätt att se på och bemöta barn genomsyrar det mesta : Barnet i fokus och så attityden av självklarhet hos oss vuxna

Man behöver inte kura el tänka en SHN ...jag har dock upplevt att det har varit skönt att "hålla någon i handen" under vissa perioder av mina barns liv då jag av olika anledningar tappat bort mig själv.

Så, som en gissning på din fråga ang varför han vaknar varje natt: det vet man helt enkelt inte - man kan bara spekulera - men ni kan hjälpa honom att komma över de där uppvaken och behovet av att sätta sig upp. Jag tror stenhårt på alla de tips du fått hittills om ett fungerande schema enl rekommendationerna, utevistelse, social delaktighet, kryp-/ålträning etc etc. Jag tror på de tipsen/sätten för att jag själv arbetat hårt och målmedvetet på liknande sätt med de 2 barn jag kurat, och jag vet oxå att de som lyckas med sina kurer arbetar exakt lika hårt och långsiktigt, men utifrån sina egna förutsättningar. Kuren ser alltid olika ut från familj till familj, men man håller sig inom ramarna.

Sen, det där med att man har olika behov av sömn... Jag tänker såhär - att tills motsatsen är bevisad (vet vi riktigt säkert att det ÄR så?) så måste vi ju göra allt vad vi kan för att få våra barn att sova så länge som möjligt, inom SHN-tänket är det 11-12 tim natt som är "det optimala". Det kan vara pressande i början att "leva upp" till schemat, man får försöka ta det med en nypa salt och inte stirra sig blind på detaljerna...för sen när helheten sätter sig, då ramlar detaljerna på plats...

Jag kan tycka att den allmänna uppfattningen i samhället, bland föräldrar och på t ex BVC är att barn inte "behöver" sova så mkt. Varför skulle de inte behöva det? Att SHN förespråkar 11,11.5 el 12 tim natt beror ju på att så många använt sig av Annas erfarenheter och sett att de funkar och ffa : att barnen dessutom mår bra av det.

Och ja, barnen SOVER de här timmarna . Ev vaknar de 10-15 min tidigare ibland (iaf här hos oss), vissa morgnar kan det såklart hända att det blir en tidigare morgon än så, men barnet vet då att det inte är dax att kliva upp utan ligger och väntar tills vi föräldrar kommer. Precis som du och jag drar oss innan väckarklockan ringer ifall vi råkat vakna för tidigt. Budskapet till barnet är att vi vuxna tillvaratar dess intressen. Precis på samma sätt som man talar om att det är dax att somna om vid för tidiga uppvak, istället för att störta in och ta upp alldeles för tidigt.

Den här krönikan är jättebra och sammanfattar tänket kring varför barn ska sova på nätterna tycker jag:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... a-natterna