Hur får jag henne att somna själv?

[Gäst]

Hej!

Jag har en dotter som nu är 10,5 månader. Tidigare har hon kunnat somna själv rätt bra. Nu i ca en månad sedan hon lärt sig stå har hon blivit omöjlig vid läggningen. Hon somnar inte själv. Jag har prövat buffning och får henne att bli lugn, eller rättare sagt, kroppen är lugn men fötterna går på för fullt. Och hon har börjat gråta när jag buffar. Hon är annars glad och aldrig gnällig eller ledsen om hon inte slagit sig. Men nu blir alltså ledsen när hon ska sova. Jag har prövat ta upp henne i famnen och då somnar hon på max 10min. (Jag vet, det är fel , blir desperat när hon inte somnar.) Hon vaknar vid 6 och ska sova kl 19 och när läggningen drar ut på tiden får hon inte sina timmar hon behöver.

Hur får jag henne att somna själv Hon sover i eget rum i egen säng, har gjort det sedan hon var 2månader.

Har även försökt få henne att sova längre på morgonen utan att lyckas. Jag stiger inte upp före 6.30 och ger henne välling. Ibland ligger hon och pratar för sig själv och ibland skriker hon. Ska jag låta henne skrika då tills det är dags att stiga upp eller??

Ni som har tips, skriv gärna.

Tack Anna för att forumet är tillbaka!!!

Cecilia

[Sagomamma]

Jag var precis där du är nu, när min Saga lärde sig att stå! Då skulle hon upp och öva mitt i nätterna helst, och absolut vid läggningen! Och självklart så kunde hon ju inte lägga sig ner själv...

Mammut Maria sa då att "självklart kan hon lägga sig ner, det är bara att låta henne vara, så får du se!" Jag ska erkänna att jag knappt trodde henne , men hon HAR ju rätt i så mycket annat så jag lyssnade faktiskt, envis som jag är ändå. Och se -lika väl som hon kunde ställa sig så kunde hon dimpa ner på blöjan också -och hon var bara 6 månader då så visst kan din lilla också! Sensmoral av urlång historia: låt henne vara, ha MER förtroende för barnet

[LivsMamma]

Har just nu precis samma cirkus här hemma. På kvällarna går det bra (förutom att min trollunge sätter sig upp och börjar gnälla, men det är bara att gå in i rummet och lägga henne ner igen så är det över), men daglurarna är hopplösa! Senast igår så vid morgonluren stod jäntan upp i en hel timme, och då var ju morgonluren över... och likadant vid em-luren (som borde vara 1,5 timme), en hel timme stod hon upp själv och skrattade och pratade och tillslut gick jag in och tvingade ner henne, med lite lagom våld... vilket såklart resulterar i skrik och klagan.... Min fråga är då alltså hur länge ska jag låta henne stå där själv? Och när går den här fasen över?...

[annawahlgren]

Om små barn som ställer sig upp står i Ord på vägen.

Naturens imperativ tvingar dem. De reser sig inte alls bara som protest utan också för att de faktiskt måste - för den motoriska utvecklingens skull. Det går förbi efter ett tag, när de börjar förlägga ståendet (och gåendet) till dagtid. Stör dem aldrig förrän de verkligen ber om hjälp