"Önskar jag inte fanns.."

[FjällMia]

Har lite funderingar gällande min 6-åriga dotter. Hon har börjat förskoleklass och älskar verkligen det livet MEN efter skolan är det fritids några timmar i veckan, vilket hon avskyr Det har gråtits många tårar över detta. Vi har pratat med personalen så det vet hur hon känner och de håller ett extra öga på henne. En kväll sa hon att hon önskade att hon var en ängel för då skulle hon inte behöva vara på fritids".. Det gjorde ont i hjärtat mitt, men jag tänkte att det nog bara var ett sätt att säga att hon inte vill vara där. Tänkte att hon nog inte själv förstod innebörden av sin önskan. Igårkväll var hon ledsen igen och sa då att hon önskade att hon vore död så att hon inte skulle behöva vara på fritids Ikväll kom samma ord med då ville hon vara död för att slippa allt farligt som kan hända när man lever.. Är det vanligt med såna tankar? Och hur ska jag bekräfta och bemöta?
/ Rådvill mamma

[Alma]

Jag har en son som också uttrycker sig i livs- och dödstermer ibland, och som gör att jag söker för att fatta vad det står för.

Om han hade sagt detsamma om de verksamheter han själv är med i, hade jag försökt få honom att uttrycka sig på annat sätt om vad som inte känns bra på fritids. Vet du något om vad det är rent konkret? Har du varit där och märkt något? Har hon kompisar där som hon umgås med på andra sätt också?

Det barn inte upplever är ju att tillstånd förändras, och inte är eviga. Och dessutom behöver de hjälp (under lång tid) att se hur de själva kan påverka det som inte är bra.

[FjällMia]

Tack för dina tankar, Alma!
Vi har pratat mycket om varför hon inte vill vara på fritids. Det hon säger och det jag ser när jag hälsar på där, är att hon är ensam tjej från sin klass som går där. De andra tjejera har småsyskon hemma och får då inte vara där. Hon säger att hon får vara med "stortjejerna" men att det då alltid är någon som säger hur hon ska stå, vad hon ska säga, vad hon ska göra... Hon saknar nog den "fria" leken som fanns på förskolan. Jag tänker att hon var äldst på sin förskola och var "lektanten" och nu är hon yngst och det finns andra som styr och ställer. Kanske är det så enkelt Till hösten börjar ett helt gäng med kompisar på fritids, så det är jag inte orolig över. Det jag känner är olustigt är hennes tankar om att hon inte vill finnas...

[Ewa]

Hej!

Förutom att 1) försöka hjälpa henne att formulera vad som inte är bra med Fritids, så man kan försöka förändra, och 2) vara med så man själv ser var det kan tänkas felas, så kan man ha i åminne att 6-åringen befinner sig i en orolig tid och ofta uttrycker sig just så drastiskt. Det är de stora känslorna och bråddjupet som dyker upp i den här åldern, så just det är inget ovanligt. Därmed inte sagt att man ska negligera hennes otrivsel och olust med Fritids. Det ska så klart tas på allvar. Men läs gärna om 6-åringen i BB så ser du att det nog finns en del igenkänning och tips på bemötande där.