Vägrar ligga ned och stoppas om

[Ludwig]

Hej!

Har lite trubbel med läggningarna. Dottern skrattar glatt hela gonattet, men sen när jag lagt henne i sängen så sätter hon sej direkt upp , och frågar efter "mamma" (som är och jobbar) eller "pappa" (jag), och jag försöker säga lite gulliga saker om kuddens mysighet och gosedjuren som ska sova och att hon ska lägga sej ned så att jag kan stoppa om henne - men hon vägrar. Till slut går jag ut och ramsar som vanligt, men då blir hon fly förbannad och vrålar värre än någonsin förut. Efter lite diskljud från köket somnar hon efter kanske 10-15 minuter. Jag uppfattar inte att hon är ledsen eller har ångest, utan just att hon är vansinnig på att vara tvungen att sova!

Hur som haver, är det någon som har något bra tips? Är det bara att låtsas som om hon lagt sej ned även om hon sitter, och ramsa sej ut fortare än kvickt, eller vad ska jag göra?

[annawahlgren]

Välkommen är du

jag försöker säga lite gulliga saker om kuddens mysighet och gosedjuren som ska sova och att hon ska lägga sej ned så att jag kan stoppa om henne

Du lirkar och vädjar...

Jag uppfattar inte att hon är ledsen eller har ångest, utan just att hon är vansinnig på att vara tvungen att sova!

... och tycker synd om henne, stackars barn, som måste sova...

Är det synd om DIG som får sova

Är det bara att låtsas som om hon lagt sej ned även om hon sitter

Ja. Typ. Hon kan lägga sig själv. När du själv går till sängs tittar du antagligen till henne och kan stoppa om henne, kvickt och lätt, om det skulle behövas, utan att störa. Det kan du också göra efter läggning när hon sovit i tio minuter (inte tjugo), om du vill.

... och ramsa sej ut fortare än kvickt, eller vad ska jag göra?

Ramsa sig ut i trevlig lugn och ro, skulle jag säga

Vad jag försöker säga är att du måste rannsaka dina njurar och se över din egen attityd, den du överför till barnet.

Att få sova så gott på nätterna är en förmån - en nåd att stilla bedja om. Att ha en egen, skön säng, ett fredat sovutrymme, en SÄKER viloplats på denna jord där ingen fara hotar - det är en stor sak, en ynnest och en glädje och källa till ro för varje levande varelse.

Så be inte om ursäkt. Vädja inte. Prata kort sagt inte en massa, eller alls - det kan och bör och får du göra INNAN, då när ni skrattar och busar och leker och är tillsammans. Då kan också gosedjuren nattas och alla möjliga trevliga åtgärder vidtas - lampor kan släckas, ytterdörren kollas och klappas, gardiner dras ner och halva huset nattas (frånvarande mammas kudde kan ju också pussas godnatt). MEN själva läggningen, när barnet faktiskt placeras (flygs eller kliver i själv eller whatever) i sängen, ska inte omgärdas av underhållning av något slag. Ge henne en puss, lägg henne tillrätta, hastigt och lustigt (sic ), släck och gå lugnt med ramsan, utan att dröja på tröskeln och utan att invänta några godkännande nickningar eller bifallande applåder.

Tänk: överlämna barnet åt sömnen. Och sömnen är hennes egen. Helig, dessutom :thumbsup:


O:)

[Ludwig]

(Peppar, peppar, ta i trä...)

...men nu verkar det verkligen som om vi är tillbaka på rälsen igen!
Vi skojar friskt, men sen är det flygande fart till sängen och glad ramsa direkt ut... sen hörs bara lite småprat innan sömnen anländer.

Tack för uppsträckningen, Anna!

Uppfordrande, vackert och roligt - som alltid.

Kram till dej från fadern och från lillan som zzzzover zzzzött!!!