Schemahjälp till lilltrollet

[miniz]

Hej.

Hoppas läggningarna gàr bättre!

Jag tycker ditt schema ser bra ut. (Bara att de smà brukar tycka bättre om 19-7, men om det är 20-8 som gäller sà kör pà det.)
Du kan bjuda pà en fem-minutare när som helst utan att det stör.
Lägg honom lite tidigare om han blir trött pà kvällen.
Du kan ocksà använda dig av marginalkvarterna i början.

Kram.

[lilltrolletsmamma]

Hej igen!

Nu har det gått 2 veckor sedan vi började med det nya schemat. Det är alltså 12 h natt och 2 h middagslur som gäller nu. Från början fungerade det förvånansvärt bra. Lilltrollet vaknade visserligen för tidigt på morgonen men låg sedan och pratade tills det var dags att gå upp.

Vid vilan så fungerar insomnandet perfekt men han vaknar alltid av sig själv. Oftast är det inom marginalkvarten så då tar jag upp.

Kvällsläggningarna går upp och ner. Ofta är han ganska arg en stund men vi vet att det beror på att vi strulat på kvällarna ibland, nu senast vid julafton.
Problemet är att han nu de sista dagarna vaknat tidigt och då varit ledsen eller arg. Jag har till och med fått köra på musik två morgnar.

Han är nu 11,5 mån vilket gör att det snart är dags att dra ner på sömnen med 30 min. Detta gör mig lite förvirrad just nu och jag vet inte om jag ska dra ner redan nu eller om vi ska "tröska på" lite till med de här tiderna.
Jag har dessutom kommit på att det nog är just på morgonen som vi ska dra ner på tiden sedan och inte vilan. När jag var på besök på dagis så sov alla barn där i över 2 h och om lilltrollet endast ska sova 1,5 h kan det ju bli lite trist för honom.

Jahapp, nu vaknade han igen och blev förtvivlad så att jag fick sätta på musik.

Vad tycker ni att jag ska göra?

[lilltrolletsmamma]

Glömde lite:

Inatt har jag hört att lilltrollet vaknat och legat och pratat flera gånger. Jag har tolkat det som att det varit varmt och kvavt i hans rum eftersom jag vet att det är det ibland på morgonen. Han sover i ett väldigt litet rum.

Någon som har ett tips på hur man får det svalt i rummet samtidigt som det är mörkt? Om jag har dörren öppen så blir det ju svalare men då vaknar han när det börjar ljusna på morgonen, om jag öppnar fönstret blir det samma sak eftersom vi kör med folie på fönstret. Jag har tänkt sätta mörkläggningsgardin med kardborre sedan så då kan jag öppna fönstret, men då hindrar ju gardinen sval luft från att komma in. #-o Jag blir inte klok på hur jag ska lösa detta.

När jag nu kämpar på med morgonen, ska jag då pangramsa vid varje uppvak? Eller bara sätta på musiken?

God fortsättning och gott nytt år!

[Sagalinda]

Gott nytt år till dig med!

För att börja med "dåligluft-problemet": Vi hade samma problem då vår äldsta var baby. Då gjorde jag så, att när hon somnat på kvällen tog jag upp dörren helt så att luften kunde cirkulera. Eftersom hon inte vaknade nattetid lät jag ofta dörren stå öppen eller i alla fall på glänt hela natten. Det var först på morgonen som min man stängde den, då han klev upp tidigare än oss andra. Så kanske ni kan göra på liknande sätt?

Ja, gardinen hindrar sval luft till en viss mån, men nog kyler det ändå ner bättre än om man har stängt fönster.

Jag skulle pangramsa direkt vid det första uppvaket på morgonen, men sedan inte göra något mer. I så fall endast sätta på musik. Både min äldsta och yngsta har periodvis strulat med tidiga uppvak, och det som haft bäst effekt är att pangramsa och sedan låta väckarklockan ringa in den nya dagen!

[Sagalinda]

Jag ser att jag uttryckte mig tlite otydligt. Alltså, ge en pangramsa innan du sätter på musik! Alltid en pangramsa som talar om att det är natt fortfarande. Sedan musik om man vill.

[lilltrolletsmamma]

Nu har vi så gott som kommit tillrätta med morgonen. Märkte att det var dags att dra ner på sömnen lite eftersom även vilan började krångla lite. Sedan blev det bra igen.

På lunchen somnar han lugnt och tryggt efter en stunds pratande och sover till åtminstone marginalkvarten är påbörjad. På nätterna händer det att han vaknar och behöver hjälp men ett snabbt ingripande räcker alltid.

Men kvällsläggning... där är det en annan femma. Som sagt så har vi strulat till och från vid läggningen men sedan jul har vi varit duktiga och konsekventa. Men det känns inte som om det ger något resultat. Vi har en glad och nöjd gosse hela vägen ner i sängen men när vi går ut blir han jättearg. Nu kan läggningen ta upp emot 30 min och det kan vara ganska intensivt skrikande. Vi avvaktar så mycket som känns bra men vi känner båda att vi hellre ingriper när han är arg än låter bli när han är ledsen. Och just nu är det jättesvårt att avgöra vilket. Även på dagen om han börjar skrika (ovanligt men ändå) så är det svårt att skilja mellan arga och ledsna skrik.

Vi har som jag tidigare sagt aldrig låtit ramsan ta över helt utan går hellre in till honom. Det har alltid fungerat tidigare att gå direkt från tillrättaläggning till perfekta läggningar så därför tror jag egentligen inte att ramsan är nödvändig.

Vi har funderat på om vår son inte klarar av skrattet precis innan läggdags och därför lagt det före läggningen de sista kvällarna och istället myst lite i slutet. Det har inte gjort någon skillnad hittills i alla fall.

Vid vilan så ammar jag först och vi myser lite. Under tiden småbusar jag genom att kittla honom. Sedan tar jag bara upp honom, går in i sovrummet som redan är mörkt, ger en puss, lägger ner, bäddar om, säger ramsan och går ut.

Vid kvällsläggningen badar vi, busar, välling, tandborstning, mys och bok (tidigare var det alltså bus i slutet), tar oss in i sovrummet på något roligt sätt (både mamma och pappa följer med), sovrummet är ljust, bankar lite i väggen, pussar och kramar och sedan ner i sängen, lampan släcks, bäddas om, ramsa ut. Och där börjar protesterna.

Vi har funderat på om det är så att kvällsläggningen blir för komplicerad, att det är enkelheten i dagsvilan som är så bra. Men å andra sidan har vi fått kvällsläggningen att fungera på det här sättet innan.

Attityden har suttit som berget de sista veckorna men jag är rädd att den börjar tryta snart om vi inte får bukt med det här. Jag är även rädd att vi snart kommer att börja experimentera lite så jag behöver lite stöd och hjälp. Gärna väldigt handfasta råd om det är möjligt.

[Sagalinda]

Hej på dig!

Va härligt att ni kommit tillrätta med morgonen

Du skriver att ni ifrågasätter ramsans nödvändighet. Om man följer SHN och använder dess verktyg är ramsan oumbärlig. Därför är jag inte säker på att jag kan ge dig handfasta råd - ni har valt en egen linje och jag kan inte spelreglerna till den

Men om ni ändå vill höra rådet från en inbiten SHN-kurare, så är mitt råd att införa ramsan på allvar. Läs här om varför ramsan är så viktig:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... dan-ramsan

Välj en kväll då ni inför ramsan, och låtsas att det är första kurnatten vad gäller ramsandet. Gå inte in, men ramsa honom tills han tar emot ramsan. Högt och överröstande. Truga på med bekräftelsen tills han accepterar den. DEt får ta den tid det tar.

Fortsätt likadant andra natten.

Vid tredje natten skippar ni bekräftandet.

Fjärde natten är ni ytterst sparsamma med ramsandet, ni ramsar bara om han är ledsen eller uppenbarligen har fastnat i sina protester. Ni tar ingen notis om att han ropar lite efter ramsan - ni ska inte bekräfta.

Detta är det råd jag kan ge er. Men om det inte känns rätt för er så kommer det inte heller att fungera. Attityden är trots allt det viktigaste!

Kram och lycka till!

[lilltrolletsmamma]

Hej!

Evigheter sedan jag var inne nu men skulle behöva lite hjälp igen.

Under våren har det gått upp och ner för oss. Det har varit dagisstart med tillhörande sjukdomar så vi har haft en del strul.

Nu har vi haft en längre period med ganska struliga läggningar så vi börjar bli sugna på att faktiskt köra en ramskur. Bättre med mer skrik under en kortare tid och att det sedan blir bra än att hela tiden ha en del skrik på kvällarna tänker jag.

Det jag funderar över lite inför det här är framför allt rutinerna innan läggningen. Tidigare körde vi stenhårt på skrattet till godnattet vid kvällsläggningen. Det fungerade inte alls. Vid lunchvilan däremot gjorde jag det väldigt okomplicerat med läsning av en bok och sedan läggning och det gick jättebra. När det var som allra värst på kvällarna slutade vi därför att busa och gjorde som på dagen och vips gick kvällarna mycket bättre också. Detta var för ca 3 månader sedan. Sedan dess har kvällarna sett ut så här:

Ev bad.
Bus och mys i den grad sonen orkat.
Blöja och pyjamas på.
Välling i soffan. Ev läsning samtidigt.
Tandborstning.
Läsning.
Pussa mamma och pappa god natt.
Släcka lampan i hallen.
Läggas i mörkt rum.

Under ganska lång tid hade vi sedan kvällar som var bra även om de inte var perfekta så ofta.
Nu är de inte perfekta alls längre. Sonen är nöjd och glad när han läggs ner i sängen men blir ledsen eller arg nästan direkt när vi gått ut. Det är inte helt ovanligt att det tar 20 min innan han somnar och igår tog det till och med 35 min. Det är inte skrik hela tiden men ofta.

Så min fundering här är, ska vi köra samma kvällsrutin som nu eller ska vi gå tillbaka till att försöka få honom att skratta? Jag tycker instinktivt att det känns bättre som vi har det nu eftersom jag själv knappast kan somna direkt efter att man stimmat så men samtidigt vet jag ju vad AW menar med att det ska vara roligt att lägga sig.

En annan fråga också:
Ni som har kurade barn där allt fungerar, brukar det fungera lika bra vid sjukdomar också? Fast lilltrollet sover gott på nätterna när han är frisk så sover han kasst när han är sjuk. Att hålla på och ramsa osv då känns inte bra för oss så vi tar upp om han inte somnar om efter ett par försök. Strulet går över av sig själv när han blir frisk.

[Tin]

Hej kära du,
hur gammal är ditt lilltroll? Kan du lägga in födelsedatumet i din signatur så är det lättare för oss.

Kan bara dela med mig med hur det är hemma hos oss, har en snart 2,5 åring och våra läggninar kan vara lite stökiga ibland båda på dagvilan och på kvällen.

Jag har gjort tvärtom, meeeeeer skratt till gonatt, börja tidigare på kvällen och busa tills det bubblar. Jag har fått vara galet påhittig för att hitta skratt metoder som fungerar däremot, kittlas känns inte rättvist och det blir inte samma gurglande skratt som om det kommer naturligt. Senaste är att vi snurrar runt runt runt och sen försöker gå rakt. Liten skrattar så hon har svårt att andas och jag har fullt upp med att stötta liten som vinglar runt i vardagsrummet. Herregud om grannarna skulle se en. Liten får också lite stöttning av ordentliga husljud efter nattning, efter ramsan slår jag på duschen i någon minut. Det räcker för att liten ska lugna ner sig och slappna av.

Dagvilorna var väldigt stökiga ett tag tills jag senarelade vilan med en timme, nu matcher det inte dagis tider men liten är gladare.

Sen tror jag det varierar lite, vi brukade ha helt knäpptysta läggningar länge men nu testar hon oss en aning. Ja ja tänker jag livet ändras varje sekund för de små, om en vecka eller två är allt annorlunda. Det gäller bara för mig som mamma att ligga steget före. Spännande vill jag lova. Jag vet ju att liten älskar att sova, det har ju hon varsamt fått lära sig sedan hon var pytte så jag drar inte på för stora växlar om det väsnas lite vid läggning i perioder, behåll bara den självklara attityden.

Du säger 20 minuter tills lilltrollet somnar, här kan det sjungas och snackas i upp till en timme ibland. Det gör inget, förutsättningarna finns där.

Ju äldre liten blir desto lättare hittar de hål i attityden upplever jag. De vet precis var de skall trycka, precis där man är osäker. Och sen frågar de, och kräääääver ett självklart svar annars börjar även deras värld att svaja. Och det kan vara en svår bedrift att få till när ens attityd är lite skral.

Ja du frågade om sömn vid sjukdom, här har det sovits igenom allt, tandsprickning, kräksjukor, snuvor, öroninflammationer. Det enda som kan svaja är insomningen då täppt näsa ställer till det för andningen. Men så kör vi exakt samma rutiner vid sjukdom också, inte sova hos mamma eller ta upp eller ja........är man sjuk behöver man sin sömn mer än någonsin, det är ju så man blir frisk.

En tanke: du säger att hålla på och ramsa känns inte bra för oss, fundera på varför, ramsa hos oss är svar på litens frågor vid läggning, varför skulle inte det kännas bra? Jag trot mycket väl att en sådan inkonsekvens kan spilla över på vanliga läggningar, eftersom - ibland får jag ju komma upp!!!!

kram Tin

[lilltrolletsmamma]

Hej Tin och tack för snabbt svar!

Nu har jag lagt till i signaturen. Lilltrollet är alltså 16 mån gammal nu.

Vad skönt att höra att även någon som lyckats helt kan ha lite strul till och från. Det gör att jag känner mig mindre misslyckad. För tyvärr är det ju lätt att känna så ibland.

Jag ska höra med sambon vad han tycker men troligtvis kör vi på skrattet ett tag nu och testar det igen. Fördelen är då att sambon hinner busa lite med på kvällen.

---

Nu har sonen somnat. Det tog 20 min allt som allt. Efter 13 min kunde jag ge första bekräftelsen. Då hade jag redan varit på väg en gång tidigare. Efter första bekräftelsen kom ytterligare ett par, det var alltså tyst ganska många gånger efter det. Vid något tillfälle låg han dessutom glatt och snackade.

Egentligen så vet jag innerst inne att trollet skriker för att han är arg mest och inte så mycket för att han är olycklig. Han har ett väldigt humör och en stark vilja. Jorden går under när han inte får som han vill just nu. Och dagtid har jag inga större bekymmer att tackla det. Det är på kvällarna som min attityd svingar av någon anledning. Men jag var orubblig och kände mig lugn ikväll. Det hjälpte lite att få hejarop från min syster som är förskolelärare tidigare idag. Hoppas den känslan håller i sig.

Anledningen till att det inte känns bra att ramsa på natten när han är sjuk (eller lägga tillrätta, för det är så vi har gjort) är att han skriker upp sig tills han spyr ner hela sängen då. När han är sjuk (även små förkylningar) har han svårt att behålla mat och vi vill inte riskera att han får upp det lilla han får ner.

Tack för hjälpen!

[Tin]

Men jag var orubblig och kände mig lugn ikväll.

Underbart =D> =D> =D> och det gav resultat både i litens agerande och i mammas agerande. :thumbsup:

kram Tin

[lilltrolletsmamma]

Andra läggningen gick både bra och dåligt.

Efter 10 min kunde jag ge första (eller egentligen andra men jag glömde kolla klockan vid den första) bekräftelsen. Trollet var helt tyst efter 13 min.

Problemet kom när jag skulle gå in och lägga tillrätta. Jag märkte då att han hade bajsat. Eftersom det kändes fel att låta honom sova hela natten med bajsig blöja tog jag upp och bytte på golvet i hans rum (jag når inte ner i spjälsängen så att jag kan byta där). Naturligtvis vaknade han och blev ledsen. Direkt efter la jag ner honom igen varpå jag fick ramsa i ytterligare ca 5 min innan han var helt tyst. Borde jag agerat annorlunda här?

När jag sedan skulle lägga tillrätta råkade jag gå in för tidigt så då blev han lite ledsen igen men det räckte då med en ramsa för att han skulle bli nöjd. Dumt, det ska jag inte göra om.

[Tin]

Det går ju utmärkt för er.

Hade jag upptäckt bajs hade jag också bytt blöja. Det går ju snabbt, tänd inte för mycket bara - ha en nattlampa. Och klart han blir lite ledsen, du stör ju.

Vad gäller tillrättaläggandet, jag går in numera när jag själv går och lägger mig, dvs små säkra sovare behöver ingen vidare tillrättaläggning så du kan pyssla på med ditt och gå in efter ett par timmar när du är helt säker på att liten sover. Han man hellång pyjamas fryser man inte även om täcket är avkastat. Bättre än att störa av misstag tänker jag.

kram Tin

[lilltrolletsmamma]

Tredje nattens läggning var både en succé och ett nederlag.

Det tog lite längre tid än igår, 15 minuter. Men för första gången känner jag att ramsan tar. Han blev ledsen direkt när jag lämnat rummet men det räckte med en ramsa så blev han nöjd. Sedan dröjde det nästan 5 min innan det kom en liten förfrågan igen. En ramsa var tillräcklig den här gången med. Så gjorde vi några gånger, jag tror jag sa 4 ramsor eller något sådant med olika lång tystnad emellan. Några gånger började han gnälla men tystnade själv innan jag ens övervägde att ramsa.

Men efter 13-14 min blev han lite mer upprörd och nöjde sig inte med ramsan. Tanken slog mig då att han kanske hade bajsat igen. Det är ganska ofta så när han varit nöjd en stund och sedan blir upprörd. Vissa gånger klarar han somna ändå, andra blir han superledsen, det beror lite på hur mycket och vilken konsistens det är på bajset.

Jag kände omedelbart att attityden svajade. Efter en kort överläggning med mig själv bestämde jag att det var bättre att göra ett bestämt fel än ett tveksamt rätt så jag gick in och luktade i rumpan. När jag förstod att det inte var något bajs la jag honom tillrätta och gick ut. Han somnade direkt.

Kanske gör detta att morgondagens läggning blir lite svårare men jag tror ändå vi tjänar på detta jämfört med om jag skulle fortsatt ramsa utan attityd.

Det går mycket lättare än vad jag trodde. Jag har funderat i flera veckor på att göra en ramskur men har dragit mig för det. Nu gäller det bara att hålla attityden uppe. Misstaget jag gjorde när jag kurade första gången var att jag trodde att det skulle bli perfekta läggningar ganska snabbt och tappade attityden när så inte blev fallet. Nu är jag inställd på att vi kanske alltid kommer att ha lite strul men att vi på detta sätt kan hålla det på ett minimum.

[Tin]

Hej igen,
Du tänker så rätt så rätt, det här hör jag dig säga:

- Det är en process. Ett samspel, inte en quickfix.
- Attityden betyder allt. ( jag tycker att ditt beslut att gå in var korrekt eftersom du behövde det för din attityd plus att du vet vad det kan ge för effekt, nästa natt, lukta i dörrspringan)
- Du vet att det ibland blir ett steg tillbaka, men det betyder inte att ni inte når målet ni har i sikte.

Häftigt, tänket har satt sig hos dig och då får liten njuta av effekten. [-o< [-o< [-o<

Att växa upp och lära sig allt i världen är en jätteuppgift för alla små, klart det i vissa perioder storrnar lite för småtrollen. Man ska ju lära sig krypa, gå, gå igenom förtrotts, och trots, prata etc. Inga små förändringar för en liten person. Det du gör nu är att lägga grunden för alla framtida situationer då liten kommer behöva stöd, för det blir den för dom. Ramsan alltså, ett stöd, en trygghet - det rakaste svaret dom vet.

kran Tin