Vaknar på natten

Theresepalmereek
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 18 jun 2011, 08:50

Vaknar på natten

Inlägg av Theresepalmereek »

Efer att vändningscirkusen kom till staden för ca en månad sedan är det full fart i lille Benjamins säng efter läggning. Han somnar på ca 15 minuter och han har lärt sig att somna i de mest märkliga positioner. Ibland går jag in och lägger honom till rätta efter ca 10 minuters sömn när det ser väldigt obekvämt ut :) . Innan han lärde sig att somna i dessa märkliga positioner gick jag och min man ofta in två till tre gånger efter varje läggning för att lyfta honom till rätta då han ofta fastnat och inte kom loss (ihoptryckt på tvären mellan långsidorna). Detta har emellertid satt lite griller i huvudet på mig och nu när B har börjat vakna en till två gånger per natt och småskriker och inte blir lugn av ramsa så går jag in för att se så han inte har fastnat. Nio gånger av tio ligger han emellertid helt "normalt" så han är inte i behov av att bli tillrättalagd. Inatt vaknade han 02:30 och efter ca 7 minuters gnällande och småskrikande gick jag upp och ramsade. Efter fem minuter av fortsatt skrikande gick jag in till honom för att kolla så han låg rätt, och det gjorde han. Jag gick dåsnabbt ut igen och gick och lade mig. Efter ytterligare fem minuters skrikande gick jag upp och bestämde mig för att ha en rmskonversation med honom - 100 frågor ska ha 101 svar. Jag fick emellertid ingen som helst respons :? . Han blev tyst i ngr sekunder emellanåt, men fortsatte sedan skrika. Efter tio minuters ramsande gick jag in till honom igen #-o för att se hur han låg - ingen förändring. Jag började då buffa honom för att hjälpa honom att somna - han hade ju vid det här laget varit vaken i ca 45 minuter!

Buffningen gav ingen effekt och jag började känna mig förvirrad (vargar vargar vargar!). När han vaknat på nätterna tidigare har han alltid klarat av att somna själv efter fem minuter, men det här beteendet var nytt för mig. Jag beslöt mig för att byta blöja ifall en våt blöja var det som störde honom. Jag behöll rummet mörkt, vände på lille prinsen och börjar knälla upp hans pyjamas, varpå han börjar skratta hjärtligt :heart: :!: . Så ledsen var han.... :^o . Blöjbytet genomfördes effektivt, jag vände på honom, gav en snabb solfjäder och ramsade mig ut. Ungen är tyst :!: . Blöjan var inte speciellt våt så den kan inte ha stört honom...Sammanlagt var han vaken i en timme och tio minuter! Och det var inte ens vargtimme! Hur ska jag hantera de här nattuppvaken bättre? De senaste två veckorna har han som sagt fått svårare och svårare att somna om själv. Beror det på att vi har gått in ofta till honom efter läggning för att lägga honom till rätta? Min man tycker att vi ska låta honom vara när han vaknar på natten, men det är inte acceptabelt att han är vaken i över en timme! Han förlorar ju jättemycket sömn. När han vaknade för morgonen vid sex så lade därför min man honom i vagnen och gick ut med honom för att han skulle få sova en timme till och därmed få 11 timmars natt.

Ska vi ge en pangramsa och sedan sätta på musik när han vaknar mitt i natten och börjar gnälla/småskrika? Ska vi sluta helt att gå in i hans rum efter läggning? Vi har fönstret öppet, vilket egentligen är en orosvarg för mig för jag är rädd att han fryser när han har snurrat sina usvängar i sängen och hamnat ovanpå täcket. Om han ligger och fryser så är det ju självklart att han vaknar på natten och blir ledsen. Han har en pyjamas med shorts-ben och korta ärmar. Har vi inte fönstret öppet tycker jag det blir lite för varmt inne hos honom...Aaaahh :evil: ! Fasen vad jag nojar. Inte så konstigt att han vaknar när hans mor har placerat 100 vargar i hans rum. Men jag måste ändå fråga: Öppet fönster, heltäckande pyjamas och tjockt täcke? Stängt fönster, tunn body och tunt täcke?

Jag hoppas någon av er kan slå mig på fingrarna och ge mig lite handfasta, konkreta tips [-o< :!:
Älskade Benjamin 2011-04-27
Älskade lillasyster 2012-12-20
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Vaknar på natten

Inlägg av annawahlgren »

annawahlgren skrev::D Välkommen är du :wink: :lol: (Om jag inte sagt det förut :oops: )

Det var en skön själs bekännelse, må jag säga :mrgreen: Ingen kan säga annat än att du är syhnerligen insiktsfull :!:
Theresepalmereek skrev:Ibland går jag in och lägger honom till rätta efter ca 10 minuters sömn när det ser väldigt obekvämt ut :) .
Det är ungefär allt du kan göra utan att störa barnet. EN gång. Undantagsvis

:arrow: Tumregel: en gång är ingen gång. Två gånger är en dålig vana :wink: :lol:
Theresepalmereek skrev:Innan han lärde sig att somna i dessa märkliga positioner gick jag och min man ofta in två till tre gånger efter varje läggning för att lyfta honom till rätta då han ofta fastnat och inte kom loss (ihoptryckt på tvären mellan långsidorna).
Om han verkligen hade fastnat, om han verkligen inte kunde komma loss, om detta hade gjort honom ledsen och/eller kanske t o m ont - då hade ni hört det på honom. Då hade han bett om hjälp.

Men ni lyssnade till era orosvargar i stället för till ert lilla barn. Lätt hänt men ta det som en läxa - lär er lyssna bättre, och framför allt: odla lite mer förtroende för lilla barnet :idea:
Theresepalmereek skrev: --- nu när B har börjat vakna en till två gånger per natt och småskriker och inte blir lugn av ramsa så går jag in för att se så han inte har fastnat. Nio gånger av tio ligger han emellertid helt "normalt" så han är inte i behov av att bli tillrättalagd.
Se ovan, jag säger bara det :mrgreen:
Theresepalmereek skrev:Efter ytterligare fem minuters skrikande gick jag upp och bestämde mig för att ha en ramskonversation med honom - 100 frågor ska ha 101 svar. Jag fick emellertid ingen som helst respons :? .
Nej, för du har redan lyckats lära honom - när han "inte blir lugn av ramsa så går jag in" - att ramsan leder till trafik, spring, åtgärder, underhållning, "dag" - kalla det vad du vill, men PÅ NATTEN SOVER MAN är ju inte budskapet då, precis :roll:

Annars var det helt rätt tänkt: ramsan ska ha sista ordet. Får EJ desarmeras.
Theresepalmereek skrev:Efter tio minuters ramsande gick jag in till honom igen #-o för att se hur han låg - ingen förändring. Jag började då buffa honom för att hjälpa honom att somna ---
Rekommenderas: (om)läsning av Safarin :mrgreen:
Theresepalmereek skrev:Buffningen gav ingen effekt och jag började känna mig förvirrad (vargar vargar vargar!). --- Jag beslöt mig för att byta blöja ifall en våt blöja var det som störde honom. Jag behöll rummet mörkt, vände på lille prinsen och börjar knälla upp hans pyjamas, varpå han börjar skratta hjärtligt :heart: :!: . Så ledsen var han.... :^o .
Förstår honom :wink: :lol: Vilken show - vi får tacka för hans goda humör, att han inte blev mörkerligen sur på sin ömma moder och hennes missriktade omsorger ](*,)
Theresepalmereek skrev:Sammanlagt var han vaken i en timme och tio minuter!
Det upprör dig, men det är verkligen ingen fara. Tänk inte att det viktigaste är att han sover varje minut han "ska". Tänk att det viktigaste är att han har förutsättningarna. Så ge honom dem :!:

Vissa mål äter han kanske inte alltid så strålande eller exakt så mycket som han "ska". Det tar du ju inget extra för, eller hur?
Theresepalmereek skrev:De senaste två veckorna har han som sagt fått svårare och svårare att somna om själv. Beror det på att vi har gått in ofta till honom efter läggning för att lägga honom till rätta?
Ja.
Theresepalmereek skrev:Min man tycker att vi ska låta honom vara när han vaknar på natten, men det är inte acceptabelt att han är vaken i över en timme! Han förlorar ju jättemycket sömn.
Jodå, det är acceptabelt - även små barn måste få ha sitt lilla privatliv. Se bara till att det är beckmörkt i rummet, och då menar jag svart. Finns minsta lilla synintryck om och när han vaknar till, sätter barnahjärnan omedelbart igång på högtryck.

Så jag håller med den ömme fadern här. Och se ovan... om vad som är viktigast!
Theresepalmereek skrev:När han vaknade för morgonen vid sex så lade därför min man honom i vagnen och gick ut med honom för att han skulle få sova en timme till och därmed få 11 timmars natt.
Fel tid för promenad, skulle jag säga. PÅ NATTEN SOVER MAN (dvs har sina goda förutsättningar för ostörd nattsömn). Man går inte ut och går. Missriktad omsorg här 8)
Theresepalmereek skrev:Ska vi ge en pangramsa och sedan sätta på musik när han vaknar mitt i natten och börjar gnälla/småskrika?
Nej, så kan man hantera tidiga morgnar. Mitt i natten är det ramsan som gäller. Dialogen med barnet, har du / ni upplevt den än :?: Om inte, är det hög tid att LYSSNA (minst) lika mycket som att tala själv. (Användbart genom hela barnets uppväxt... :-$ )
Theresepalmereek skrev:Ska vi sluta helt att gå in i hans rum efter läggning?
Ja.
Theresepalmereek skrev:Vi har fönstret öppet, vilket egentligen är en orosvarg för mig för jag är rädd att han fryser när han har snurrat sina usvängar i sängen och hamnat ovanpå täcket.
När han väl får sina goda - lugna, ostörda, sammahängande - nätter, kommer han också att ligga still på ett helt annat sätt.

Uppmuntra hans totala rörelsefrihet på dagarna desto mer :!: Alltid magläge vid varje vakenpass. Också och inte minst.

Innan ni lägger er för natten själva kan ni titta till honom urförsiktigt och, om det behövs, kasta över honom en filt. Men sluta med tillrättaläggandena nu, tycker jag, utom när ni lägger honom för natten - i dem har det gått alldeles för mycket störande inflation.
Theresepalmereek skrev:Fasen vad jag nojar. Inte så konstigt att han vaknar när hans mor har placerat 100 vargar i hans rum. Men jag måste ändå fråga: Öppet fönster, heltäckande pyjamas och tjockt täcke? Stängt fönster, tunn body och tunt täcke?
Haha, du vet sannerligen så bra själv :wink: :lol:

Öppet fönster, tunn body och "normaltunt" täcke, skulle jag säga. Så som du själv vill sova :thumbsup:


O:) :heart: :sleep:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Theresepalmereek
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 18 jun 2011, 08:50

Re: Vaknar på natten

Inlägg av Theresepalmereek »

Tack kära Anna för ditt svar! Du har säkert hört detta förr, men din insiktsfullhet när det gäller barns tankar, känslor och behov är helt otrolig! Jag kommer aldrig att sluta försvara dig, Barnaboken och Sova hela natten för det är tack vare dig och dina böcker som vi har en son som är långt fram i utvecklingen, äter som en häst och sover hela nätterna (med vissa undantag - orsakade av hans ömma föräldrar :wink: ) samt sover bra på dagarna. Jag var på föräldragrupp förra veckan och medan alla barnen satt i mödrarnas knän och stirrade framför sig undersökte min Benjamin hela rummet. Bordsbenen, mattkanten och BVC-sköterskans papper var extra interssanta, något hon irriterat påpekade och hon drog snabbt tillbaka dem när han ville känna på dem :( . När jag pratade med de andra mödrarna så fick jag veta att endast ett av de åtta bebisarna (förutom Benjamin) sover hela nätterna :!: . När jag då berättade att min lille gosse sover mellan 19-06 så frågade de HUR vi hade lyckats med det. Mitt svar: Anna Wahlgren :thumbsup: :heart:. Det som emelletid gjorde mig lite ledsen var när jag fick höra att bebbarna inte heller sover bra på dagarna. 20-minuters powernaps tog de tydligen, lite då och då. Jag blev helt tyst och lite förfärad. Hade jag haft pengar hade jag sprungit till bokhandeln och köpt Barnaboken och Internationella Sova hela natten till var och en av dem. När jag berättade för mina föräldrar om vad jag fått höra så fick jag till svar att sån är "verkligheten" - med andra ord anses andra bebisars (dåliga) sömnvanor vara "normalt", medan min älskade Benjamins sömn är "onormalt", avvikande från mängden osv. Jag har även fått höra att den där "metoden :?: :!: vi använder på Benjamin minsann inte kan fungera på alla barn för alla barn är olika :!: . Mitt irriterade svar blev då: Ja, alla barn har olika personligheter, men sömn och mat är primära behov som ALLA barn har och det kvittar om du är hyperaktiv eller lugn som en filbunke, för på nätterna ska det sovas och på dagarna ska det ätas (och sovas ngr timmar)! Jag blir ledsen och frustrerad över hur få barn det är som får den sömn de behöver, men jag kan inte mer än att rekommendera dina böcker och tala väl om dig :wink: , resten är upp till föräldrarna... [-o<

Natten efter mitt inlägg sov Benjamin bra. Han vaknade och pratade ett par gånger, men somnade om själv inom fem minuter. Natten efter det vaknade han dock 00:30 och började skrika. Efter en stund gick jag upp och ramsade. Han lyssnade, men så fort jag bekräftade började han skrika igen. Jag höll mig i skinnet, lyssnade, inväntade paus och bekräftade varpå skriket ökade igen. Detta var innan jag fått ditt insiktsfulla svar så jag testade att sätta igång musik, men efter tio minuter hörde jag hur frustrerad han blev av att de kom musik mitt i natten, så jag stängde av den igen. Efter 45 minuters skrikande kom min man upp och bad mig lägga mig igen eftersom ramsandet ändå inte fungerade. Jag bad honom (surt) att gå och lägga sig igen för jag skulle inte ge mig. Till slut gick jag in till Benjamin och började buffa, varpå skrikandet verkligen blev ledset och förtvivlat. Han blev dock tyst i ngr sekunder vid ett tillfälle då han började suga på tummen och då slog det mig att han ätit ganska dåligt under dagen eftersom vi varit iväg på Ikea och inte trugat lika mycket med maten som vi brukade. Jag tog då belsutet att ge honom ersättning. Jag fyllde flaskan, gick in till en mycket upprörd Benjamin, vände honom på rygg i spjälsängen och trattade in flaskan. Han slök 150 ml, suckade fönöjt när jag lade honom på mage igen, pratde lite i tio minuter och somnade sedan om. Total vakentid 1:40!! Hur dum får man bli #-o ! Jag och min man har nu lovat oss själva att se till att han är övermätt :) varje dag så att han omöjligt kan vakna av hunger. Han har inte ätit på natten sedan han var 3,5 månad så det var därför jag inte lade ihop 1+1 förrän efter över en timmes skrikande... :cry: . Natten till idag sov han som en dröm, 19:00-06:15 (förutom ett kort uppvak vid 05:00).

Jag har emellertid ett par funderingar: Vi vill förlänga hans morgon. Ofta vaknar han för tidigt. Vårt mål är att han ska sova 19:00-06:30, men han vaknar ofta redan vid ca 05:30. Vi har, precis som mååånga andra, kämpat med de tidiga uppvaken länge och vi har testat pangramsa + tystnad, pangramsa + musik samt total tystnad. Den totala tystnade "funkade " bäst eftersom han då kunde ligga och prata lite förnöjt i 30 minuter innan första irritationen kom. Vid pangramsan blev han irriterad direkt. Jag återvände häromdagen till Barnaboken och läste där om tredagarskuren där en sex månaders bebis vagnas igenom sina skarvar. Vi har därför under några dagars tid lagt över honom i vagnen när han vaknat för tidigt och vagnat samt ramsat ut när han nästan somnat. Detta har haft bra effekt eftersom han somnar om vid vagningen och sover till han "ska" vakna. Jag tycker detta känns som ett bra sätt att bemöta de tidiga uppvaken och vi har vagnat kortare och kortare tid varje morgon så poletten verkar ha börjat ramla ner hos honom. Finns det någon "fara" med vagningen? Målet är såklart att inte behöva vagna alls, men jag går gärna upp och vagnar om det kan få honom att somna om snabbt och smidigt. Han har börjat vakna senare och senare sen vi började vagna: 05:45, 06:00, 06:15, vilket ju är positivt :!: :).
:heart: /Therese
Älskade Benjamin 2011-04-27
Älskade lillasyster 2012-12-20
Sagalinda
Inlägg: 1493
Blev medlem: mån 20 mar 2006, 08:51
Ort: Kronoby, Finland
Kontakt:

Re: Vaknar på natten

Inlägg av Sagalinda »

Hejsan Therese och tack för din underhållande redogörelse :D Jag håller med Anna om att du är mycket insiktsfull :wink:

Underbart att höra om ert pigga barn, och hur du med all rätt berömmer AW:s storverk. Fortsätt att sprida budskapet! Vi brukar säga att man inte kan göra så mycket mer än så frön, sedan är det ju upp till var och en om de vill vattna eller inte. Genom att låta andra föräldrar förstå att just ditt barn är så nyfiket på livet tack vare Anna Wahlgrens barnavård, sår du små frön. En dag kommer någon av dessa föräldrar att ta kontakt med dig och vill veta mera! Tro mig, jag har varit med om det många gånger :wink: Men jag håller helt med dig om att det är så tungt att bära vetskapen om alla dessa barn som lider av trötthet på grund av oförstående föräldrar...

Det var en sak jag reagerade på i ditt svar till Anna. Du skrev att du bekräftelseramsar när gossen tystnat. Det ska du inte göra! Bekräftelseramsan faller bort redan den tredje kurnatten. Då har barnet lärt sig att ramsan betyder sova, och om man försöker truga på en bekräftelse efter det blir barnet bara argt och irriterat som du säkert märkt :wink: De säger liksom "Men jösses mamma kan du inte vara TYST nu så jag får sova, det var ett evigt tjat från din sida, kan du inte bara lämna mig ifred så jag får sova nu, jag VET ju att det är sovdags eftersom du ramsade, kan jag inte bara få ligga och lösa världsproblemen en liten stund innan jag somnar, sköt ditt så sköter jag mitt!"

Typ. :lol:

Så vid eventuella uppvak ger du en ramsa. Sedan inget mer. Alternativt gör du inget alls. Men en ledsen kille behöver förstås hjälp i form av betryggande ramsa som talar om att det är natt och att vargarna är stångna, men sedan inget mer tjafsande. En kille som talar lite, mer eller mindre i sömnen, ska naturligtvis inte verktygas alls.

Vad gäller vagningen så känner jag mig lite osäker. Det tycks ju fungera för er, så varför inte? Vi kan se om Anna hinner svara på den saken :wink:

Kram!
Dipl. SHN-kurare och mamma till
:heart: Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån
:heart: Sigrid född 9 maj 2007, SM-barn
:heart: Hugo född 1 april 2009, SM-barn
:heart: Astrid född 20 februari 2012, SM-barn
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
http://vaccin.me
Theresepalmereek
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 18 jun 2011, 08:50

Re: Vaknar på natten

Inlägg av Theresepalmereek »

Tack för ditt svar Sagalinda!

Du har helt rätt i att jag inte ska bekräfteklseramsa på natten #-o . I ärlighetens namn har jag inte gjort det sedan kuren, men just den natten fick jag för mig att jag hade läst någonstans på forumet att man ska bekräfta när de börjat tystna. Så här i efterhand minns jag att jag hade läst det på forumet om kurbarn, dessutom gällde det dagslurarna och inte natten, så jag snurrade till det ordentligt. Men tack för att du påminde mig om att jag gjorde fel! Ibland blir hjärnan lite överhettad :) .

Benjamin har inte vaknat på nätterna sedan mitt senaste inlägg. De tidiga uppvaken fortsätter emellertid, men inte varje morgon, snarare varannan. Så det är ju ett framsteg :D . Får se vad Anna, eller någon annan, har att säga om vårt vagnande på morgnarna. I morde vaknade han halv sex och pratade. Efter tio minuter blev han sur och sedan ledsen så jag tassade in till honom eftersom jag hörde att han hade hamnat fel. Och mycket riktigt låg han på rygg, som en liten sköldpadda, upptryckt i hörnet, oförmögen att ta sig därifrån. Jag vände på honom och ramsade ut. Han blev dock arg ganska snabbt igen och när skriket övergick till förtvivlat vid tio över sex tog min man upp honom. Han hade då bajsat :( . Anledningen till att jag inte vagnade honom redan vid halv sex var att jag ville se om han klarade av att somna om själv. Men det verkar han inte klara än. Med bajs i rumpan är det så klart ännu svårare ](*,) . Men vi kämpar på!

Som jag har nämnt tidigare är vår lille prins nyfiken och aktiv av sig. Han har emellertid väldigt svårt för att leka ensam. Han är inte speciellt intresserad av leksaker. Han tar leksaken, smakar på den och slänger den sedan all världens väg. Ger man honom den igen så upprepas proceduren. Ensamleken är därför otroligt svår att genomföra. Han är inte nöjd i mer än två, tre minuter, sen kommer gnället. Efter gnället kommer svordomarna :evil: och sedan kommer det ledsna skriket. När han börjar svära så brukar jag gå in till honom och arrangera om leksakerna lite och försöka få igång honom igen, men han bara sträcker armarna efter mig och vill upp. När jag då vinkar hejdå och går ut så kommer skriket och tårarna. Det ledsna skriket kommer även de gånger jag inte går in och stör honom. Finns det något knep att ta till för att få honom att tycka det är roligt att leka ensam? Han är som sagt inte så glad för leksaker, däremot kan han vara väldigt faschinerad av en vägg, knopparna på lådorna i köket, spjälorna på spjälsängen osv. Dessa saker kan han emellertid inte leka med ensam, utan kräver min eller min mans närvaro då han inte kan stå själv och inte kan sitta ensam mer än i någon minut innan han tippar över. Ålningen har också blivit lite problematisk senaste tiden då han hela tiden vill upp i famnen. När jag lägger honom på mage på golvet framför en spegel och sätter mig snett bakom honom för att han ska kunna spjärna emot med fötterna mot min hand snurrar han bara runt i cirklar för han vill upp till mig igen. I morse lade jag honom framför spegeln och gick och satte mig en bit framför honom i trappan och låtsades vara väldigt upptagen med min telefon. Han låg då och tittade på mig ett tag och skrattade till och med lite, men när han skulle försöka ta sig framåt så kunde han inte det (han har inte riktigt förstått att han måste spjärna emot med fötterna i golvet) så då låg han bara och sprattlade på golvet :heart: . Efter en stund blev han irriterad, men jag fortsatte titta på min mobil. När han började bli ledsen utbrast jag i ett högt "TJOHO!" för att distrahera honom lite och då blev han tyst i några sekunder :lol: . När han var nöjd passade jag på att gå fram för att hjälpa honom att ta sig framåt, men då började han direkt åla i cirkel mot mig för att han ville upp i famnen. Hur ska jag/vi göra för att få honom att åla framåt istället för mot oss!? För några veckor sedan hade vi inte det här "problemet" utan då ålade han med glädje framåt. Han är som sagt inte speciellt intresserad av leksaker så det hjälper inte att lägga några intressanta leksaker framför honom.

Jag börjar fundera på om det är vårt fel att han inte är så intresserad av leksaker... Så fort han slänger iväg en leksak ger vi honom en ny för att se om han är mer intresserad av den (vilket han aldrig är). Kan det ha gjort att det har blivit för mycket för honom? Han har ju som sagt svårt att fokusera när han leker och även när han står och leker med knopparna i köket så tittar han sig ofta omkring, precis som om han letar efter något annat intressant eller att han har svårt att koncentrera sig. När han har lekt en stund brukar han vända sig emot mig för att kramas lite, men så fort man har vänt honom mot sig så vänder han sig tillbaka mot knopparna igen. Vänder man honom då mot knopparna så vänder han sig efter en stund mot mig igen osv. Han klättrar även väldigt mycket i famnen så ena sekunden kramas han, nästa sekund är han på väg ner mot höften. Han tycker om att klättra på mig och min man när vi ligger på golvet men efter en stund vill han ner på golvet, hjälper man då honom ner så vill han två sekunder senare klättra upp på oss igen. Är detta beteende något vi har orsakat genom att alltid se till att han har något att hålla i/titta på när han ligger på filten eller sitter i bumbon? Han är med oss mycket i vardagen och vi försöker låta honom hjälpa till genom att tex. rulla på korvarna i stekpannan med stekspaden, bära nåt plagg till smutskorgen, stänga dörren när vi går in efter att ha varit ute och lekt i trädgården, tända och släcka lampan på hans rum osv. Han älskar att vara ute i trädgården och vi är ofta ute och känner på blad och bark och smakar på gräs :) . Finns det något vi kan göra för att få honom mer nöjd med att "bara vara". När jag lägger mig bredvid honom på filten i hans rum och tittar mig omkring så finns det hur mycket skoj som helst att titta på: Väggdekorationer, Nalle Puh-taklampa, färgglada kort i taket osv. Men han verkar endast fokusera på oss, att han vill vara med oss, klättra på oss, bäras av oss och leka med oss...

:heart:/Therese
Älskade Benjamin 2011-04-27
Älskade lillasyster 2012-12-20
Sagalinda
Inlägg: 1493
Blev medlem: mån 20 mar 2006, 08:51
Ort: Kronoby, Finland
Kontakt:

Re: Vaknar på natten

Inlägg av Sagalinda »

Hej igen!

Jag tycker du ska ta en paus från ensamleken, och sedan introducera den på nytt med oerhörd entusiasm. Börja med bara en minut, sedan två o.s.v. Det är inte nödvändigt att man har ensamlek för alla barn genast från start, det kommer perioder då den fungerar sämre eller inte alls. Medan andra barn blir hur besvikna som helst om de INTE får ensamleka. Kom ihåg att ensamleken ska vara något roligt, en tillgång. Något man FÅR, inte måste. Om han just nu inte verkar det minsta intresserad, så låter du ensamleken vara och tar tag i det senare. Om du vill. Om han vill.

Va härligt att han får vara socialt delaktig! Fortsätt med det! Och ta ingen stress över att han inte gillar leksaker. Intressena växlar snabbt i hans ålder, och innan du vet ordet av är han hur intresserad som helst av allt som går att pilla på. Och man behöver faktiskt inte vänja dem vid leksaker heller. De kan alldeles utmärkt ha kastrullock, slevar och andra köksattiraljer som leksaker.

Men om det är de ömma som i detta skede intresserar honom mest, så njut. Tids nog kommer det en tid då han tar omvägar runt er... :lol: Låt honom klättra på er, utan att för den skull hela tiden bära på honom. Gå ner till hans nivå istället för att alltid lyfta upp - jag minns att jag ofta skalade potatis på golvet för att vara nära och lättillgänglig, samtidigt som jag bjöd på social delaktighet :lol:
Dipl. SHN-kurare och mamma till
:heart: Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån
:heart: Sigrid född 9 maj 2007, SM-barn
:heart: Hugo född 1 april 2009, SM-barn
:heart: Astrid född 20 februari 2012, SM-barn
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
http://vaccin.me
Theresepalmereek
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 18 jun 2011, 08:50

Re: Vaknar på natten

Inlägg av Theresepalmereek »

Tack för ditt svar Sagalinda! Vi har, precis som du skriver, valt att lägga ner ensamleken. Det är ju meningen att han ska vilja leka ensam och vill han inte det så ska vi inte tvinga honom!
Jag kan ärligt säga att i de flesta fall njuter jag av att han vill vara nära mycket. Det är helt underbart att ligga nere på filten med honom och öva ålning för det märks hur mysigt han tycker det är att vi ligger där tillsammans. Så jag ska verkligen passa på att njuta nu för den dagen han tar omvägar runt oss kommer jag nog att fälla en liten tår :cry: :) .

Nu till sömnen :roll: . Benjamin har slutat att vakna på natten, vilket är väldigt skönt. Vi har försökt vagna bort de tidiga uppvaken i snart två veckor, men det verkar inte ge något resultat. Han vaknar vid fem varje morgon och ligger och snackar i ca 20 minuter. Därefter kommer irritationen, sen kommer den förtvivlade gråten. Jag går upp innan han blir för ledsen och lägger över honom i vagnen och vagnar i ca 15 minuter innan han somnar igen. En morgon lät vi honom vara helt, jag gick bara upp och vände honom för han hade hamnat på rygg och efter tio minuter somnade han om av sig själv. Så han kan somna om själv :!: ...men det sitter långt inne. I morse vaknade han 05:15, låg och pratade till 05:30, blev sur, blev lite ledsen, jag gick upp och lade honom i vagnen och vagnade i ca 20 minuter. Han somnade om, men efter fem minuter vaknade han igen och började skrika. Jag tolkar det som att vagningen har slutat "ta" och att han vaknar för att han vill bli mer vagnad... vad tror ni? Jag känner att vi nu har två alternativ, eftersom vi har testat ramsa, musik och tystnad tidigare och det fungerar inte. Alt 1: Vagna vid första pipet. Jag har gjort det en gång. Då somnade han om på två minuter och sov i en och en halvtimme till. Vagningsträsket är emellertid fortfarande farligt nära...
Alt 2: Lägga honom senare på kvällen och hoppas på att det leder till senare uppvak...

Vi börjar bli trötta på att han vaknar vid fem varje morgon och det är lite stressigt att vi inte har funnit något sätt som fungerar bra för att få honom att somna om. De gånger han vaknar tidigt och vi inte har lyckats få honom att somna om utan har tagit upp honom inom marginalkvarten (kvart över sex) så somnar han alltid när han äter, trots att vi kämpar för att hålla honom vaken. De gånger han somnar om och vi låter honom sova till kvart i sju så somnar han aldrig när han äter. Det måste ju betyda att han egentligen skulle behöva sova sammanhängande till halv sju, kvart i sju. Vad tycker ni vi ska göra?! :?: [-o<
Älskade Benjamin 2011-04-27
Älskade lillasyster 2012-12-20
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Vaknar på natten

Inlägg av miniz »

Hej!

Varför inte ramsa honom pà morgonen första pip istället för att vagna honom? Vagningsträsk är lätta att trilla i, ramsträsk ocksà förövrigt, men om du är nära nog kan du ligga i sängen och ramsa igenom ett par rum. :wink:

Äter han bra om dagen?
5-6 mànader äter enorma mängder! För att nà mättnad (och lite till) fàr man ge och ge och ge. Sà mera mat om han bara tar imot är en annan tanke.

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Theresepalmereek
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 18 jun 2011, 08:50

Gnällig och klängig

Inlägg av Theresepalmereek »

Vår älskade Benjamin är nu åtta månader och är väldigt gnällig och klängig. Han har alltid gnällt rätt mycket, förutom när vi är utomhus för han älskar att vara ute :), men nu gnälls det i stort sett konstant. Utöver gnällandet vill han hela tiden upp i famnen. Jag skrev på forumet för ett par månader sedan om att han var klängig och fick tipset att njuta eftersom han snart kommer att ta omvägar kring oss :), men det blir inte bättre. Så här ser en typisk förmiddag ut:

B vaknar 07:15 och är go och glad. Han pratar mycket (förmodligen berättar han om alla trevliga saker han drömt om under natten :heart:) Efter 30 minuters mysande och pratande samt lite lek tillsammans är det dags för frukost. Han äter med god aptit och trycker lätt i sig 1,5 port gröt till frukost. Efter frukosten är dock "friden" slut och gnället tar vid. Mot slutet av frukosten börjar han sträcka sig efter mig och gnälla rätt rejält. För att jag och min man också ska lyckas få i oss frukost brukar vi då sätta honom i spjälsängen med några roliga leksaker samt en mobil som snurrar och spelar trevligt. Ensamleken är något vi har övat på i många veckor, men han vill INTE leka ensam i mer än ett par minuter. Efter de minutrarna börjar han gnälla för att så småningom bli ledsen. Vi brukar emellertid ta upp honom innan han blir ledsen och istället placera honom på golvet vid oss med en rolig leksak i händerna. Inte heller detta är roligt utan han vill upp i famnen! Han sträcker sig efter oss, ålar runt bland våra fötter och skriker/gnäller. Till slut tar den av oss som hunnit äta upp frukosten upp honom i knät. Efter frukosten brukar jag ta med honom in i badrummet där han får sitta på handfatskanten och titta på när jag borstar tänderna. Det tycker han är roligt och han brukar även få en egen tandborste att tugga på. Därefter får han följa med in i sovrummet där man snabbt får slänga på sig dagens kläder eftersom lillemannen är på väg att slänga sig ur sängen i sin iver att bli upplyft igen. För övrigt är det konstant smågnäll.

När frukost och påklädning är avverkad brukar vi låta honom vara med och lägga in tvätt i tvättmaskinen, men det är oerhört svårt när han inte vill sitta bredvid en på golvet utan hela tiden vill upp i famnen. Han är inte intresserad av att hjälpa till och om jag försöker ta hans hand i min för att visa så drar han ofta bort handen och vänder sig bort. Han tycker däremot att det är rätt spännande att titta när tvätten snurrar i maskinen. Han kan dock inte njuta av denna cirkus ensam för om jag skulle gå till köket, som är fem meter från tvättmaskinen börjar han direkt gnälla och åla efter mig. När han är framme vid fötterna drar han mig i byxorna och gråter och tittar vädjande på mig. Jag försöker då sätta mig ner på golvet och låta honom krypa upp i famnen hos mig nere på golvet. Jag kan då dra ut en kökslåda och låta honom undersöka alla roliga slevar och stekspadar där i. Skulle jag emellertid ställa mig upp eller röra mig ifrån honom börjar gnället igen och han ålar desperat efter mig. Vid detta läget brukar vi gå ut på en promenad då han älskar att vara utomhus och i stort sett aldrig gnäller när vi är ute. Oftast är vi ute ca två timmar varje dag. Vi går i skogen, tittar på bilar, går på stan och tittar på folk eller handlar på maxi. När vi kommer hem sätter dock gnället igång igen. Han trivs rätt bra i sin gåstol och han kan roa sig i den i ca 10 minuter innan han vill bli buren igen. Han älskar även att gå när han håller oss i fingrarna. Han halvspringer då från rum till rum och tycker det är skoj att pilla på saker. Det tär dock på ryggen att gå framåtböjd en längre stund med honom hållandes i pekfingrarna :lol:. Skulle vi gå några meter ifrån honom när han sitter och pillar på handtagen till byrån (t.ex) blir han ledsen och ålar gnällandes till oss. Han sover 1,5 timme på förmiddagen och 45 minuter på eftermiddagen och sover 11,5 timmar på natten. Vi anstränger oss för att ge honom så mkt social delaktighet vi kan (är med när vi diskar, tvättar, dammsuger (DET är roligt :D ), öppnar och stänger kylskåpet, rör runt i stekpannan osv) han äter mkt bra, sover överlag bra, följer med oss hem till vänner och släktingar ca 3 ggr i veckan, får frisk luft varje dag osv. Ändå verkar han inte nöjd! Han gnäller mycket, vill hela tiden bli buren (jag har rejält ont i ryggen med tanke på att han väger över nio kg) och kan inte leka ensam. Så fort vi kommer in efter att ha varit ute börjar han gnälla. Det känns precis som att vi inte räcker till, att vårt hus inte räcker till, att leksakerna inte räcker till. När jag var på föräldragruppen sist (B var hemma med sin pappa och sov eftersom FG ligger vid tiden för hans eftermiddagslur) så låg alla barnen i "pölen" på golvet och lekte. Jag tänkte då att det hade B aldrig klarat för han hade bara velat komma upp i min famn hela tiden eller springa runt i lokalen hållandes i mina pekfingrar. Gör vi något fel? Jag och B:s pappa har varit hemma tillsammans sedan han föddes så han har ju alltid någon som ger honom uppmärksamhet. Om min man inte kan plocka upp honom när han är ledsen eller gnäller, så gör jag det, och vice versa. Ger vi honom för mkt uppmärksamhet? Han är i centrum hela tiden känns det som. Vi försöker varje dag att vara "upptagna" en stund genom att t.ex. läsa en tidning, men vi "måste" göra det på golvet för annars har vi en gallskrikande unge efter bara några minuter. Sitter vi på golvet så kan han vara nöjd i några minuter, men sedan kommer gnället. Har ni några tips på hur vi kan förändra oss för att B ska bli mer nöjd? Ska vi ta bort hans leksaker under dagarna? Ska vi sluta sätta honom i centrum så mkt? Hur ska vi hantera hans gnällande/gråtande och konstanta strävan efter att komma upp i famnen?

Varma hälsningar Therese
Älskade Benjamin 2011-04-27
Älskade lillasyster 2012-12-20
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: Vaknar på natten

Inlägg av videunge »

Hej :D

Vet du jag tror att ni har 8 månadersångesten på besök. :wink: Läs om den i barnaboken och i Favoriterna inne på späda barn och små. En bit ner finns flera fina trådar om 8 mån ångest.

kram :heart:
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Vaknar på natten

Inlägg av miniz »

Hej.

Jag tror videunge har helt rätt! Läs om 8-mànadersàngesten och hàll ribban làgt ett tag.

En sak .
Theresepalmereek skrev: Ska vi sluta sätta honom i centrum så mkt?
Ja, sluta. :wink: Han ska vara med i centrum, en del av centrum, han ska inte vara centrum.
Ser du skillnaden?

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Theresepalmereek
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 18 jun 2011, 08:50

Re: Vaknar på natten

Inlägg av Theresepalmereek »

Tack snälla Videunge och miniz för era svar! Gnällandet och klängigheten fortsätter men han är samtidigt väldigt glad och flörtar med allt och alla :heart:. Han har vaknat ett par gånger på nätterna de senaste tre veckorna, vilket inte är så konstigt med tanke på att han är mitt uppe i åttamånadersångesten, fick sin första förkylning med supertäppt näsa för tre veckor sedan samt har fått sin första tand. I början var vi slarviga och gick in till honom när han vaknade, men de senaste nätterna har jag kört hårt med ramsan och den har äntligen börjat ta igen, trots att vi nästan förstörde det med allt vår springande på nätterna :roll:...

Kram
Älskade Benjamin 2011-04-27
Älskade lillasyster 2012-12-20
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Vaknar på natten

Inlägg av miniz »

:D Bra jobbat, det är sà lätt att hamna i olika träsk!

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Theresepalmereek
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 18 jun 2011, 08:50

Vad ska vi göra?!

Inlägg av Theresepalmereek »

Kan man nollställa och starta om? Lilla B har kommit att bli en förlängning av mig själv som inte klarar att vara ensam ens en minut och vaknar och skriker hjärtskärande varje natt. Han har lärt sig att ställa sig upp i spjälsängen och klarar inte att lägga sig ner själv. De senaste nätterna har han varit vaken 1-2 timmar varje natt. Läggningen tar 20-30 minuter (skrik, gråt, frustration), sedan sover han i några timmar för att sedan vakna med ett skrik. Han ställer sig upp och skriker och hulkar. Vi har övat på att sätta sig ner i sängen men han gör inte det på natten. Han står och skriker och mitt hjärta brister. Jag ramsar några gånger...ingen effekt. Jag går in, lägger honom ner, buffar för markering och går ut. Skriket sätter genast igång igen och han är snabbt uppe på fötter. Vi låter honom vara en stund och försöker tänka att han klarar det själv, han vet ju hur han gör. När han börjar bli hes av allt skrikande går jag in igen, lägger honom ner och solfjädrar. Under de tjugo minuter jag solfjädrar somnar han samt vaknar och börjar skrika TRE gånger. Till slut står jag fullständigt villrådig och går ut ur hans rum istället för att bombadera honom med frågor. Han skriker en bra stund till innan jag inte orkar mer och går in, lägger honom ner, ger honom nappen, håller honom i handen en stund samt smyger ut. Efter en timme och tio minuters skrikande sover han äntligen och sover lugnt till morgonen.
Varje natt ser ut så här :cry: . Vi har testat att ha hans dörr på glänt och en lampa tänd utanför hans rum, men det gör ingen skillnad. Om jag ramsar vid första pipet brukar han bli lugn, men då måste jag ju sova utanför hans rum, vilket jag gjorde under tre nätter för ett par veckor sedan. Vi fick då en fin dialog och han somnade om direkt på ramsan. Men det dröjde bara ett par nätter sen grep ångesten tag i honom igen. Vad kan vi göra?!

Jag är ledsen för hans skull. Det känns som om vi skapar en väldigt beroende liten pojke som inte vill eller vågar vara ensam. Han är ute minst en timme varje dag, han får mycket social delaktighet och hjälper till med mycket här hemma. På julafton fick vi kommentaren: Ni skämmer bort honom när ni underhåller honom hela tiden... När jag lägger mig ner på golvet och stirrar upp i taket brukar gnällandet minska, men han håller sig hela tiden nära mig och gör endast korta utflykter för att åla efter bollen eller pilla på en leksak. När han inser att han inte är nära mig så ålar han lite panikartat tillbaka igen.

Ska vi "tvinga" honom att leka ensam? Det är ju inte meningen att han ska bli ledsen...
Ska vi testa att lägga honom i en resesäng istället för spjälsängen så han inte kan ställa sig upp?

Just nu är han jätteledsen på nedanvåningen eftersom min man inte lyfter upp honom... Han skriker och gråter och tårarna sprutar...
Vad ska vi göra? Press reeboot.....
Älskade Benjamin 2011-04-27
Älskade lillasyster 2012-12-20
Sagalinda
Inlägg: 1493
Blev medlem: mån 20 mar 2006, 08:51
Ort: Kronoby, Finland
Kontakt:

Re: Vaknar på natten

Inlägg av Sagalinda »

Läs på om 8-månadersångesten så förstår ni bättre vad som händer! Och så inser ni också att det är snabbt övergående :wink:

Nu har ni gett alldeles för många olika besked om vad som gäller nattetid. Ena natten ska man sova, och mamma håller vakt utanför. Andra natten är det livsfarligt att sova eftersom mamma och pappa hela tiden kommer in i rummet. Sedan går det inte att somna om på egen hand utan man måste hålla hand och så vidare. Det är inte konstigt att killen är förvirrad och orolig! I sådana här tider, då 8-månadersångesten gör sig gällande, måste man svara med extra stor säkerhet och självsäker attityd. Ni har istället gjort tvärtom! Nu måste ni bestämma er för vilken linje ni ska hålla, och sedan tvärsäkert hålla er till den. Punkt slut.

Du ser vilket bra resultat det gav då du sov utanför hans rum i tre nätter. Nu föreslår jag en omkurning i stor stil! Och han KAN lägga sig själv - tro mig. Det går. Bara du visar förtroende för honom. Orsaken till att han stiger upp igen efter att du lagt honom är att han inte var redo för att bli lagd. Du var där inne och störde. Han ville stå. När han inte vill stå längre kommer han att sätta sig. Det är inte svårare än så!

Kram och lycka till!
Dipl. SHN-kurare och mamma till
:heart: Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån
:heart: Sigrid född 9 maj 2007, SM-barn
:heart: Hugo född 1 april 2009, SM-barn
:heart: Astrid född 20 februari 2012, SM-barn
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
http://vaccin.me
Skriv svar

Återgå till "Säkra Sovare med fnurra på sömntråden"