Göra om göra rätt, nu börjar vi med standardmodellen!

[SaraMilana]

Kom på en till fundering! 30-minutersskarvarna tenderar allt mer att bli till 45-minutersskarvar. Läste på någon amerikansk sida att 30-minutersskarvar beror på att man sovit för lite, 45-minutersskarvar att man varit vaken för lite. Vad säger ni kloka människor på den här sidan om den teorin? Jag lägger henne ju när jag ser trötthetstecken (gnugg i ögonen och gäspar), ofta blir det mellan 1 h 15 min och 1 h 45 min vakentid. Borde vi "hålla igång" henne lite längre?

[Sarisparis]

Hej SaraMilana

Sarisparis, tack för dina tankar! Har läst tråden om lille Nils, vilken härlig familj ni är! Minst sagt inspirerande!

Detta skrev du för längesen, hade helt missat. Tack, jag blir jätteglad!

Ja, detta känns verkligen kalasbra! Även om jag sedan Barnaboken inhandlades (att det blev just den är bara en lycklig slump) varit helt övertygad om att detta är rätt sätt, trodde jag inte att det skulle gå så bra så fort!

Barnaboken är sâ bra sâ det finns inte ord. Den tâl (och vinner pâ) att läsas om och om igen. Ett hett tips är att läsa den en gâng hela alltet och sen gâ tillbaka till varje âlder ett tag innan man är där, och sen igen när man väl är där. Nya poletter trillar ner hela tiden! :thumbsup:

Läggningarna medför en del skrik fortfarande, men inte alls lika mycket som första dagen. Hon har alltid börjat skrika då hon hamnat i magläge, men jag läste här på forumet igår om det viktiga i att få ligga på mage och kravla sig fram. Tänkte också att om hon blir mer van vid magläget i vaket tillstånd kanske läggningarna blir lättare också? På förmiddagen tog vi alltså premiärturen på mage med bara fötter. Jag hjälpte henne lite att få fäste med fötterna och hon tog i med hela kroppen. Tålamodet tröt efter några minuter, men ett tag gick det riktigt bra. Härligt att se!

Att det skriks vid själva läggningen tycker jag inte att man ska dra sâ stora växlar pâ. Vissa bebisar (bland annat unge herr Nils här hos oss 8) ) protesterar riktigt rejält men lugnar ner sig snabbt. Det är precis som att de vrâlar MEN VAD TUSAN JAG ÄR JU TRÖTT OCH VILL SOVA VARFÖR SOMNAR JAG INTE PÂ STÖRT??? Det viktiga är att lyssna HUR de skriker. Vara arg och protestera fâr man vara och det kan man som förälder inte göra mycket ât iallafall. Ledsen är en helt annan grej, men dâ har man ju Annas fina verktygslâda att ta till.
Har du läst Nancys kloka funderingar inne bland favoriterna här pâ SoS? Tänker särskilt pâ den här "När SM-barnet skriker vid sovdags" http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 319#188319

När är det vettigt att börja klura på ett schema för lilla fröken? Sömnen är långt ifrån stabil och hon orkar nästan aldrig vara vaken 2 timmar, oftast kommer första gäspen efter 1 till 1,5 timme.

Det beror lite pâ dig skulle jag vilja säga. Vissa trivs bäst med ett regelrätt schema frân tvâ mânader, andra standardmodellerar lite fritt (sikta pâ 2-2) ett tag till. Känner du att ett schema skulle vara ett stöd för dig, sâ kör pâ det. Känns det snarare som att det blir prestationstänk sâ ta det lite friare. Men försök ha i huvudet att fâ isär mâlen med minst 3 timmar, högst 4. 3,5 brukar vara lagom.

Kom på en till fundering! 30-minutersskarvarna tenderar allt mer att bli till 45-minutersskarvar. Läste på någon amerikansk sida att 30-minutersskarvar beror på att man sovit för lite, 45-minutersskarvar att man varit vaken för lite. Vad säger ni kloka människor på den här sidan om den teorin?

Pass! Ingen aning alls. Nâgon annan?
Jag tror personligen att skarvar rent generellt beror pâ för lite mat.

Jag lägger henne ju när jag ser trötthetstecken (gnugg i ögonen och gäspar), ofta blir det mellan 1 h 15 min och 1 h 45 min vakentid. Borde vi "hålla igång" henne lite längre?

Jag har stor respekt för övertrötthetsfällan, sâ jag tycker inte att man ska pressa för hârt med vakentid pâ de smâ. Hos oss hade vi precis som du mellan 1h15 och 1h45 (men snarare 1h30) väldigt länge och sen vid tre mânader sa det PANG och sâ orkade lille Nisse vara uppe tvâ timmar utan problem (men inte alla pass). Lyhördhet tycker jag är ett bra motto.

[SaraMilana]

Att det skriks vid själva läggningen tycker jag inte att man ska dra sâ stora växlar pâ. Vissa bebisar (bland annat unge herr Nils här hos oss 8) ) protesterar riktigt rejält men lugnar ner sig snabbt. Det är precis som att de vrâlar MEN VAD TUSAN JAG ÄR JU TRÖTT OCH VILL SOVA VARFÖR SOMNAR JAG INTE PÂ STÖRT??? Det viktiga är att lyssna HUR de skriker. Vara arg och protestera fâr man vara och det kan man som förälder inte göra mycket ât iallafall. Ledsen är en helt annan grej, men dâ har man ju Annas fina verktygslâda att ta till.

Skön beskrivning! Ja, det känns nästan som att hon skriker för att hon vill somna men inte kan. Likadant när hon vaknar till får jag känslan av att hon blir arg/ledsen för att hon vaknar...

Det beror lite pâ dig skulle jag vilja säga. Vissa trivs bäst med ett regelrätt schema frân tvâ mânader, andra standardmodellerar lite fritt (sikta pâ 2-2) ett tag till. Känner du att ett schema skulle vara ett stöd för dig, sâ kör pâ det. Känns det snarare som att det blir prestationstänk sâ ta det lite friare. Men försök ha i huvudet att fâ isär mâlen med minst 3 timmar, högst 4. 3,5 brukar vara lagom.

Då ska jag nog avvakta, jag kan nog lätt få prestationsångest och vill att allt ska fungera på en gång. Nu så här i början är det alldeles för mycket som kan få schemat att fallera!!

Jag har stor respekt för övertrötthetsfällan, sâ jag tycker inte att man ska pressa för hârt med vakentid pâ de smâ. Hos oss hade vi precis som du mellan 1h15 och 1h45 (men snarare 1h30) väldigt länge och sen vid tre mânader sa det PANG och sâ orkade lille Nisse vara uppe tvâ timmar utan problem (men inte alla pass). Lyhördhet tycker jag är ett bra motto.

Skönt att höra att det är i sin ordning! Då fortsätter jag lägga henne vid minsta trötthetstecken. Igår när vi var på väg hem från landet blev det totalstrul med sovtiderna! Hon somnade i bilen och vaknade 45 minuter senare, utan vagn kunde vi inte få henne att somna om. Sen var det svårt att somna vill jag lova!

Tack Sarisparis!

Men det här med att hälla i lilla tjejen ersättning, att det ska vara så svårt!?!?! Hon ser ut som att det smakar riktigt illa, tar bara flaskan om hon är jättehungrig, men spottar sen ut den när hon blivit lite lagom småmätt. Inte sådär proppmätt som vi vill. Och det blir bara svårare och svårare. Bröstet tar hon alltid utan problem, men det blir hon ju inte så mätt på då det inte finns tillräckligt. Vad göra?? Det känns som att det är just delamningen som ställer till det, hon är van vid den söta och goda bröstmjölken och så försöker vi trycka i henne äcklig ersättning. Vi har provat några olika, men det är bara denna (Nan1 Pro) som hennes mage trivs med. Det känns tokigt att sluta amma bara för att få henne att vänja sig med ersättningen!? Är det någon med några bra tankar eller tips?

[SaraMilana]

Vi var på BVC igår, Stella hade hoppat upp till nästa viktkurva, inte helt oväntat.

Jag frågade om tips för att Stella ska ta flaskan med ersättning lättare.
-"Njääääe, vissa barn äter ju lite och ofta, andra mer och sällan... och alla barn har ju olika sömnrytm, en del sover bara några få korta stunder, det är helt normalt." [-X

Vi har en jättegullig BVC-sköterska, men jag vet inte om jag tycker att hennes kompetens sträcker sig så långt utanför att kunna väga och mäta... hur många högskolepoäng behöver man egentligen för det? Äh, nu är jag nog dum.

Har bestämt mig för att ta det piano med flaskvägrandet. Ju mer vi trugar, desto argare blir hon och jag vill inte att matstunden ska kännas som något negativt för henne. Senaste dagarna har hon skrikit så fort flaskan närmar sig munnen när hon inte vill ha och då tror jag att vi har trugat för mycket. Hon sover ju ändå så mycket bättre än tidigare och har gjort ett par nätter med många timmars sammanhängande sömn, så hon kanske faktiskt äter så mycket hon orkar och är mätt. Jag är nog lite otålig, vill att allting ska funka klockrent på en gång!

[Sarisparis]

Ja, otâlighet är ungefär lika effektivt som prestationstänkande.

Jag känner igen mig lite i det du skriver, vâr lille Nisse uppskattade aldrig riktigt flaskan (ömma järngreppet var en förutsättning, men det blev aldrig sâ där mysigt som när man ammar). Men precis som du säger sâ sov han ändâ, sâ när jag kände att vi var pâ väg ât rätt hâll sâ lade jag ner flaskmatningen. Nu, drygt tre mânader gammal, sover han fina tolvtimmarsnätter pâ endast bröstmjölk. Men snart ska han fâ smakisar! 8)

Och ja, BVC, no comment. Men det kanske ändras snart, sprang pâ en sâ härlig trâd inne pâ Kackel, har du sett?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 22&t=25313

[SaraMilana]

Aaaargh, jag blir tokig! Det känns som att jag större delen av dagarna håller på och kämpar för att få i Stella mat!

Förut fick jag i henne 150-200 ml ersättning och så tog hon bröstet som efterätt. Frid och fröjd och vi kunde fokusera på att få till sömnen. Men nu tar hon bara flaskan om hon är jättehungrig och efter en del skrik. När hon fått i sig nånstans kring 100 ml, ibland bara 60 eller 70, släpper hon flaskan och skriker när jag försöker erbjuda mer. Vi gör avbrott, byter blöja och umgås lite för att sedan göra nytt försök. Så fort vi landar i soffan och hon förstår att det är matning på gång sätter hon igång och skriker. Ibland försöker jag lura henne genom att ta fram flaskan någon helt annanstans när hon är upptagen av att titta på något, men så fort hon inser vad som är på gång gallskriker hon. Till slut (när det är dags att sova och jag inte vill riskera övertrötthet) ger jag upp och hon får bröstet, suger lite grann och somnar nästan på en gång.

Igår ville hon periodvis inte ta bröstet heller, så fram på eftermiddagen hade jag två värkande stenar som det bara sprutade ur så fort jag petade på dem. Var rädd för mjölkstockning så jag mjölkade ur så mycket jag kunde...

Eftersom hon är långt ifrån mätt får hon svårt att somna och svårt att sova över skarvarna. Det blir alltså småduttande med både mat och sömn. När jag nu VET att hon inte är mätt, så är attityden som bortblåst, och jag tycker det känns som barnplågeri när hon ligger där och skriker sig blå av förmodligen både hunger och trötthet..

HJÄLP! Hur kommer jag ur det här?

[SaraMilana]

Märker när jag läser mina egna inlägg att humöret sannerligen går upp och ner! Men det känns så trist att det ska strula med maten när vi var på så god väg med sömnen...

[titti_lie]

Hej!

Låter jobbigt, du kämpar bra! Hoppas ni kommer er på fötter fort. Har du/ ni testat majsvälling? Det kan man börja med i små mängder vid tre månaders ålder. Kanske det skulle slinka ner? Ofta brukar det gå hem.

[SaraMilana]

Hej titti_lie! Vi har inte provat majsvälling än, då 3-månadersdagen inföll först igår! Hur beter vi oss med vällingen, är det bara innan natten eller vid varje mål?

Blir så ledsen, vi hade jobbat så hårt i två veckor och kommit så långt, men nu känns det i mångt och mycket som att vi är tillbaka på ruta ett igen...

[aso]

Hej SaraMilana!

Här kommer lite pepp =D> !!!
Allt går i vågor och ibland känns det #-o ...

MEN...det går över! Det gäller bara att inte få panik. Lättare sagt än gjort, jag om någon vet för jag är expert på att bli supernojjig och alldeles olycklig när det kommer motgångar.
Min mamma brukar citera JR i Dallas -"Se din fiende i vitögat och han viker undan". Det är inte så dumt .
Nu är det matningen som strular för dig, tänk noga igenom vad du kan göra för att reda upp situationen. Försök att inte låta tankarna fly iväg i panik utan se problemet för vad det är. Ni kommer att fixa detta!!

Gör allt du kan för att arbeta upp en härlig ledande attityd igen, så du uppträder säkert innför lillan. Alternativt ta hjälp av nån annan som med friskt mod kan mata.
Ömma järngreppet gör underverk vid flaskmatning, kolla in video http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lmer-start
Kanske ge bröstet först i en övergångsperiod, kan vara kinkigt att få till flaskmatningen om hon är både övertrött och vrålhungrig?
När det strulade med flaskmatning för oss gällde det att bryta mönstret, pappa fick ta över matningen och gick utomhus med liten på armen. Matade medan han gick omkring i trädgården och tittade på växter, guppade lite försiktigt på liten och låtsades som att flaskan inte fanns. Om man stirrar på både liten och flaskan med panik i blicken blir det svårt att få matro...
Återigen, plocka fram ditt eget inre lugn, lillan behöver ledning av en trygg mamma (och JA det funkar att skådespela för att lura både sig själv och lillan )

aso

[SaraMilana]

Tack aso, just nu behöver jag all pepp jag kan få tror jag!

Grät en liten (eller ganska stor) skvätt igår mot sambons axel och nu känner jag mig på gång igen. Det är nog så jag funkar. Först känns allt förjävligt, men sen efter att ha fått vara ledsen en stund börjar jag tänka konstruktivt igen.

Jag har lyckats finta bort lilltjejen två gånger idag och i alla fall fått i henne 150-160 ml per måltid. Lite i minsta laget tycker jag, men bra mycket bättre än 70-100. Jag doppade ett finger i sockervatten som hon direkt började suga på och sedan bytte jag kvickt mot flaskan. När hon väl är igång på flaskan brukar det gå bra, men det är svårt att få igång henne! Hoppas hon inte hajjar att hon blir lurad alltför snart..

Provade i morse att ge henne bröstet först och flaskan sen, men det gick inte över huvud taget. Jag har nog tillräckligt med mjölk för att den värsta hungern ska stillas, men långt ifrån att hon ska bli proppmätt.

Ömma järngreppet har fungerat bra tidigare innan "flaskskrikandet" började. Då fattar hon vad som är på gång och börjar gasta direkt!

Försöker ha en lugn, trygg attityd vid matning. Brukar försöka att inte titta så att hon får äta ifred. Men inte alltid så lätt när hon strular och huvudet far åt alla håll!

Men det positiva sovmönstret har definitivt brutits. När hon skrek hysteriskt vid läggning utan att skriket ens lugnat sig lite efter 10-15 minuter tog vi till slut upp henne, det klarade varken mammahjärtat eller pappahjärtat av. Hon var ju såklart hungrig och då går det inte att somna. Detta har inträffat flertalet gånger senaste dagarna och hon har då fått sova i bärsele eller vår säng. Inte bra att sända dubbla budskap, men svårt att stå på sig och fortsätta vagna när man vet att hon inte är mätt... Så nu tar det uppåt halvtimmen innan hon somnar och skarvarna har blivit väldigt tydliga igen, sist tog det 45 minuter innan hon somnade igen. Men vi har ju gjort detta förut, så nu är vi på't igen!

[SaraMilana]

Det här är ohållbart. Stella äter nu bara när hon nyss har vaknat, aldrig mer än 100 ml, alltså ungefär hälften av vad som skulle behövas. Tycker vi har provat allt, har googlat som en galning, men ingenting fungerar, det blir bara värre och värre.

Vi får helt enkelt lägga standardmodellen på hyllan ett tag, vi måste få henne att ta flaskan nu! Vill så gärna få sömnen att fungera men att lägga henne halvmätt är helt omöjligt.

Hon får inte bröstet nu (på ett tag alt. permanent), bara flaska, annars kommer hon aldrig fatta det här! Har jag fel?? Det känns som att maten är en förutsättning för att få sömnen att fungera. En sak i taget. Är det någon som tycker att jag resonerar fel eller har några andra förslag att komma med?

Trodde ett tag att jag såg ljuset i tunneln, men det var ett steg fram, sju tillbaka...

[Clara Cecilia]

Hej SaraMilana!

Här verkar det springa runt troll och vargar om vart annat.
Jag hinner inte skriva något längre svar till dig just Nu idag men återkommer i helgen.

Mitt första råd till dig är att ta ett djupt andetag och läsa igenom hela din tråd, från början och noga notera hur många dagar som varit framsteg och hur många som varit bakslag, det är ju så fiffigt att alla inlägg har datum. Och har framstegen och bakslagen några samband eller orsaker?

Det finns flera saker att nysta i det du skriver men viktigast att påpeka är att SM är en väg och ett förhållningssätt som framförallt börjar i föräldrarnas huvud och sen agerande. Och det tar lite tid att få svung på saker ibland.

Så, Andas, lägg frustrationen på hyllan, läs igenom din tråd och BB igen.
Jag återkommer!

Kram Clara

[SaraMilana]

Hej Clara!

Visst är det många dagar med framsteg, jag är verkligen jätteglad för dem! Nu vet jag att metoden fungerar och jag är så sugen på att sätta bra mat- och sovrutiner och köra standardmodellen fullt ut med alla inslag av social delaktighet, ensamlek, krypträning etc etc!

Men så kom flaskvägrandet som en kalldusch. Ju mer vi trugat, desto svårare har det blivit. Maten har varit så central hela tiden; mer mat för att sova bra, mer mat för att sova över skarvarna, mer mat för att somna lättare... så matpressen har varit stor, både för oss och för lilla Stella! Och alltid, när hon skrikit ett tag och vägrat äta har vi gett upp och gett henne bröstet istället. Dubbla budskap kan inte vara vettigt? (Är det vargar eller troll? Inget av det låter någe vidare.)

Amningen för mig har varit så viktig, jag har kämpat så mycket för att få igång produktionen för att det ska räcka till, men det har inte gått. Kampen mellan flaskan och brösten har pågått nästan under hela Stellas livstid och det har trasslat nåt så in i bängen. Så det är med sorg i hjärtat som jag inser att brösten segrade, det är dem hon tillslut väljer, men det räcker inte och det fungerar inte att ge båda som jag hade hoppats. Framförallt så orkar jag inte mer, jag vill inte amma längre. Konstigt det där, hjärnan inser tidigt vad som är rätt och riktigt och bäst för alla, men nånting inom mig vill så gärna föda mitt barn och jag har inte långt till tårarna då jag inser att jag kanske har ammat Stella för sista gången.

Ikväll kom sambon hem och fick överta matningen, jag var i upplösningstillstånd. Attityden var ute och cyklade nånstans och jag visste inte vad jag skulle ta mig till efter en hel dag med skrik vid varje måltid. Han körde stenhårt på ömma järngreppet och tillslut så åt hon ju. Men jag kan inte titta på, det gör så ont i mig när hon skriker hysteriskt innan hon lugnar sig så pass att hon kan äta. Försöker vi abryta en stund för att lugna ner henne sätter hon igång lika fort igen när det är dags att äta. Ska det vara så här? Är det ok att fortsätta trots hysteriskt skrikande? Kommer hon till slut förstå att det är flaskan som gäller eller kommer hon förknippa flaskan med hysteriskt skrikande?

[Clara Cecilia]

Hej SaraMilana!
Så, nu har jag hunnit läsa igenom hela din tråd och påminna mig. Har du? När vi hade det som trassligast här hemma så fann jag stort stöd i att läsa igenom min tråd och komma ihåg alla bra råd och se med "nya ögon" på hur läget förändrats.

Visst är det många dagar med framsteg, jag är verkligen jätteglad för dem! Nu vet jag att metoden fungerar och jag är så sugen på att sätta bra mat- och sovrutiner och köra standardmodellen fullt ut med alla inslag av social delaktighet, ensamlek, krypträning etc etc!

Här tror jag att du slår huvudet på spiken! Det är så lätt (om man är en ambitiös, begåvad mamma med en dos prestation i sig precis som jag) att fokusera så starkt på mat och sömnpass att helhetstänkande faller bort. Och det är just Helheten som är det geniala i SM.

Satsa på dagen! Inför genast passiv social delaktighet, ligga på mage på diskbänken (med en hand på ryggen förstås) putsa lister med egen trasa, hjälpa till att sätta på kaffemaskinen med handen om handen, tända lampan på samma sätt etc. När ni handlar, berätta för henne vad allt heter, låt henne lukta och stryka på saker.

Gå ut! I ett tidigare inlägg (för nån vecka sen ) läste jag det som att du kände dig mer och mer begränsad att gå på utflykter just för att du inte ville fastna nånstans och inte få henne att sova. Jag hamnade där vid ungefär samma tid med min dotter och stod och vagnade i ett mörklagt sovrum i timmar -idiotiskt . Så mata, byt, ut i världen. Visa henne träd och löv och hundar. Korta promenader kan man genomföra på armen, långa är väl bekvämast i vagn. Ta med flaskan och en filt och slå er ner under ett träd och mata när det är dags för påfyllning.

Ålning! En fleecefilt eller dylikt under magen så glidet blir lättare, mamma på mage brevid och så lite stöd under fötterna. Minst tre gånger per dag. Vissa får upp motivationen genom att man placerar en spännade färgglad leksak en bit framför eller varför inte en härligt blank kastrull som man kan spegla sig i.

Visa och undersök! När det tjorvar, upp på armen och gå runt hemma. Gardiner, lister, färgflagor eller lösa tapetbitar element och växter. Visa, berätta, känn och titta Tillsammans.

Och sjung och tramsa och skratta! Tillsammans framför en spegel och prutt i magen eller halsgropen brukar vara en hit.

Amningen för mig har varit så viktig, jag har kämpat så mycket för att få igång produktionen för att det ska räcka till, men det har inte gått. Kampen mellan flaskan och brösten har pågått nästan under hela Stellas livstid och det har trasslat nåt så in i bängen. Så det är med sorg i hjärtat som jag inser att brösten segrade, det är dem hon tillslut väljer, men det räcker inte och det fungerar inte att ge båda som jag hade hoppats. Framförallt så orkar jag inte mer, jag vill inte amma längre. Konstigt det där, hjärnan inser tidigt vad som är rätt och riktigt och bäst för alla, men nånting inom mig vill så gärna föda mitt barn och jag har inte långt till tårarna då jag inser att jag kanske har ammat Stella för sista gången.

Kära du, jag förstår. Du är varken den första eller sista här som kämpat med detta. Vilja att amma, kampen, dubbla känslor och sen sorgen att inte ens vilja längre. Jag gav upp efter 2 månader med amningsnappar, tårar och faktiskt ilska mot mitt lilla barn för att han gned runt sin mun så nappen trillade av igen.. och igen... och igen. Det var ju en idiotiskt och ohållbar situation.

Till tröst kan jag säga att amningen är en så kort del av föräldraskapet (märker man när man står där med en trotsare och en förtrotsare som sätter nya rekord samma lördagsmorgon ) och det blir fantastiskt fint folk av dom även om dom fått maten genom en flaska!

Ta en rejäl gråtstund över att amningen inte blev som du ville och hoppades och lägg det sen åt sidan och fokusera på dagen.

Tills sist - detta med maten. Massor av 3 månaders är så upptagna av Världen så dom äter bara precis nyvakna. Mata nästan i sömnen (flaskan förbered - kolla in Tetz tråd med flaskmatningstips http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 12&t=25102) Ge så mycket som går i ett svep och låt sen alla andra sysslor och aktiviteter ta över. Erbjud sen en omgång till innan sovet.
Rådet att blanda i lite majsvälling är bra, särskilt om du bytt till största nappstorleken, då kan den tunnare ersättningen komma lite för fort när man börjar krokna. (Du har ju redan upptäckt det och följt henne fint där. Vi blandade nappstorlek ända fram tills vår Lilla L gick över till välling helt vid 3,5 månad )

Ni har gjort mycket stora framsteg på kort tid. Återigen, läs din tråd och påminn dig om råden du fått.



Clara