helamig skrev:Förtrots här nu med en del nej, kasta mat på golvet som hon får plocka upp, handen om handen under en del protester. Bitas, nypas, rida på lillasyster, knuffas. --- Känns ju ibland som om vi båda behöver en paus.

Det är precis det tvättstjälpningsmodellen är till för - en PAUS.
Jag tycker inte om uttrycket "sängdumpning", och det är inte jag som har myntat det. Det låter som någonting man skulle kasta bort - dumpa (barnet) - för att man inte ville ha det längre

Och visst kan man tänka sig att lilla ungen skulle kunna bli ledsen då, om det är det man "säger" (överför).
Men den enkla pausen, den är välkommen

Du kommer att bli förbluffad, skulle jag tro, över hur tacksamt - lättat - barnet reagerar på att faktiskt äntligen få vara i fred en stund, från ALLT 8)
Ur Barnaboken (2008, sid 440):
* * *

*Skulle förtrotsen utmana ens nerver så till den grad att man riskerar att hemfalla åt verkningslösa förebråelser, kan man, innan man trillar ner i den elaka irritationsfällan, tillgripa tvättstjälpningsmodellen: man stjälper barnet i spjälsängen som en annan hög tvätt, låter en trevlig leksak och/eller ätbar muta åtfölja högen utan vidare kommentarer, går därifrån, lugnar ner sig och hämtar andan. Och hämtar barnet, så fort båda är i balans igen.*
* * *

O:)
