Hur mycket ska tvååringen få bestämma?

[Insnöad]

Hej!

Det var ett tag sen jag skrev här, men nu är det dags för ett återbesök. Min frågeställning nu gäller inte primärt vår dotters sömn, utan snarare hennes och vårt beteende under hennes vakna timmar.

Om vi börjar med sömnen ändå så har det blivit väldigt mycket bättre på senare tid. Vi flyttade nyligen till radhus och vi uppskattar alla att ha egna rum. Dottern sover numera oftast tolv timmar per natt, 20-08, och oftast nån timme på dagen också. Så mycket har hon aldrig sovit förut. Detta är vi givetvis jättenöjda med!

Dock är det problem med läggningen. Hon vill oftast att mamma ska lägga henne, men när så sker så kan nattningsprocessen ta en timme eller två, med mycket skrik och gråt och tandagnisslan. När pappa lägger henne går det oftast snabbt och utan krusiduller, även om det krävs vissa mått av övertalning.

Ett typexempel ur realtid: mamma och pappa hade tänkt få en stund tillsammans den här kvällen. Pappa lade henne runt 19, det gick galant, men sen började hon gnälla efter en halvtimme eller så. Sedan dess, en timme nu, har mamma varit där inne och förgäves försökt förmå henne att somna. Jag hör henne skrika i detta nu.

Det är så otroligt jobbigt för alla parter, detta. Värst är det nog för mamman som känner sig otillräcklig och inkompetent - hon kan ju inte lägga sin egen dotter!

Det är också så att dottern tillåts domdera en del i hemmet, exempelvis får hon allt som oftast sitta i mammas knä vid matbordet och till och med bli matad. När pappa och dottern äter själva sitter hon utan problem i egen stol och stoppar i sig mat. Mamma hävdar att hon föredrar att ha henne i sitt knä en stund istället för att höra gnäll, men pappa menar att det kan bli negativt i längden att låta barnet få som hon vill vid minsta lilla pip.

Det här tär på oss rätt mycket... vore skönt att få lite tips och råd kring hur vi ska agera. Vi har tidigare använt oss av kuren - dock inte fullt ut och inte helhjärtat. Nu finns det bara rester kvar, som skrattet före gonattet och ramsan (när pappa lägger henne). Vet inte om vi orkar börja om igen, det som behöver fungera är att mamma kan lägga henne utan tjafs och skrik och att dottern blir mindre beroende av sin mor. Hur göra?

[Susanne G]

Hej!


Det som brukar vara förlösande för gnället är social delaktighet.
Låt henne hjälpa till med litet och smått i vardagen. Låt henne hjälpa till att förbereda och fixa maten. Hon kan duka och duka av och diska.

Har hon fått hjälpa till så kan hon säkert njuta mer av maten.

Ni får komma överens om vad ni tycker är rimligt i matsituationer.
Vill ni att hon ska sitta själv så låt henne äta det lilla hon äter sen är det tack för maten. Kan vara svårt att få de där små att sitta still för länge.

Angående läggningen så låter det inge vidare. Har ni jobbat med shn och ramsan så kan hon ju den. Det gäller bara att ni vuxna gör likadant. Använd ramsan när ni går ut ur rummet. Samma sak gäller för mamma.

Barn kommer in i perioder där de ifrågasätter sakerna ting och ordning. Då gäller det att man står fast vid sin sak och ger samma och entydiga svar.

Prata ihop er och framförallt läs i Barnaboken om social delaktighet och om shn så ni vet hur ni ska agera.

Susanne

[Insnöad]

Susanne: Tack för ditt svar. Dottern är högst delaktig i det mesta här hemma, hon älskar att hjälpa till med hushållsarbete och vill alltid vara med. Inget fel i det, tvärtom. Däremot är det så att jag som pappa verkligen upplever att dottern är två olika personer/personligheter när hon är ensam med mig eller när mamma är närvarande. Det är väldigt sällan det blir tjafs och bråk när vi är själva, men med mamma hemma så är det väldigt mycket gnäll och skrik.

Visst kan det handla om att hon är lite "mammig", och det är väl inget ovanligt i det, men jag hävdar ibland att det där gnället inte handlar om moderskärlek utan om maktspel. Hon vet att hon får sitta i mammas knä eller vara vaken en stund till om hon skriker lite - det biter inte på mig. Jag försöker diskutera dessa saker med min sambo, men det är svårt att nå fram - det blir lätt personligt och att hon tar det som anklagelser.

Men, vi jobbar vidare! Vi har hur som helst världens bästa dotter, och som sagt, hon sover mycket mer och bättre nu jämfört med tidigare. Jätteskönt!

[SusanD]

Jag fnissar lite inombords över din beskrivning över tösens två olika personligheter. Inte för att det är roligt för er på något vis, och egentligen inget att fnissa över men jag känner igen mig för vi har också en tvåårig liten tjej här hemma och det är häftigt.

Utan att var någon form av expert så tror jag att det helt och hållet handlar om att tösen testar var/hos vem hon får det hon vill och så ser hon till att hon får det. Vår underbara tjej skulle kvickt kunna snurra vem som helst runt sitt lillfinger om vi bara lät henne. Vi föräldrar bestämmer vilka regler som gäller och sen får hon följa dem med vår hjälp. Man får vara uppfinningsrik, avleda, jobba tillsammans och förpassa till sängen.

I ert fall får ni nog prata ihop er ordentligt och så hjälpas åt när mamman inte orkar med gnället. Jag kan lova, på heder och samvete, att det tar inte många dagar innan ni är på banan igen om mamma vill/orkar/bestämmer sig för att ta ledningen.

Små barn testar oss föräldrar hela tiden, inte för att de vill inleda en maktkamp utan för att de måste, de ska helt enkelt göra det.

Kram Susan