11 åringen..

Samtalsforum med barnen i fokus
Mian71
Inlägg: 296
Blev medlem: sön 16 aug 2009, 20:43

11 åringen..

Inlägg av Mian71 »

Hej!
Min fantastiske son har trätt in i något som jag tror är nån form av förpubertet eller nått.
Från den glada pigga till den anti slöa grabben som nästan tycker mamma är en TÖNT.
Jag möts av himlande ögon, suckar och härmande meningar med bjäbbton när jag i bland pratar med honom. Särskilt om jag pratar om att han inte följer de uppgifter han har hemma.
Är det fel han har det?
Jag vill han ska gå med sopor 2 dar i veckan, plocka i och ur diskmaskinen en dag i veckan, dammsuga sitt rum och hjälpa till med lilla syster ( typ ta henne till lekparken en dag i veckan .. hon älskar det. han avskyr det)
lite exempel var detta.
Jag blir GALEN. När han bjäbbar emot. Eller inte "hör" vad jag säger när jag säger att det tex är dags att stänga av dator, gå sova, borsta tänder .. you name it!!!
Hur hanterar jag detta. Läser i boken att elva åringen är typ ljuvlig. Det är han OCKSÅ, men det SUCKAS och jag tycker bara hans liv handlar om att hänga framför dator eller xbox. Trots att vi satt tider på hur mycket han får sitta. Överskrider han det drar jag ut sladden och han blir galet arg. Så klart. Och så kommer diskussionen som inte leder någonstans. jag är värdlens "slavdrivare" som vill han plockar diskmaskinen eller ber honom vara med lilla syster en stund. ( när han vl ÄR med henne ser jag hur mkt han faktiskt gillar det. Hon sätter ju honom på en tron liksom.. brorsan..)
Ngn som har samma erfarenhet.

Dock är han ju underbar OCKSÅ. Så klart. :heart: Men jag kan inte hantera den här säckiga attetyden. Många säger det ÄR så här och går över. Men jag vill liksom veta..
Hoppas jag skrev sammanhängade nu. men lite tips önskas.. igen.. fast nu med honom.

Många kramar
mian
En liten född 00
En "lill liten" född 09
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: 11 åringen..

Inlägg av annawahlgren »

Mian71 skrev: Läser i boken att elva åringen är typ ljuvlig.
:D Ljuvlig :?: :!: Tror jag ju inte, peståss :roll:

Ur Barnaboken:

* * * * *

:arrow: *Elva år: UNDER ISEN

Efter sin harmoniska storhetstid i tioårsåldern ramlar nu det stackars barnet huvudstupa in i en ny förändringens fas, med allt vad därtill hör av disharmoni, osäkerhet och förvirring – som elvaåringen försöker bemästra På allehanda vis, varav åtskilliga mindre trevliga.

Elvaåringen har en bred repertoar. Han kan vara stingslig, sur, uppkäftig, deprimerad, ilsken, oförskämd, ironisk (nu kan han!) elak och till och med cynisk, samt ägna sig åt avancerat martyrskap.

Elvaåringen kan tiga och lida alldeles kolossalt. Med en enda hatisk blick kan elvaåringen markera att han står ut med familjen enbart så länge han är tvungen. Så fort han får nästa veckoPeng, tänker han omsätta den i ett vapen. Antingen är det sin omgivning han ska utplåna från denna jordens yta, eller också är det sig själv, och där kan man minsann stå sedan och ångra sig!

Elvaåringen är i mångt och mycket jämförbar med sexåringen, men det bör man inte säga till honom...

Elvaåringen kontrollerar sin kropp lika uselt som sin själ och är ofta skranglig och osammanhängande rent fysiskt. Han slår sig och råkar ut, har sönder och river ner, trampar fel och ramlar galet. Även i överförd bemärkelse.

Ofta är det en ren bedrift att spåra kärlek hos elvaåringen - så anti allt och alla kan han vara.

Elvaåringen är en liten tricksare. Allt han lärt sig och behärskat, allt det förtroende han kände och gav, allt det kan han missbruka nu. Han manipulerar, han styr och ställer med finter och knep, och han är varken särskilt renhårig alltid eller lojal. Det han för ett år eller ett halvår sedan höll heligt, kan han nu vårdslöst sabla ner.

Ofta kör han med sin omgivning. Elvaåringen kan vara suveränt duktig på att skuldbelasta omgivningen.

En ensam mor till exempel som kanske har dåligt samvete för att hon har en älskare/går på kurs två kvällar i veckan/slarvar med middagsmaten, kan räkna med att elvaåringen med osviklig säkerhet nosar upp hennes ömma punkt och spelar med henne där. Och om hon oroar sig för hur skolarbetet ska gå för hennes telning, kommer elvaåringen inte att anstränga sig för att befria henne från hennes oro – tvärtom…

Men elvaåringen har också sympatiska drag, naturligtvis. Han hyser ofta en innerlig, äkta medkänsla med dem som har det svårt, eftersom han har det så svårt själv.

Han kan vara rörande öm mot småbarn, kärleksfull mot djur och beskyddande mot den svaga, som han tar i försvar också till priset av sin prestige. Andra får gärna tycka han är löjlig – det bryr han sig inte om, när han har någonting att kämpa för.

Elvaåringen har inte mycket glädje i hjärtat men desto mer av drömmar.
Han tycker det är svårt att leva och känner sig orättvist behandlad, och han kan fantisera om att föräldrarna inte är hans riktiga.

I kärlekslivet söker han den ömma romantik, som hör hemma i en annan och bättre värld, enkannerligen Paradisets. Följaktligen förälskar han sig i regel endast på avstånd. Därmed blir kärleken automatiskt olycklig.
Föremålet för sin låga upphöjer han i sina drömmar till en ängel eller ett helgon, som en dag – när sanningen uppenbarats och rättvisa skipats – ensam av alla ska få syn på hans verkliga kvaliteter och älska honom så som han är värd.

Det är synd om honom i dessa ensamhetens fantasier, men de hjälper honom också.

Och onanin hjälper honom. Elvaåringen onanerar som regel, och det ger honom avspänning och (förhoppningsvis) också glädje – den egna kroppen är åtminstone ibland en vän i världen. Även om den första utlösningen ännu kan låta vänta på sig, upplever den elvaårige pojken en lustfylld, fysisk orgasm, och det gör flickan också.

Elvaåringen är en tricksare och en slyngel, men all manipulation är inte eländig: Han kan charma sig till fördelar, och han kan bana vägen för bättre skolbetyg än han egentligen borde ha.

Elvaåringen sätter ihop korsord, hittar på tävlingar, skriver inlägg på nätet fulla med gåtor, utvinner slantar ur aningslösa tanter, letar upp användbara prylar som folk slängt, och kan bli en uppfinnare av rang.
Elvaåringen förändrar sannerligen världen, och förmodligen skulle han må utmärkt om han bara slapp att också förändra sig själv.

* * *

Elvaåringen står på huvudet i förändringens utvecklingsfas och mår inte bättre än trotsbarnet och sexåringen. Detta är nu den tredje stora etappen på vägen till det som ska bli full självständighet.

Den vägen är lång, och den är plågsam; knaggligast och gräsligast är den nu när barnet under en lång, stabil period (tvåårsåldern, femårsåldern, tioårsåldern) samlat krafter, mognad och förmåga att anträda den med alla dess fallgropar, svårigheter och hinder, av vilka barnet med eller mot sin vilja reser de flesta själv.

Elvaåringen kan liksom sina trotsbarnskolleger och sexårskrisare vara mycket provocerande, för att inte säga odräglig. Han ber om motstånd och ger sig inte förrän han får det.

Inte för intet kallas åldern slyngelåldern.

Inte mången elvaåring undgår att släpas avsides någon gång och bli föremål för en avhyvling med ganska stora bokstäver.

Hellre tycker jag man som vuxen bör ta omaket att vara otrevlig än döma barnet till den otrevlighet man besparar sig själv.

Elvaåringen som kör med sina föräldrar och syskon bör sättas på plats, inte tillåtas ge order, uttrycka förakt, svära åt sina närmaste eller använda favorituttrycken ”håll käften”, ”jävla idiot” och så vidare.

Man får påpeka att man själv avhåller sig från den sortens tillmälen gentemot honom, och man kan gott vid behov påminna elvaåringen om att man givetvis förbehåller sig samma rätt till integritet och respekt som han själv. Bär det inte frukt i dag (”skiter väl jag i”), så bär det frukt i morgon.

Det är inte alltid lätt att pracka på den ofta motsträviga elvaåringen kärlek, men man får försöka – och göra som med det tidvis odrägliga trotsbarnet och sexåringen: ta varje tillfälle i akt då ungen är lätt att älska. Och då verkligen bemöda sig om det livsviktiga mötet, tillhörigheten som bekräftas med en klapp, en kyss, en smekning över kinden eller huvudet, ett leende, en blick av värme.

Det värsta man kan göra med elvaåringen i kris är att förbise honom. Ty om han inte når sina kära genom vanlig, fridsam existens, måste han ju ställa till elände för att märkas.

Elvaåringen är ett lätt rov för allsköns verklighetsflykt. Den mest oskyldiga är ett fastklistrat TV-tittande, dataspelande eller filmgloende.

En elvaåring som springer mycket ute, särskilt i stan förstås och med pengar på fickan och föräldrarnas goda minne, prövar sannolikt på det mesta som bjuds, och det är som bekant en hel del. Det finns anledning att se upp. Han bör knytas till hemmet, och hans rörelsefrihet måste begränsas – mer än för den sansade tioåringen. Umgänget med kamrater utanför skolan bör inte vara alltför omfattande.

Det är nu man stämmer i bäcken. Senare blir det i ån.

Och man knyter honom till hemmet dels genom att göra det mödan värt för honom att vara där – i en trivsam och god atmosfär, där vuxenvärld och barnvärld inte skils åt – men också genom att anspela på det han förhoppningsvis vet sedan länge; att han är oumbärlig.

Han kan stöna och beklaga sig, men det är lika viktigt – minst – för elvaåringen som för alla andra att veta med sig att han behövs, faktiskt, praktiskt och konkret.

Elvaåringens uppgifter i hemmet bör ges i samråd med honom själv och upprättas att gälla löpande. Det tjat, som blir oundvikligt i umgänget med en elvaåring (och med tonåringen sedan), står sig bättre mot bakgrunden av en spikad överenskommelse som barnet gått med på i ett anfall av förnuft, än löst hängande i luften inför en uppretad, provokativ pojke/flicka.

Apropå tjat: en god regel är att aldrig tjata mer än man uppskattar, det vill säga lika mycket kraft och tid som man ger åt tjatet, använder man till att uttrycka sin uppskattning.

Inte alla uppgifter ska elvaåringen lämnas att utföra ensam. Ovärderligt viktigt och gott för kontakten mellan vuxen och barn är lagarbetet, den sociala gemenskapen – om så bara i form av enkel matlagning tillsammans.

Och uppgifterna i hemmet är då ingenting som ska stå tillbaka för annat, som kan komma emellan, utan gälla med självklar nödvändighet.
Elvaåringen gör ju nytta – hans insatser behövs. Han gör inte det han ska för att vara ”snäll”, tjäna pengar eller slå ihjäl tiden.

Det man gemensamt arbetar för, det vårdar man, och det finns inget bättre sätt att knyta ett barn i trygghet och trivsel till hemmet och familjen än genom social delaktighet.

Då blir heller inte middagsmålet den enda stunden av gemenskap, ansträngd redan genom det i förväg bestämda samtalet. Elvaåringen är inte alltid talträngd på beställning:
”Hur var det i skolan?”
”Bra.”
”Vad gjorde du, då?”
”Inget.”
”Har du inte något att berätta?”
”Nä. Tack för maten.”

* * * * *

Så kämpa på, bara :wink: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Mian71
Inlägg: 296
Blev medlem: sön 16 aug 2009, 20:43

Re: 11 åringen..

Inlägg av Mian71 »

Alltså.. det där är på PRICKEN HAN!!!!! :shock:
Precis !!!!

Va SKÖNT att få läsa det där!

TACK!!!!

:heart:
En liten född 00
En "lill liten" född 09
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: 11 åringen..

Inlägg av annawahlgren »

:lol: :heart: :lol:

:thumbsup:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Mian71
Inlägg: 296
Blev medlem: sön 16 aug 2009, 20:43

Re: 11 åringen..

Inlägg av Mian71 »

Förstår att den lille mannen har det .. jobbigt i sin 11 åriga kropp.. men jag står knappt ut med kommentarerna jag hör VARJE dag.. :twisted:
Exempel:
" om lilla syster fått upp den där vajjern så hade hennes ansikte sprättas upp och vi hade fått åka till sjukhuset och sy hela nyllet. Hur kunde du bara LÅTA HENNE HITTA den" ( jag svarade att jag inte har ögon i nacken och att va BRA att HAN tog den ifrån henne). Han suckar...
" har vi BARA äcklig saft" ( det är din FAVORIT saft. !)
" Guuu va jag tycker vårt hem bara är traschigt nu när vi inte har en DVD"
" Gu va USEL dator jag har. Alla har bättre"
" Jag HAR städat rummet ( vilket han inte hade gjort). Är du BLIND ELLER??"
" jag vill inte ha popcorn ( vi var på harrypotter och jag köpte stor läsk och popcorn. till och med DET var fel).. Jag är här för att se en FILM inte käka godis. Det där kan du lämna tillbaka" :(
" Men MAMMA!!! Du kan ju inte ta på Iphone glaset SÅ DÄÄÄÄR"
" NEJ, jag tänkter inte tänker inte tänker INTE vara med lillasyster i fem minuter "
" det där är MIN PLATS i soffan" ( jag gör som jag gör med lilla fröken här hemma - flyttar mig INTE!)
"så du ska se det där TÖNTprogrammet?"
och sen " skvallrar " han på pappa.. pappa gör si och pappa gör så och pappa gör det och han säger så....
Hans pappa är en underbar far och vi synkar mkt med varandra och har samma regler . För att liksom få sympati av mig på att pappa gör fel. ( det kanske han gör i bland.. men det bekräftar jag inte för honom.. utan ringer pappan sen coh kollar läget).
Han kör " pappa har lovat" eller " mamma har lovat".. Vi löser sånt snabbt med ett telsamtal där vi kollar med den andre om han verkligen HAR lovat att få se SAW filmerna ( världshistoriens värsta skräckfilm!) Och det har ju ingen av oss lovat- SÅKLART.
utöver allt jag gör " fel" så är det dessa förbannade SUCKAR.

Jag fick horn här om dagen när han skulle cykla till en kompis och när han hunnit 10 meter så springer jag ut till brevlådan och ropar " Jag Äääälskar dig " han tvärnitar cykeln tittar på mig och ryter " MEN MAMMA!!!! TYST"
:lol:
Det kanske var tokigt men jag kunde inte låta bli.

Visst är han mjuk och fin också men ack så sällsynt..
Jag erbjöd honom att måla om staketet för att tjäna in en liten sommarpeng och att det måste göras. Tvärnit.
Jag bad honom klippa gräset . Tvärnit
Jag sa " DU klipper gräset innan du går en METER " .. och det görs slarvigt och snabbt och han får göra om.
Han har sina " uppgifter" .. och han gör allt för att förhanda bort detta " jag gjorde det igår" " men ALLA är ju ute nu och du ska elakt hålla mig inne för att jag måste göra det" ( och jag svarar att det tar en kvart och de får vänta).

alltså. Jag försöker göra honom viktig för lilla familjen. Kärlek så fort jag ser jag kan ge. Handen på kinden, klappa om.. osv..
Busa.. jag "slängde" honom på ängen uppe i stugan i ett "nuduuuu ska jag kittla dig.. passa re!!" och han sken som en sol. Får tag och liksom knuffar till honom i det höga gräset.. där det var två kvistar av brännässlor. ... mm.. .. Då beklagas det i en TIMME om hur DUM mamma var som SLÄNGDE in honom bland en MASSA brännsässlor...

Månne han snart bli 12.
( ville bara skriva ur mig ) Även om han har jobbigt med sig själv så blir det här "klankandet" på MIG jävulskt irrriterande.
Jag har även suttit ner och pratat med honom om detta. Jag blev ledsen en dag när vi varit på stan lillasyster, han och jag. Vi hade jättetrevligt och mysigt. ( var en dag för barnen liksom.. det var deras dag på stan.. mc donalds och leksaksaffärer osv.. )
Till han senare på dagen säger " du bara TVINGAR mig till saker.. Jag följde ner på stan idag för att vara SNÄLL mot dig och lillasyster. Jag tyckte det var helt VÄRDELÖST"
Jag gick ut med lillasyster och smällde igen dörren.
Han bad dock om ursäkt när vi kom in och sa att det visst varit roligt och kul. Till och med kramade han om mig.
Men jisses vad svår han är hantera nu.


pust!
En liten född 00
En "lill liten" född 09
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: 11 åringen..

Inlägg av annawahlgren »

:D Förstår att du tycker det är lagom lustigt, men oj vad jag skrattade... Igenkännande, om man säger :mrgreen:

De allra flesta av hans gnällorgier kan du sakligt, dvs lagom (eller helt) ointresserat, "besvara" med OJ DÅ. Utan vidare kommentarer. Tål att upprepas hur många gånger som helst, medan du pysslar med annat.

Han ska INTE få dig att försvara dig :!:

I övrigt tycker jag du sköter dig ypperligt :roll: Under givna förutsättningar :roll: :roll: Som är... elvaåriga, om man säger :roll: :roll: :roll:

=D> :heart: :-({|=
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Mian71
Inlägg: 296
Blev medlem: sön 16 aug 2009, 20:43

Re: 11 åringen..

Inlägg av Mian71 »

" Ojdå" svarar mamman

" DU BRYR DIG INTE ETT DUGG OM VAD JAG SÄGER" svarar sonen

](*,)

:lol:

( otroligt spännande ålder detta men nu kan jag ibland inte låta bli skratta i smyg.. även om det tär..som sagt.. )
:heart:
En liten född 00
En "lill liten" född 09
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: 11 åringen..

Inlägg av annawahlgren »

annawahlgren skrev::D "DU BRYR DIG INTE ETT DUGG OM VAD JAG SÄGER!"

"Jo, älskling, det gör jag."

"DET GÖR DU INTE ALLS!"

"Jo, älskling, jag bryr mig om vad du säger."

(Krasch, bom, demonstration, upplopp, revolution, gap, vrål, samhällsomstörtning.)

"Oj då. Ska vi fika lite?"

Typ... ](*,)

:D Underbart att du kan dra på mun :lol: Låt honom för Guds skull inte se det, bara... :roll:


:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Mian71
Inlägg: 296
Blev medlem: sön 16 aug 2009, 20:43

Re: 11 åringen..

Inlägg av Mian71 »

Varje kväll kör ju jag skrattet med min lilla dotter innan läggis..

Jag tänkte att den här surmulna 11 åringen vars liv just nu består av suckar - behövde liksom skratta.. gick och klurade ett tag vad jag, "tönt" mamman kunde bidra med..
Men..EN SUR kväll måste brytas tänkte jag..

Så satte jag på den smetigaste låten med Celine Dion ( vet inte hur hon stavas.. men jag gillar henne inte) med den här TITANIC låten hon blev så himla stor med. En riktigt smetig svårsjungen balad. I varje fall, in med den med HÖRLURAR. Hämtade en sop och skulle sopa inne liksom , sen börjar jag SJUNGA MED i den här låten. Allt han hör , medans han sitter i soffan, är jag som starkt försöker sjunga med.
Han sitter med laptopen. I början pekade han bara finger åt mig och skakade på huvudet surt.. Tog ingen notis.. jag fortsatte ..
SEN TOG JAG I ställde mig på vardagsrumsgolvet och SJÖÖÖNG MEEED I REFRÄNGEN och med inlevelse som attans.

Killen bryter i hop.. SKrattar så han gråter.. och jag sjunger .. sen skrattar vi båda två så vi nästan får ont i magen. :lol:

Lovar.. att vi hade en UNDERBART mysig kväll efter det. Han bara kvittrade..
Så det är inte bara små mulna 2 åringar som behöver ett skratt till godnattet.. en 11 åring behöver " skrattet till ...lite harmoni.. " eller nått..

Ville bara delge! :-)

:heart:
En liten född 00
En "lill liten" född 09
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: 11 åringen..

Inlägg av miniz »

Mian71 skrev:Ville bara delge! :-)
Tack! :lol: :thumbsup: :heart:

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
helamig
Inlägg: 849
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 18:48

Re: 11 åringen..

Inlägg av helamig »

:lol: :lol: :lol:
T född 090917
S född 110118
A född 130328
F född 141123
Radhusmamman
Inlägg: 1
Blev medlem: tis 09 aug 2011, 13:16

Re: 11 åringen..

Inlägg av Radhusmamman »

Hohoho! Låter precis som min fina, sura elvaåring...
Hans favoritfilm är Bombi-Bitt och jag, inspelad på 60-talet med en väldigt ung Stellan Skarsgård i huvudrollen. Mustig kan man väl kalla den... En reflektion från gårdagens filmstund var: " Mamma, jag önskar att jag hade levat på den tiden, för då var det lättare för oss pojkar." Mmm, tänkte jag, du skulle nog ha uppskattat den relativa frihet som barn hade då, när de släpptes iväg ensamma och fick vara ifred för vuxna.
Mitt tips till er med mulna elvaåringar är att låta dem få göra saker själva, som min som fick åka in till stan och köpa böcker. Han kom hem med bättre självkänsla och med tre Mangaböcker... Nu spar han till nästa bokhandelbesök.
Mian71
Inlägg: 296
Blev medlem: sön 16 aug 2009, 20:43

Re: 11 åringen..

Inlägg av Mian71 »

Men nån stans är hans självkänsla som på topp ( för honom) då han kan och vet allt bäst. :x
Han får åka ner själv på stan i bland och göra nått ärende osv.
Han får även en handlingslista med inköp jag behöver för att hjälpa till hemma.

Men skrattet. Nu kanske det var en engångföretelse att " tönt" mamman fick honom brista ut i en sånt otroligt härligt skratt och att vi skrattade tillsammans. DET var länge sedan.

På det hela börjar jag ana en lite gladare kille.
Men börjar ana..
Fasichnerad över att denne morgontrötta kille varje dag kl kvart i sju ställer sig i duschen :shock: . Har på deo. :shock: Väljer kläder som aldrig förr :shock: blivit lite gladare.
Men började ana nått i görningen när jag frågar hur det var att börja skolan igen då svarar han.
" it sucks, vi har dessutom fått en NY tjej i klassen..."
;-)
En liten född 00
En "lill liten" född 09
once
Inlägg: 1
Blev medlem: tor 26 sep 2019, 07:44

Re: 11 åringen..

Inlägg av once »

Hej Mian71 (och ni andra)!
Jag är ny medlem. Googlade och hittade den här tråden som jag känner mig tvungen att väcka liv i. Dels för att jag är samma situation med min älskade lille odåga som fyller 11 i dagarna, men sedan är jag nyfiken på hur livet blev sen, din älskling torde vara 20 år nu :-) Du är kanske inte aktiv här längre? Hoppas på det.
Sedan måste jag tacka dig Anna för texten om en 11-åring, det är nästan check på allt. Phuu!

Jag och min man sliter vårt hår vissa dagar. Konflikter-konflikter-konflikter. Och sonen uppvisar en hårdhet som inte är av denna värld, icke resonabel överhuvudtaget. Som ett skydd, istället för att visa att han blir ledsen så är han tuff och har en "vem bryr sig"-attityd. Och han fortsätter även fast han vet att gränsen är nådd, provocerar vidare liksom. Ibland är det så illa att jag börjar gråta inför honom och det har jag förstått inte är så strategiskt, men ibland orkar jag bara inte stå emot. Maktlösheten tar över.
Vill bara skriva av mig lite och se om det finns någon som kan komma med lite pepp?
Mian71
Inlägg: 296
Blev medlem: sön 16 aug 2009, 20:43

Re: 11 åringen..

Inlägg av Mian71 »

Hej!
Fick ett Mail Ngn svarat i tråden.. 8)
Jag har läst ( gud så roligt läsa allt igen ).
Lovar jag ska svara senare.

Maria
En liten född 00
En "lill liten" född 09
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"