Mattrots

[hannah]

Hej!

Min lilla flicka är nu 1,5 år verkar må toppenbra på alla sätt. Dock ser vi tydliga tendenser på förtrots, men de flesta situationer reder vi upp och når vi en återvändsgränd hittar jag alltid en massa bra tips här på forumet. Det jag inte riktigt hittat när jag sökt, är matvanor för denna ålder. Någon får gärna tipsa mig om sådana trådar, annars gärna dela med sig i denna tråd av sina erfarenheter.

Min dotters matrutiner nu är:
7.30 Välling 250 ml
8.30 Delta i frukost och äta vad och om hon vill (blir sällan något alls)
11.30 Matig riktig lunch
15.00 Mellanmål (Gröt, smörgåsar, yoghurt, frukt...)
18.00 Riktig middag med frukefterrätt
19.15 Välling 150-200 ml

Tiderna känns bra och jag tror hon sällan går hungriig, i alla fall märker vi inget gnäll. hur som helst, min fråga rör inte matlusten tror jag utan hur jag ska hantera när hon inte vill äta.

Hon har aldrig vägrat äta om det är något vi vet att hon tycker ritkigt mycket om, men är det halvpoppis så kan hon numera tvärvägra. I bland tror jag faktiskt också att hon kan vägra trots att hon tycker att det är gott och är hungrig. Man ser det liksom på blicken. Och bortskämda som vi är med världens gladaste tjej som alltid sover på nätterna och älskar att gå och lägga sig på dagen, och som tills nu alltid varit nyfiken och testat vad vi än lagt på tallriken, så är detta mitt enda frustrationsmoment. Jag blir uppriktigt irriterad när hon spottar ut maten eller helt enkelt tenderar att vilja slänga den på golvet.

Vad är det som händer kring 1,5 års ålder? Förändras smakintrycket? Eller handlar det bara om att testa? Och hur ska jag hantera de måltider där hon bara får i sig ett par tuggor? Eftersom hon tills nu alltid ätit allt och mycket, så blir jag stressad när en måltid blir minimal och tänker att hon borde vara vrålhungrig.

Ursäkta långt mail, men detta är något som verkligen fyller mina tankar nu och jag har nu börjat laga annan mat till henne om vi vuxna vill äta något som jag vet att hon inte kommer att gilla. Det känns inte bra och framför allt är det tråkigt om trenden nu fortsätter mot tråkigare och tråkigare mat med bara några få ingredienser.

Bvc orkar jag inte ens fråga om detta, de tycker ju bara att det är viktigt att hon följer sin kurva, sen skiter de i att man själv vill tänka långsiktigt och på andra värden än kilona.

Hoppas på inlägg från någon erfaren eller tips på bra länkar!

Tack på förhand!

/Hannah

[Sofies mor]

Hej hej!
Förtrots och smakintryck kan jag tyvärr inte säga mycket om, däremot det här med att äta eller inte äta som vi har kämpat mot typ hela stortjejens liv. Jag tycker du ska försöka undvika att göra "specialmat", eftersom du då på något vis talar om att hon inte gillar det ni äter (vilket hon då naturligt vis tror på så att säga). Visst har vi också gjort det, men så långt det är möjligt har jag istället försökt ha något tillbehör som är poppis. Nu har vi begåvats med en grönsaksälskare, så många många gånger har hon ätit sig mätt på rivna morötter eller ärter eller stuvad broccoli eller.... Då är det inte specialmat till henne, utan något alla äter av (även om vi enbart tar en symbolisk tugga..).
Och om det nu görs specialmat så gör det i den självklara attityden, "idag är det så här det ska vara" liksom. Min kära sambo har ibland plockat fram någon eget till dottern i efterhand "för att hon ska få något i sig". Då har det ju inte handlat om att laga ny mat, utan kanske öppna en burk majs, eller ta fram nån rest. Men signalerna blir ju då att äter man inte så får man något godare, och det är ju tokigt!

Sen är det ju så att nån gång måste matintaget minska, vi kan inte fortsätta dubbla vår vikt så som vi gör första året.

Lite tankar kring matintaget; vår tjej har ofta kompenserat måltider mot varandra. Ett litet intag till lunch ger kanske en stor middag, eller en rejäl frukost nästa dag. Och då kan ett litet intag betyda en tugga eller knappt ens det. Barn svälter inte ihjäl sig frivilligt så länge det finns vettiga matrutiner och det har ni verkligen! Sedan har vi också märkt att intaget går i perioder. Ett par veckor då hon äter "ingenting" följs av en tid med stort proteinintag (och sen har hon växt ur alla kläder), sedan kommer ett tag då hon bara pillar i sig kolhydrater (och sen har hon plötsligt lärt sig tjugo nya ord och svårare pussel).

En sak till, vi fick dålig stämning kring bordet ett tag vilket gjorde att dottern inte alls ville komma och äta. Vi tjatade om en tugga till, att låta bli att kladda, att äta med gaffeln.. (här skyller jag på fadern i huset ) Ett tag körde vi med efterrätt om allas tallrikar blev tomma (även här skyller jag på fadern), det är inget jag vill rekommendera. Visst funkade det ett tag, men ibland ville hon inte tala om att hon var mätt, eftersom hon ville ha efterrätt, så hon satt med sin tallrik framför sig i evigheter. Och när vi väl hade riktig efterrätt planerad och hon inte åt upp...tja, skulle vi strunta i den planerade efterrätten då eller skulle vi gå emot "reglerna". Så försök hålla samtalet till något annat trevligt, på sin höjd tala om att jag tyckte det här var väldans gott, så där som man säger när man äter med andra. Det är ju inte ofta man sitter på restaurang och ber bordsgrannen smaka på ärterna eller ta en tugga till.

Det jag vill säga är alltså;
Fortsätt med era matrutiner, de är jättebra!
Servera något hon känner igen vid varje måltid.
Planerar ni en "vuxenrätt" till kvällen så satsa på en poppis lunch eller rejält mellanmål.
Äter hon inte så låt henne vara, man svälter inte på några timmar, eller ens ett par dagar.
Försök hålla en trevlig stämning vid måltidssituationen!!!

Att hon är pigg och glad, och sover på nätterna visar ju att hon mår bra, eller hur?

[hannah]

Tack för fantastiskt och uttömmande svar!

Jag fick många konkreta bra tips som känns rätt och i linje med hur jag i grunden tänker.

Jag har också egentligen märkt att måltiderna kompenserar varandra på olika sätt, men jag har haft svårt att skilja på vad som är trots och på vad som faktiskt är hennes behov. Men som du säger, hon svälter inte, och istället för att kämpa och truga med någon som ju faktiskt inte ens är i närheten undernärd och skapa dålig stämning kring maten, så är det bättre (och lättare) att låta henne vara. Jag ska verkligen göra det, för egentligen tror jag hon har rätt bra aptit och gillar mat. Bara inte på samma sätt som jag gör och på exakt det sättet jag vill att hon ska göra, dvs smaka på allt, gilla allt vi gillar och äta upp det som serveras - varje gång.

Jag ska även tagga ner lite med tjatet kring kladd och lek. Hon är uppenbart inte klar med den undersökningsformen av mat än och jag kan nog lätt förstöra hennes matglädje genom att göra undersökningarna till något som är fel och Nej. När hon är mätt eller tycker att hon är färdig och jag fortsätter tjata om mat brukar hon vispa runt med händerna i tallriken, samla upp den mat som finns in händerna och sen kasta det på golvet. Istället för att tillrätta visa henne där, kanske vi ska acceptera att hon inte vill ha mer och ta bort förutsättningarna för den ganska otrevliga matdemonstrationen, dvs tallriken. Eller

[TorsMamma]

Hej, vet du. vargen kan komma i många skepnader. Hos oss fanns inga sovvargar MEN "matvargar". Jag har en super sparris som äter minimalt och det bästa rådet jag har är det samma man ger med sömnen. "du kan inte äta ÅT ditt barn, bara ge förutsättningarna". Här serveras INTE specialmat eller hot, eller mutor (även om pappa även här har försökt) utan man får sitta med vid bordet tills man är klar sen får man gå. häpp, inga konstigheter. Ju mindre grej man gör av det desto mindre blir det.

Vid 3 år funkar ju lite "motsatt" psykologi, så man kan säga, ÄT INTE UPP tomaterna. Då gör de det i ren trots. Men det sker alltid med en STOR glimt i ögonen, så han vet att det är mest skoj.

[Anna09]

Hej,

jag läste ett inlägg från AW en gång som jag anammat FETT - Anna W frågade hur mycket en orolig mamma till en "småätare" vägde och jämförde hennes vikt med sonens. Hon vägde ca 5 gånger mer än sin "matvägrare" som enligt henne inte åt "någonting". Anna bad henne även speca hur "lite" han åt och bad henne att gångra det med fem... Mamman gjorde detta och sedan kom endast en fråga från Anna. "skulle mamman själv blivit mätt efter att ha gångrat hans portioner med fem?" Svaret blev att hon självklart skulle blivit det. Ett halvt äpple till mellis för honom innebar t ex 2.5 äpplen för henne osv. När jag tycker att vår dotter äter lite till något eller några mål - då gör jag också så och kan då konstatera att hon visst äter bra.

:thumbsup: