Idag var jag inte mitt barns bästa vän och jag behöver hjälp inför nästa omgång.
Känsliga starka V snart 2,5 har senaste tiden lagt sig till med ovanan att dels ta Lång tid på sig att somna på vilan (typ 30-45 minuter av lek, prat och allmänt pyssel) Efter stök sover han glatt 1,5 - 2 timmar. (Nattsömn är 19.30-07.00 utan något knyst)
Hans senaste grej är dock att skrika till sin lillasyster. Jag lägger henne senast 12.00 ofta en kvart tidigare och lägger sen honom när hon sovit en stund men i god tid före hennes 45 minuters skarv.
V ligger senaste dagarna och pysslar med sitt (helt ok med mig en form av ensamlek har jag sett det som). Sen muttrar Lilla L i skarven och pustar lite och då utbryter V i vilda skrik "tyst Lallipi, tyst!!!! Äpple Äpple Ohäää!" detta på full volym, verkligen full volym.
Min första strategi var att ramsa bägge. Några dagar senare av totalt haveri lyfte jag ut V och han fick sitta på pallen i köket medans mamman läste tidningen på ett dödstråkigt vis. Igår satt han på pallen i 30 minuter med charmiga leenden, små sånger osv. Varje gång jag frågade "är du färdig att gå och lägga dig nu?" besvarades med ett stort leende och svaret , "näe Vidar sitta lite till".
Och idag rann sinnet på mig. V skrek värre än nånsin, åkte ut på pallen med en utskällning, lilla L grät tröstlöst över att vakna helt fel med skrik och av att mamman skrek i köket och V åkte tillbaka i spjälsängen och Lilla L fick vagnas ner i vagnen ute på gården. Sen sprang jag mellan två ledsna men fick lillan att somna om. Jag lugnade mig och V också. Alla leksaker plockades undan, jag kände bara inget Lego efter det här! och sen städade vi köket i tysthet tillsammans (alltså inte som straff utan vi bara gjorde det i all vänlighet)
Resten av dagen var en blandning av puss och kaos. Lilla L sov sin tid men var gråtmild av allt bråk, V pendlade mellan att hitta på helt nya lekar och vilja kramas i brist på leksaker och att ta varje chans att slå sin syster, rejält hårt, varpå han åkte i säng eftersom jag kände att min smocka låg i luften. (Inte egentligen, jag skulle Aldrig slå men idag pallade jag inte lirka).
Vid 16 tiden var V helt röd av sömnbrist och jag bara la honom i spjälsängen med ett bästa gosedjuret och satte på Olle Ljungström på stereon (som han älskar) Massor av skrik och gråt men sov till sist 45 minuter innan jag väckte honom till middagen. Resten av kvällen funkade, gos, skratt, eldade, läste bok, somnade direkt.
Så vad göra imorgon?
Lägga V i resesängen i föräldrarnas rum där han kan skrika bäst han vill/få sova ifred?
Kämpa på i gemensamma rummet? Och med vilken strategi i så fall?
Är detta trotsen som börjar (känns tidigt tycker jag?) vad är det annars som står på?
Social delaktighet är det proppfullt av, farliga och viktiga uppgifter också, utevistelse lite sämre på sista tiden pga förkylningar och hosta hos bägge. Äter bra, sover natt bra, mycket skratt, en gosse med Mängder av humor.
Så vad står på? Hjälp mig se, ni kloka!
(Jag brukar pakta mig blå, ta oss runt, hitta på skratt och bus när det brakar igång men idag blev jag skitförbannad. Han sa när han lugnat sig "mamma lite dum också" Och det hade han ju verkligen rätt i. Men "skrika i Lallipis öra" är ju inte heller ok så hur ta oss härifrån?)
Pust från mamman C
& Lilltufsan född feb -06 
/Luvisen
!)
Bemöter vi det här rätt?
)
Jag tippade ner honom i resesängen för en 20 minutare och klarade kvällen på så sätt.