Bebisar 2011

[helamig]

Gu va häftigt. Kul när du skrivit så innan och sen födde du själv hemma till råga på allt. Jag hann ju iaf till bilen 8) Så spännande att få höra resten

KRAM

[Sarisparis]

Grattis MamMalin! Den födseln vill vi höra mer om, men när du har tid och ork!
Grattiskramar till hela familjen!

[SusanD]

Vilken trend! Föda i bilen, hemma i dubbelsängen. Ni är ju hur coola som helst tjejer. 8)

Grattis MamMalin till lilltösen, det ska bli spännande att höra hela storyn men njut nu och ta hand om varandra, vi andra får ge oss lite till tåls.

Kram Susan

[Tetz]

Nämen grattis!!

Jag hoppas verkligen inte ni satt standarden för 2011-bebisarna, jag har ju tänkt föda på sjukhus Jag väntar med spänning på fler detaljer!

[helamig]

MamMalin, stort Grattis såklart, glömde säga det i ivern

[MamMalin]

Tack alla för gratulationer
Helamig - det är lugnt 8)
Tetz - Jag tänkte be admin att ändra trådens namn till "Vi hemföderskor" eller något liknande, det är väl ok?
KRAMAR!
Malin

[Luvisen]

Här är en till som är sååå nyfiken på förlossningsberättelsen, MamMalin!

No pressure!

Här får du applåder från mig för ett fantastiskt arbete! =D> =D> =D> =D> =D> =D>

Kram på dig och din familj! /Luvisen

[helamig]

MamMalin, ja vi får verkligen se hur det här fortlöper... Kan ju bli många spännande födslar

[Sofies mor]

Tack! Tack alla!
Ja, det var egentligen inte så spännande där inne på förlossningen. Det var bara det att vi var visst inte ensamma om att föda det dygnet. Tyvärr visste vi inte det på en gång.. När allt var klart där på morgonkvisten så skulle nattpersonalen sluta, och de talade om för oss att strax kommer dagpersonalen in och mäter och väger. Så vi väntade. Trötta var vi, eftersom vi inte sovit alls, men eftersom det snart skulle vägas var det ju inte lönt att sova. Tänkte vi. Väntade och väntade och började tro att de glömt bort oss. Efter ett bra tag kom en undersköterska in. För att leta efter en korg! Hon hittade den inte, och gick igen. Tillslut ringde vi på klockan, och äntligen kom någon in. Vi talade om att vi var trötta och hungriga. Vi fick veta att de skulle väga om en stund, att vi snart skulle få något att äta, samt att det inte fanns några lediga rum på BB ännu. Vi frågade då om vi skulle sova där, inne på förlossningen, men det enda svar vi fick var att de inte visste när vi kunde flyttas över. Så vi fortsatte vänta på mat och på vägning. Efter nån timme till fick vi vår bricka med mackor, vilket inte var så mättande efter hela natten. Men eftersom jag inte låg på BB än så ingick väl inte frukosten.. (Ja, jag är ett mat-monster..)
Ja, just ja, när de kom in med brickan passade jag på att tala om att jag blödde massor, eftersom jag inte visste när de skulle komma in nästa gång. Så jag sa att jag gärna ville ha hjälp med det sen. Efter att vi fikat tänkte ju jag, hungrig som jag var. Men den lustiga undersköterskan (hon som letat efter korgen) började ta tag i det på en gång, och tog barnet från bröstet trots att hon låg och sög. Ja, så när jag väl kunde börja äta så var teet nästan kallt.
Vi passade på att be om en ny filt till barnet också, eftersom hon bajsat ner den. Det skulle vi ta i samband med vägningen sen sa barnmorskan. Efter att Hanna bajsat på mig ytterligare en gång tog hennes far tag i saker och ting, tvättade av lilla bajsiga barnet och klädde henne. Vi hade inte gjort det tidigare eftersom vi väntade på vägningen..
Så vid tolv tiden kom de in och vägde, sex timmar efter förlossningen. Äntligen får vi sova tänkte vi. Men då talade de om att snart kommer lunchen, så vi väntade med att sova. Lunchen dröjde en timma. När jag väl fick den bad vi om en säng att lägga Hanna i, så att vi sen skulle kunna sova båda två. Eftersom jag låg i förlossningssängen och pappan skulle försöka sova i en fåtölj vågade ingen av oss ha henne hos sig när vi sov. Nu började framför allt pappan bli desperat efter sömn, eftersom han skulle hämta storasyster ett par timmar senare och helst inte köra i diket på vägen. En säng skulle vi få fick vi veta. Men det dröjde en timma.
Ja, jag hade även hoppats på att hinna duscha innan pappan for iväg, men det fanns inte en chans. Däremot fick jag flytta över till BB när han väl åkt, men då hade jag förlorat så mycket blod att de körde mig i sängen, och jag fick även veta att jag inte fick duscha den dagen. Men bebisbajset fick jag iallafall tvätta bort..

Sen på kvällen kom pappan och storasystern förbi. Med mormor som chaufför, ty den nyblivna fadern hade sett helt slut ut när han hämtade stora dottern. Sofie tyckte bebisen var väldigt spännande! I så där en halv minut. 8) Sen började hon och jag käka chips istället, det var mycket mer intressant! Ja, sen blev jag ensam med lilla barnet igen. Tack och lov kom de in med kvällsmaten till mig, jag vart helt darrig i benen. Men kvällsmackan fick jag ta mig ut till matsalen för, det gick helt okej så länge jag höll mig hårt i barnsängen och gick långsamt. Tyvärr vart jag mer hungrig än vad sjukhusmaten var beräknad för, så jag var glad åt chipsen som Sofie hade med!

Nästa dag fick jag duscha! Och hem fick jag åka efter ett samtal med läkaren. Så pappan och Sofie kom och hämtade mig, den här gången med morfar som chaufför och bärhjälp, eftersom pappan inte kunde få ut både bebis, tvååring, svimfärdig mor och väskor till bilen.

Att de hade fullt upp på förlossningen gick väl inte göra mycket åt, men vi önskade att de hade talat om på en gång att det kunde dröja innan de kom tillbaka, och uppmuntrat oss till att sova. Som det var nu sa de hela tiden att "vi kommer strax". Vilket gjorde att vi väntade.. och väntade..

Ja, så kan det gå om man väljer att föda samtidigt som alla andra.

[MamMalin]

Oj oj oj Sofies mor! Vilket strulande! Hoppas ni mår bra nu hela familjen!

Tack för grattis Luvisen! Här kommer min förlossningsstory...

Hade känt mig lite mysko senaste dagarna, ville vara själv men aldrig ensam … Annars var allt som vanligt. Började må illa framåt kl 15. Kände mig aldrig sjuk men magen ville tömma sig åt båda håll. Började få lite ont i magen. Ringde förlossningen vid kl 18 – ”det är nog maginfluensa, försök få i dig vätskeersättning”. Förvarnar ändå mina föräldrar - barnvakterna. Tog ångdusch. Sätter mig framför TVn. Nu är det värkar! Andas som vi tränat på under gravidyogapassen. Funkar jättebra . Äkta hälft klockar. Misstänker liten vattenavgång. Kl 23 ringer jag förlossningen igen. Ny barnmorska, läser in sig på mitt förra samtal – ”Man kan få falska värkar av maginfluensa. Är värkarna svåra? Inte? Gå och lägg er så hörs vi imorgon bitti”. Jag försöker flera gånger berätta att jag inte känner mig sjuk men litar på barnmorskan. Förvarnar åter barnvakter och packar förlossningsväskan färdigt. Bäddar sängen med stor plastad frotté och vi går och lägger oss kl 24. Försöker sova men vaknar envist var 3e minut. Märker att yogadjupandningen inte räcker och kommer på att man faktiskt kan lättandas lite under värkens topp. Funkar jättebra! Vid kl 00.30 börjar jag bli skeptisk – det känns som värkarnas intensitet ökar, borde man kanske åka till förlossningen? Vid 00.45 är jag säker på att det börjar närma sig, väcker äkta hälft och säger att nu ringer du förlossningen och bjuder in oss och säger åt barnvakter att komma hit. Fortfarande inga problem att andas genom värkarna, de gör inte särskilt ont alls. Jag tar det lugnt. Kl 01.00 sätter jag mig upp för att klä på mig - vattnet går och direkt kommer en rejäl krystvärk. Jag stammar till äkta hälft ”krystvärk – ring förlossningen” (tänker ”för att få råd om hemförlossning och få hit ambulans” men hinner inte säga det). Det är rejäla krystvärkar, inte onda men otroligt kraftiga liksom vrålande. Lillkillen som sover i rummet bredvid vaknar till och somnar om. Ställer mig på alla fyra i sängen – krystvärk nr två – jag känner med handen på bebisens huvud. Huvudet åker in, jag sänker överkroppen som jag läst att man kan göra för att allt ska gå långsammare. Det funkar för under tredje krystvärken är det lugnt. Under fjärde ropar äkta hälft ”nu är huvudet ute!” och under femte försöker jag inte hålla igen så då slinker hela bebisen ut. Jag vänder mig om och plockar upp henne på mitt bröst. Allt blir lugnt. Äkta hälft har under hela utdrivningsskedet suttit i telefon med förlossning och 112. Det strular med vägbeskrivning. Barnvakterna kommer - äkta hälft öppnar dörren med repliken ”det blev en tjej!”. Sen kom ambulans med barnmorska. Ut med moderkaka, en sväng till duschen, ambulans till förlossningen och tillbaka hem efter lunch och möte med storebror. Lilltjejen mår prima, tuttar snyggt och allt går finfint.

Jag kan inte önska mer av en förlossning: jag födde vår dotter helt själv, i lugn och ro, utan smärta, utan smärtlindring, utan att spricka, utan forcerad krystning, utan rädsla – det var fantastiskt! I efterhand så fattar jag inte varför vi inte åkte in redan under kvällen men jag blev så övertygad av barnmorskan (som bad om ursäkt i efterhand… ) och jämfört med min första förlossning så trodde jag aldrig att man kunde uppleva värkar så som jag nu gjorde (jag har ”skällt ut” min yogalärare för att ujjayi-andningen funkade för bra! ). Jag trodde aldrig jag skulle ha turen att få uppleva en så lätt förlossning!

[Tetz]

Tetz - Jag tänkte be admin att ändra trådens namn till "Vi hemföderskor" eller något liknande, det är väl ok?

:thumbsup: Idag har vi köpt ny säng så jag tror jag hoppar över att föda just där. Siktar istället på badrummet tror jag

Jag trodde aldrig jag skulle ha turen att få uppleva en så lätt förlossning!

Nåja, nu tycker ju jag att du ska ta åt dig äran Lika lite tur som att våra ungar sover bra 8) Helt enkelt ruggigt bra jobbat! =D>

Ja, det var egentligen inte så spännande där inne på förlossningen. Det var bara det att vi var visst inte ensamma om att föda det dygnet. Tyvärr visste vi inte det på en gång..

Oj då, va jobbigt att inte få relevant information Bara man får koll på läget känns det ju som om man kan hantera det mesta. Hur känns det nu?

[Luvisen]

Åhhh vilken fin förlossning MamMalin! HEJA DIG! =D> =D> =D> =D> =D>
En sån vill jag också ha om det blir någe mer.

/Luvisen

[Sarisparis]

Vilken underbart sätt att fâ komma till världen pâ, kanonbra jobbat av supermamman MamMalin! =D>

Tetz - Jag tänkte be admin att ändra trådens namn till "Vi hemföderskor" eller något liknande, det är väl ok?

Idag har vi köpt ny säng så jag tror jag hoppar över att föda just där. Siktar istället på badrummet tror jag

haha, jag tror att det finns en viss risk att jag kommer att platsa där med Med lillebror kom första värken 20.30 och 23.11 ploppade han ut (jag hade precis hunnit upp pâ sängen i förlossningssalen). Mâste erkänna att MamMalins förlossningsberättelse coolade ner mig lite vad gäller den risken, sâ tack!

Sofies mor, vad onödigt att hela första dagen gick pâ det viset. :^o Dâlig information kan verkligen ställa till det.

Ja, så kan det gå om man väljer att föda samtidigt som alla andra.

ännu ett skäl att sälla sig till hemföderskans skara?

Nu har för övrigt bebis3 börjat sparka sâ att det syns utifrân sâ att säga. Storebror coachar lillebror för fullt om allt man behöver veta när man blir storebror. Jag smälter
Det känns bättre i ryggslutet, men jag vaggar fram som en gammal anka. Drömmer om att kunna springa!

[Tetz]

Nu sparkar det för fullt även i min mage! Det syns inte på utsidan än, pga. lite..... "vaddering" men sambon har i alla fall lyckats känna.

Jag kollade på En unge i minuten igår. Jag äääääälskar förlossnings-TV! Fast förlossningarna som visades innehöll mina skräckscenarier; Epidural och bäckenbottenbedövning. Hu [-X Jag ser ut att vara i v 34 snarare än 24, och mitt psyke behöver lite profylaxtänk nu.

I övrigt tittar jag på Bolibompa med lillskruttan som har öroninflammation och förkylning. En dag i soffan passar fint idag

[Sarisparis]

Härligt Tetz att pappan fâtt känna pâ bebisens smâ sparkar, det är sâ mysigt att kunna dela med sig.

Jag är sâ lättad! Igâr masade jag mig iväg till min obligatoriska träff med min förlossningsläkare (där jag ska föda är det inte barnmorskor man träffar under graviditeten, utan Läkare med stort L). Kändes mest som en plikt. Men vilken man! Han lyssnade verkligen pâ vad jag sa, tog till sig mina önskemâl och hade dessutom humor (och hade han varit tjugo âr yngre hade jag nog tyckt att han var ganska snygg ocksâ 8) )
Han verkade dessutom vara en huskurernas man, han tipsade om att massera bröstvârtorna (sâ som Anna Wilsby beskriver det i Innan du föder) för att förstärka värkarna om sâ skulle behövas, att äta "boudin noir" (en korv gjorde pâ blod, mycket järn!) minst varannan vecka dâ jag lätt blir illamâende av järntabletterna... Sâ lângt frân alla medicinska mâsten jag blivit itutad under de tvâ tidigare graviditeterna, inte ett ord om medicinsk smärtlindring eller nâgot sâdant.
Är helt förstummad, jag hade helt slutat hoppats pâ ett sânt bemötande. Sâ nu är jag ändâ lite sugen pâ att föda "som alla andra", alltsâ med den läkare som följt ens graviditet.
Bebisen sitter för övrigt med rumpan ner och huvudet upp, verkar trivas väldigt bra och växer som han ska. Jag mâr fint, ryggen känns bra om jag inte anstränger mig för mycket. Det enda som börjar bli lite besvärligt är att bada mina stora pojkar, lite otympligt att böja sig ner i badkaret. Men det kan jag ta. 8)