Min son som är född på midsommarafton fyllde elva år på midsommarafton.
Det är inte varje år midsommarafton infaller 25 juni(faktiskt första gången på elva år tror jag).
Jag minns hur jag ringde runt för att berätta nyheten och ingen svarade, ingen utom faster som trodde att jag var berusad av någon slags lustgas som jag inte ens tagit.
Sonen är praktiskt taget född i ett badkar.
Det känns som en stor gåva att höra hans glada skratt. Och jag vill bara säga ett stort tack till min son att han finns och att han kom till just oss.
För jag tror att varje barn från början sitter på en stjärna och utifrån den stjärnan väljer de ut sina föräldrar.