Hejsan
Känner mig jättevilsen! Har en 6-veckors flicka som strular vid amningen. Har läst om standard-modellen gång på gång, men får inte till det. Tvekar och har svårt att få det regelbundet.
Hon har jättemycket(!) gaser i magen, men är väldigt svårrapad. (Hon tar heller inte napp för övrigt.)
Magknipet gör att hon kan skrika till vid amningen, och kan nästan gå i panik när det inte släpper. Hon kan då även få panik av att ha en bröstvårta i munnen, alternativt kan hon nästan "hets-suga".
Har jag gett henne mat, hon verkar nöjd och jag lägger henne, kan hon börja gnaga på händerna vilket jag tyder till att hon vill ha mer, dock utan resultat vissa gånger. Får hon mat i omgångar och ligger och snuttar i sig långa stunder då det har varit mycket knip, brukar det sluta med att hon kaskad-kräks och då har jag absolut ingen aning om hur mycket hon får i sig.
Jag har mycket mat och jag kan förstå hennes ilska när brösten bara sprutar.
Finns det något bra tips på hur jag skall få ordning på detta?
Skrik vid amning
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej Louise! 
Välkommen till SoS och grattis till Lillan!
Magen är inte riktigt färdig när bebisarna föds. Så det bästa man kan göra för att hjälpa en trilskande liten mage är att låta barnet sova på mage, med larm. Då får tarmarna lite hjälp på traven, och kräket kommer också ut lättare.
När man standardmodellar matar man så mycket man kan - det gör du ju redan - i 1,5h och sedan måste magen få vila sig. I minst två timmar! Försök alltså att hålla 3,5-4h mellan början på SM-måltiderna så att magen får en chans.
Samtidigt måste man försäkra sig om att barnet överlevnadsångest stillas. Läs om det i BB om du inte direkt nu när du läser mitt svar känner att du redan har den biten under kontroll! För det här med att hon blir hungrig igen tyder på att du kanske inte riktigt har det ännu.
Raptips: http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... light=rapa
Välkommen till SoS och grattis till Lillan!
Magen är inte riktigt färdig när bebisarna föds. Så det bästa man kan göra för att hjälpa en trilskande liten mage är att låta barnet sova på mage, med larm. Då får tarmarna lite hjälp på traven, och kräket kommer också ut lättare. När man standardmodellar matar man så mycket man kan - det gör du ju redan - i 1,5h och sedan måste magen få vila sig. I minst två timmar! Försök alltså att hålla 3,5-4h mellan början på SM-måltiderna så att magen får en chans. Samtidigt måste man försäkra sig om att barnet överlevnadsångest stillas. Läs om det i BB om du inte direkt nu när du läser mitt svar känner att du redan har den biten under kontroll! För det här med att hon blir hungrig igen tyder på att du kanske inte riktigt har det ännu. Raptips: http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... light=rapaMamma till 
Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08Hej och tack för svar!
Det är ju det här jag inte riktigt får ihop, med att stilla ångesten, samtidigt som man skall hålla bestämda mål.
Då hon somnar alternativt skriker vid bröstet får hon ju inte i sig ngt och när jag då lägger henne är hon ändå inte nöjd och de skall ju vara proppmätta och veta att de får mat närhelst de piper.
Är det ok att ge henne gång på gång tills hon blir nöjd (alltså svara på ångesten) fastän det då blir mer småsnuttande under en längre tid, än bestämda mål?
Jag håller henne nästan fasttryckt mot bröstet då hon skriker, så hon till slut börjar suga (när det känns som att det är det hon behöver, alltså).
Började imorse och gjorde så, tog upp henne två gånger, hon sög bara några tag och somnade nästan. Sedan lade jag henne och lät henne ligga när hon inte snuttade mer på handen. Det känns bra än så länge, eftersom hon nu har sovit i drygt en timme.
Det är ju det här jag inte riktigt får ihop, med att stilla ångesten, samtidigt som man skall hålla bestämda mål.
Då hon somnar alternativt skriker vid bröstet får hon ju inte i sig ngt och när jag då lägger henne är hon ändå inte nöjd och de skall ju vara proppmätta och veta att de får mat närhelst de piper.
Är det ok att ge henne gång på gång tills hon blir nöjd (alltså svara på ångesten) fastän det då blir mer småsnuttande under en längre tid, än bestämda mål?
Jag håller henne nästan fasttryckt mot bröstet då hon skriker, så hon till slut börjar suga (när det känns som att det är det hon behöver, alltså).
Började imorse och gjorde så, tog upp henne två gånger, hon sög bara några tag och somnade nästan. Sedan lade jag henne och lät henne ligga när hon inte snuttade mer på handen. Det känns bra än så länge, eftersom hon nu har sovit i drygt en timme.
-
TorpSara
Ta inte snuttandet som hunger nödvändigtvis! Många, många barn snuttar på handen när de är trötta också. För att det är mysigt.
KLart du ska mata henne nöjd! Det är det som är tricket med Standardmodellen. Du har fortfarande 1,5 timme på dig att ebjuda mat och det är lääänge det. Efter det kommer ungefär 2-2,5 timmar utan mat. Helt lagom, och jag skulle i ärlighetens namn säga att få barn tillbringar så mycket tid vid tutten som barn som standardmodellas. Skillnaden mot "fri amning" är att det finns en struktur och att man efterhand när barnet blir större kan dra ut på tiden mellan målen.
KLart du ska mata henne nöjd! Det är det som är tricket med Standardmodellen. Du har fortfarande 1,5 timme på dig att ebjuda mat och det är lääänge det. Efter det kommer ungefär 2-2,5 timmar utan mat. Helt lagom, och jag skulle i ärlighetens namn säga att få barn tillbringar så mycket tid vid tutten som barn som standardmodellas. Skillnaden mot "fri amning" är att det finns en struktur och att man efterhand när barnet blir större kan dra ut på tiden mellan målen.
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej Louise!
Jo, grejen är att man ska stilla ångesten först, under smekmånaden, och när barnet börjar komma upp i 1-2 månader, som din lilla nu, övergår man till att börja styra upp. Men har man inte hunnit få ångesten stillad tills dess så kan man förstås uppleva att det blir en konflikt mellan ångest och struktur. ](*,) Och då gör du rätt, tycker jag - ångeststillandet trumfar strukturen, men inte för evigt så det är viktigt att du är lätt på hand och känner efter när det är magens vilopaus som får prio.
Har du sett filmklippet av ömma järngreppet? Det kan nog stödja dig i hur du "tvingar henne" att äta. http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lmer-start
När hon matstrular är 5-minutersluren ditt bästa vapen! (Förutom rapen då förstås. 
) Lägg henne brevid dig i soffan, buffa till sömns (finns filmklipp på det med) och väck efter EXAKT 5 min, och mata genast på igen. Hela grejen går ut på att hon ska orka få i sig ordentligt med mat först, och sedan sova ordentligt, så att hon får god aptit till nästa mål, orkar äta ordentligt då etc. Det blir en positiv spiral.
Jo, grejen är att man ska stilla ångesten först, under smekmånaden, och när barnet börjar komma upp i 1-2 månader, som din lilla nu, övergår man till att börja styra upp. Men har man inte hunnit få ångesten stillad tills dess så kan man förstås uppleva att det blir en konflikt mellan ångest och struktur. ](*,) Och då gör du rätt, tycker jag - ångeststillandet trumfar strukturen, men inte för evigt så det är viktigt att du är lätt på hand och känner efter när det är magens vilopaus som får prio.
Har du sett filmklippet av ömma järngreppet? Det kan nog stödja dig i hur du "tvingar henne" att äta. http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lmer-start
När hon matstrular är 5-minutersluren ditt bästa vapen! (Förutom rapen då förstås. ) Lägg henne brevid dig i soffan, buffa till sömns (finns filmklipp på det med) och väck efter EXAKT 5 min, och mata genast på igen. Hela grejen går ut på att hon ska orka få i sig ordentligt med mat först, och sedan sova ordentligt, så att hon får god aptit till nästa mål, orkar äta ordentligt då etc. Det blir en positiv spiral. Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08Hej igen!
Har nu ägnat två veckor åt att notera tiderna, läsa mat-delen i B-boken om och om igen och till slut satt ett schema. Tänkte kolla vad du tror om det...
(skall dock tilläggas att jag idag började med de fasta tiderna, dock en kvarts flexibilitet åt vart håll) Hon är nu 7,5 vecka.
Dagen startar klockan 07.00 med mat. Sedan är hon vaken en timme och äter det sista hon gör (alltså vid 08.00)
08.00 Sova (vagning eller buffning)
10.30 Mat (vaken 1,25-1,5 timme, mat efter en timme)
14.00 Mat (vaken 1,25-1,5 timme, mat efter en timme)
17.30 Mat (vaken 1,25-1,5 timme, pyamas 18.30 och sedan mat)
Sova för natten
21.00 Mat
02.00 Mat
Dagen har gått bra, fick hjälp av min mamma med att hålla två-tiden.
Kram
Har nu ägnat två veckor åt att notera tiderna, läsa mat-delen i B-boken om och om igen och till slut satt ett schema. Tänkte kolla vad du tror om det...
(skall dock tilläggas att jag idag började med de fasta tiderna, dock en kvarts flexibilitet åt vart håll) Hon är nu 7,5 vecka.
Dagen startar klockan 07.00 med mat. Sedan är hon vaken en timme och äter det sista hon gör (alltså vid 08.00)
08.00 Sova (vagning eller buffning)
10.30 Mat (vaken 1,25-1,5 timme, mat efter en timme)
14.00 Mat (vaken 1,25-1,5 timme, mat efter en timme)
17.30 Mat (vaken 1,25-1,5 timme, pyamas 18.30 och sedan mat)
Sova för natten
21.00 Mat
02.00 Mat
Dagen har gått bra, fick hjälp av min mamma med att hålla två-tiden.
Kram
-
Kalaskakan
Hej och tack för svar! 
När ni har velat sätta rutiner på ert andra barn, har det gått "smärtfritt" från start?
Jag har även en kille på snart 2,5 år och tycker det är svårt att få orken att räcka till. Han är helt underbar och stormförtjust i sin lillasyster. Men även trotsig, vill vara med i allt vi gör (vilket vi också naturligtvis vill) och när dagen är slut är jag det med.
Plus att jag vill kunna röra mig fritt i vardagen och ta med lill-tjejen vart än jag far. Känner mig klart mer begränsad denna gång.
Är det så här med barn nr2 för i sådana fall är det ju bara att gilla läget?
Denna dagens rutiner gick åt h-e, men dessvärre har jag bara mig själv att skylla. Tog med mig henne in till stan, så tider och sömn blev helt fel då hon fick alldeles för många intryck och blev övertrött. 
Hoppas få ordning på morgondagen istället.
När ni har velat sätta rutiner på ert andra barn, har det gått "smärtfritt" från start?
Jag har även en kille på snart 2,5 år och tycker det är svårt att få orken att räcka till. Han är helt underbar och stormförtjust i sin lillasyster. Men även trotsig, vill vara med i allt vi gör (vilket vi också naturligtvis vill) och när dagen är slut är jag det med.
Plus att jag vill kunna röra mig fritt i vardagen och ta med lill-tjejen vart än jag far. Känner mig klart mer begränsad denna gång. Är det så här med barn nr2 för i sådana fall är det ju bara att gilla läget?
Denna dagens rutiner gick åt h-e, men dessvärre har jag bara mig själv att skylla.
Tog med mig henne in till stan, så tider och sömn blev helt fel då hon fick alldeles för många intryck och blev övertrött. Hoppas få ordning på morgondagen istället. -
Kalaskakan
LouiseStd skrev:Hej och tack för svar!
När ni har velat sätta rutiner på ert andra barn, har det gått "smärtfritt" från start?
-Beror på vad du menar med "smärtfritt". Det blir lite vad man gör det till tycker jag
Jag har även en kille på snart 2,5 år och tycker det är svårt att få orken att räcka till. Han är helt underbar och stormförtjust i sin lillasyster. Men även trotsig,
-Jag skulle inte tolka in det som trots, ty jag personligen trodde att storebrors trots kom då han var 2.5 men ack så fel jag hade. Han entrade den vid 3år först. Det som jag då trodde var trots var med en undran, en omställning till att bli just storebror. Det ÄR det även för de små beroende på hur vi föräldrar agerar/låter de vara delaktiga i den lilla nykomlingen.
vill vara med i allt vi gör (vilket vi också naturligtvis vill)
-Får han vara med då?
och när dagen är slut är jag det med.
-Alltså, missförstå mig rätt... men skulle inte du/ni alla må bättre om det inte fanns så mycket att fara till? Eller misstolkar jag och det inte alls ÄR så mycket?
Är det så här med barn nr2 för i sådana fall är det ju bara att gilla läget?
-Åter igen, det bli vad ni gör det till! Man kan göra det enklare och man kan göra det svårare för sig. Själv prioriterade jag att få in en rytm med lillasyster före fara på en del äventyr.
Denna dagens rutiner gick åt h-e, men dessvärre har jag bara mig själv att skylla.
-Man lär så länge man lever
Hej och tack för svar! (igen) Smile
När ni har velat sätta rutiner på ert andra barn, har det gått "smärtfritt" från start?
-Beror på vad du menar med "smärtfritt". Det blir lite vad man gör det till tycker jag Smile
-Jag menar nog om ni har känt er säkra och kunnat läsa ert barn redan från start, eller om ni fått pröva er fram? Jag vill så gärna att allt skall funka direkt, men får inte riktigt grepp om det vilket gör mig osäker.
Jag har även en kille på snart 2,5 år och tycker det är svårt att få orken att räcka till. Han är helt underbar och stormförtjust i sin lillasyster. Men även trotsig,
-Jag skulle inte tolka in det som trots, ty jag personligen trodde att storebrors trots kom då han var 2.5 men ack så fel jag hade. Han entrade den vid 3år först. Det som jag då trodde var trots var med en undran, en omställning till att bli just storebror. Det ÄR det även för de små beroende på hur vi föräldrar agerar/låter de vara delaktiga i den lilla nykomlingen.
-Inte gällande henne, utan mer att ordet nej är dagligt förekommande, bara för att kolla gränser och visa att han också bestämmer, vilket vanligtvis är helt ok, men jobbigt när man är trött.
vill vara med i allt vi gör (vilket vi också naturligtvis vill)
-Får han vara med då?
-Ja, verkligen!
och när dagen är slut är jag det med. Crying or Very sad Plus att jag vill kunna röra mig fritt i vardagen och ta med lill-tjejen vart än jag far. Känner mig klart mer begränsad denna gång.
-Alltså, missförstå mig rätt... men skulle inte du/ni alla må bättre om det inte fanns så mycket att fara till? Eller misstolkar jag och det inte alls ÄR så mycket?
-Hmmm, det är ju lite det som är min "akilles-häl" tycker om att vara aktiv och har alltid varit stolt över att jag kunnat anpassa mig efter Max och ändå ha med honom på saker, små som stora.
Precis som du anser jag att saker blir som man gör dem, det är bara det att jag lätt tar på mig för mycket... (jobbar rätt hårt på den biten för att det inte skall bli så, faktiskt)
Är det så här med barn nr2 för i sådana fall är det ju bara att gilla läget? Confused
-Åter igen, det bli vad ni gör det till! Man kan göra det enklare och man kan göra det svårare för sig. Själv prioriterade jag att få in en rytm med lillasyster före fara på en del äventyr.
-Ja, se ovan. Men jag menar känslan av otillräcklighet och osäkerheten på om man gör rätt, eller om jag börjar för tidigt med rutinerna?
Denna dagens rutiner gick åt h-e, men dessvärre har jag bara mig själv att skylla. Crying or Very sad Tog med mig henne in till stan, så tider och sömn blev helt fel då hon fick alldeles för många intryck och blev övertrött. Embarassed Hoppas få ordning på morgondagen istället. Wink
-Man lär så länge man lever hjarta Smile
Hej hopp!
När ni har velat sätta rutiner på ert andra barn, har det gått "smärtfritt" från start?
-Beror på vad du menar med "smärtfritt". Det blir lite vad man gör det till tycker jag Smile
-Jag menar nog om ni har känt er säkra och kunnat läsa ert barn redan från start, eller om ni fått pröva er fram? Jag vill så gärna att allt skall funka direkt, men får inte riktigt grepp om det vilket gör mig osäker.
Jag har även en kille på snart 2,5 år och tycker det är svårt att få orken att räcka till. Han är helt underbar och stormförtjust i sin lillasyster. Men även trotsig,
-Jag skulle inte tolka in det som trots, ty jag personligen trodde att storebrors trots kom då han var 2.5 men ack så fel jag hade. Han entrade den vid 3år först. Det som jag då trodde var trots var med en undran, en omställning till att bli just storebror. Det ÄR det även för de små beroende på hur vi föräldrar agerar/låter de vara delaktiga i den lilla nykomlingen.
-Inte gällande henne, utan mer att ordet nej är dagligt förekommande, bara för att kolla gränser och visa att han också bestämmer, vilket vanligtvis är helt ok, men jobbigt när man är trött.
vill vara med i allt vi gör (vilket vi också naturligtvis vill)
-Får han vara med då?
-Ja, verkligen!
och när dagen är slut är jag det med. Crying or Very sad Plus att jag vill kunna röra mig fritt i vardagen och ta med lill-tjejen vart än jag far. Känner mig klart mer begränsad denna gång.
-Alltså, missförstå mig rätt... men skulle inte du/ni alla må bättre om det inte fanns så mycket att fara till? Eller misstolkar jag och det inte alls ÄR så mycket?
-Hmmm, det är ju lite det som är min "akilles-häl" tycker om att vara aktiv och har alltid varit stolt över att jag kunnat anpassa mig efter Max och ändå ha med honom på saker, små som stora.
Precis som du anser jag att saker blir som man gör dem, det är bara det att jag lätt tar på mig för mycket... (jobbar rätt hårt på den biten för att det inte skall bli så, faktiskt)
Är det så här med barn nr2 för i sådana fall är det ju bara att gilla läget? Confused
-Åter igen, det bli vad ni gör det till! Man kan göra det enklare och man kan göra det svårare för sig. Själv prioriterade jag att få in en rytm med lillasyster före fara på en del äventyr.
-Ja, se ovan. Men jag menar känslan av otillräcklighet och osäkerheten på om man gör rätt, eller om jag börjar för tidigt med rutinerna?
Denna dagens rutiner gick åt h-e, men dessvärre har jag bara mig själv att skylla. Crying or Very sad Tog med mig henne in till stan, så tider och sömn blev helt fel då hon fick alldeles för många intryck och blev övertrött. Embarassed Hoppas få ordning på morgondagen istället. Wink
-Man lär så länge man lever hjarta Smile
Hej hopp!
-
Kalaskakan
Då Louise är jag bättre med på hur och vad du menar!
Känt mig säker och kunnat läsa av mina barn på en gång; Nej. Det tror jag faktiskt inte att någon förälder gör/är. För varje nytt barn kommer det nya rutiner, nya vanor, nya läten, nya viljor. Det tar ju sin tid att komma i underfund med varandra och få den där känslan av Superhjälte. Man får jobba sig dit, så känner jag.
Att gärna vilja det till att funka direkt har jag kommit i underfund med är en STOR käpp i alla hjul.
Varför?
Jo, för det höjer ens prestationsångest. Ju mer prestation ju högre och plattare fall när det inte blev "som man tänkte", är du med på hur jag tänker?
Jag har märkt att de dagar jag har som minst "måsten", minst prestationer helt enkelt är de dagarna vi skrattar mest, de dagar som går som mest bäst smortast bästast
Angående nejandet, det finns inspirationstrådar om att pakta istället för att säga "Nej". Pakta således med storponken så blir det lättare. Kanske inte helt gnisselfritt men definitivt bättre! (Jag hinner inte länka nu, men kolla in sökfunktionen eller läs i BB). Han utforskar ju och kan ni möta honom på en schysst nivå så får man bort en hel del frustration.
Ja du Louise, det med dina krav på dig själv och lite prestation där också, ju, om att ha med barnen på allt. Kanske är det dags att tagga ner lite ändå? Nu jobbar du hårt på det, fortsätt med det, ni vinner alla på det. Gladare mamma gladare barn
Känslan av otillräcklighet... voj ugh. Kommer man någonsin bort ifrån den? Jag vet inte. För egen del så går det upp och ner, vissa dagar ÄR jag stans Supermamma och vissa kloakernas Supermamma, så känns det.
Det ÄR en resa detta, det är ett konstant utvecklande. Man lär sig mer och mer för var dag och känslan kan mycket väl mattas av. Det kommer med självförtroendet och tilliten, till sig själv och sina barn.
Viktigt är det dock, att du på slutet av din egen dag hinner tanka med egen energi för att orka dagen därpå. Andra kallar det för en "hobby" men jag gör ingen stor grej av detta med "hobbys". Mitt sätt är att efter läggning bara crasha på soffan, med en bok, med tv:n eller bara dator. Jag i min egen bubbla. Nej tack till telefonsamtal, jag bara inte orkar (även om jag gärna skulle vilja) prata då dagen är slut.
Hitta din grej och tanka järnet bejb!
Dagarna kommer att bli lättare med 2 barn, lovar Men skynda dig LÅNGSAMT dit, är mitt tips.
Känt mig säker och kunnat läsa av mina barn på en gång; Nej. Det tror jag faktiskt inte att någon förälder gör/är. För varje nytt barn kommer det nya rutiner, nya vanor, nya läten, nya viljor. Det tar ju sin tid att komma i underfund med varandra och få den där känslan av Superhjälte. Man får jobba sig dit, så känner jag.
Att gärna vilja det till att funka direkt har jag kommit i underfund med är en STOR käpp i alla hjul.
Varför?
Jo, för det höjer ens prestationsångest. Ju mer prestation ju högre och plattare fall när det inte blev "som man tänkte", är du med på hur jag tänker?
Jag har märkt att de dagar jag har som minst "måsten", minst prestationer helt enkelt är de dagarna vi skrattar mest, de dagar som går som mest bäst smortast bästast
Angående nejandet, det finns inspirationstrådar om att pakta istället för att säga "Nej". Pakta således med storponken så blir det lättare. Kanske inte helt gnisselfritt men definitivt bättre! (Jag hinner inte länka nu, men kolla in sökfunktionen eller läs i BB). Han utforskar ju och kan ni möta honom på en schysst nivå så får man bort en hel del frustration.
Ja du Louise, det med dina krav på dig själv och lite prestation där också, ju, om att ha med barnen på allt. Kanske är det dags att tagga ner lite ändå? Nu jobbar du hårt på det, fortsätt med det, ni vinner alla på det. Gladare mamma gladare barn
Känslan av otillräcklighet... voj ugh. Kommer man någonsin bort ifrån den? Jag vet inte. För egen del så går det upp och ner, vissa dagar ÄR jag stans Supermamma och vissa kloakernas Supermamma, så känns det.
Det ÄR en resa detta, det är ett konstant utvecklande. Man lär sig mer och mer för var dag och känslan kan mycket väl mattas av. Det kommer med självförtroendet och tilliten, till sig själv och sina barn.
Viktigt är det dock, att du på slutet av din egen dag hinner tanka med egen energi för att orka dagen därpå. Andra kallar det för en "hobby" men jag gör ingen stor grej av detta med "hobbys". Mitt sätt är att efter läggning bara crasha på soffan, med en bok, med tv:n eller bara dator. Jag i min egen bubbla. Nej tack till telefonsamtal, jag bara inte orkar (även om jag gärna skulle vilja) prata då dagen är slut.
Hitta din grej och tanka järnet bejb!
Dagarna kommer att bli lättare med 2 barn, lovar
Men skynda dig LÅNGSAMT dit, är mitt tips.Hej!
Ja, vissa dagar är bara helt underbara och sedan går det åt skogen. Hänger oftast ihop med när man kommit i säng och hur mycket man fått sova tycker jag, iaf för min del.
Tack för all peppning, det är det man verkligen behöver de dagar man "krälar i kloakerna" så man orkar komma igen.
Chokladkaninen, Tack för tipset om 5-minutersluren! Körde den ikväll och det funkade!! Plockade upp henne efter 5 minuter och hon åt i lugn och ro, ngt som annars hade varit helt hysteriskt och panikartat. Nu har hon sovit drygt en timme, inte helt rofyllt, då hon fiser som en liten gasballong men mätt iaf.
Håll tummarna nu för resten av veckan, då vi skall vara på hemma-plan och sätta alla tider ordentligt... :thumbsup:
Ja, vissa dagar är bara helt underbara och sedan går det åt skogen. Hänger oftast ihop med när man kommit i säng och hur mycket man fått sova tycker jag, iaf för min del.
Tack för all peppning, det är det man verkligen behöver de dagar man "krälar i kloakerna" så man orkar komma igen.
Chokladkaninen, Tack för tipset om 5-minutersluren! Körde den ikväll och det funkade!! Plockade upp henne efter 5 minuter och hon åt i lugn och ro, ngt som annars hade varit helt hysteriskt och panikartat. Nu har hon sovit drygt en timme, inte helt rofyllt, då hon fiser som en liten gasballong
men mätt iaf. Håll tummarna nu för resten av veckan, då vi skall vara på hemma-plan och sätta alla tider ordentligt...
:thumbsup:Hej!
Min flicka är nu 8 veckor och vi har ju börjat lite smått med rutiner. Går sådär, jag får inget grepp om henne och undrar helt enkelt om jag är på rätt spår, eller om jag missar ngt?
För 2,5 vecka sedan började jag skriva ner tiderna och för några dagar sedan spikade vi ett schema. Vet inte hur hård jag skall vara med att hålla det för hon är inte alls med på noterna, så jag har gjort ett mellanting. Försökt dra åt de utsatta klockslagen, men samtidigt försökt vara lyhörd för henne och gett henne mat när hon velat ha det. Kruxet är bara att hon inte är jätteförtjust i att ta bröstet och det går absolut inte att i lugn och ro truga henne, för hon gallskriker så fort hon kommer nära. Ömma järngreppet funkar inte alls.
Har använt mig av att hon fått somna till innan hon åter blivit erbjuden bröstet och det funkar om det är det att hon är övertrött och hungrig på samma gång, inte annars. Börjar bli nervös varje gång jag skall mata henne och är säker på att det smittar av sig.
Funderar nu på om jag skall rikta in mig på att hon får mat en gång och sedan sover och sedan mat igen, alltså att det går 2,5 timme mellan målen, men inte mat i 1,5 timme, utan bara en gång. Förstår ni hur jag menar?
Inte roligt när hon skriker som en liten galning så fort jag vill ge henne mat. Hon har väldigt mycket gaser i magen och det är klart att sömn och matande blir avbrutet och inte fullt så rofyllt som jag skulle vilja de gånger det kniper till. För övrigt tolkar jag henne som en liten försiktig person och hon störs lätt av plötsliga, höga ljud och tar lätt intryck av omgivningen. Buffning fungerar bättre än vagningen då det blir lite mjukare och jag kan hålla henne på plats. Kan det vara så, eller vagnar jag fel?
Så en sista fråga... Hon tar inte napp och många råder mig att jag skall fortsätta truga med den. Men hon har inget stort sug-behov, så jag upplever inte att jag själv blir nappen. Visst hade det säkert kunnat vara lättare att hålla tiderna om jag hade haft den till hands, men säg att hon börjar ta napp om en månad och hon ändå bör klara sig utan den vid 4 månaders ålder, vad är det då för mening med att trycka in den? Vad tycker ni?
Många funderingar och allmän osäkerhet...
Min flicka är nu 8 veckor och vi har ju börjat lite smått med rutiner. Går sådär, jag får inget grepp om henne och undrar helt enkelt om jag är på rätt spår, eller om jag missar ngt?
För 2,5 vecka sedan började jag skriva ner tiderna och för några dagar sedan spikade vi ett schema. Vet inte hur hård jag skall vara med att hålla det för hon är inte alls med på noterna, så jag har gjort ett mellanting. Försökt dra åt de utsatta klockslagen, men samtidigt försökt vara lyhörd för henne och gett henne mat när hon velat ha det. Kruxet är bara att hon inte är jätteförtjust i att ta bröstet och det går absolut inte att i lugn och ro truga henne, för hon gallskriker så fort hon kommer nära. Ömma järngreppet funkar inte alls.
Har använt mig av att hon fått somna till innan hon åter blivit erbjuden bröstet och det funkar om det är det att hon är övertrött och hungrig på samma gång, inte annars. Börjar bli nervös varje gång jag skall mata henne och är säker på att det smittar av sig.
Funderar nu på om jag skall rikta in mig på att hon får mat en gång och sedan sover och sedan mat igen, alltså att det går 2,5 timme mellan målen, men inte mat i 1,5 timme, utan bara en gång. Förstår ni hur jag menar?
Inte roligt när hon skriker som en liten galning så fort jag vill ge henne mat.
Hon har väldigt mycket gaser i magen och det är klart att sömn och matande blir avbrutet och inte fullt så rofyllt som jag skulle vilja de gånger det kniper till. För övrigt tolkar jag henne som en liten försiktig person och hon störs lätt av plötsliga, höga ljud och tar lätt intryck av omgivningen. Buffning fungerar bättre än vagningen då det blir lite mjukare och jag kan hålla henne på plats. Kan det vara så, eller vagnar jag fel? Så en sista fråga...
Hon tar inte napp och många råder mig att jag skall fortsätta truga med den. Men hon har inget stort sug-behov, så jag upplever inte att jag själv blir nappen. Visst hade det säkert kunnat vara lättare att hålla tiderna om jag hade haft den till hands, men säg att hon börjar ta napp om en månad och hon ändå bör klara sig utan den vid 4 månaders ålder, vad är det då för mening med att trycka in den? Vad tycker ni?Många funderingar och allmän osäkerhet...
-
Kalaskakan
Min erfarenhet när det kivas vid matningen är att faktiskt ha lite längre mellan målen, säg en 3.5-4 timmar samt att låta det gå iaf 45 minuter mellan omgång 1 och 2. Därav fördelen med att ha matningen inom 1.5 timme.
Att dra ner tiden mellan matningen skulle riskera att en aptit/hunger inte hinner byggas upp vilket leder till lite mer strul och så kan cirkusen gå igång
för trött för att äta och för hungrig för att äta.
Därför kan jag personligen inte råda till att mata varje 2.5 timme, men det är jag det.
Gällande tiderna så satte jag inte schema på Smulan förän långt efter 8v, det för att jag själv inte följde hennes preferenser, jag släppte således på alla tyglar för att utröna. Tills dess att jag kom i underfund med henne så höll jag en 2-2 rytm, eftersträvade 2 timmar vaket och 2 timmars sömn.
Gaser i magen; en tanke att ha i minnet är att de sväljer en heeeel del luft när de skriker. Man kanske inte tror det men så är det. Jag tänker att gaserna också kan komma sig av en del skrik där vid matningarna, då får inte maten plats i lika stor utsträckning.
Här kommer Torsmammas kloka sammanfattning om hur det kan gå till, klistrar in den för att ge dig lite mera ljus i slutet av tunneln :
Att dra ner tiden mellan matningen skulle riskera att en aptit/hunger inte hinner byggas upp vilket leder till lite mer strul och så kan cirkusen gå igång
för trött för att äta och för hungrig för att äta.Därför kan jag personligen inte råda till att mata varje 2.5 timme, men det är jag det.
Gällande tiderna så satte jag inte schema på Smulan förän långt efter 8v, det för att jag själv inte följde hennes preferenser, jag släppte således på alla tyglar för att utröna. Tills dess att jag kom i underfund med henne så höll jag en 2-2 rytm, eftersträvade 2 timmar vaket och 2 timmars sömn.
Gaser i magen; en tanke att ha i minnet är att de sväljer en heeeel del luft när de skriker. Man kanske inte tror det men så är det. Jag tänker att gaserna också kan komma sig av en del skrik där vid matningarna, då får inte maten plats i lika stor utsträckning.
Här kommer Torsmammas kloka sammanfattning om hur det kan gå till, klistrar in den för att ge dig lite mera ljus i slutet av tunneln
:Slutligen vill jag be dig att skriva in Lillans födelsedatum längst ner vid din signatur så blir det enklare för oss som hjälper att ständigt se hur gammal hon ärTorsMamma skrev:MIn erfarenhet är att du första månaden stillar överlevnadsångest,
andra månaden spenderar på att lära barnet att inte somna vid bröstet och somna lite mera själv i vagn, med hjälp av vagning och skak i handtaget.
Tredje månaden börjar schemat verkligen att sitta och till
4 mån får man 12 timmars natten.
Runt 4-6 mån har man en Dipl. SS om man har jobbat rätt.