27 barn i en grupp...

[Kalaskakan]

Trebarn, jupp läste. Fick hjärtsnörp och kände mig allmänt nedstämd

[cissii]

Och jag bestämde mig för att skjuta på dagisstarten ännu ett år. 8)

[chokladkaninen]

Trebarn, jupp läste. Fick hjärtsnörp och kände mig allmänt nedstämd

Dito.

[Kalaskakan]

Åh FYYYY jag fick idag höra något av det mest sorgliga, egentligen, om varför det är "bra" att sätta barn tidigt på dagis.

Jag får citera det:
Jag vet att det tär på både barn och föräldrar att vara uppi varandra dag ut och dag in..



Jag hoppas då att jag ALDRIG känner så för mina barn eller att mina barn känner så för mig. ALDRIG.

[miar70]

Åh FYYYY jag fick idag höra något av det mest sorgliga, egentligen, om varför det är "bra" att sätta barn tidigt på dagis.

Jag får citera det:
Jag vet att det tär på både barn och föräldrar att vara uppi varandra dag ut och dag in..

Gud vad sorgligt

[cissii]

Jag tycker det tär att INTE vara med varandra varje dag.

[Trebarn]

Det är den bästa chansen till personlig utveckling man kan få, att leva med sina barn.

Förra året jan, feb, mars var jag i praktiken ensamstående med mina tre barn, (då 3,5 år, 2 år och nyfödd spädis). Min sambo jobbade i ett projekt som slukade all tid (dag som natt) i tre-fyra månader. Aldrig förr har insikten drabbat mig som då, att vi VERKLIGEN är en flock som samarbetar. Enade vi stå, söndrade vi falla. Vad händer när man medvetet sätter sig i situationen "this is it", det här är verkligheten, nu ska vi få det att fungera?

?

Jo, man bestämmer sig för att det bara måste fungera. Tre små barn fram och tillbaka i bussen till BVC, tre små barn storhandlar på ICA Maxi, tre små barn i bilen många mil till mormor osv....

Så många på DET HÄR forumet vet vad jag pratar om. När något är jobbigt i flocken så jobbar man med det! Social delaktighet, paktning, minikurning.... Man skickar inte iväg familjen åt olika håll bara för att "det tär på både barn och föräldrar att vara uppi varandra dag ut och dag in". Man gör något åt den känslan!

Jag tycker dagis är för enkelt! Helt enkelt! Man behöver ju inte jobba med nånting om man väljer den enklaste vägen ut! Dagis upplevs som en lösning på alla möjliga (ilands-)problem, egentid som man "måste ha" som vuxen, omkringbärande (åtskild från stora syskon) av bäbis som bäbisen "behöver" annars går anknytningen åt skogen, stimulans och social träning som man "aldrig kan ge" i tillräckliga mängder (!) som förälder åt alla barn över 1,5 år.. för att inte tala om att man måste ju ha tid att sova igen all förlorad nattsömn, det är vad många ägnar sig åt då äldre syskon är på dagis.

Men det är ingen i min omgivning som förstår att jag ser på tiden förra året som den mest personlighetsutvecklande tiden i mitt liv. Man tycker mest att jag fick skylla mig själv som inte satte de äldre på dagis.


Trebarn