ramsan slutat ta vid nattliga uppvak!

[finskaflickan]

Hej på er!

Har en säker sovare vid det här laget. Nattningarna går utan ett pip. Läggningarna på dagtid funkar fint.

Men några frågor har kommit upp längs vägen:

När lilla S vaknar till någongång på natten/kvällen (händer sällan, men fler gånger nu i samband med 8månaders ångesten), fungerar inte ramsan. Jag försöker vara sparsmakad och avvakta innan jag ingriper, samt inte ramsa för ofta. Men det går inte. Den tar inte. De få gånger han vaknat har det slutat med en LÅNG buffning som till sist har gjort honom så lugn att ramsan kunnat ta (även om jag misstänker att det är buffningen som tar, inte ramsan). Så här ska det ju inte vara! (när han har vaknat i ren och skär ångest har jag genast gått in och tillrättalagt och buffat kort, då somnar han om på studs, men detta är någonting jag bara gjort nu när han har varit så där typiskt 8månaders angstig).

Det samma gäller på långluren dagtid. Han vaknar i regel efter prick en timme och vägrar somna om. Han är trött och tokarg, han vaknar med ett illvrål och ingen ramsa i världen biter. Vet att man inte skall ramsa ett ilsket barn, men vad skall jag göra? Vänta ut ilskan även om det betyder skrik en längre tid? Eller buffa? Har varit tvungen att buffa då han inte visat några som helst tecken på att lugna sig själv.

Borde jag kanske köra nånslags mini-ramsa-kur

Ingen kris föreligger what so ever, han sover från 07-06.45 och det är sällan problem. Antagligen är vi ringrostiga i och med att han sover så bra och blir ställda när han plötsligt vaknar.

Hur som helst är det tungt att buffa ett barn i spjälsäng och jag skulle gärna slippa ta till denna kristilldelning när det ju inte ÄR nån kris. Det blir kris senare då inte ramsan tar dock.

Sedan tänkte jag passa på att fråga angående marginalkvartarna på långluren, har inte riktigt förstått. Om han skall sova 12.30-14.00, somnar låt säga 12.40 och vaknar 13.40, det tar en kvart för honom att somna om dvs. 13.55 (i bästa fall, i bland längre) skall jag då låta honom sova till 14.15? Eller är det bäst att ta upp honom klockan 14, efter 5 minuter? Är det alltså totalt sett 15 minuter marginalkvart, eller 15 minuter i början av luren och 15 minuter i slutet?

En sista fråga medan jag är i gång, he he:

hur gör ni för att få till en 5 minuters lur? Jag har infört två lurars schema och lilla S är i bland behov av en sådan. Det har hänt att jag hjälpt honom med lite buff i all sin enkelhet när vi båda vilat på min säng. Kanske det finns smartare sätt?

Annars är ju livet underbart och skall så förbli tänkte jag! :thumbsup:

Tacksam för svar av någon hjärtlig person där ute!

[miniz]

Hej!

Grattis med den goda nattesömnen.

Som du själv säger är det inget problem direkt. Med 8 mànaders àngesten kan det inträffa lite vad som helst, som det nu gjort hos er. Eftersom det inte händer sà ofta och det du gör fungerar för er sà hade jag fortsatt med det. Om det händer flera nätter i rad fàr du vara försiktig med buffning som ju bara är till för kris och inte underhàllning och skön massage. Att ramsan inte tar är kanske för att du efter en tid gàr in och buffar, ramsan har inte sista ordet, sà att säga. Om du gàr in och tillrättalägger och snabb-buffar lite bestämt och ramsar ut, kanske den tar.

Vad gäller uppvaken pà dagen, har du husljud och andra vikitga saker för dig? Passa pà att inte lyssna för hàrt bak dörren.

Marginalkvarterna har jag använt som extra sovtid om de har tagit làng tid pà sig att somna eller om de vaknar under luren. Ocksà om de är trötta och hängiga, lite förkyld och snorig och sà, tar jag i bruk bàda marginalkvarterna om de vill sova lite extra.

Kram.

[finskaflickan]

Hej!

Tack för svar!

Det är sant att det inte är något problem egentligen. Förhåller mig nog rätt så lugnt till de få uppvak som sker, men ändå började jag fundera.

Tack för tipset med tillrättaläggandet kort buff och ramsa. Det skall jag göra om det händer igen. Tror det kan funka!

Och så bra med kvartarna. Då vet jag hur jag skall tänka. Super!

Stort lycka till med det kommande lilla livet!

[AMAMA]

Hei!
Vil bare tillegge knepet med å ramse x 4 på første pip. Jeg husker at Nancy hadde noen gode råd anng. dt, og det var det som til slutt bet på Isak vår. Husker ikke hvor gammel han var da, men jeg hadde prøvd å vente ut osv, men det beste var altså å ramse på første lyd. Litt uvant når det skjer sjelden - vår lille har også hatt forholdsvis få oppvåkninger om natta. Takker Anna W og forumet for det !

Mvh

[finskaflickan]

Hej!

Nu känner jag att vi är ute och slirar lite igen.

Lilla S har den senaste veckan vaknat klockan 05.40 och haft en skrik/gråt session tills klockan ringt. Ibland har han sovit 20 minuter på slutet men oftast inte fått till det alls.
Jag har kört med pangramsa och så klassisk musik vid ilska.

Eftersom detta nu har pågått i flera dagar börjar jag tro att någonting är lite snett. Men VAD?

Jag skulle våga säga att han somnar så gott som alltid på 1-2 minuter på kvällarna. Utan skrik.

Dagssömnen går oftast finemang, men de senaste två dagarna har han vaknat för tidigt på fm-luren och idag hade han ett halvtimmes tvärvägran med skrik innan han somnat på dagsluren. Vi har jobbat med ramsan och vägrat buffa (vi har tendenser till att fastna i buffandet, så vi är försiktiga med det). Till sist har han accepterat och somnat.

Vad kan problemet vara?
Han äter mycket och bra. Vi har numera två "salta" mål mat per dag och kvällsgröten fungerar som sängfösare.

Så här ser schemat ut:

07.00 väckning med klocka, lite amning (ska sluta med det)
08.00 gröt
09.00-09.45 sova
11.30 äta lunch
12.30-14.00 sova
15.00 mellanmål
17.00 middag med familjen
18.00 bada, kvällsgröt, skratt
19.00 godnatt!

han har alltså om han sover alla timmar 12+45+90= 14h och 15 minuter sömn/dygn. Rätt okej för en grabb som blir 9 månader den 13.2

Han är extremt klängig dagtid, och hänger en runt benen jämt. Jag skriver detta på 8månaders ångesten. Kan sömnstrulet ha någonting med detta att göra?

Finns det någon som har en idé om vad detta sömnstrul kan bero på? Någon som upplevt liknande i samma ålder?

Ha en fin dag, och tack till dig som orkar sätta dig in i min situation

[annawahlgren]

Det är förvisso åttamånadersångesten som spökar. Allt möjligt trassel kan uppstå då även vad gäller sömnen. Det får man bemöta med lugnt - och glatt - verktygande på temat PÅ NATTEN SOVER MAN, oavsett vad man nu har för bekymmer på dagen... För det har man ju

Läs gärna på om åttamånadersångesten så förstår du Avhandlas både i Barnaboken och i Internationella Sova hela natten.

Sätt dig ner på golvet till hans disposition när han är klängig och tror att han ska rädda sig från alla dessa ångestvargar i din famn. Tar du upp och tröstar då, bekräftar du ju att det verkligen är fara på taket. Så sätt dig ner i stället, pyssla med någonting som inte har med honom att göra, släpp överkoncentrationen och vänta lugnt tills han masar sig iväg från dig. Det gör han förr eller senare - förr ju sakligare och gladare din attityd är

Åttamånadersångesten är kort - en månad ungefär bara. Ha tålamod. Det är honom det är riktigt besvärligt för, men du hjälper honom inte genom att hemfalla åt medlidande och tröst. Det gäller att förmedla att man fattar att det här inte är särskilt kul - men att det inte är FARLIGT eller FEL. Och att det blir bra omsider - och alldeles märkvärdigt stort och nytt

O:)

[finskaflickan]

Tack Anna!

Då var det som jag befarade då. Det förklarar varför det dykt upp problem lite här och där, som dessutom varit bortblåsta dagen efter- för att sedan poppa upp igen.

Jag tycker nästan att jag bott på golvet de senaste veckorna. I princip har jag bara legat där. Har jag försökt mig på att läsa eller liknande så är lilla S där direkt för att smaka på/äta upp min lektyr. Så det har varit att stirra i taket och fungera trygghetstank. Helt okej när man vet att det är övergående!

Till min stora lycka fungerar ramsan på morgonen nu. Han har vaknat till på morgnarna vid 06tiden och somnat om genast på ramsan, nöjt hummande.

Ibland har han vaknat upp med total ångest och då har jag visat att jag finns, buffat lite och ramsat. Detta har jag förstått att är helt okej att göra i 8månaders skedet, det känns verkligen som att det behövs och är effektivt.

Har ju blivit lite rädd för att fastna i buffandet då vi gjort det några gånger förr. Nu känner jag att jag börjar ha ett grepp om när och hur, och vad som är okej utan att äventyra den goda nattsömnen.

[Sagalinda]

Underbart :thumbsup:

[finskaflickan]

...alltså. Nu måste jag skriva av mig lite om denna 8månadersfas. Behöver lite pepping från er som varit igenom det här.

Är det verkligen vanligt att de ifrågasätter ALLT?

Plötsligt vill maten inte ner, det är ett evigt trugande vid samtliga måltider.

Lilla S vaknar ofta vid 22tiden och gråter gråter gråter. Vi ramsar ramsar ramsar men har varit tvugna att lugna honom med buff med jämna mellanrum. Det är en session på ca 2 timmar om vi inte buffar honom jättelugn. Att buffa honom sömntung en kväll (som det var tidigare) någongång när han vaknar, känns okej. Men nu gör det ju inte det när han vaknat flera kvällar i rad. pust.

Lilla S har de senaste tre dagarna tagit 25 minuter på sig för att somna på båda dagslurarna. 90minuters luren blir alltid för kort. Han sover kanske en timme totalt, då han vaknar upp flera gånger (detta var aldrig ett problem tidigare).

morgnarna är ofta tidiga. Som jag tidigare skrev fungerar ramsan oftast och han är nöjd med den då (den funkar ju inte alls på 22uppvaken, märkligt), ibland händer det dock att han är vaken från kl 06.00, och väckning är 07.00

Jag har tålamod att vänta ut denna fas. Det jag funderar på om vi hamnat i någotslags ekorrhjul när han ständigt sover för lite, pga alla frågor
Det är ju viktigt att han får sin sömn så han orkar ta sig igenom den här karusellen. Samtidigt vill jag inte förmedla att det är kris till honom.

Ifrågasättandet har verkligen eskalerat från min lilla parvels håll och jag försöker ha stenhård attityd. Men shit asså, lätt är det inte när precis allt svajar.

Ändrar ångesten oftast över en natt? Eller sker det långsamt? Det har hållit på flera veckor nu. Hade varit tjusigt att få se lite ljus i tunneln.

[Sagalinda]

Hej du!

Ja det var en åttamånadersångest som heter duga

Jag är inne på samma spår som dig; det vill säga att den onda cirkeln matar sig själv vad gäller sömnen. Trött kille sover dåligt, ännu tröttare kille sover ännu sämre...

Jag skulle fokusera på att bryta den onda cirkeln genom att hindra honom från att alls vakna upp under natten. Jag går inte i god för att detta är ett hundraprocentigt lyckat sätt, men funderar högt:

När han vaknar, gå genast in och solfjädra/buffa till sömns igen. Han ska inte hinna skrika upp sig alls. Fortsätt så hela natten. Ramsa när du lämnar rummet, så han får den med sig i sömnen. Nästa natt solfjädrar du bara tills han är lugn och går sedan med ramsa. Tredje natten bara ramsa.

Detta är inget beprövat trick som sagt, utan jag bara tänker mig in i er situation som ju måste svängas snabbt. Någon annan som har funderingar?

[Anna09]

Hej!

Vi hade en rejäl ångest som varade nästan två månader så vi har varit med om det mesta. Jag håller med Sagalinda att ni måste svara GENAST och KLART på frågorna som kommer. Vår dotter ifrågasatte ALLT i schemat i olika omgångar, maten, ensamleken, sömnen på natten och dagen, vad händer om jag kaskadkräks vid läggning? osv osv

En kväll fick jag nog. Efter två kräkningar på raken där jag tagit upp och bytt i sängen båda gångerna ställde jag mig och fjädrade direkt vid en snart uppvak - tänkte "jag står så länge som krävs" men du KAN somna med min hjälp. Hon frågade så jag trodde hela halsen skulle sprängas, har aldrig hört sånt skrik, men det tog tio minuter, sen sov hon. Tänkte "jag gör så här hela natten om hon vaknar" - men det gjorde hon inte. Nästa kväll gjorde vi likadant - vi trodde att hon skulle kräkas igen, men icke, fjädrade bara fem min tills hon sov. Hon vaknade inte på natten. (det hade hon gjort före vårt "punktsättande")

Sen backade jag med ramsan, visst kom frågorna, men svaren kom också och efter några dagar slutade hon fråga om just det.

Efter några veckor tänkte jag "men nu känns allt lugnare och titta hur hon gör nu" hon busar med mig, hon skrattade åt sig själv i spegeln och lekte tittut. Sakta med säkert kom nya och nya sidor fram - en liten tjej började blomstra och hennes lilla person kom fram mer och mer. Det var så häftigt.

Så självklart kan ni härda ut - ni har otroligt spännande dagar att se fram emot, ni kommer lära känna en helt ny individ. Han behöver bara ha lite extra svar nu innan han släpper iväg sitt nya jag för er att njuta av - det är klart det är lite läskigt, vem hade inte tyckt det. Före det MÅSTE man ju bara veta att tillvaron sitter där den skall, visst?!

Så, klara besked så fort det går är det bästa 8)

Det är NI som ger dem och kan dem. 8)

[Sagalinda]

TACK Anna för ett superbt svar!!!! Härligt att höra hur det löste sig för er. Då kanske jag inte var så långt borta från spåret i alla fall

[finskaflickan]

Åh, jag har helt missat att jag fått sådana fina svar.

Det var en natt för en vecka sedan som var RIKTIGT jobbig. Jag tror att vi höll på från 22-01.30. En hel del buffande och idogt ramsande. Miljoner frågor och miljoner svar. Usch, det är så jobbigt när man plötsligt inte vet hur man skall göra för att få lillkillen lugn. Genast man lämnar rummet så drog det igång igen.
Till sist blev han lugn, och somnade själv. Tack o lov.

Efter det har det varit betydligt lugnare. Jag har varit som en hök om han pipit i sömnen. Alltid med ramsa. En kväll tog det 40 minuter av ramsande, vid ett uppvak alltså, då var det aldrig någon totalilska och ledsengråt utan mest frågor och då kunde jag svara. Till sist somnade han gungandes (han har utvecklat ett slags gungande, som liknar buffandet men som han fixar själv och ligger och hummar till ) och tryggt. Skönt.

Han har haft en del uppvak på nätterna, men den senaste veckan har det räckt med en ramsa om jag agerat på momangen!

Jag börjar tycka mig se en ljusning i tunneln (peppar peppar ) , visst är han klängig fortfarande men mycket mindre. Äter gör han för det mesta glatt och börjar utveckla sin sociala sida, massor dag för dag. Skrattar ännu mer och har börjat visa ett sinne för humor. Det känns fantastiskt.

Två steg fram och ett steg bak heter det ju. Nu känner jag att vi tagit några kliv fram ut ur den här ångestkarusellen och vad är väl bättre än det?

TACK rara Anna och Sagalinda för era peppande svar.
Sådana vänliga själar här finns!

[Sagalinda]

TACK själv finska flickan för din underbart positiva rapport Det är ju bara för gulligt att han gungar sig själv och hummar dessutom

(Jag tycker inte du verkar särskilt finsk - är du finlandssvensk?)

[finskaflickan]

det stämmer jag är finlandssvensk. Född och uppvuxen i Finland och urusel på finska- så vi finns även om vi är få!

Allt flyter på jättebra här nu. Sover samtliga pass utan att klaga, sover sig som bäst igenom en öroninflamation. Fantastiskt!

En fråga som känns angelägen:

Lilla S har börjat dunka huvudet i spjälsängsväggen ibland. Han verkar gilla det här beteendet, det är inte ett resultat av gråt och missnöje. Han skrattar alltid och sträcker händerna till sängen och gosar in sig där för att sova. En stund efter, oftast på dagarna, så hör man honom gunga och ett dunkande- ganska högt ljud- hörs. I dag smög jag in för att kolla och han stod på alla fyra och dunkade huvudet i väggen.
Han har även kunnat dunka huvudet på natten. Han håller på i högst 1 minut och somnar sedan. Alltid nöjd och fin.

Nu i skrivande stund inser jag att det kan ha med öronvärken att göra. Då det här beteendet har ökat de senaste dagarna.

Ska jag ingripa? Det är väl knappast bra att dunka så där? Han är ju väldigt nöjd och blir säkert arg om jag stör.

Hur skulle ni göra?

(Gungar på alla fyra gör han annars också med ett hummande ljud, det är hans egen variant av buffning, ytterst praktiskt för hans mor och far!)



Ha en fin dag!