5-årig pratkvarn

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Mindy
Inlägg: 1190
Blev medlem: mån 20 dec 2004, 18:13
Ort: Umeå

5-årig pratkvarn

Inlägg av Mindy »

Hej alla :heart:, länge sen sist....är här inne och läser då och då men har inte skrivit nåt på evigheter. Nu behöver vi lite infallsvinklar. :idea:

Det är nämligen så att våra barn aldrig är tysta. :shock: Och nu skojar jag inte....man ska väl akta sig för att prata om normala och onormala saker men ibland uppfattar vi som att deras pratande nästan är tvångsmässigt, som om tystnaden är farlig. Det är så tråkigt, många stunder p-r-a-t-a-s sönder helt enkelt. De missar ibland själva upplevelsen kan jag tycka. Ni måste förstå att jag inte skulle ta upp detta om jag inte tyckte att det näst in till är avvikande.... :?

Visserligen är vi en pratsam familj, men detta går oss nästan över huvudet! Det finns inte kapacitet att ta in hur mycket information som helst och även om man vill lyssna/ge respons så går det bara inte rent fysiskt! Vi har ju ett liv som pågår runt omkring oss också. Vi försöker regelbundet säga "lugn, nu får du vänta till dess att jag har gjort detta färdigt så att jag kan titta/höra ordentligt, kommer strax" och liksom få ned frenesin. Även under social delaktighet så går truten i ett så det är liksom inte det att de lämnas åt sitt öde.

Det är främst stora killen, men även lillebror är en pratkvarn. Faktum är att de tävlar om att få prata, t ex på kvällen när de gått och lagt sig (delar rum) så kan man höra "nej, nej nu är det JAG som ska prata, jag ska bara säga en grej.....bla bla bla". :shock: :lol:

Stora killen pratar alltså hela tiden, han referar hela tiden vad han gör om han t ex bygger lego så beskriver han hela tiden bitarna och varför de ska vara där, han kommer och visar och har målande beskrivningar om hur det är tänkt/effekter o.s.v. Jättebra för språket men.... Idag har vi bakat pepparkakor och han pratade oavbrutet om allt och ingenting och allt ska gå så fort så fort. T o m om han spelar dataspel så "refererar" han vad som händer och "kolla här". Och ingen av dem ger sig förrän de har fått en bekräftelse på den senaste kommentaren (vilket oftast blir ett jaha, oj då eller så....). Den upprepas x antal gånger till dess att bekräftelsen kommer.

Vad gör vi för fel? Vi tycker att vi försöker ha SAMTAL varje dag. Att vi tar oss tid att LYSSNA på dessa målande beskrivningar och verkligen fokusera på det åtminstone flera gånger om dagen. Vi delar ofta upp så att någon av oss gör något med dem varje dag, t ex lägger pärlplattor/pussel eller nåt så att man kan umgås så. De har sina sysslor i vardagen och vi har för övrigt inga särskilda problem. Lite trots på lillebror men det är fullt hanterbart.

Det är egentligen bara när den stora ser TV som han kan vara tyst (och knappt då) några minuter. Även när vi läser böcker går det skapligt, då är det lillebror som avbryter och ska fylla i och berätta men det ser jag som positivt och kreativt.

De är kolossalt livsglada, positiva, nyfikna, vetgiriga och självgående så egentligen ska man väl inte klaga men detta är otroligt påfrestande och jag kan se att en del kompisar också tycker att det är lite jobbigt när 5-åringen hela tiden ska prata sönder situationer. Jag behöver väl inte tillägga att de har ett STORT ordförråd....? Det är förstås också kul men.....På dagis tycker de också att de är otroligt pratsamma (även om den yngre är lite mer tystlåten i större grupp och pratar mer på tu man hand) och ibland får både dem och vi helt enkelt säga åt dem att de får vara tysta så att någon annan får en syl i vädret! :roll:

Ibland har jag tänkt att det är för våra långa promenader i vagn när de var små då jag gick och pratade med dem mest hela tiden, pekade ut bilmärken o.s.v. De kanske tror att man MÅSTE prata hela tiden?! :shock:

Någon som känner igen sig? Tips på hur man kan få ordflödet att minska en aning och ge tystnaden, reflektionen och ron lite plats? Detta är inget nytt "problem" och det kanske kan verka futtigt, man ska ju vara glad för glada barn med stort ordförråd, men det är faktiskt påfrestande och också lite av en social fråga. Förr eller senare kommer ju någon annan att be dem knipa igen med stora bokstäver.
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. :heart:
Mindy
Inlägg: 1190
Blev medlem: mån 20 dec 2004, 18:13
Ort: Umeå

Inlägg av Mindy »

Oj, såg att det står kvar Admin. Kan någon fixa bort det? :D
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Mindy skrev:Oj, såg att det står kvar Admin. Kan någon fixa bort det? :D
Sorry Mindy, jag har fixat nu! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Sara76
Inlägg: 202
Blev medlem: tis 27 maj 2008, 08:55
Ort: Åkrarna

Inlägg av Sara76 »

Kanske borde jag låta någon som har mer erfarenhet av just barnabokstänket svara istället, men jag kunde inte låta bli 8)
Jag har nämligen själv en riktig pratkvarn på 15 år här hemma :lol:
Redan då hon var 1 år hade munnen börjat gå, och så har det fortsatt... Jag säger som det är ; "Jag måste vila öronen ett tag, vill du vara snäll och vara tyst en liten stund?"
Sedan säger jag till när öronen vilat klart! Det är verkligen som att trycka på en knapp, J brukar fortsätta precis där hon var innan jag "vilade" :lol: :heart:

Hon gjorde precis som dina pojkar: sökte bekräftelse på att jag hört henne. Jag tyckte, och tycker, att det är bättre att artigt be om att få återhämta lite kraft och ork, än att sluta lyssna och säga "mmmmm" till något man inte hört.

Jag är som sagt ingen expert på barnaboken, så kanske får du ett mer givande svar än mitt... Jag följer tråden med spänning :wink:
-Linda-
Inlägg: 96
Blev medlem: tor 18 sep 2008, 15:04
Ort: Stockholm

Inlägg av -Linda- »

Jag har inget svar och ingen direkt erfarenhet förutom att jag pratar på rätt bra själv. 8)
Men jag vill bara flika in och säga att jag skrattade högt här framför datorn när jag läste ditt inlägg. Så underbart du beskriver hur det är! :D :heart:

Jag förstår att det verkligen är lite av ett problem men fan vad härligt det låter med dina verbala knoddar. :lol:

Någon kloking har säkert något gott råd, det kanske blir något jag kan spara för framtiden ifall det behövs. :wink:
Mamma till finaste Harry
född 21 april 2009 (39+2)
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Hej Mindy :D
Roligt att se dig. :D Det är lätt att skratta när man läser ditt inlägg. Så även jag. Det är så rart och kreativt av de små raringarna. Men jag förstår precis vad du menar. Mer än väl. Och jag har ofta funderat, och funderar, på detsamma. Ibland känns det här hemma som jag skulle behöav dela ut kölappar vid middagen. Jeezes vilket tjattrande. :shock: Och gissningsvis är väl inte jag bättre än någon annan. :wink:

Jag förstår din tanke med social träning och visst är det "folk" som ständigt blir irriterad på dessa pratglada, levnadsglada och vetgiriga barn. Ofta vill ju vuxna att de ska sitta leende i ett hörn. Men är det det vi vill egentligen :?: Den frågan fick jag av Anna W vid något tillfälle när jag gnällde lite... :wink:

Ta fasta på det du skriver. "De är kolossalt livsglada, positiva, nyfikna, vetgiriga och självgående" och känn förtröstan i det. Vilka egenskaper som ska elda dem genom livet :!:

Vad jag försöker göra med dessa intensiva små pratkvarnar är att ledia, visa, lära dem som alla andra små raringar som behöver hjälp med att förstå de sociala koderna. Det är lätt att släppa dessa självgående små ganska långt eftersom de är sååå bekväma. Men precis som en blyg liten viol, eller en bråkig typ, eller osäker typ sp behöver de hjälp med de sociala koderna. Typ...lyssna...stanna...tänk...

Sedan brukar jag också den modellen med att "nu får du tänka tyst för min hjärna brinner snart upp...". :D :wink:

Som du skriver så är mötet centralt. Se till att de får samtalet och mötet och när det sedan bara blir för mycket så kan du med gott samvete styra över till något annat. Glöm inte heller att intresserat bolla tillbaka frågan till barnet. Anna skriver mer om det i Barnaboken.

Vad jag också känner att jag försöker ge mina barn (fast jag sannerligen inte är någon förebild) så är det den tysta tomma tiden i naturen. Anna har rekommenderat: ta med dig någon kollosalt viktig tidning. Gå ut i naturen och låt barnen ha sin tid med att hitta på egna saker - helt på egna villkor. Gärna lite uttråkade innan stillheten och kreativiteten når också dem.

Kom gärna tillbaka med dina reflektioner.

Kram
Susanne :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Mindy
Inlägg: 1190
Blev medlem: mån 20 dec 2004, 18:13
Ort: Umeå

Inlägg av Mindy »

:D Tack alla! :heart:
Om inte annat är det som vanligt skönt att höra att även andra har ett ändlöst tjatter hemma. Förmodligen har våra vänner ganska tystlåtna barn, eller åtminstone medel. :roll: Våra spelar iaf på en helt egen plan! :lol: Jag kan märka att andra blir smått chockade innan vi själva ens är nära någon bristningsgräns. :wink:
Susanne* skrev:Ibland känns det här hemma som jag skulle behöav dela ut kölappar vid middagen. Jeezes vilket tjattrande. :shock: Och gissningsvis är väl inte jag bättre än någon annan. :wink:
Hrmpf :oops: , tror du alltså att det kan finnas ett sånt samband som det genetiska? 8) Skämt å sido så är jag fullt medveten om detta men även med det som utgångspunkt så går detta utanför ramarna.

Jag kan ju också se en humor i detta och framför allt är jag glad för att de är trygga och VÅGAR prata men somliga dagar vill man bara trycka på MUTE för några timmar och det är inte alls lustigt. :roll: Samtidigt så tycks det så banalt när jag läser mitt eget "problem" i text....så det kanske är så det är. I så fall är det ett banalt men trots allt enormt påfrestande problem.
Glöm inte heller att intresserat bolla tillbaka frågan till barnet. Anna skriver mer om det i Barnaboken.
Grejen är att 90 % inte är frågor. :idea: Det är bara prat, en slags monolog, ett referat (men som ändå ska bekräftas). Jag älskar frågor och besvarar och förklarar gärna! Det känns nästan befriande de gångerna, att få PRATA om något "vettigt" (om ni ursäktar).
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. :heart:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Den här tråden ger nog inte så mycket nytt. Ni har redan fulla kollen - men jag kom ändå att tänka på den:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10481
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Stilla
Inlägg: 802
Blev medlem: tor 31 jul 2008, 16:00

Inlägg av Stilla »

Mindy skrev: Grejen är att 90 % inte är frågor. :idea: Det är bara prat, en slags monolog, ett referat (men som ändå ska bekräftas).
:D känner igen! Stora S: "Mamma, vet du hur jag gör när jag ska klättra över staketet? Jo, så här gör jag: Först tar jag tag så här med den ena handen och så här med den andra handen, och så sätter jag den här foten här. Och sen är det bara att göra så här och så tar man och........... " :lol: :lol: :lol:
Erkänner att jag ofta tänker på annat :oops: och hummar lite... men det gäller att vara med i svängarna när det kommer till viktigare saker...

Ingen hjälp härifrån alltså, men igenkänning! :D
:heart: Lilla s och Stora S :heart:
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Här är en kort och trevlig babbeltràd! :D
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13260

Kram
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"