I morgon är det ännu ett besök hos barnmorskan och jag mår precis som jag förtjänar.
Jag är trött som en gnu den här gravven. Lika trött som man är precis sådär i början, före vecka 12.
Jag är rörlig trots allt, rörligare än med lillebror då jag kände av fogar och en massa annat ont. Har tränat hela hösten, cyklat tungt, vattengympat och simmat och gör så fortfarande.
Men gårdagens vattengympa var... skrattretande.
Det var en ledare som körde bootcamp och alla fick straff-göra-om ifall en enda segade ner tempot. Han stod också och skrek hur värdelösa vi var hela bunten... haha, mja jag vet inte jag.
Jag la mig lite på rygg och klappade magen medan han hoppade i sina tajta småbyxor och sprutade med sin vattenslang. Ja, han gjorde faktiskt det.
Det är en stor resa inåt som har börjat i.o.m den här graviditeten och jag tror att jag kommer bli en helt ny människa när jag är klar med mig själv.
8)
Jag tränar profylax, även om maken tränar minst lika mycket massagetekniker. Nu inför trean vet jag var jag vill ha min fokus.
Kommer att prova på dyktekniken den här förlossningen. Om jag bara är följsam som en dum kossa kommer den tekniken passa mig utmärkt.