HJÄLP!
HJÄLP!
Jag har stora problem med min dotter som snart är 1,5 år. Hon skriker konstant och detta stressar mig extra mycket offentligt. På bussen tar jag uppe henne för att jag vet hur hon är, men ändå hjälper inte det. Hon fortsätter skrika i mitt knä. Kan ett barn skrika hela tiden utan någon orsak? Jag försöker distrahera henne med olika roliga saker men hon fortsätter skrika. Jag försöker även sitta och leka med henne men det hjälper oftast inte heller. Min dotter tar just nu enormt mycket fokus från de andra barnen och jag hoppas att ni ska kunna hjälpa mig med detta. När jag är hemma och hon skriker brukar jag oftast lägga henne i hennes säng för att det blir för jobbigt i längden och jag kan tyvärr inte hantera det på något annat sätt. Jag kan utesluta att hon inte har ont någonstans för det är inte sånt typ av skrik samt att när hon är hemma hos mina föräldrar så är hon knäpptyst! Detta stör mig så mycket. Vet att det måste vara jag som är problemet här, men snälla berätta vad jag gör för fel så jag har möjlighet att lösa det nu en gång för alla!
3-barnsmamma till 1 pojke 050418, 2 flickor 060720 och 071101
Hej 
!
Ja, du. Vad kan vi tro här? Lär henne kommunicera på annat sätt. Lättare sagt än gjort, tänker man kanske. Men alternativet tål inte riktigt att tänka på, så jag skulle ändå slå ett slag för en aktiv handlingsplan.
1. VISA henne hur man kommunicerar. "Vill du mig något så kom och ta min hand. Så HÄR ! Så kommer jag med dig så du kan visa." Upprepa och visa henne om och om igen. "HUR var det nu man gjorde? JUST DET! Få SE vad det var du ville visa " Sedan, när man väl lärt henne (hundra gånger) hur man skulle göra, så kan man tillämpa selektiv hörsel och inte höra skriket, men höra VÄLDIGT BRA när hon kommunicerar med vanlig röst. Men först måste du visa henne ordentligt hur det går till.
2. Ge henne ett språk. Här hemma gjorde vi en affisch (på inrådan av Hege) dit liten tufsa visades när hon tjoade. Då kunde hon peka på bilderna och göra sig förstådd på det viset. Och det fungerade även om inte just någon av bilderna stämde in på vad hon ville ha sagt. Lyssnad på blev hon. Och kunde peka på något som ändå gav henne möjligheten att kommunicera och BLI FÖRSTÅDD. Tänk dig själv vad frustrerande det är när man FÖRSTÅR en massa, VILL en massa och inte kan få ur sig det så att omgivningen fattar vad man vill ha sagt.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... db6675ee65
3. Bjud in henne i livet. När man är så här stor så krävs lite mer utmaningar i den sociala delaktigheten. Låt henne riva sallad, skära gurka, sortera tvätten, tända lamporna, slänga skräp i soporna... ja, helt enkelt vara med i livet och få känna sig rejält behövd.
4. Ge henne rejält med utevistelse. Får man utlopp för spring och klättring så det heter duga varje dag blir man en rejält nöjdare liten varelse. Det gäller små som stora ungar. Och är lösningen på betydligt fler "problem" än man ibland kan tro.
5. Busa med henne så hon gapskrattar rejält, MINST en gång per dag. En liten förtrotsare, där livet ställs en smula på ända (som det brukar göra runt 18 mån) behöver avbrott i tillvaron.
Förtrotstrådar och trådar om det allmänna förhållningssättet finner du under våra favoriter här inne. Läs gärna där så får du fler tips på hur man undviker vanmaktssituationer, frustration och annat, som säkerligen också spelar in. Och återkom förstås!
Kram Ewa
!Ja, du. Vad kan vi tro här? Lär henne kommunicera på annat sätt. Lättare sagt än gjort, tänker man kanske. Men alternativet tål inte riktigt att tänka på, så jag skulle ändå slå ett slag för en aktiv handlingsplan.
1. VISA henne hur man kommunicerar. "Vill du mig något så kom och ta min hand. Så HÄR
! Så kommer jag med dig så du kan visa." Upprepa och visa henne om och om igen. "HUR var det nu man gjorde? JUST DET! Få SE vad det var du ville visa " Sedan, när man väl lärt henne (hundra gånger) hur man skulle göra, så kan man tillämpa selektiv hörsel och inte höra skriket, men höra VÄLDIGT BRA när hon kommunicerar med vanlig röst. Men först måste du visa henne ordentligt hur det går till.2. Ge henne ett språk. Här hemma gjorde vi en affisch (på inrådan av Hege) dit liten tufsa visades när hon tjoade. Då kunde hon peka på bilderna och göra sig förstådd på det viset. Och det fungerade även om inte just någon av bilderna stämde in på vad hon ville ha sagt. Lyssnad på blev hon. Och kunde peka på något som ändå gav henne möjligheten att kommunicera och BLI FÖRSTÅDD. Tänk dig själv vad frustrerande det är när man FÖRSTÅR en massa, VILL en massa och inte kan få ur sig det så att omgivningen fattar vad man vill ha sagt.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... db6675ee65
3. Bjud in henne i livet. När man är så här stor så krävs lite mer utmaningar i den sociala delaktigheten. Låt henne riva sallad, skära gurka, sortera tvätten, tända lamporna, slänga skräp i soporna... ja, helt enkelt vara med i livet och få känna sig rejält behövd.
4. Ge henne rejält med utevistelse. Får man utlopp för spring och klättring så det heter duga varje dag blir man en rejält nöjdare liten varelse. Det gäller små som stora ungar. Och är lösningen på betydligt fler "problem" än man ibland kan tro.
5. Busa med henne så hon gapskrattar rejält, MINST en gång per dag. En liten förtrotsare, där livet ställs en smula på ända (som det brukar göra runt 18 mån) behöver avbrott i tillvaron.
Förtrotstrådar och trådar om det allmänna förhållningssättet finner du under våra favoriter här inne. Läs gärna där så får du fler tips på hur man undviker vanmaktssituationer, frustration och annat, som säkerligen också spelar in. Och återkom förstås!
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06