Nancyfamiljen - återkomsten
-
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej Nancy!
Vilken tur att de hittade borrelian! Så att ni kan göra något åt den, menar jag. Du ska se att du kommer att må bättre snart. \:D/ Ha så kul ikväll!
Det är helt rätt! Fake it 'til you make it, vet du!Nancy skrev: Jag skall med hjälp av concealer under ögonen, hellånga stödstrumpor för gravida, vadderad bh och djup urringning försöka ge illusionen av att se ut ungefär som Victoria Beckham när hon är höggravid. Bröst, Ben och med lite eget inslag av Borrelia.
Vilken tur att de hittade borrelian! Så att ni kan göra något åt den, menar jag. Du ska se att du kommer att må bättre snart. \:D/ Ha så kul ikväll!
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
och Lillebror f okt 08
Tack mina vänner
Det bidde inte så tokigt ändå. "Fake it ´til you make it" som chokladkaninen så klokt påpekade, yes :thumbsup: Fast jag önskar att jag tittat på fotona innan vi åkte iväg till kyrkan. Då hade jag insett att jag faktiskt inte alls såg ut som om Greenpeace skulle komma vilken sekund som helst för att rädda mig tillbaks till havet För det tror jag alltid såhär på slutet.
Bröllopet var så fint och vi hade jättetrevligt.
Borreliaskräpet är nog borta nu. Bara lämnat efter sig en halvt förlamande trötthet men det går väl över.
Foglossningen håller sig fortfarande borta. Kombinationen kosttillskott och cranio-sacral behandling är helt suverän. Tänk om jag inte ställt frågan här på forumet, då hade jag kanske hankat mig fram med kryckor, värktabletter eller kanske t.o.m i rullstol. I alla fall kändes det ett tag som om det var på väg dit.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=20132
Oavsett hur många barn jag än får (hade velat ha 10 st om åldern och kroppen fixat det) så är det inget datum i en graviditet som är mer ödesmättat än det idag: v.31+6. Det är då som min älskade Leia föddes och sedan dess har den sifferkombinationnen naturligtvis en väldigt speciell innebörd för mig.
Stor kram från Nancy
Det bidde inte så tokigt ändå. "Fake it ´til you make it" som chokladkaninen så klokt påpekade, yes :thumbsup: Fast jag önskar att jag tittat på fotona innan vi åkte iväg till kyrkan. Då hade jag insett att jag faktiskt inte alls såg ut som om Greenpeace skulle komma vilken sekund som helst för att rädda mig tillbaks till havet För det tror jag alltid såhär på slutet.
Bröllopet var så fint och vi hade jättetrevligt.
Borreliaskräpet är nog borta nu. Bara lämnat efter sig en halvt förlamande trötthet men det går väl över.
Foglossningen håller sig fortfarande borta. Kombinationen kosttillskott och cranio-sacral behandling är helt suverän. Tänk om jag inte ställt frågan här på forumet, då hade jag kanske hankat mig fram med kryckor, värktabletter eller kanske t.o.m i rullstol. I alla fall kändes det ett tag som om det var på väg dit.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=20132
Oavsett hur många barn jag än får (hade velat ha 10 st om åldern och kroppen fixat det) så är det inget datum i en graviditet som är mer ödesmättat än det idag: v.31+6. Det är då som min älskade Leia föddes och sedan dess har den sifferkombinationnen naturligtvis en väldigt speciell innebörd för mig.
Stor kram från Nancy
ps För mig har det varit tvärtom; jag har gått upp hiskeliga 20-30 kg med varje unge men inte känt mig särskilt tjock och varit ärligt förvånad varje gång hos barnmorskan när vågen stannat, haha! Noll koll - Miss Unreal.
Och åtminstone med två, kanske tre (har förträngt) har jag direkt efter förlossningen grävt fram de gamla kläderna och blivit chockad över att de inte passat när jag känt mig så smal. ds
Och åtminstone med två, kanske tre (har förträngt) har jag direkt efter förlossningen grävt fram de gamla kläderna och blivit chockad över att de inte passat när jag känt mig så smal. ds
Kalaskakan: Tack raraste du för uppmuntrande ord Och i skåpet har vi med hjälp av Dig laddat inför både dag- och nattmål (hu, ska man äna sig åt sånt snart ) och har nu flaskor så det räcker :thumbsup:
Jannika: Leia datumet passerade, skönt. Fast nu v.33 börjar det kännas som om "ska du inte komma ut nu lillbebis men gud nåde dig om du kommer ut nu" 8)
Tack för gott skratt angående vikt. Snällt skratt såklart
Stor kram från Nancy
(utan foglossning men trött och med nästan olidlig värk ovanför naveln, samma värk som de andra gångerna men inte roligare för det, känns som om magen skall spricka och bebisen titta fram likt en alien ungefär)
Jannika: Leia datumet passerade, skönt. Fast nu v.33 börjar det kännas som om "ska du inte komma ut nu lillbebis men gud nåde dig om du kommer ut nu" 8)
Tack för gott skratt angående vikt. Snällt skratt såklart
Stor kram från Nancy
(utan foglossning men trött och med nästan olidlig värk ovanför naveln, samma värk som de andra gångerna men inte roligare för det, känns som om magen skall spricka och bebisen titta fram likt en alien ungefär)
Sitter och läser igenom historien om då Lani föddes. Oj vad mycket jag skrev, en mastodonttråd blev det.
Det var onekligen roligt att läsa ett inlägg från Jannika skrivet förra hösten, en månad efter Lanis födelse:
Idag är det 9 dagar kvar. Redan på torsdag är det inskrivning och jag bävar en smula. Har ju lite i bagaget när det gäller infektioner efter snitt, narkos som inte tar, gigantiska smärtor efteråt... Har skrivit ned korta anteckningar inför mötena med bm, kirurg och narkosläkare.
Idag satt jag med Lani och Lussi i famnen medans de drack sin morgonvälling. Grät i smyg över stackars Lani som ju snart inte är minst och som kommer att bli så bortglömd och förfördelad
Ungefär som jag gjorde angående Leia inför Lussis födelse och angående Lussi inför Lanis födelse.
Min man brukar påminna mig om att ingen av dem faktiskt blev bortglömda
Lillabebisens namn är fortfarande inte spikat. Fast Maken påstår att det är det. Han envisas med att vi inte kommer att hitta nåt bättre och han har nog rätt. Jag vill dock alltid hålla en liiiiiten dörr öppen för andra förslag som kanske slår ned som en blixt när man ser den lilla för första gången. Det har aldrig kommit några blixtar
Läste i nån fånig gravidtidning (åh vad jag avskyr sådana ) att den "ideala" viktökningen för en normalviktig kvinna är 12,5 kilo. Ha, jag har inte gått upp mer än 10 kg men det känns (och ser ut...) som minst 30. Då jag väntade Lani stod magen i givakt ut från kroppen och med undantag av de monstruöst svullna benen var kroppen slank och tjusig. Så är det inte nu...
Får nog piffa upp mig sen på BB genom att ta med min nya mascara, nån variant från Maybelline som enligt reklamen skall ge närmast obscent tjocka fransar 8)
Kram från Nancy
Det var onekligen roligt att läsa ett inlägg från Jannika skrivet förra hösten, en månad efter Lanis födelse:
Ja du Jannika, fel har du sannerligen inte särskilt oftaJannika skrev:Tack själv, raraste Nancy! För att vi har fått följa din och Lanis resa den här tredje gången. Jag tror stenhårt på att vi snart ser en fjärde deja vù-tråd poppa upp här på Barnaväntan, haha! Om i fall att (och hur ofta har jag fel? 8) ) kan du räkna in mig. Kram Jannika
Idag är det 9 dagar kvar. Redan på torsdag är det inskrivning och jag bävar en smula. Har ju lite i bagaget när det gäller infektioner efter snitt, narkos som inte tar, gigantiska smärtor efteråt... Har skrivit ned korta anteckningar inför mötena med bm, kirurg och narkosläkare.
Idag satt jag med Lani och Lussi i famnen medans de drack sin morgonvälling. Grät i smyg över stackars Lani som ju snart inte är minst och som kommer att bli så bortglömd och förfördelad
Ungefär som jag gjorde angående Leia inför Lussis födelse och angående Lussi inför Lanis födelse.
Min man brukar påminna mig om att ingen av dem faktiskt blev bortglömda
Lillabebisens namn är fortfarande inte spikat. Fast Maken påstår att det är det. Han envisas med att vi inte kommer att hitta nåt bättre och han har nog rätt. Jag vill dock alltid hålla en liiiiiten dörr öppen för andra förslag som kanske slår ned som en blixt när man ser den lilla för första gången. Det har aldrig kommit några blixtar
Läste i nån fånig gravidtidning (åh vad jag avskyr sådana ) att den "ideala" viktökningen för en normalviktig kvinna är 12,5 kilo. Ha, jag har inte gått upp mer än 10 kg men det känns (och ser ut...) som minst 30. Då jag väntade Lani stod magen i givakt ut från kroppen och med undantag av de monstruöst svullna benen var kroppen slank och tjusig. Så är det inte nu...
Får nog piffa upp mig sen på BB genom att ta med min nya mascara, nån variant från Maybelline som enligt reklamen skall ge närmast obscent tjocka fransar 8)
Kram från Nancy
Jag har sett dig på bild. Du är otroligt vaker.
De borde lyssna på dig. För nu kan man väl anse att du har viss erfarenhet av det du är på väg att göra.
Kram
/LO
De borde lyssna på dig. För nu kan man väl anse att du har viss erfarenhet av det du är på väg att göra.
Kram
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
-
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Men Nancy VAD spännande!!! Jag vill också se bilder på dig, gärna gravid, det är vackert kom i håg det! Ingen är så vacker som en gravid kvinna, så är det bara.
Ps. Kan skvallra att mitt blodtryck är det lägsta jag haft på 8 år nu och att det är äntligen lågt sen jag legat på gränsen sen graviditeten. Allt tack vare LCHF tror jag. Puss puss! Ds
Ps. Kan skvallra att mitt blodtryck är det lägsta jag haft på 8 år nu och att det är äntligen lågt sen jag legat på gränsen sen graviditeten. Allt tack vare LCHF tror jag. Puss puss! Ds
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.