Knäckt av snart 3-årig son

[LC]

Hej!

Jag har en son på snart 3 år. Han fick en lillasyster för 4 mån sedan. Han har alltid varit väldigt aktiv. Vi har en hel del problem med något som jag tror är förtrots eller trots, är inte säker på skillnaden.

Han vaknar på morgonen och är på bra humör, men helvild från start. Det skriks, hoppas på möbler och aggresiv mot lillasyster. Dricker fortfarande välling för omöjligt att få i honom någon annan frukost utan bråk. Sedan iväg till dagis. Så fort vi lämnar lägenheten blir han som förbytt. En liten ängel som håller handen och glad över att komma till sitt dagis som han älskar. Går mellan 9-12 om dagarna.

Så fort vi kommer hem från hämtning på dagis förvandlas han tillbaka till ett vilddjur. Han sätter sig dock vid bordet och tar en bit grönsak sedan hoppar han ner igen och börjar sitt skrikande och hoppande på möblerna. Rusar in till sin sovanande lillasyster och skriker m.m. Han äter inte mer.

Jag har försökt med tålamod att tala om att det gör ont i mammas öron när han skriker, du kan göra dig illa om du hoppar på möblerna m.m. men mitt psyke är knäckt. Ingenting tycks fungera. Min sons psyke är oerhört starkt och jag har blivit mycket arg på honom ett antal gånger (fast jag absolut inte ville) och han bara skrattar åt mig. Jag kan se i hans ögon att han planerar vad han ska göra härnäst. Vi hade en liknade insidens som i "Barnaboken". Jag satt och ammade och han välte ner ett glas i golvet. Jag dumpade honom i sängen, då blev han mycket upprörd. Sedan fick han plocka upp efter sig. Det verkade fungera bra för han var lugn efteråt.

Jag antar att hans beteende handlar om uppmärksamhet för har inga problem med "kan själv". Hans lillasyster är mycket lugn och kräver lite uppmärksamhet och jag tycker att storebror får mer uppmärksamhet nu än innan lillasyster kom.

Vi har inga problem när vi är utomhus eller hemma hos vänner. Inga utbrott alls. Det verkar som om hemma kan han vara sig själv och låta allt komma ut. Han är antagligen jätteförvirrad, men jag kan inte hitta en utväg för att hjälpa honom.

Skriket knäcker mig och jag kan inte hantera detta på ett bra sätt. Har sagt att han kan skrika på sitt rum. Då gör han det, men kommer snart ut igen och fortsätter där jag är.

Han klarar inte heller av att sitta och leka själv. Jag eller vår maid (vi bor inte i Sverige) måste sitta och leka med honom. Det är synd att jag inte kände till "Barnaboken" och "ensamleken" när han var bebis...

Detta blev långt. Hoppas att någon orkat läsa och vill komma med tankar och tips.

Mvh,
Linda

[miniz]

Hej LC.

Letade runt lite och hittade den här kanontraden! Läs ocksa de klistrade tradarna i traden...
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16972

Pa vilket sätt far han uppmärksamhet? Om ni jobbar tillsammans med nagot livsviktigt för att flocken ska överleva ( social delaktighet; vika kläder, hämta tidningen, smöra lillasysters rumpa, diska, tvätta kläder, städa skorna etc.etc.etc.) sa är det jätte bra! Men om han far uppmärksamhet med att ni ska agera lekkompis är ju inte det sa bra. Sa ordentligt arbete pa den lilla mannen, sa han känner sig behövd, att ni klarar er sämre utan honom, pa riktigt!

Utevistelse är bra och viktigt. Tva ganger om dagen kanske 1 eller 2 timmar varje gang, om du bara har möjlighet, sa är det guld. Och om det inte är för kallt sa kan lillasyster kanske äta ute ocksa. Ni bor ju inte i Sverige, kanske nagon stans var det är varmt... Men hon kan i alla fall sova ute.

Gnäll hör du inte och ropa far man inte göra annat än i sitt rum! Med attityd! Faktiskt!

Vad tror du om det här

Maria

[Susanne*]

Hej LC och varmt välkommen hit

Tack också Maria för kloka tankar

Om jag förstår dig rätt så har du Barnaboken Läs den ifrån början vad gäller barn under 1 år och kom sedan fram till trotsen. Läs det både baklänges och framlänges. Läs också Fostran i del två samt syskondelen.

Det var dagens boktips det

Nu till lite konkret...

Lille raringen verkar helt klart vara i trotsåldern och ställer frågor om vad som gäller. Han vill ha SVAR och tydlighet. Att ni är hans ledare och visar honom vägen.

Aktiv - toppen - det är positivt och måste bara kanaliseras till rätt saker.

Du måste hantera hans testande och tydligt visa vägen. Under saklig ledning - utan irritation, skuld och annat. Allt under temat - om man inte kan uppföra sig som folk så kan man heller inte vara bland folk.

Ni ger honom förutsättningarna och presenterar det med glädje. "Här titta vilken god mat". Kan man inte uppföra sig så får man gå ifrån bordet. Vill man inte ha mat så får man vänta till nästa gång det serveras.

Nu tycker jag ju gott att en 3-åring kan äta välling - om det passar honom och er. Sedan kan han erbjudas att sitta med till frukost, och annars vara för sig själv på rummet. Inget spring runt matbordet (tycker jag).

Anledningen till att man inte ska göra saker är inte att mamma får ont, blir ledsen eller annat. Man gör helt enkelt vissa saker och helt enkelt inte andra. Vill man skrika så får man skrika på sitt rum. Vill man hoppa så hoppar man på golvet eller gärna utomhus. Om han inte lyssnar så lyfter man ner honom och varnar. Lyssnar han inte igen så bär man in på rummet. Inte massa förklaringar utan under tanken "ojdå, då kan man inte vara bland folk". Det är du som bestämmer när det är färdigförvisats - inte han. Och om han fortsätter så tillbaka igen. Läs om regelrätt förvisning i Barnaboken.

Sm du märker så talar inte ord till en 3-åring. Hur vänlig och pedagogisk man än är. Det är handling som talar, och saklig bestämd sådan. Minimalt med ord och maximalt med handling.

Hans psyke låter som en normal 3-årings och han skrattar för att du inte leder honom och för att han inte annars vet hur han ska reagera. Han "kör" med er och om du inte tar över ledarskapet så lär det inte bli lättare med tiden. Ett barn är inte elakt - han söker med förtvivlan efter den ledning som ni inte ger honom. Han planerar inte illdåd utan han vill att ni ska visa hur man gör.

Att låta honom plocka upp (under saklig och inte arg ledning) är precis rätt. Mer sådant.

Om han inte kan leka ensam så är det för att ni lärt honom att ni alltid finns där för honom. Han behöver också leka ensam och det är mycket bra för honom själv att få den möjligheten. Det är aldrig försent för ensamlek. Jag introducerade det till en 3-åring genom att ha "hemliga lådan" som hon bara fick leka med på morgonen. Stor fantastisk presentation och alltid efter frukost.

Övig tid gör ni ett schema där ni jobbar tillsammans vissa tiden och där han får leka själv vissa stunder. Han lär sig snabbt vad som gäller. Gällande gnäll så hör man helt enkelt inte "jag hör inte vad du säger raring när du låter så" och så pysslar man vidare med sitt.

Som Maria säger - utelek och en mycket aktiv sådan. En 3-åring har enormt mycket rörelseenergi som behöver få utlopp.

Var stolt över dig själv att du tar tag i situationen och ger honom den ledning som han strävar efter, och som han behöver. Det är i dessa år du grundlägger den ömsesidiga respekten för resten av livet. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja jobba... Men så är det faktiskt. Sätt dig ner och punkta upp en handlingsplan. Det kan ibland kännas övermäktigt men ett litet steg brukar leda till att resten faller på plats.

Tänk:
visa/leda/lära
du är ledaren - TAG LEDNINGEN
läs på om verktyg för trots
förvisning
inga tankar om psyke hit eller dit, eller illvilja
social delaktighet
utevistelse

Och:
HUMOR - glöm inte ha roligt också. Bus och tokerier.

Läs på de kapitlen och jag kommer också att ge dig några fler länkar om trots-tänket.

Kom tillbaka med dina reflektioner och fler frågor så finns vi här vidare. Detta kommer du komma starkare ut på andra sidan och lära dig för livet hur du ska bemöta dina barn.

Varm kram
Susanne

[Susanne*]

Tråd om trots:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10602

[LC]

Hej igen,

Tack för fantastiska tips och kloka ord. Vi har en lugn period just nu och pustar ut, men jag är nu förberedd för andra halvlek

[annawahlgren]

Välkommen är du, LC

Tack, Susanne* BRILJANT =D>