{|= Tokgrattis!
Stoooor kram från fjällen
Då är det min tur
-
*frieda*
Det tar verkligen udden av det roliga 
För att inte säga: bryter av hela j-vla pennan på mitten -
Kalaskakan
Hej alla rara omtänksamma
Läget känns värre än värst, aldrig har jag mått så illa
Akupunktur imorgon igen och läkare på torsdag. Jag hoppas på mirakel.
TACK av hela mitt hjärta för goda råd om hur man går igenom dagarna, tack av hela mitt hjärta för grattis och tack av hela mitt hjärta för roliga ord
Läget känns värre än värst, aldrig har jag mått så illa
Akupunktur imorgon igen och läkare på torsdag. Jag hoppas på mirakel.
TACK av hela mitt hjärta för goda råd om hur man går igenom dagarna, tack av hela mitt hjärta för grattis och tack av hela mitt hjärta för roliga ord
-
Johanna w.
- Inlägg: 1083
- Blev medlem: lör 13 okt 2007, 20:08
- Ort: Bromma/ Stockholm
-
Kalaskakan
Heej alla rara!
Dags för en uppdatering antar jag.
Ugh nej gums, ingen färändring här, eller jo en liten en faktiskt Jag har vissa skov där illamåendet lyser med sin frånvaro. Jag passar då på att njuta av att ha en bebis i magen och inte ha de mörka tankarna som annars följer.
11 fulla veckor imorgon. Jag fick göra ett vul hos läkaren när jag var där för 2-3v sen och sen liten böna med tickande hjärta syntes i den grumliga skärmen.
Magen har antagit en gravid proportion även om jag själv mest känner mig fet *s* Jag äter nämligen konstant i försök att dämpa illamåendet.
Läkaren ville sjukskriva mig men jag känner att jag får lite fristad på jobbet. Jag har dåligt samvete över att inte orka med Klimp men Klimp förstår eftersom han så snällt hämtar leksaker och sätter sig hos mig på soffan då han och jag är ensama
Allt som allt fortsätter jag med akupunkturen, den hjälper sin del även om jag ibland kaskadkräks efter behandlingarna.
Kram till tusen på er!
Dags för en uppdatering antar jag.
Ugh nej gums, ingen färändring här, eller jo en liten en faktiskt
Jag har vissa skov där illamåendet lyser med sin frånvaro. Jag passar då på att njuta av att ha en bebis i magen och inte ha de mörka tankarna som annars följer.11 fulla veckor imorgon. Jag fick göra ett vul hos läkaren när jag var där för 2-3v sen och sen liten böna med tickande hjärta syntes i den grumliga skärmen.
Magen har antagit en gravid proportion även om jag själv mest känner mig fet *s* Jag äter nämligen konstant i försök att dämpa illamåendet.
Läkaren ville sjukskriva mig men jag känner att jag får lite fristad på jobbet. Jag har dåligt samvete över att inte orka med Klimp men Klimp förstår eftersom han så snällt hämtar leksaker och sätter sig hos mig på soffan då han och jag är ensama
Allt som allt fortsätter jag med akupunkturen, den hjälper sin del även om jag ibland kaskadkräks efter behandlingarna.
Kram till tusen på er!
Hej kalaskakan, vad trevligt att höra att illamåendet tar lite pauser Du har väl inte missat att vi ska ha träff i norrtälje den 11 oktober
Det får du inte missa. Jag längtar ju efter dig Kram Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
-
Kalaskakan
Jooo det hade jag banne mig missat. Kollar genast kallendern...kiki skrev:
Du har väl inte missat att vi ska ha träff i norrtälje den 11 oktober
Kram Kristina
Tid och plats plis för den träffen BOKAR jag!! Åh vad roligt, vad glad jag blev nu.
Unt du, jag längtar jag med
-Härligt underbara du!
-
Kalaskakan
Så där ja, eftersom jag startade den här tråden en gång a looong time ago så får jag avrunda den med en lätt förlossningshistoria om hur det var när vår Luna kom till världen..
Till saken hör den att jag de 2 sista månader drogs med förvärkar. Efter överläggningar med mig själv och maken Jonas bestämde jag mig för att begära ett planerat snitt då förlossningen med Mio inte var den roligaste, han sjönk aldrig ner osv osv och allt slutade i ett akut snitt.
Hur som, så här var det:
Jag åkte in till Danderyd i torsdags vid midnatt för jag hade haft värkar from hell i 3 timmar. Väl där var det samma visa som vanligt, inte öppen, värkarna avtog å jag åkte hem igen 02.00 med en Bricanyl. (Jag hade ju varit inne i måndags kväll också).
La mig, somnade, vaknade 05.00 av att jag hade så jäkla ont att det inte var sant. Klockade värkar, 10 minuter mellan dem och jag tänkte "Samma visa as always".
07.20 var det nästintill outhärdligt så jag ringde ååååter igen in, barnmorskan som jag pratade med föreslog Bricanyl vilket jag vägrade och jag sa att jag senast 08.30 kommer jag in igen.
Jonas lämnade Mio på dagis och vi drog. Då var värkarna så starka att jag ibland kände panik när de kom.
08.45 var jag inskriven, kunde bara ligga på sidan och profylaxandas samt skrika av smärta och bad om smärtlindring men fick inte för de ville ha en kurvjääävel som inte kunde reggas då jag låg som jag gjorde.
Underbara barnmorskan + sköterska guidade mig via andningen hela tiden tills vi fick en kurva.
10.05 fick vi äntligen ngt läsbart och först då undersökte barnmorskan mig.
Och HÄR kommer det...
"OJ du är väldigt öppen" säger hon.
"Hur mycket är GANSKA öppen??" undrade jag.
"Ja, om du vill så kan du få föda precis när som helst".
Grejen är den att när jag kom in dit så tänkte jag att jag åker FAN inte hem till på måndag med dessa värkar, de får sätta igång mig om det så är. Så när barnmorskan förklarar att jag var så pass öppen att fosterhinnan buktar ut så var det en snabb överläggning, vilket går snabbast... Vaginalt eller snitt. Insåg att vaginalt skulle gå snabbast, det skulle nog ta en ca 45 minuter att dra ihop ett snitt-team, så jag bad henne punkterna hinnan.
Sagt och gjort, hon punkterar fosterhinnan, vattnet går och Luna sjunker ner i princip till öppningen. Barnmorskan bad mig då känna för att känna Lunas huvud, för krystvärkarna kom ganska så snabbt, men jag bara vääägrade *s* Tyckte då att det skulle kännas way to miffo... jag menar, hallå ett HUVUD i min Finingång liksom... men jag ångrar det nu, det hade gett mig om inte annat ett jäkla push framåt.
Sen 10.23 efter 4 krystvärkar och 3 andetag med lustgas var Luna ute och all smärta ur världen.
Jag kan lite granna tycka att det är synd att jag inte visste att jag faktiskt skulle föda när vi åkte in, men hade jag vetat det så hade jag gormat "SNIIIITT" redan här hemma i hallen. Nu är jag glad faktiskt att det blev vaginalt för det är sååå skönt att slippa smärta i snittet nu, (även om jag istället fick ett Babianarsle utan dess like istället *asg*), kunna lyfta Mio och Luna hur jag vill och vara mobil. Att ha fått upp Luna på magen, fått knyta an till henne direkt. Med Mio tog det ändå 2-3 dgr innan jag kunde göra det.
Så med andra ord går jag på små höga moln nu, så här var det INTE med Mio. Vilket kan vara lite sorgligt men inget jag gråter över, det var som det var. Jag är HELT såld på Luna, så här blir det jag som hoppar så fort hon säger "Bä" *s*
Mio är de goaste ever med henne, han är den varsammaste, goaste, keligaste brorn vi hade kunnat önska oss. (Och jag är säker på att vår AW-uppfostran är en STOR grund till det! ) Så fort han ser henne skall han pussa, smeka, kela och kramas med henne. När han kommer hem från dagis ropar han "Luuuuna", när han vaknar ropar han "Luuuna!", när han ser henne ropar han "Luuuuna". Helt underbart. Så var det från dag 1 och nu känner jag mig helt hormonell då jag vill gråta så rörd jag blir. Allt går med andra ord så bra som vi kan önska oss.
Till saken hör den att jag de 2 sista månader drogs med förvärkar. Efter överläggningar med mig själv och maken Jonas bestämde jag mig för att begära ett planerat snitt då förlossningen med Mio inte var den roligaste, han sjönk aldrig ner osv osv och allt slutade i ett akut snitt.
Hur som, så här var det:
Jag åkte in till Danderyd i torsdags vid midnatt för jag hade haft värkar from hell i 3 timmar. Väl där var det samma visa som vanligt, inte öppen, värkarna avtog å jag åkte hem igen 02.00 med en Bricanyl. (Jag hade ju varit inne i måndags kväll också).
La mig, somnade, vaknade 05.00 av att jag hade så jäkla ont att det inte var sant. Klockade värkar, 10 minuter mellan dem och jag tänkte "Samma visa as always".
07.20 var det nästintill outhärdligt så jag ringde ååååter igen in, barnmorskan som jag pratade med föreslog Bricanyl vilket jag vägrade och jag sa att jag senast 08.30 kommer jag in igen.
Jonas lämnade Mio på dagis och vi drog. Då var värkarna så starka att jag ibland kände panik när de kom.
08.45 var jag inskriven, kunde bara ligga på sidan och profylaxandas samt skrika av smärta och bad om smärtlindring men fick inte för de ville ha en kurvjääävel som inte kunde reggas då jag låg som jag gjorde.
Underbara barnmorskan + sköterska guidade mig via andningen hela tiden tills vi fick en kurva.
10.05 fick vi äntligen ngt läsbart och först då undersökte barnmorskan mig.
Och HÄR kommer det...
"OJ du är väldigt öppen" säger hon.
"Hur mycket är GANSKA öppen??" undrade jag.
"Ja, om du vill så kan du få föda precis när som helst".
Grejen är den att när jag kom in dit så tänkte jag att jag åker FAN inte hem till på måndag med dessa värkar, de får sätta igång mig om det så är. Så när barnmorskan förklarar att jag var så pass öppen att fosterhinnan buktar ut så var det en snabb överläggning, vilket går snabbast... Vaginalt eller snitt. Insåg att vaginalt skulle gå snabbast, det skulle nog ta en ca 45 minuter att dra ihop ett snitt-team, så jag bad henne punkterna hinnan.
Sagt och gjort, hon punkterar fosterhinnan, vattnet går och Luna sjunker ner i princip till öppningen. Barnmorskan bad mig då känna för att känna Lunas huvud, för krystvärkarna kom ganska så snabbt, men jag bara vääägrade *s* Tyckte då att det skulle kännas way to miffo... jag menar, hallå ett HUVUD i min Finingång liksom... men jag ångrar det nu, det hade gett mig om inte annat ett jäkla push framåt.
Sen 10.23 efter 4 krystvärkar och 3 andetag med lustgas var Luna ute och all smärta ur världen.
Jag kan lite granna tycka att det är synd att jag inte visste att jag faktiskt skulle föda när vi åkte in, men hade jag vetat det så hade jag gormat "SNIIIITT" redan här hemma i hallen. Nu är jag glad faktiskt att det blev vaginalt för det är sååå skönt att slippa smärta i snittet nu, (även om jag istället fick ett Babianarsle utan dess like istället *asg*), kunna lyfta Mio och Luna hur jag vill och vara mobil. Att ha fått upp Luna på magen, fått knyta an till henne direkt. Med Mio tog det ändå 2-3 dgr innan jag kunde göra det.
Så med andra ord går jag på små höga moln nu, så här var det INTE med Mio. Vilket kan vara lite sorgligt men inget jag gråter över, det var som det var. Jag är HELT såld på Luna, så här blir det jag som hoppar så fort hon säger "Bä" *s*
Mio är de goaste ever med henne, han är den varsammaste, goaste, keligaste brorn vi hade kunnat önska oss. (Och jag är säker på att vår AW-uppfostran är en STOR grund till det!
) Så fort han ser henne skall han pussa, smeka, kela och kramas med henne. När han kommer hem från dagis ropar han "Luuuuna", när han vaknar ropar han "Luuuna!", när han ser henne ropar han "Luuuuna". Helt underbart. Så var det från dag 1 och nu känner jag mig helt hormonell då jag vill gråta så rörd jag blir. Allt går med andra ord så bra som vi kan önska oss. Vilken rolig och kärleksfull förlossningsberättelse!
Ketchupeffekten har fått ett ansikte
Jätteroligt att allt gick så bra, att du fick föda vaginalt och att Luna är en så praktbebbe! Och vicken storebror - syskon är underbart!
Varmt grattis och massor av kramar Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
Fjällfolket
-
Gäst
Hahaaaaaa! That's my Kalaskakan! -
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03