Dagmamma - bu eller bä?

[Camilla_H]

Jag behöver hjälp med att bolla idéer så att situationen blir bästa möjliga för vår son Arvid när han snart ska in i barnomsorgen.

Min sambo och jag är ett arbetande folk. Somliga skulle nog kalla oss karriärsmänniskor men det tycker vi nog inte själva. Situationen är dock att min sambo är delägare i ett expanderande verkstadsföretag och behövs verkligen på jobbet. Jag är kommunal tjänsteman av lite högre grad (direkt under kommunchefen) och behövs verkligen på jobbet.

Detta samt att vi gillar att jobba, gillar att göra nytta liksom. Vi har visserligen båda möjlighet att jobba delvis hemifrån eftersom vi gör en del arbete framför datorn.

Jag är inte så insatt i diskussionerna kring dagis kontra inte dagis, men jag förstår i princip Annas inställning och håller med, mer än vad ni kan tro.

Men nu ser det ut som det gör för oss och UTIFRÅN DET skulle jag vilja att det blev så bra som möjligt för vår son.

Tanken var att jag skulle jobba halvtid sedan början av april och göra det till slutet av året. Nu blev det inte så för att jag har fått en aggressiv ledsjukdom som har handikappat mig en hel del ända sedan Arvid föddes. Det som har varit bra med detta är att pappan har varit hemma på halv- och heltid ända sedan nyår och det är nog inte många bäbisar som har tillgång till BÅDA föräldrarna så mycket i så unga år.

Men nu är tanken att jag ska börja jobba i augusti, ungefär samtidigt som Arvid blir 11 månader. Jag kommer inte att kunna jobba heltid på ett bra tag, jag är fortfarande för sjuk för det, och min förhoppning är att kunna vara mammaledig halvtid och jobba halvtid tills att Arvid är 1,5 år gammal.

Tills att Arvid är 1 år kommer vi att vara hemma med honom och dela på föräldradagarna men sen är tanken att han halva dagarna ska vara hos barnomsorgen.

Vi vill INTE ha honom på dagis. Ingen av oss har varit på dagis (vi har haft den otroliga förmånen att få växa upp med hemmavarande föräldrar/farföräldrar). Men i vår kommun finns fortfarande fenomenet dagmamma och vi känner till några som har rykte om sig att vara verkligt bra.

Så vi vill försöka få in honom hos dagmamma max 4 timmar per dag tills att han är 1,5 år gammal. Övrig tid blir han hemma med oss men vi kommer också att arbeta hemifrån när han är hemma (vi måste ju försörja oss och i Annas anda så är det ju viktigt att han deltar i vårt jobb och förstår vad det är vi gör).

Är det här så tokigt upplägg?

Jag kan också säga att Arvid är en mycket trygg och lugn kille som är rätt stor fysiskt - lång och tung. Han gillar andra människor jättemycket (vi har en stor bekantskapskrets som ofta samlas här hos oss) och även andra barn.

Vill ni bolla lite med oss om detta?

Tack på förhand!

/Camilla

[Ewa]

Låter som ni funderat ut ett bra och för er fungerande recept. Besök gärna dagmammorna innan ni bestämmer er - för olika föräldrar kan tycka VÄLDIGT olika, är min erfarenhet. Fjällmors tips tror jag kan vara bra att ha i åtanke när man besöker:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7373

Här finns inga dagmammor alls längre, så här är det överhuvudtaget inget alternativ. Så det ska ni vara glada för, tycker jag.

Kram Ewa

[Camilla_H]

Tack för länken, det var bra läsning och jag instämmer i varje ord! Nu ska väl inte det diskuteras i denna tråd men jag tror också att det är bättre att man själv förbereder barnet inför dagisstarten genom att göra så likt dagmamman som möjligt. Så gör jag med hästen om jag tex vet hur veterinärer brukar göra, då ser jag till att min häst är van vid det.

När det gäller barn så kan jag tänka mig att man innan dagsisstart inför att man ramsar bara en gång när man lägger och fungerar inte det ramsar man som vanligt x4, men att man, på hästspråk, lägger till den mildare signalen först, så att barnet vet att om man inte somnar på det första så kommer iaf ramsax4 sen...

Därför är det ju jättebra att besöka dagmamman först för att se hur det fungerar där för att kunna anpassa barnet i lugn och ro hemmavid!

Ja, att vi har dagmammor i vår kommun är hur mycket värt som helst. Många kommuner slutade om inte förr så i samband med nya arbetstidslagen då det blev krångligt för dagmammorna. Här har de löst det så att en dag i veckan är barnen hos en annan dagmamma eller andra sådana lösningar (var femte vecka hos annan dagmamma). Dessutom så samarbetar dagmammorna jättemycket och träffas ofta så barnen känner även den andra dagmamman väl.

Tack för ditt svar, känns bra att vi har en lösning som kan vara bra för Arvid! Om det inte fungerar är vi dock helt inne på att lösa det genom att vara hemma så länge som möjligt istället.

/Camilla

[Camilla_H]

Måste bara rapportera hur det blev med Arvid!

Vi sökte dagmamma och önskade en som många pratar gott om och som jag känner sedan skolan (vi är lika gamla).

Snacka om tur för vi fick precis som vi ville!!!

I måndags var vi där och hälsade på och det verkar helt suveränt! Vi måste nog anpassa lite sovschema för Arvid men det är inga stora saker och vi behöver inte göra det nu i början utan kan vänta några månader så det ska nog gå bra. Arvid trivdes direkt och efter 1,5 timme vill han inte gå därifrån!! När jag skulle klä på honom nere i hallen så försökte han krypa ur min famn och uppför trappen igen!

Det kändes så himla bra för mig som haft sån ångest för detta så ni kan inte tro. Nu kommer han att vara där mellan 8-12 på dagarna och det är hela två veckors inskolning. Så han kommer sova middag hemma och bara en kort lur där på förmiddagen.

Det är 5 barn, alla i åldrarna 1-2 år och sen har hon själv 3 barn i 6-14 års åldern som gärna hjälper till med dagbarnen. De anpassar sig jättemycket efter barnen och är ute massor (har lekpark utanför dörren).

Dessutom var hon glad för att vi ville ha Arvid där och hon hade valt honom framför andra barn!

Jag är så glad att jag vet inte var jag ska ta vägen, det känns bokstavligen som om en jättestor sten har ramlat av mina axlar.

/Camilla

[Ewa]

Härligt och grattis till att ni har ett sådant bra alternativ