livrädd för dagis..

[maiyah]

Jag har en son som är 7 månader i morgon och min kille tjatar på mig om att vi måste ställa honom i dagiskö. Men saken är den att jag är livrädd för dagis. Jag har själv inte gått på dagis utan hos världens bästa dagmamma som hade egna vuxna barn och var dagmamma för att hon inte ville vara något annat. Både jag och min syster gick där tillsammans med några andra barn i kvarteret. Men dagmamma är ju också läskigt, många är ju bara det för att tjäna pengar och vara hemma med sina egna barn inbillar jag mig.

nu räcker våra föräldradagar till han är 18 månader och då tänkte jag att jag helt enkelt får se till att få ett barn till lagom till dess så att han kan stanna hemma på det barnets dagar..men vi är inte överens om detta. Min kille gick på dagis och säger att han älskade det, började när han var 2. Alla mina kompisar som jag försöker förklara att jag är rädd för dagisar ställer sig också helt frågande (de har inte barn de flesta) och säger att de älskade dagis när de var små.

Är det fel på mig? jag gillar ju att jobba också och även om jag gillar att vara med Kaspian så är jag inte så förtjust i att vara hemma för jag avskyr städning och fixning och sådana saker. Är dataingenjör och jobbar på ett amerikanst konsultbolag, massor med övertid och mycket jobb utomlands, vid datorn. Inte perfekt för att kombinera med barn.

Kaspian var ett totalt helt oplanerat barn som kom trots att jag åt p-piller så jag var ju inte riktigt beredd när han kom. Vet inte riktigt hur jag ska göra..tänkte att det här kanske finns bra förslag eller peppning eller råd eller så.

OM någon orkar läsa detta långa röriga inlägg förstås

[kiki]

Vad jobbigt du verkar ha det. Jag har inga råd eller tips till dig förutom att påminna dig om en sak. Att ställa honom i dagiskö är inte samma sak som att sätta honom på dagis sen när han står i kön då har du möjlighet att kolla runt där du bor, hur ser dagisarna ut, finns det några privata? kolla upp dagmammorna, finns det privata? Vår Mio går hos en privat dagmamma, med vuxna egna barn hon är dagmamma för hon älskar det Så placera i kö du så kan du välja sen. Det kan ju vara så att du inte har valet utan får ta det som det finns plats på om du inte har kööööat.

Kramar Kristina

[maiyah]

Kanske ska tillägga att jag fick barnaboken av mitt barns farmor för två veckor sedan. Och äntligen kom det lite ljus i tillvaron, någon som har vettiga åsikter och inte bara en massa flum..

Har kommit till nioåringen än så länge

[Ewa]

Klok farmor, som gav dig BB . Vem vet, kanske har hon också en del konkret att själv bidra med, ISTÄLLET för dagis när liten sedan blir 18 månader - kombinera med vårdnadsbidrag, eller vad ni nu kan hitta på. Du har fortfarande tid på dig att se dig omkring och fundera över alternativen.
Kram Ewa

[TorpSara]

Och, hrm, lita inte på att det går att få till ett syskon vid 18 månader, det gjorde vi... Bra att ha tänkt ett alternativ.

[maiyah]

vad blev ert alternativ då? För att han inte skulle behöva börja på dagis när ett litet syskon inte funkade?

[ulrikaj]

I värsta fall kanske det iallafall går att gå ner i tid eller att typ gå omlott?Både för dig och din sambo.Då blir det ju inte så långa dagar iallafall.
Jag är emot dagis helt dom första åren då vi haft massa tråkigheter med Jacob och har dåligt samvete för det fortfarande.Så behöver det naturligtvis inte bli men jag lovar att då spelar det ingen roll ekonomiskt bara Jacob mådde bra,vilket han INTE gjorde och inte var redo att utsättas för stressen det faktiskt blir för barnen att börja på dagis.Jag tror att det betyder så otroligt mycket som barn att få vara hemma den där första tiden.....
/ulrika

[maiyah]

Som vi tänkt först var ju att han skulle börja i augusti 2009 men då är han 1 år och nio månader och det känns för tidigt. Naturligtvis är jag färgad av barnaboken men det är inte bara det. Har även läst avhandlingar om ämnet och kollat upp andra saker och det tycks finnas en rörande överensstämmelse att just 3 år är lagom att börja gå på dagis eller liknande. Innan dess är barnen inte mogna, varken fysiskt eller psykiskt..märks väl bland annat i att nya små dagisbarn är sjuka hela tiden..

[duggan]

Hejsan!

Vi har valt att ha hemma våran son tills han är 3 år och ekonomiskt har vi löst det såhär:

*Helt hemmavarande med mamma el pappa dom 2 första åren. (22 mån nu)
* Mamma går ner till 50%, pappa fortsätter på 100%
*Mamma lägger bara kvällsskift och varannan helg, vilken innebär ca 2 vardagskvällar i veckan.
*Farmor sköter gossen på em tills pappa kommer hem ca 2 h/2 dagar i veckan

Finns vårdnadsbidragen i eran kommun så är det ännu bättre, tyvärr finns det inte här, men annars tänker jag lön 50%, 3000 vårdnadsbidrag, ingen dagis avgift som skulle ligga på 1200:- om jag jobbade. Visst det blir mindra pengar i kassan, men när jag ser på mitt lilla vilddjur som springer så fritt och inte har ett endast stress-symptom så spelar pengar ingen som hellst roll.

//Malin

[maiyah]

Vi har ganska nyss flyttat och har varit lite nervösa att ekonomin ska bli lita knackig men när vi höll på att kolla budgetar igår så kunde vi konstatera att om inte räntorna skjuter i höjden totalt så klarar vi oss på bara en inkomst. Känns ju som en bra förutsättning för att slippa dagis i alla fall. Tyvärr har ju ingen at oss jobb som direkt går att jobba kvällar och helger och även 50% är svårt. Men det får vi lösa. Jag ska jobba heltid från årsskiftet till september då pappa är hemma, sen får jag väl byta job i värsta fall.

Läste klart BB för en timme sen och sista delen om barnomsorg kändes som något man känt på sig hela livet men inte reflekterat tillräkligt om..så nu är jag ännu mer bestämd på att det aldrig i livet blir dagis innan 3 års ålder..

[ulrikaj]

Härligt att höra!!!

/ulrika

[MammaPetra]

Hej!
För det första: det är inget fel på dig
Tänkte ge en liten annan vinkling på din fråga.

Om jag har förstått dig rätt: du är i mitten av karriären med ett oplanerat litet barn och du gillar inte att vara hemma med städ och fix.
Hur tror du att DU kommer att trivas och må med att stanna hemma själv med liten älskling? Liten älskling mår nog bäst om du mår bra och är glad och trivs med tillvaron.

Eftersom du är mitt i karriären och om den betyder mycket för dig, hur går det med den om du är hemma ytterligare tex 18 månader med en eventuellt liten älskling nummer 2, alltså ca 3 år? Dataingenjör är väl ett område som ständigt utvecklas och ändras (?)

Å så ytterligare en synpunkt är ju detta med löneutveckling och pension å allt sådant som känns som totalt oviktigt just nu med liten älskling, men som är ack så viktigt genom hela ditt liv

Sen dagis, dagmamma, montessori (?) kanske du kan besöka några för att få en känsla för hur det verkar vara just där, jag tror att det är olika på olika ställen. (själv gick jag på dagis, å det gick ju rätt bra för mig ändå )


Hälsningar Petra

[mamaSandra]

Hejhej. Klart du kan ställa ditt barn i kö! Vår lille gosse står i kö trots att han ska börja tidigast om 2 år...Gäller att vara ute i god tid om man vill ha nåt bra ställe!!
Min flicka som nu är 4 år började på Montessoriförskola då hon var 2 år. Jag känner såhär -gillar man Anna W filosofi så torde Montessoripedagogiken vara en höjdare (om man nu ej kan vara hemma själv)
När Elina var 2 år fick hon SJÄLV (med guidning de första gångerna) baka matbröd. Hälla, blanda, forma bullar och skjuts in i ugnen (med frökenhjälp). Sen skura bakbordet och diska ! Brödet bjöds till mellanmål. Bakade inget barn -inget mjukt bröd till mellis. Märker du principen?

Montessoripedagogiken bygger på principen "Hjälp mig att hjälpa mig själv" Och att man gör saker som är på riktigt "Vardagssysslor" Skura, sopa, vattna blommor, putsa skor, tvätta tvätt (i balja), damma etc etc Finns inget bättre! Sååå genomtänkt.
Jag beundrar Anna W för hennes metoder och filosofi och jag beundrar Maria Montessori för samma...(pedagogiken är för övrigt 100 år gammal )

Jag vet att Anna W har kommenterat M-pedagogiken i BB. Men jag skulle gärna höra lite mer om vad du tänker kring denna

[maskros]

maiyah gör som du känner i ditt hjärta för ditt barn och lämna inte honom till förvar.Lita på din magkänsla och lysna inte på andra som säger att dom har gott på dagis och dom tyckte om det , men dom kan jo inte bättre.

Vi tog det pga. avlastning .
Vi har testat ca:2 måndar men det var det värsta mardrömmen som jag har upplevt i mitt liv.Det pågick diskriminering , kränkning mm.personalen dålde allt det var fruktansvärt jobbigt. Jag kände inte igen mitt barn han var inte sig lik han bet mig hela tiden och var gnällig .Våra nätter var förstörda ingen sov det var rent helvete. Efter avslutning fick vi vår glada kille tillbaka nätterna är lugna dagar fylda med glädje Nu kan jag säga att livet är underbar. Jag kommer aldrig att lämna mitt barn till förvar .Jag är det bästa för honom ingen känner honom bättre än jag.


Vi klarar oss bra ekonomiskt men om det skulle hända att jag var tvungen att lämna mitt barn på dagis då skulle vi flytta till mindre hus eller lägenhet och leva på knäckebröd och vatten inget är viktigare en vårt barn.

Du behöver inte städa hela tiden det räcker att du finns med ditt barn , det finns mycket att göra med lilla ögonsten .Det är aldrig försent att börja med ny karrier men du komemr att ångra dig och ha dålig samvete resten av livet om du gör som andra vill. Låt inte andra påverka dig och läs på nätet skriv bara missnöjda föräldrar då ska du se vad andra tycker om dagis....

Lycka till

[mamaSandra]

Jag hoppas du anmälde förskolan din son gick på Kränkningar och diskriminering och pedagoger som undanhåller informtion är mycket allvarligt och sådant skall anmälas
Det låter verkligen förskräckligt det du beskriver. Och ni hade verkigen otur.
Jag är själv Montessoriförskollärare och är totalt främmande inför din upplevelse. På vår förskola kommer föräldrar när de vill på Observationsbesök (Se men inte aktivt delta för att kunna se hur sitt barn/barnen /pedagogerna har det på förskolan) de är faktiskt alltid så imponerade av att barnen är trevliga, artiga, lugna Och har meningsfulla uppgifter/lekar som är så genomtänkta för att hela barnet ska må gott , ha roligt och utvecklas väl. I en montessoriförskola så är ljudnivån låg, barnen är uppslukade av sina sysslor (putsa skor, baka, vattna blommor öva bokstäver etc)

Det finns bra förskolor!Med pedagoger som brinner för sitt arbete.

Många föräldrar har ej möjlighet att stanna hemma, dels av ekonomiska skäl men framför allt för att föräldrar inte tror sig kunna fostra sina barn. Man tror inte man kan stimulera sin 2 åring Mycket märkligt och sorgligt för barnen...

Hälsar Sandra