Profylax-berättelse från mig

[Kajsa D]

Hej!
Tänkte passa på att dela med mig av min profylax-berättelse. Det blir ganska långt...

Efter ett snitt och en traumatisk, långdragen, jobbig förlossning som slutade med sugklocka för åtta år sen, var jag klart orolig inför förlossningen av mitt tredje barn. Att profylaxkursen skulle bli ett fantastiskt verktyg som gjorde hela upplevelsen med att föda barn till nånting oerhört fint och vackert, hade jag aldrig kunnat tro.

Jag har två barn med min första man sedan tidigare och när min sambo Mark pratade om att ha barn var jag först klart tveksam tilI fler barn, särskilt med tanke på min senaste förlossning för åtta år sen. Efter 20 timmar tog jag då till slut en epidural och när värkarna försvann fick jag en massa dropp. Det hela blev en långdragen och smärtsam historia och till slut drogs Oliver ut med sugklocka vilket resulterade i stora bristningar på mig och en avsliten muskel i Olivers ena öga, en skada som han alltid kommer att ha kvar.

Jag fick höra om Profylaxgruppen av tre olika kollegor, som alla sa att det var helt suveränt och hade hjälpt dem jättemycket. Mark och jag bestämde oss för att det kunde ju i alla fall inte skada att gå kursen - om inte annat för att jag skulle fräscha upp minnet av förlossningsförloppet (som jag vid det här laget trängt långt, långt bak i hjärnan) och så att Mark, som kommer från England, skulle få inblick i hur det fungerar här i Sverige. Glatt överraskade blev vi av att det kändes jättebra när vi kom från kursen som vi bägge tyckte hade givit oss en massa redan innan vi ens kommit till förlossningen. Hem och öva spända av förväntan de sista veckorna som var kvar.

Fredagen den 2 maj var jag på besök på BB Stockholm efter att ha passerat BF-datum med 15 långa dar. Vi hade fått tid för igångsättning på SöS dagen efter och jag var lite halvorolig för att bli igångsatt på medicinsk väg med dropp. Jag hade läst att det då många gånger blev längre och smärtsammare förlossningar som oftare resulterade i kejsarsnitt. Det lät ju inte direkt som något man signade upp sig på frivilligt...

Vi åkte in på förmiddagen, det var klämdag så ungarna var hemma från skolan och min syster skulle komma en stund senare för att vara med dem. "Vi är hemma till lunch", sa jag till killarna (som vid det här laget hade helt övergivit hoppet om att det verkligen skulle komma en lillasyster).

På BB Stockholm satt vi sen och pratade ett bra tag med en barnmorska om olika igångsättningsmetoder och så sa hon att hon skulle undersöka mig. Det var vid ungefär 11,45. Undersökningen resulterade nästan direkt i värkar och hon sa att vi skulle passa på att äta lunch. Jaha, tänkte jag, varför ska vi äta lunch, vi ska ju ändå strax åka hem till ungarna och se om något kommer hända på riktigt (för det här kunde ju inte vara riktiga värkar). Vid 12,15 satt vi och åt lunch med ca 1,30-2 min mellan värkarna och jag hade fått veta att jag var öppen 3 cm. Andades jättefint gjorde vi och Mark hade jättekoll på värkarna åt mig, både när de strax skulle komma och vid toppen, att de strax skulle klinga av. Allt efter profylax-instruktörens anvisningar om hur pappan bäst är behjälplig!

Bm kom in då och då och tittade till oss och kramade mig och sa att andningen var ett skolboksexempel på väl använd profylaxandning! Vid 13,30 skickade jag ett sms till mamma och några vänner om att i natt skulle vi nog få barn (baserat på tidigare erfarenheter av långdragen förlossning). Vid 14 tyckte jag att nu var det nästan så att jag inte stod ut längre med smärtorna och jag höll krampaktigt i Mark som hjälpte mig att andas igenom varje värk ihop med honom. Vid något tillfälle kände jag för att kasta in handduken, men Mark hjälpte mig igenom detta. Jag höll krampaktigt i honom för att ha honom nära, nära.

Jag satt upp som i en fåtölj hela denna tid och hade provat att stå, men det gick helt bort. Strax efter 14 bad jag om lustgas och bm föreslog att jag skulle sitta på en pall med Mark bakom mig. Värkarna kom så tätt att det var svårt att hinna flytta sig mellan värkarna utan det blev liksom flytt i värkarna.. När jag kommit över på pallen började krystvärkarna komma. Va?! Var det redan dags att krysta? Både jag och Mark glömde helt att nu skulle jag ju byta andningsteknik men då satte sig bm på huk bredvid mig och påminde om att flåsa.

Med världens fart kom sen liten Smilla ut kl 14,20 och jorden stannade en liten stund och allt som fanns var vi och hon. 3965 kg och 53 cm lång och brunt hår och så klart världens sötaste!

Moderkakan kom en liten stund senare och så fick jag sys litegrann, men mycket av det var gamla skador från sist som hade gått upp. Sen åt vi smörgåsar och åkte hem så att vi fick sova första natten hemma.

Det ni! Vilken fantastisk förlossning! Och så mycket på grund av att vi gick och lärde oss profylaxen och hur pappan verkligen kan hjälpa till! Helt otroligt! Vi är så glada och tacksamma över att ha fått vara med om denna upplevelse som var så totalt annorlunda än mina andra förlossningar. Det gjorde världens skillnad - tog förlossningen från en mardröm till en otrolig upplevelse som födde mycket respekt över kvinnans kropp, om att vara förberedd på rätt sätt men också för varandra.

Jag kan bara varmt rekommendera profylax till alla som tvekar! Lycka till!
Kajsa

[ilindstrom]

Vilken förlossning och vilken kvinna du är =D> Jag får gåshud och en liten glädjetår faller på min kind.

Grattis till er senaste juvel. Och tack för att du delar med dig.

hälsningar
Ida

[Emma80]

Grattis! Vilken härlig läsning! Jag har precis gått profylaxkurs och det var ju väldigt peppande att se vilken effekt det kan ha! Om du har tid att svara på hur mycket ni tränade innan så skulle det vara intressant att veta.

Kram Emma

[Kajsa D]

Jag tränade inte vansinnigt mycket, mest på helgerna när min man var hemma så att han kunde nypa mig på insidan av låren samtidigt som jag andades. Sen gick jag inte kursen förrän det var ca 4 veckor kvar till beräknad förlossning.

Men jag skulle vilja säga att lika mycket låg på honom, under själva förlossningen. Jag verkligen klamrade mig fast vid honom och fokuserade på att vi andades ihop. Sen som jag skrev så för mig blev det så viktigt att han höll koll på exakt när värkarna skulle komma (nu är det ca 5 sekunder kvar till nästa värk), när toppen var och när det strax skulle klinga av (nu är det på väg ner, nu är det bara ungefär 10 sekunder kvar av värken). Så att mannen är involverad och aktiv är jätteviktigt!

Lycka till!

[Cyan]

För mig var också profylaxkursen ovärderlig. Jag hade enorm nytta av andningstekniken! Jag övade en hel del, men mest utan min man. I badkaret. I duschen. När jag torkade mig. Allt för att fixa både mellanandning och lättandning både i vila och vid lätt ansträngning utan att behöva koncentrera mig på hur jag andades.

[wifsta]

Jättegrattis till den lilla tjejen och härlig läsning om en underbar upplevelse (nästan så att man blir inspirerad...)

[anna]

Härlig inspiration
Mycket lik mina egna erfarenheter.
1. Mardrömsförlossning
2. profylaxförlossning

Kopiera gärna detta , och lägg i profylaxtråden ovan

GRATTIS till lilla Smilla!!!!

kram anna