Babyen på mage og utvikling

[Hege]

Etter Februarikrönikan har jeg lest kommentarer både på Forumet og i Gästboken, og det er tydlig at emnet har vekket både reaksjoner og interesse. Krönikan er undervisning på höyt nevrologisk nivå, det skal ni veta, og ni som har lest den og tatt den til er har nu i eie kunnskap som de vanlige anställde på BVC inte har. Så nå undrer jeg om det behöves en tråd for dette temaet, og om noen har tanker eller spörsmål omkring dette. Hjernens vekst, stimulering og ernäring er jo ikke tema noe annet sted (såvidt jeg vet), hvilket er synd fordi det er et så viktig område. Nå er det jo slik at hjernens utvikling sköter seg selv, i vanliga fall om den inte blir hindrat, men det skader jo ikke å hjelpe til om man bare vet hur. Å legge babyen på mage er en BRA början. Etter å ha fått undervisning på IAHP hvor alt dreier seg om The Human Brain, så kan det jo hende at jeg kan svare på noen fråger, og ge lite tips. Om det behövs. Annars låter vi bli.

[ann]

Hej Hege! Jag tycker att de du skriver låter så riktigt och jag är helt övertgad om fördelarna med att ha barnet på mage. Men om barnet inte låter sig övertygas..? Jag har försökt följa ditt råd i gästboken och vara tillsammans med honom på golvet men han lugnar sig så sällan där- och jag räddar honom inte utan försöker locka och lugna och lämna ifred. Han skriker och snurrar runt och jag vänder tillbaka.

Han är rätt så intensiv i både glädje och gallskrik. Så vi har gett efter förut- burit när han varit riktigt liten och nu är det hoppgunga och lite gåstol som fungerar. Han är fem månader nu. Jag oroar mig för det här men undrar samtidigt hur bra det kan vara för hans utveckling med denna golvkamp. Är det fortfarande möjligt att vända det hela tillbaka? Får jag ett barn till ska det läggas på mage redan från allra första början...

kram,
ann

[br]

Hej

Jag är ingen expert utan bara en mamma som till stor del tagit till mig Anna W : s filosofi .
Mitt första barn la jag på mage första gången när hon var 4 veckor. Det som hände då var att hon hävde sig upp och rullade över till rygg!! Mycket ovanligt, sa alla! Men det visade sig att i princip ingen annan hade överhuvudtaget lagt barnet på mage vid så tidig ålder och då har man ju inte ens möjligheten att rulla över till rygg! Dottern fick dock sova på rygg , vi kände helt enkelt inte till larm plus att dottern sov 8 timmar i sträck på natten från sin första levndas vecka och från 2 mån sov hon 10 timmár även fast hon var på rygg! Hon vände sig dock självmant från rygg till mage på natten från ca 5 månaders ålder. Hon fick vara mycket på magen under dagarna!

Sonen har fått sova på mage sedan ca 2 månader och även fått ligga på mage på dagarna! Han började kryp försök vid 4 månader, ålade runt n'r han var 4,5 mån brjade krypa när han var 5,5 måna och började gå när han var 8,5 mån.

När vi var på 10-måanders kontroll höll läkaran på att skratta ihjäl sig när hon konstaterade att sonen var alldeles anfådd efter efter att ha _sprungit_ i korridoren innan undersökningen.

Min stora tjej har ( enl dagis, BVC och barnläkare) otroligt bra motorik, både grov och fin, bra språkutveckling ( trots en medfödd missbildning som brukar föresena språkutveklingen) samt otrolig koncentnrationsförmåga.

Sonen är ju inte så stor än, men hans motorik är de flesta imponerad av!


Vi tror inte våra barn är speciellt "¨begvade" utan att detta till stor del beror på att de har fått sova ordentligt, och fått vara mycket på mage tidigt!

En psykolog som jag känner till har skrivit en del om språkutveckling, dyslexi osv kopplat till motorik! Mycket intressant!

[liw]

Hej, jag följer med stort intresse den här tråden. Har inte själv ngn specifik fråga eller undran men vill bara väcka en liten liten tanke... Magläge och möjlighet till bra träning tror jag inte automatiskt ger "tidiga" barn... Självklart så ska vi ge våra barn den bästa förutsättingen för att utvecklas men det blir så lätt till en "tävling" mellan föräldrar och hos vissa vars barn "ligger efter" väcks oron.
Jag vill därför bara dela med mig av mina barn Jag har två underbara pojkar. Emil sov på mage men tillbringade mycket av sin vakna tid på mage. Han stod upp när han var 9 1/2 mån gammal, samma dag kröp han sina 6 första steg. Han gick sen inte förrän han var 13 mån, däremot så började han springa väldigt snart efter gångdebuten.
Jonas (nu drygt 9 mån gammal) har precis påbörjat sin utvecklingskarriär. 8 1/2 mån gammal kröp han sina första vingliga steg och strax innan 9 mån stod han upp för första gången. Idag ställer han sig mot allt, står allt stadigare och har precis börjat sitta helt själv utan stöd. Han kryper allt bättre men väljer fortfarande att åla om han har bråttom till något.
Om jag nu lite mot mina principer jämför mina maglägesbarn med "alla andra" maglägesbarn som presenteras så är ju mina två rent av sena men enligt alla utvecklingstabeller så utvecklas de helt normalt.
Jag är absolut maglägesförespråkare men blir lite allergisk mot analyserandet av barns utveckling. Jag tror absolut att de måste få möjlighet att utvecklas för att kunna göra det men sen måste det ha en hel del med barnets personlighet att göra också. En liten nöjd figur som gärna ligger där på filten och pillar med det de får i händerna och som kanske är mer "intresserad" av att exprimentera med språket kanske kryper senare medans polaren kanske är lite mer rastlös och redan tidigt har ett större upptäckarbehov. Jag tror att vi ska ge våra barn den bästa möjligheten de kan få och sedan backa och iakta. Låt dem göra allt i sin egen hastighet

[JH]

Jag håller med dig liw!

Elsa har sovit på mage sen hon kom ur MIN mage och har föredragit magläge då hon är vaken, fram till nu då hon mest vill testa sin nyfunna förmåga att sitta helt stadigt.

Hon gör krypförsök, men kan inte krypa framåt, utan "bara" putta sig själv bakåt.

Kan bli lätt stressad av prat om att maglägesbarn ska utvecklas så mycket fortare. Om de inte gör det - har man gjort nåt annat "fel" då?

Barn utvecklas väl i olika takt, eller? Är VARM förespråkare av magläget och ser själklart logiken i att de behöver ligga så för att träna motoriken etc, men det MÅSTE väl inte betyda att de är så himla mycket tidigare än andra barn?

[marie-d]

Hej!

Alla barn är unika individer!
Jag tycker att bara genom att titta i sin föräldragrupp kan man se att barnen är väldigt olika och båda i sitt sinne och vad de tycker om att göra.
Vissa ligger lugnt och förnöjsamt och småpratar, vissa sitter helt stilla och begrundar sin omgivning och några far runt hela tiden. Till den sistnämdas skara hör min son. Han ålade sig fram vi 4,5 månad och började krypa strax innan 6 månader. Han har legat på mage från dag ett men jag tror inte det är den enda förklaringen. Han har alltid gillat att ligga på mage och pula med sig själv och sina saker. La man honom på rygg skrek han. Babygymmet hatade han. det stoppade jag undan strax innan 2 månader.
Det är viktigt att det inte blir någon "tävlan" om barnens utveckling och att det är föräldrarnas förtjänst att barnen är så "tidiga". Jämför man barn som har legat på mage så utvecklas de sinsemellan olika. Det är normalt att börja krypa mellan 6-10månader. Det finns ingen som helst anledning att känna sig stressad om barnet inte kryper när det är 9 månader så länge man har gett barnet förutsättningar att lära sig krypa genom att ha lagt barnet på mage.
Problemet idag är väl att vissa barn inte får ligga på mage utan ständigt blir placerade på rygg och sedan blir placerade sittandes på golvet och sedan går man runt med dem genom att hålla dem i händerna eller placera dem i en gåstol. Det är svårt att lära sig krypa om man inte får ligga på mage!
Kramar
Marie

[Gunzan]

Hej på er,

Det finns något som kallas multipla intelligenser. Det menas med att man är intelligent på flera sätt, inte bara på sådant som kan testas med IQ-test. Om man har kroppslig intelligens så är man bra på att röra sig, elitidrottare har en stor kroppslig intelligens. Alla har olika förutsättningar för de olika intelligenserna men man kan alltid öva upp dem som man inte är så bra på men man kan kanske inte bli världsbäst om man inte har den fallenheten.

Om man tar mig så har jag alltid varit tidiga med det fysiska men talet var jag väldigt sen med samt fick gå hos talpedagog vid 8 års ålder. Min man var tidig med språket men inte med det fysiska. Han har en otrolig begåvning med just talet och det skrivna språket. Han har även spelat fotboll sedan tidig ålder och utvecklat sin kroppsliga intelligens. Han är bra på fotboll men han skulle inte kunna bli proffs men han använder sitt språk för att livnära sig. Jag fick ingen speciell kroppslig stimulans men jag övade upp mitt språk och kan hantera det rätt bra fast jag har dyslexi.

Är någon intresserad så kan ni läsa mera på :
http://larstilar.cfl.se/?sid=1304

Nu tillbaka till ämnet. Min första barn låg inte på magen och lekte, hon skrek då men hon var stark från början och lyfte huvudet från magliggande vid 5 dagars ålder. Hon var alltid tidigast i vår föräldragrupp med allt men hon pratade inte speciellt tidigt. Mitt andra barn är inte alls så tidig med det fysiska fast han har legat på mage mest hela tiden då han hade så mycket luft i magen så han mådde bättre av att ligga på mage. Han är för liten än för att prata men om han brås på sin far så blir han rätt tidig.

Jag är ingen forskare utan bara vanlig lekman och detta var bara lite funderingar från min sida.

// Gun

[liw]

Hej Gun! Det var lite det där jag var ute efter i mitt inlägg men jag hade inte så där mkt fakta i ryggen
När jag kikar på min Emil så är det lite av det jag ser med ett undantag. Han var inte speciellt tidig med att krypa, resa sig eller gå men när han väl hade börjat så gick allt med en rasande fart ( började springa strax efterhan börjat gå och när han var omkring två så sprang han som en tre-åring och vid 2 1/2 gjorde han kanonfina kullerbyttor). Han har hela sin uppväxt haft väldigt mkt för sig och då verkar talet istället blivit lite lidande. Och det är där jag ramlar in på din teori igen, Gun... Det verkar precis som om han lägger så mkt energi på att lära sig balansera på soffkanten, hoppa och gymnastisera så han har liksom inte riktigt tid att lära sig prata bra samtidigt.

Men som jag också skrev i mitt första inlägg. Jag tror inte man ska oroa sig allt för mkt för när var och hur de lär sig saker, det kommer när det kommer. Alla vuxna jag känner kan både stå, gå och prata rent

[annawahlgren]

Tack alla

Varning för att halka in i något prestige- eller malltänkande här [-X

Som jag skrivit i Barnaboken under "Livet en kretsgång. Något om utvecklingen", finns ingenting som säger NÄR lilla Lisa ska börja gå eller NÄR lille Kalle ska böra prata - det som är naturnödvändigt är att vissa färdigheter måste uppnås först, innan nästa kan begås. Utvecklingen är alltså "programmerad" till sin gång, sin följd. Inget annat (och det är ju mycket nog ). En ung flicka kan menstruera vid elva års ålder medan en annan hinner bli sexton, innan det är dags. Det går inte att forcera fram. Förutsättningen för att de ska kunna bli mödrar en dag är fortfarande att de först menstruerar, bägge två - som tecken på att de är könsmogna och har ägglossning.

Det handlar alltså inte om att påskynda de små barnens utveckling genom att från första stund lägga dem på mage och enbart på mage. Det handlar om att inte lägga hinder i vägen för deras utveckling, i något hänseende. Ingen skulle drömma om att försöka hindra en liten unge som försöker lära sig gå och tvinga vederbörande att sitta still på golvet igen. Vi tar emot, uppmuntrar, stöder. Vi försvårar inte. Vi motarbetar inte. Vi ifrågasätter inte. Snarare blir vi förskräckligt oroliga om lilla ungen INTE försöker lära sig gå. Det manliga etalissemanget - se Gästboken där detta diskuteras - har tagit sig den oerhörda och naturvidriga fräckheten att stipulera ett ryggläge för spädbarnen som är en lika effektiv bromskloss för utvecklingen som ryggläget vore för en därmed orörlig sköldpadda på sitt skal. Man måste försöka förstå att detta INTE HINDRA, som jag tjatar om i Barnaboken och här och så fort jag kommer åt, betyder just att inte hindra. Det betyder att INTE HINDRA

Ett spädbarn på rygg hindras alltså i sin naturliga utvecklingsgång, vilket inte betyder att loppet är kört på något vis. "Loppet" är bara försvårat. En liten unge som försökte lära sig gå och blev nerdragen i sittande ställning igen och bunden där, selad där, fasthållen där, skulle lära sig gå i alla fall. Till slut, i smyg, inte vet jag - men göra det. Utvecklingen kan hindras och bromsas, men den kan inte stoppas. "What a man can be, he must be" (A.H. Maslow).

[Hege]

Ojdå, denne tråden tok jammen fart. Og jeg er glad dere kommer med funderingene, så kan jeg forsöke å forklare det som ha kommet ut litt snett. Jeg har nu lest både krönikan og det jeg har skrivet tidligere i gästboken, og forstår at noen foreldre kan bli både forvirrede og frustrerte. Kanskje kan jeg göre det litt klarere...

Det er hevet over enhver tvil at mageleie i våken tilstand er MYE BEDRE for hjernens utvikling enn ryggleie, på grunn av alle de vinstene jeg beskriver i krönikan. Men, som dere så riktig påpeker, så er alle barn forskjellige individer. Og tidspunkt for kryping og gående er ikke noe sikkert tegn på "hvor intelligente" barna er/blir. Mange barn er makelige, men det betyr ikke at de ikke KAN. De har bare ikke en indre "driv" for kryping eller gåing, eller pådrivende foreldre. Min datter (med mageleie fra födselen) gikk ikke för hun var 13 måneder (og det er en måned etter gjennomsnittet), men hun kunne prate i åtte-ni ords meninger för hun ble to år. I dag er hun fem år, og kan ikke lese (vi har övd litt), men hun forsto pluss og minus för jeg var ferdig å forklare, og klarer regnestykker på
2. klassenivå uten problemer. Når hun reflekterer over saker, så overrasker hun alle med sin modenhet. Nå skal det tillegges at hun satt på sidelinja og fulgte Felicias program fra hun var to år, og hun har nok snappet opp mer enn vi vet.

Hjernen vokser og mogner når den blir tatt i bruk. Og et barn på mage bruker hjernen sin mer enn et barn som ligger på rygg. Så selv om man har et barn der man ikke ser de helt store resultatene på med det samme, så fortvil ikke. Som jeg skrev i gästboken, målet er ikke en fort utvikling, men en riktig en, som ikke blir hindret. Dette er ingen konkurranse, og det er flere områder enn den motoriske som skal utvikles. Og alle områdene mår godt av en hjerne som får vokse som mye som mulig. Jeg har hört leger si at tal og motorik ikke utvikles samtidig, og at det ene som regel kommer för det andre. Det vet jeg ikke nok om, men jeg vet at om man forbedrer EN av hjernefunksjonenen, så forbedrer man ALLE funksjonene til en viss grad.
Barnet som ikke kryper bör man oppmuntre til kryping. Det går an, jeg hadde en gående fireåring som jeg fikk til å krype 1,6 kilometer HVER DAG, så jeg vet at det går om man virkelig bestemmer seg for det. Vi lagde en krypebane med start og mål, og vi hadde premier (i form av kram og beröm) hver gang man passerte mållinjen. Vi tok med nallene var sin kryprunda, og man fikk russin og eplebitar. Krypande er så viktig for hjernens organisering, at jeg sitter her og fortviler fordi jeg föler at jeg ikke klarer å forklare det godt nok. IAHP sine ansatte kryper sammen med sine egne friske barn, fordi de vet hvor viktig det er. Vi så på Felicia hvordan hennes forsinkede utviklig skjöt fart ettersom antallt kilometer krypande vokste. Og hun var fire år.
En annen ting som hender når barnet kryper, er at det andas mer av anstrengelsen. Og er anstrengelsen stor blir barnet anfödd. Og anfödde barn andas djupare. Og når man andas mer og djupare, får hjernen mer syra. Og når hjernen får mer syra, så kan den fungere bedre. Felicia begynte å snakke (som fireåring) etter at vi startet et program som gav mer syra til hjernen.
Nå sier jeg ikke at dere skal krype sånne strekninger (1,6 km) med barna, men noen hundre meter om dagen bör barna krype, og det gjör de fleste krypende barn. Om dere går etter med måttband ville dere bli overrasket over hvor mye de egentlig kryper.
Men en fort utvikling er altså ikke målet. (Dessuten kan den forte utviklingen komme senere, som et resultat av mageleiet og krypingen).
Og INGEN foreldre skal noensinne gjöre noe med barnet sitt som de ikke fullt ut forstår eller er enig i.

[mia75]

Nu blev jag lite nyfiken, Rasmus hoppade i princip helt över krypstadiet, han började åla när han var sex månader, reste sig vid åtta månader, gick längs med möbler när han var tio månader och gick när han var 13 månader. Efter att han lärde sig gå så lärde han sig också att krypa men gjorde det inte särskilt ofta. Han kunde heller inte sätta sig själv förrän han var över ett år.
Jag tyckte själv att det var lite märklig ordning på det hela, men tänkte inte mer på det.
Nu följer Emil exakt samma utveckling som Rasmus. Han har precis börjat gå längs med möbler och är världsmästare i att åla fort 8) , men krypa det kan han inte och han kan inte sätta sig själv.
De har inte legat så mycket på mage som nyfödda (kände inte till AW då) men från ca tre månaders ålder så har jag alltid lagt dem på magen när de har legat på golvet.
Gör jag något fel? Varför kryper de inte? Och vad kan det få för konsekvenser?

[Hege]

Kjäre Mia
Åling er kjempebra, dersom han gjör det som en liten ödla, armar og ben i korsmönster og magen i golvet. Mycket god hjernutvikling skjer när babyen ålar. Han har begynt å rese seg mot möblene, men balansen er ennå inte god nog til å gå på egenhand. Bra, för da kan han lockas til å krype. Stell deg på andra sidan rummet, utan möbler i mellan, og locka med nåt som du vet han vil ha. Dersom det inte er möbler å stödja seg til, måste han krypa eller åla om han vil ha det du erbjuder. Om han inte har fattat at man skal opp på knär og hender, så kan du ta ham i höftene og "hissa upp" bakenden då og då under ålandet, og själv krypa breved så han ser hur det skal gjöres. Mange barn står jo några veckor/månader på hender og knär og svaiar innan dom hitter balansen, kanskje du kan visa ham dette? Poenget nu er att inte på nån måte uppmuntra til gående på egenhand, men uppmuntra til kryping.
Gåendet kommer, det er ingen hast med det, men det haster om du skal få lillen til å krype. Om du er overbevist om at kryping er viktig, selvsagt. Annars skal du ikke gjöre det. Hos friske barn pleier utviklingen å gå sin gang om den inte blir hindrat, men det skader ikke å hjelpe litt til om man vet hur. Men påskynda inte gåendet, det ville jeg aldri gjort om jeg var du. Men jeg skulle lockat til krypandet hele dagen. Og gitt MASSOR av kramar og beröm när han kröp, selv om det bare rör seg om centimeter. Var inte så redd for å gjöre fel. Lita på at naturen vet hva den holder på med, så lenge du inte hindrar.

[mia75]

Tack så mycket för svaret! Vi ska prova med lite krypträning.

[Hege]

Jeg har oppdaget noe som jeg ikke hadde regnet med, nemlig at de mödrene som har barn som ikke kryper blir redde når de leser det jeg skriver om at kryping er viktig. Og da blir jeg ledsen, for det var inte alls meningen. Det jeg önsker å fremme er at man ikke skal korte ned på kryptiden ved å erbjude gåstol, gåtrening, läre babyen å sitte og andre ting som kan gå på bekostning av krypingen. Og har man et barn som inte alls vil krype, så kan jeg fortelle at jeg kjenner mange voksne som aldri kröp som barn, men som klarer seg utmerket likevel, uten lesevansker eller andre problemer. Det er ikke gitt at ingen kryping gir problemer. Det viktige korsmönsteret kan komme inn ved åling, gående og springande i korsmönster. Det viktige er (og jeg tjater igjen) å ikke hindre kryping der kryping skjer, ikke påskynde gåendet slik at krypingen opphörer, ikke läre babyen å sitte, for da vil han ikke ligge på mage mer, ikke bäre og holde i knäet hele tiden på bekostning av mageleiet. Og som sagt, det skader ikke med uppmuntran til mageleie, åling, kryping, og når den lille lärt seg gå uppmuntrar man til så mycket gående som möjligt.
Så det som gjelder er:
Om den lille er i stand til å ligge på mage, la ham ligge så mye som mulig. (Men begynn smått, 1 minutt av gangen, to minutter neste gang og så videre. Korte opphold på golvet mange ganger om dagen, så vänjer den lille seg).
Om den lille er i stand til å åle, la ham åle så mye som mulig.
Om den lille kan krype, la ham krype så mye som mulig.
Om den lille kan gå (själv), la ham gå så mye som mulig.
Om den lille kan springe, la ham springe så mye som mulig.
På IAHP finns tre-åringer som kan springe fem kilometer I STREKK uten problemer. Og de tycker jättemycket om det. Felicia sprang fire km i strekk som fem-åring, og hun sang hele veien. Jeg hadde knapt pust til å fölge henne.

Når jeg önsker å nå ut til dere foreldre og fortelle det jeg vet om hjerneutvikling hos barn, så er det fordi jeg gjör meg visse tanker etter mine erfaringer med Felicia. Felicia har en skade i hjernen, og lå derfor langt etter sine jevnårige i utvikling da hun var tre år. I et og et halvt år fulgte vi nevrologiske programmer for å stimulere hjernen hennes, og hun går nå på skole, og klarer seg like bra OG BEDRE enn sine klasskamerater.
På IAHP hörte vi om, og mötte barn med större skader enn Felicia, ved et tilfelle dreide det seg om en gutt som hadde fått operert bort den ene hjernehalvan fordi den var så skadet at den forstyrret den andre halvan. Og denne gutten (og mange andre) hadde ved hjelp av stimuli til hjernen blitt i stand til å klare seg like bra som friske personer. Og jeg spör meg ikke hva det er for noe spesiellt med de skadde hjernene siden de klarer å nå opp til normalt nivå til tross for skaden, jeg spör meg hva i hela friden er det som er galt med friske hjerner siden de ikke når enda höyere nivå enn de gjör i dag?? Og svaret er at det er ikke noe galt med dem, men det er noe galt med det nevrologiske miljöet som ikke erbjuder nok av den riktige stimulien. Den friske hjerne kan nå HUR LANGT SOM HELST dersom den får riktig stimuli, og den stimulien begynner så tidlig som mulig, altså hos det nyfödte barnet. Og den riktige stimulien begynner med at babyen får ligge på mage.

Dette kjöpte Anna direkt da jeg fortalte henne om mine erfaringer, hun forsto på stubinen hva dette hadde å si for de små liven og for meg ble det ennå et bevis på hvilken klok kvinna hun er. Anna har värt på besök hos IAHP, og selv sett hur man der jobber for de små barna. Og målet hos IAHP er ikke fort utvikling og intelligente barn (selv om det er akkurat det som skjer), målet er lykkelige, kompetente og selvsikre barn som går over til å bli lykkelige, kompetente og selvsikre voksne som går ut i verden for å forstå den, beherske den og så småningom forandre den. Til det bedre.

Stimulien handler videre om mer enn kryping. Det er riktig kost og miljömessige faktorer, og når babyen blir et lite barn, handler det om å läre det å lese, forstå matematikk og også erbudande av leksikal kunnskap. Ansvar og sosialisering og mer. Om noen vil vite, så forteller jeg gjerne.

[HannaManna]

Jag är just en av dessa föräldrar som blivit lite rädd då jag läst allt det som finns här på hemsidan om magläget och om hur väsentligt det är för ett litet barns utveckling. Jag hittade till den här sidan när min dotter var ca. 4 månader gammal, vilket vill säga att hon före det har sovit på rygg eller sida, och dessutom inte uppmuntrats tillräckligt att ligga på mage under sin vakentid. På barnrådgivningen är det nämligen inte något som uppmärksammas särskilt. Jag har heller aldrig hört talas om andningslarm här i Finland.

Min dotter led av syrebrist vid förlossningen, och hennes situation såg inte helt ljus ut under hennes första dagar. Hon hämtade sig ändå ganska fort, och i de kontroller vi haft på neurologiska avdelningen för barn har det konstaterats att hon inte i alla fall har fått sådana skador att de ännu skulle gå att upptäcka. Tack vare den här extra uppföljningen har vi blivit informerade av att det är viktigt för vår dotter att ligga på mage, ändå hade jag inte förrän jag läst här förstått HUR OTROLIGT VIKTIGT det är!

Nu har min flicka, som nu är sex månader, flitigt legat på mage sen hon var 3-4 månader, men inte från det att hon var nyfödd. Nu kan jag inte neka att jag är orolig för mycket skada jag har ställt till med med min ovetskap, eller hur mycket jag har hindrat hennes utveckling då jag inte haft henne på mage då hon var alldeles liten.

Hur det kan vara möjligt att ingen på barnrådgivningen eller förlossningssjukhuset sagt något åt mig om det viktiga med att barnet får ligga på mage? Hur kan det vara möjligt att de som ska vara experterna troligen inte kan sin sak? Det är sorgligt, och hemskt. Det känns ju så alldeles självklart när jag läser om det här, jag slås av tanken "såklart! just så där hänger det ju ihop!" resonemanget är så otroligt logiskt att man känner i ryggmärgen att det stämmer när man hör det.

Jag mår riktigt illa nuförtiden när jag läser andra diskussionsforum, där mammorna talar om sina barn som inte trivs med att ligga på mage, och således aldrig någonsin gör det heller. Jag blir orolig för de barn, vars föräldrar inte vet om att Anna Wahlgrens hemsida ens existerar, och inte har en chans att nås av budskapet att magläget är så viktigt. För bara här, och hos neurologen har jag hört det, och det måste ju betyda att alla de föräldrar vars barn inte har haft några problem aldrig får höra det heller. Kanske situationen är en anna i Sverige, men här i Finland tror jag att det är väldigt vanligt att ha ungarna på rygg både dag och natt, tills de börjar svänga sig själva, och även då är man snabba med att svänga ungen tillbaka på rygg då den verkar missnöjd med att ligga på mage...

Tack Hege, och Anna för att ni har tagit upp det här, och skrivit om det här så att också jag har fått läsa det. Min dotter har ju i alla fall fått ligga på mage mer än många andra, hon har nyss börjat krypa, och nu ska jag jobba för att uppmuntra henne att göra det så mycket som möjligt.