Hei alle erfarne foreldre,
Jeg ser at sønnen, 2 år, er litt sen motorisk i forhold til andre barn på samme alder - jeg har i alle fall en følelse av det. Tidligere har jeg konstantert at han ikke har praktisert så mye kryping som han kanskje burde - mest åling - før han begynte å gå ved 14 (?) mnds alder. Ergrer meg for at jeg ikke har tatt tak tidligere - trent kryping - for jeg ser at han bl.a. er ganske så hjulbeint. (Noe både mor og far også var som barn.) Han gjør heller ikke kunster som å gå opp på trehjulsykkelen så lett. Trapper går han fint i, holder seg godt fast, men stiger ned ganske tungt. Kan også krype ned og opp, men det går ganske så sent - så mye å se på veien, virker det som, men jeg har da ikke trent han på dette heller. Jenta vi passer tre dager i uken fyker opp, med kryssvise bevegelser. (Skal sjekke om han setter hele foten ned på en gang - det har jeg ikke tenkt på. Finmotorikken er det ikke noe å si på etter det jeg kan se.)
Språket er svært godt utviklet - i forhold til jenta vi passer som har svært få ord, snakker han i setninger på 5-7 ord, vanskelige ord også - han tar etter alt vi voksne sier.
Jeg ville bare lufte tankene litt. Andre som har lignende erfaringer? Snakker Doman om hjulbenthet?
(Siden Isak er første barnet tenker jeg ofte på om vi begrenser hva han kan gjennom å "overfokusere" på han - at han ikke får uttrykke særlig misnøye over noe han ikke får til før vi evt. "tar over".)
Takk på forhånd.
Mvh
Motorik
Hei
Og beklager at det har tatt en liten evighet för jeg svarte...
Doman sier ikke noe om hjulbeinthet, ikke som jeg har hört iallefall. Men motorisk forsinkelse snakker de mye om. Og de snakker mye om at det som regel er mor som oppdager det först. Gjerne ved å se sitt eget barn sammen med andre barn på samme alder.
Jeg kan jo umulig si noe om akkurat Isak, men jeg kan jo be seg om å lese litt i trådene som finnes her. Du kan jo vurdere litt krypeleker hvis du er bekymret for at han kröp for lite för han begynte å gå. Og så komme tilbake om du har flere, kanskje litt mer konkrete spörsmål.
Hva sier de på Helsestasjonen?
Hilsen Hege
Og beklager at det har tatt en liten evighet för jeg svarte...
Doman sier ikke noe om hjulbeinthet, ikke som jeg har hört iallefall. Men motorisk forsinkelse snakker de mye om. Og de snakker mye om at det som regel er mor som oppdager det först. Gjerne ved å se sitt eget barn sammen med andre barn på samme alder.
Jeg kan jo umulig si noe om akkurat Isak, men jeg kan jo be seg om å lese litt i trådene som finnes her. Du kan jo vurdere litt krypeleker hvis du er bekymret for at han kröp for lite för han begynte å gå. Og så komme tilbake om du har flere, kanskje litt mer konkrete spörsmål.
Hva sier de på Helsestasjonen?
Hilsen Hege
Hei igjen,
Takk for svar. Ja, jeg er litt bekymret. Det er først den siste tiden jeg leser og innser seriøst at Isak trolig har hoppet forbi noe. Det var mye mageleie og åling med bare tær, men når han aldri fikk sokker på var det vel ingen grunn til å anstrenge seg opp på knærne - han som hadde så bra tak med tærne.. Litt krøp han, men ikke med smidige bevegelser, slik jeg ser at mange andre barn har. At det er grunnlaget for gangen som kan være årsaken til ubalansen tviler jeg egentlig ikke på. Hjulbentheten er det som er mest synlig for folk ellers. - Og som de gjerne kommenterer i nærheten av han, og spør om det har noe med hans hoftedysplasi å gjøre. (Lå i pute i 3 mnd.) Til nå har jeg ikke kunnet svare på det, men jeg vil undersøke om det kan ha en sammenheng.
Siden (før) jeg startet tråden har jeg lest en god del, og vi har startet opp kryping igjen. På de dagene vi har holdt på har Isak (og mor som var en 80-talls rumpehaser...) fått opp farten og blitt litt mer stabil i bevegelsene.
Men så er det det å ikke stoppe opp for hver lille ting han ser og ønsker å utforske... Har virkelig rydda, men når det går på kvister i golvet på altanen er det litt verre. Nå er det en rosin på kjøkkenet og en i stuen som gjelder. - Har lest tipset ditt om memory-kort, og det tenker jeg å kjøpe. Andre mutor? - Du sier krypeleker - finnes det noen eksempler på det her? Det har jeg ikke sett. Har forsøkt å få tak i en krypetunnel, men nærmeste ikea har ikke, får ikke inn, internethandel finnes ikke i lille Norge, og sende fra Sverige kan de i alle fall ikke... Phhu, sukk!
Vi har ennå ikke vært på toårskontroll, har fått innkalling til om to uker. Tidligere har helsesøster vært litt avvisende når det gjelder viktigheten av kryping og åling. "Alle barn er forskjellige..." osb. Typ som alle andre råd man kan få der i gården. (Men svært positiv til at vi har latt Isak sove på magen !) Jeg er litt spent på hva de vil si.
Mvh
Takk for svar. Ja, jeg er litt bekymret. Det er først den siste tiden jeg leser og innser seriøst at Isak trolig har hoppet forbi noe. Det var mye mageleie og åling med bare tær, men når han aldri fikk sokker på var det vel ingen grunn til å anstrenge seg opp på knærne - han som hadde så bra tak med tærne.. Litt krøp han, men ikke med smidige bevegelser, slik jeg ser at mange andre barn har. At det er grunnlaget for gangen som kan være årsaken til ubalansen tviler jeg egentlig ikke på. Hjulbentheten er det som er mest synlig for folk ellers. - Og som de gjerne kommenterer i nærheten av han, og spør om det har noe med hans hoftedysplasi å gjøre. (Lå i pute i 3 mnd.) Til nå har jeg ikke kunnet svare på det, men jeg vil undersøke om det kan ha en sammenheng.
Siden (før) jeg startet tråden har jeg lest en god del, og vi har startet opp kryping igjen. På de dagene vi har holdt på har Isak (og mor som var en 80-talls rumpehaser...) fått opp farten og blitt litt mer stabil i bevegelsene.
Men så er det det å ikke stoppe opp for hver lille ting han ser og ønsker å utforske... Har virkelig rydda, men når det går på kvister i golvet på altanen er det litt verre. Nå er det en rosin på kjøkkenet og en i stuen som gjelder. - Har lest tipset ditt om memory-kort, og det tenker jeg å kjøpe. Andre mutor? - Du sier krypeleker - finnes det noen eksempler på det her? Det har jeg ikke sett. Har forsøkt å få tak i en krypetunnel, men nærmeste ikea har ikke, får ikke inn, internethandel finnes ikke i lille Norge, og sende fra Sverige kan de i alle fall ikke... Phhu, sukk!
Vi har ennå ikke vært på toårskontroll, har fått innkalling til om to uker. Tidligere har helsesøster vært litt avvisende når det gjelder viktigheten av kryping og åling. "Alle barn er forskjellige..." osb. Typ som alle andre råd man kan få der i gården. (Men svært positiv til at vi har latt Isak sove på magen !) Jeg er litt spent på hva de vil si.
Mvh
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
Ja, det er alltid spennende å höre hva Helsestasjonen sier. Utover "Vi venter og ser" og "Barn er jo så ulike".
Du kan jo forberede seg litt, og ha klare en del spörsmål som du kan stille, og ikke gi deg för du har fått ett forståelig svar. Spörsmål som konkret går på hva en to-åring skal kunne gjöre, og om din to-åring ikke kan det, er han så "på vei til å kunne"? Eller kan han det ikke i det hele tatt?
Har hjulbeintheten noe med dysplasien å gjöre? For eksempel.
Kryping tror jeg ikke det er noen idé å spörre om, jeg har inntrykk av at de ser det som en transportsak, og ikke som et ledd i den nevrologiske utviklingen.
Men fortsett med krypingen! Det er ikke farlig, det verste som kan hende er vel såre knär? Og da får dere ta det litt rolig noen dager om det skulle skje.
Krypeleker, da tenker jeg på leker man kan leke mens man kryper. Felicia (min fireåring) tok alle sine kosedyr med på piknik, men kunne bara bäre en om gangen. Det tok noen runder å få alle med seg, og det er vel den eneste gangen jeg har värt oppriktig glad for at hun har MANGE kosedyr. Men hun tok alle med seg, så hadde de piknik under bordet. Og så skulle kosedyrene "hjem igjen", og fortsatt kunne hun bare bäre en om gangen. På ryggen. Stoppet inn under strikken til gym-buksene.
Ellers lekte vi hest, eller tog. Vi kröp veldig ofte om kapp, og det var ikke uten stolthet hun vant nesten hver gang. Og vinnerbedrift vil man jo gjenta... (Man får manipulere dem mens det ennå går, pleier jeg å si).
Vi flyttet möblene inn mot midten av stua, og lagde en bane langs veggene. Vi kjöpte billig vegg-til-veggteppe, som vi ba dem i butikken om å skjäre opp til remser som var 60-70 cm brede. Vår bane var ca. 35 meter lang, og Felicia kröp 42 runder om dagen...
Det gjelder jo å krype uten å stoppe så mye opp. Kryssmönsteret blir ikke så effektivt med mye stopp... Du får bestikke ham litt med små fruktbiter, leke farlig tiger som kommer bak ham, kile litt under föttene for å få ham til å krype fort, le og ha det göy! Fortell ham hva dere skal gjöre etterpå, etter at dere har kröpet den strekningen du har bestemt, og påminn ham om det når han stopper opp.
Og les gjerne Doman sine böker. De kan nok bestilles (noen av dem) på www.domansiden.no eller på www.hjerneaktiv.dk
Hilsen Hege
Du kan jo forberede seg litt, og ha klare en del spörsmål som du kan stille, og ikke gi deg för du har fått ett forståelig svar. Spörsmål som konkret går på hva en to-åring skal kunne gjöre, og om din to-åring ikke kan det, er han så "på vei til å kunne"? Eller kan han det ikke i det hele tatt?
Har hjulbeintheten noe med dysplasien å gjöre? For eksempel.
Kryping tror jeg ikke det er noen idé å spörre om, jeg har inntrykk av at de ser det som en transportsak, og ikke som et ledd i den nevrologiske utviklingen.
Men fortsett med krypingen! Det er ikke farlig, det verste som kan hende er vel såre knär? Og da får dere ta det litt rolig noen dager om det skulle skje.
Krypeleker, da tenker jeg på leker man kan leke mens man kryper. Felicia (min fireåring) tok alle sine kosedyr med på piknik, men kunne bara bäre en om gangen. Det tok noen runder å få alle med seg, og det er vel den eneste gangen jeg har värt oppriktig glad for at hun har MANGE kosedyr. Men hun tok alle med seg, så hadde de piknik under bordet. Og så skulle kosedyrene "hjem igjen", og fortsatt kunne hun bare bäre en om gangen. På ryggen. Stoppet inn under strikken til gym-buksene.
Ellers lekte vi hest, eller tog. Vi kröp veldig ofte om kapp, og det var ikke uten stolthet hun vant nesten hver gang. Og vinnerbedrift vil man jo gjenta... (Man får manipulere dem mens det ennå går, pleier jeg å si).
Vi flyttet möblene inn mot midten av stua, og lagde en bane langs veggene. Vi kjöpte billig vegg-til-veggteppe, som vi ba dem i butikken om å skjäre opp til remser som var 60-70 cm brede. Vår bane var ca. 35 meter lang, og Felicia kröp 42 runder om dagen...
Det gjelder jo å krype uten å stoppe så mye opp. Kryssmönsteret blir ikke så effektivt med mye stopp... Du får bestikke ham litt med små fruktbiter, leke farlig tiger som kommer bak ham, kile litt under föttene for å få ham til å krype fort, le og ha det göy! Fortell ham hva dere skal gjöre etterpå, etter at dere har kröpet den strekningen du har bestemt, og påminn ham om det når han stopper opp.
Og les gjerne Doman sine böker. De kan nok bestilles (noen av dem) på www.domansiden.no eller på www.hjerneaktiv.dk
Hilsen Hege
Tusen takk for inspirerende svar og for at du tar deg tid til dette!
Ja, vi skal virkelig forberede oss til besøk hos helsesøster og lege.
Jeg forstår at det blir bedre med en slik "bane" å gå på. Selv om man støvsuger og vasker er det alltid noe som fanger Isaks oppmerksomhet... (men det går bedre inne enn ute på terrassen med alle kvistene.) Får ta en tur til "sivilisasjonen" i helgen og handle litt. Skal tenke løsninger for den åpne løsningen vi har med kjøkken og stue. - Teppebiter i forskjellige lengder, antar jeg? Svinger også? Hvordan gjør man med skøytene? Tape? (Isak er utrolig interessert i alle store og ørsmå tape-biter han treffer på. - Det kan tenkes at skøyter blir "krevende"... - eller? )
- Har også meldt interesse for en krypbana i Skåne, men det er kanskje for mindre barn det?
Jeg tror vi er oppe i 140 m i dag, men da med en god del svært korte etapper - som du sier merker jeg at det tar noen "krypetak" før "krysskrypingen" blir noenlunde eksakt. Det er sikkert forskjellig for forskjellige barn, men hvor lang tror du en "runde" bør være / hvor mye skal man prøve å få til i en omgang? - Tok Felicia 35 m i et strekk?
Bamsen inn under strikken, ja - Isak har jo bare blitt forvirret når de har falt av... ! Takk også for boktips !
Ja, vi skal virkelig forberede oss til besøk hos helsesøster og lege.
Jeg forstår at det blir bedre med en slik "bane" å gå på. Selv om man støvsuger og vasker er det alltid noe som fanger Isaks oppmerksomhet... (men det går bedre inne enn ute på terrassen med alle kvistene.) Får ta en tur til "sivilisasjonen" i helgen og handle litt. Skal tenke løsninger for den åpne løsningen vi har med kjøkken og stue. - Teppebiter i forskjellige lengder, antar jeg? Svinger også? Hvordan gjør man med skøytene? Tape? (Isak er utrolig interessert i alle store og ørsmå tape-biter han treffer på. - Det kan tenkes at skøyter blir "krevende"... - eller? )
- Har også meldt interesse for en krypbana i Skåne, men det er kanskje for mindre barn det?
Jeg tror vi er oppe i 140 m i dag, men da med en god del svært korte etapper - som du sier merker jeg at det tar noen "krypetak" før "krysskrypingen" blir noenlunde eksakt. Det er sikkert forskjellig for forskjellige barn, men hvor lang tror du en "runde" bør være / hvor mye skal man prøve å få til i en omgang? - Tok Felicia 35 m i et strekk?
Bamsen inn under strikken, ja - Isak har jo bare blitt forvirret når de har falt av... ! Takk også for boktips !
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
Hei igen!
Vår krypebane (lagd av likedanne matte-biter) hadde ingen synlige sköyter. Så det problemet hadde vi ikke. Men skulle vi hatt det, så hadde vårt mantra blitt "Det ser vi på senere, nå kryper vi!" Så hadde man selvsagt måttet gå tillbake etter endt kryping og tittet og studert på sköyter (eller kvister).
Barn som har vanskelig for noe vil veldig ofte finne på unnskyldninger, gjöre seg andre ärender, for å slippe unna det de ikke mestrer helt. Og denne "unnaluringen" begynner de med tidlig. Så se interessen for stöv og rusk som nettopp det, litt unnaluring. Skal man da gå tilbake for å undersöke stövet etter endt kryping, så er det ikke sikkert det er så intressant lengre.
Krypebanan i Skåne er for babyer, det er ikke noe for dere. Hvis dere ikke vil väre forberedt på småsösken...
140 meter allerede!! Det er imponerende. Felicia begynte jo smått, men ökte på etterhvert. På slutten av programmet kröp hun 400 meter om gangen, i fire omganger hver dag. Men man må begynne smått, for å spare huden på knärrne. Etterhvert som huden blir sterkere, kan man krype både lengre og fortere. Vi la ut memorykortene (10-11 stykker) så hun fikk snu et kort etter hver runde (35 meter) som hun hadde kröpet. På den måten visste hun hvor langt hun hadde kröpet, og (viktigst) hvor langt hun hadde igjen för hun var ferdig. (Da var hun fire år).
Men husk nå at det er VIKTIG med tykke bukser når man kryper. Jeg sydde inn en skulderpute i hvert av Felicias bukse-kne, for å polstre litt. Vi voksne kröp med knebeskyttere. Sokker er også viktig, ellers får man brannsår på tärne.
Rapporter gjerne mer!
Klem, Hege
Vår krypebane (lagd av likedanne matte-biter) hadde ingen synlige sköyter. Så det problemet hadde vi ikke. Men skulle vi hatt det, så hadde vårt mantra blitt "Det ser vi på senere, nå kryper vi!" Så hadde man selvsagt måttet gå tillbake etter endt kryping og tittet og studert på sköyter (eller kvister).
Barn som har vanskelig for noe vil veldig ofte finne på unnskyldninger, gjöre seg andre ärender, for å slippe unna det de ikke mestrer helt. Og denne "unnaluringen" begynner de med tidlig. Så se interessen for stöv og rusk som nettopp det, litt unnaluring. Skal man da gå tilbake for å undersöke stövet etter endt kryping, så er det ikke sikkert det er så intressant lengre.
Krypebanan i Skåne er for babyer, det er ikke noe for dere. Hvis dere ikke vil väre forberedt på småsösken...
140 meter allerede!! Det er imponerende. Felicia begynte jo smått, men ökte på etterhvert. På slutten av programmet kröp hun 400 meter om gangen, i fire omganger hver dag. Men man må begynne smått, for å spare huden på knärrne. Etterhvert som huden blir sterkere, kan man krype både lengre og fortere. Vi la ut memorykortene (10-11 stykker) så hun fikk snu et kort etter hver runde (35 meter) som hun hadde kröpet. På den måten visste hun hvor langt hun hadde kröpet, og (viktigst) hvor langt hun hadde igjen för hun var ferdig. (Da var hun fire år).
Men husk nå at det er VIKTIG med tykke bukser når man kryper. Jeg sydde inn en skulderpute i hvert av Felicias bukse-kne, for å polstre litt. Vi voksne kröp med knebeskyttere. Sokker er også viktig, ellers får man brannsår på tärne.
Rapporter gjerne mer!
Klem, Hege
Hei,
Vi kryper på... Jeg fikk ikke kjøpt teppe sist helg, men prøver igjen denne. Uansett jeg jobber med overbevisningens kunst når det gjelder rusk og rask på golvet, klarte opp i vindusposten osb. Isak er en luring når det gjelder unnaluring - jeg ser det også slik nå. Han har jo alle muligheter i verden ellers til å utforske det han ønsker. Kryping synest han er gøy - han får så mye skryt, og kan gjerne foreslå at nå er det på tide igjen!
Kjennest litt egoistisk, men jeg har tendenser til å gå utenom faste rutiner med dette, og bare gjøre det når det er "enkelt". Det er fordi jeg er så forbasket trøtt for tiden (har vært mye sykdom i familien, og mannen min har vært bortreist/overarbeidet), og så har jeg så mye jeg skulle gjort hele tiden. Må påminne meg selv - skal prøve å lese litt hver dag, slik at jeg alltid er oppdatert i hjernen på hvorfor vi gjør dette...
Isak har så absolutt blitt en bedre kryper, men når den vesle jenta vi passer kommer, ser jeg at Isak har et stykke igjen. Vi synest også at Isak er litt stødigere når han springer, selv om han ikke så tydelig har kryssmønsteret i springingen.
Jahh, fikk se bilde av krypebana, og ja, vi jobber på flere barn..., men når det ikke engang er noe på gang i magen tror jeg vi drøyer det litt
Vi kryper på... Jeg fikk ikke kjøpt teppe sist helg, men prøver igjen denne. Uansett jeg jobber med overbevisningens kunst når det gjelder rusk og rask på golvet, klarte opp i vindusposten osb. Isak er en luring når det gjelder unnaluring - jeg ser det også slik nå. Han har jo alle muligheter i verden ellers til å utforske det han ønsker. Kryping synest han er gøy - han får så mye skryt, og kan gjerne foreslå at nå er det på tide igjen!
Kjennest litt egoistisk, men jeg har tendenser til å gå utenom faste rutiner med dette, og bare gjøre det når det er "enkelt". Det er fordi jeg er så forbasket trøtt for tiden (har vært mye sykdom i familien, og mannen min har vært bortreist/overarbeidet), og så har jeg så mye jeg skulle gjort hele tiden. Må påminne meg selv - skal prøve å lese litt hver dag, slik at jeg alltid er oppdatert i hjernen på hvorfor vi gjør dette...
Isak har så absolutt blitt en bedre kryper, men når den vesle jenta vi passer kommer, ser jeg at Isak har et stykke igjen. Vi synest også at Isak er litt stødigere når han springer, selv om han ikke så tydelig har kryssmønsteret i springingen.
Jahh, fikk se bilde av krypebana, og ja, vi jobber på flere barn..., men når det ikke engang er noe på gang i magen tror jeg vi drøyer det litt
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
Beklager at det har tatt sånn tid... Igjen...
Jeg kjenner igjen det der med tröttheten.
Mitt absolutt beste råd til deg da er to råd:
1) Innför kryperutiner. Etter noen dager så kommer krypingen å gå bedre, selv om man er trött. Rutiner er noe magiskt.
2) Vitaminer til mor! Og dette mener jeg helt seriöst. Du må hjelpe deg selv til å komme over tröttheten, för du kan hjelpe noen andre. Klarer ikke du, så faller alt i fisk. Vitaminer hjelper, gjerne med litt mineraler i også. Spör på helsekosten. De "tör" å ta i litt når det gjelder dosering, apoteket er nödt til å fölge myndighetene sine råd. Hviket er altfor svake doser, synes jeg. Har du jernmangel? Spiser for lite frukt og grönt? Ransak kostholdet ditt, det er mye energi å hente fra "riktig" kost.
Ja, springingen hans kommer definitivt å påvirkes positivt av krypingen. Det kan du väre sikker på. Utnytt at han liker å krype, og fortsett å lese. Man behöver påminningen, som du sier, om hvorfor man driver med dette.
Klem, Hege
Jeg kjenner igjen det der med tröttheten.
Mitt absolutt beste råd til deg da er to råd:
1) Innför kryperutiner. Etter noen dager så kommer krypingen å gå bedre, selv om man er trött. Rutiner er noe magiskt.
2) Vitaminer til mor! Og dette mener jeg helt seriöst. Du må hjelpe deg selv til å komme over tröttheten, för du kan hjelpe noen andre. Klarer ikke du, så faller alt i fisk. Vitaminer hjelper, gjerne med litt mineraler i også. Spör på helsekosten. De "tör" å ta i litt når det gjelder dosering, apoteket er nödt til å fölge myndighetene sine råd. Hviket er altfor svake doser, synes jeg. Har du jernmangel? Spiser for lite frukt og grönt? Ransak kostholdet ditt, det er mye energi å hente fra "riktig" kost.
Ja, springingen hans kommer definitivt å påvirkes positivt av krypingen. Det kan du väre sikker på. Utnytt at han liker å krype, og fortsett å lese. Man behöver påminningen, som du sier, om hvorfor man driver med dette.
Klem, Hege
Hei igjen,
Ja, i dag var vi på helsestasjonen. Vi har en veldig bra helsesøster faktisk, det må jeg si. Jeg får ta det positive først. På de fleste områder gjorde en interessert Isak oppgaver for 4-åringer. Helsesøster måpte over språk, konsentrasjon, utholdenhet osv.
Anng. hjulbentheten og den litt "stive" (ikke stiv, men heller ikke så myk...) grovmotorikken ville hun, etter å ha observert Isak en stund, sende oss videre til, i første omgang fysioterapeut og evt. ultralyd på hoftene. (Jeg tror personlig dette ikke har noe med hoftedysplasien å gjøre.) Fysioterapeuten vil visst evt. sende oss videre til en slags behandling for plattfot eller noe slikt, evt. utarbeide en slags "behandling"... Dette skal vi forhøre oss mer om når vi kommer til der, kanskje i neste uke. Jeg er så glad for at helsesøsteren tok dette på alvor - hun har litt oversikt over hvordan slike symptomer kan forplante seg oppover i aldrene. Hadde vi bare vært hos legen i dag hadde vi ikke kommet noen vei videre der, - burde helst bare vente å se hvordan det utvikler seg... Helsesøster oppfordret til litt "herjing" ute og inne, springing, hopping, gå i ulent terreng osb. Uansett - vi fortsetter med krypingen også - det er min mann og jeg helt enige i.
Anng. kosttilskudd - jeg tar en multivitamintab og selolje + ekstra D-vit. Skal absolutt forhøre meg i en helsekost, og jernmangel kan det godt være - at jeg ikke tenkte på det, har hatt lavt jernlager tidligere.
Ja, i dag var vi på helsestasjonen. Vi har en veldig bra helsesøster faktisk, det må jeg si. Jeg får ta det positive først. På de fleste områder gjorde en interessert Isak oppgaver for 4-åringer. Helsesøster måpte over språk, konsentrasjon, utholdenhet osv.
Anng. hjulbentheten og den litt "stive" (ikke stiv, men heller ikke så myk...) grovmotorikken ville hun, etter å ha observert Isak en stund, sende oss videre til, i første omgang fysioterapeut og evt. ultralyd på hoftene. (Jeg tror personlig dette ikke har noe med hoftedysplasien å gjøre.) Fysioterapeuten vil visst evt. sende oss videre til en slags behandling for plattfot eller noe slikt, evt. utarbeide en slags "behandling"... Dette skal vi forhøre oss mer om når vi kommer til der, kanskje i neste uke. Jeg er så glad for at helsesøsteren tok dette på alvor - hun har litt oversikt over hvordan slike symptomer kan forplante seg oppover i aldrene. Hadde vi bare vært hos legen i dag hadde vi ikke kommet noen vei videre der, - burde helst bare vente å se hvordan det utvikler seg... Helsesøster oppfordret til litt "herjing" ute og inne, springing, hopping, gå i ulent terreng osb. Uansett - vi fortsetter med krypingen også - det er min mann og jeg helt enige i.
Anng. kosttilskudd - jeg tar en multivitamintab og selolje + ekstra D-vit. Skal absolutt forhøre meg i en helsekost, og jernmangel kan det godt være - at jeg ikke tenkte på det, har hatt lavt jernlager tidligere.
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
Hej AMAMA
Min dotter har lite samma problem med grovmotoriken som din pojke. Hon kröp nästan inte alls, gick vid 15 månader, efter att hon började vid 13 mån, föll ett par gånger, och sen vägrade i ett par månader innan hon vågade göra nytt försök. Nu idag vi 2 + så är hon språkligt välutvecklad, har bra koncentration, bra finmotorik och rör sig relativt normalt på jämnt underlag. Men hon är så försiktig, och ska absolut hålla nån i handen vid ojämt underlag, vänder sig om och kryper ned för trappor om det inte finns något att hålla i osv. Vi har bara tolkat det som att hon är försiktig av naturen, och tänkt att det nog kommer på sikt.
På dagis har de nu börjat funderat om hon har balans problem, efter att de upplevt att hon ogärna gungar, blir yr och skräckslagen av allt svingas runt av personalen, och går undan om det är för många barn som stojar. Så nu ska vi få detta närmare undersökt hos läkaren. Det jag själv läst om balans problem är att balansen stimuleras av att röra sig, och om den i något skede inte riktigt blir stimulerad i den första utvecklingen så börjar den att halta. Och barnet börjar undgå att göra sånt som kräver mer balans. Vi kan ju nu märka på vår dotter att hon i många situationer blir nästan illamående, och därför undgår att göra det, och blir ännu mer stilla sittande. Pga att hon bla vägrat göra typiskt "pappa-bus" bli kastad upp i luften, kullerbyttor, gungas riktigt högt osv, så har vi också låtit bli att stimulera hennes balans sinne. Jag tror ju också detta hänger ihop med att hon inte kröp, och därför hoppade över ett väsentligt steg i hennes motoriska utveckling. Vi ska också försöka få detta undersökt närmare, så jag hoppas du också i fortsättningen vill dela med dig om hur det går för er son!
Min dotter har lite samma problem med grovmotoriken som din pojke. Hon kröp nästan inte alls, gick vid 15 månader, efter att hon började vid 13 mån, föll ett par gånger, och sen vägrade i ett par månader innan hon vågade göra nytt försök. Nu idag vi 2 + så är hon språkligt välutvecklad, har bra koncentration, bra finmotorik och rör sig relativt normalt på jämnt underlag. Men hon är så försiktig, och ska absolut hålla nån i handen vid ojämt underlag, vänder sig om och kryper ned för trappor om det inte finns något att hålla i osv. Vi har bara tolkat det som att hon är försiktig av naturen, och tänkt att det nog kommer på sikt.
På dagis har de nu börjat funderat om hon har balans problem, efter att de upplevt att hon ogärna gungar, blir yr och skräckslagen av allt svingas runt av personalen, och går undan om det är för många barn som stojar. Så nu ska vi få detta närmare undersökt hos läkaren. Det jag själv läst om balans problem är att balansen stimuleras av att röra sig, och om den i något skede inte riktigt blir stimulerad i den första utvecklingen så börjar den att halta. Och barnet börjar undgå att göra sånt som kräver mer balans. Vi kan ju nu märka på vår dotter att hon i många situationer blir nästan illamående, och därför undgår att göra det, och blir ännu mer stilla sittande. Pga att hon bla vägrat göra typiskt "pappa-bus" bli kastad upp i luften, kullerbyttor, gungas riktigt högt osv, så har vi också låtit bli att stimulera hennes balans sinne. Jag tror ju också detta hänger ihop med att hon inte kröp, och därför hoppade över ett väsentligt steg i hennes motoriska utveckling. Vi ska också försöka få detta undersökt närmare, så jag hoppas du också i fortsättningen vill dela med dig om hur det går för er son!
lilla a mars 06
lillebror 2.aug 09, 35+6
lillebror 2.aug 09, 35+6
Hej stora A (og unnskyld AMAMA at jeg hopper inn og stjeler tråden din litt...)
Nu var det ett tag sen! Hur går det med er??
Jag känner igen motorikproblemen du beskriver, och tror bestämt att det har med den unga damens syn att göra. Balans är INTE lätt om man inte ser som folk. Ser man dessutom dubbelt, så är det inte konstigt att man blir yr på gungan. Eller håller i räcket som om det gällde livet när man ska gå ner för trappor. Eller kryper ner baklänges. För barn med dubbeltseende så är det faktiskt säkrast så.
Vi har ju pratat syn lite tidigare du och jag, och nu undrar jag på om du har läst det jag skrivit i den här tråden?? Mina inlägg börjar den 20. mars, lite ner på sidan 2.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... c&start=15
Du kanske vill prova tricket med fingeret??
Kram, Hege
Nu var det ett tag sen! Hur går det med er??
Jag känner igen motorikproblemen du beskriver, och tror bestämt att det har med den unga damens syn att göra. Balans är INTE lätt om man inte ser som folk. Ser man dessutom dubbelt, så är det inte konstigt att man blir yr på gungan. Eller håller i räcket som om det gällde livet när man ska gå ner för trappor. Eller kryper ner baklänges. För barn med dubbeltseende så är det faktiskt säkrast så.
Vi har ju pratat syn lite tidigare du och jag, och nu undrar jag på om du har läst det jag skrivit i den här tråden?? Mina inlägg börjar den 20. mars, lite ner på sidan 2.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... c&start=15
Du kanske vill prova tricket med fingeret??
Kram, Hege
Hej Hege!
Och förlåt trådkapningen AMAMA! Tak Hege för linken, jag har läst den nu, och att du minns oss! Jo dotterns skelning är mycket bättre nu, märks nästan aldrig längre. Vi har i ett år gått hos en skelnings terapeut, där hon har kollat synen med jämna mellanrum. Enligt ögonläkaren hade hon inga fel på synen, bara lite orolighet i höger öga när hon tittade till höger sida. Så jag vet inte om hon ser dubbelt egentligen? Men jag ska göra ditt pekfinger test i morgon. Och ta upp detta med läkaren igen när vi ska tala om hennes balans. Jag tror ju sen att allt säkert hänger ihop, avsaknad av krypning, skelning, dålig balans... Jag hoppas bara att vi kan få en ordentlig utredning på helheten denna gång, så att vi bättre kan förstå henne. Sen en annan sak jag undrar över, iom att hennes pappa tydligen har haft samma problem som liten, skelning, dålig balans, koncentrations svårigheter i skolan osv, som kommer fram nu efter samtal med honom och farmor, är detta något som kan vara ärftlig? Kram.
Och förlåt trådkapningen AMAMA! Tak Hege för linken, jag har läst den nu, och att du minns oss! Jo dotterns skelning är mycket bättre nu, märks nästan aldrig längre. Vi har i ett år gått hos en skelnings terapeut, där hon har kollat synen med jämna mellanrum. Enligt ögonläkaren hade hon inga fel på synen, bara lite orolighet i höger öga när hon tittade till höger sida. Så jag vet inte om hon ser dubbelt egentligen? Men jag ska göra ditt pekfinger test i morgon. Och ta upp detta med läkaren igen när vi ska tala om hennes balans. Jag tror ju sen att allt säkert hänger ihop, avsaknad av krypning, skelning, dålig balans... Jag hoppas bara att vi kan få en ordentlig utredning på helheten denna gång, så att vi bättre kan förstå henne. Sen en annan sak jag undrar över, iom att hennes pappa tydligen har haft samma problem som liten, skelning, dålig balans, koncentrations svårigheter i skolan osv, som kommer fram nu efter samtal med honom och farmor, är detta något som kan vara ärftlig? Kram.
lilla a mars 06
lillebror 2.aug 09, 35+6
lillebror 2.aug 09, 35+6
Alt i orden ! Bare bra med innspill.
Takk Hege, for trådtipset. Det er fantastisk med din kompetanse her ! - Det er alltid noe å lese, av og til blir jeg helt matt, litt fortvilet over hvor lite jeg vet og forviller meg helt bort. Å skrive ut og ta det med seg i sofaen fungerer bedre, jeg vet.
Vi kryper, men har ikke økt så veldig mye ennå. Jeg har rett og slett ikke orket, vi har vært syke også, men av det vi har krøpet hver dag desse ukene, kan vi se en viss forskjell hos Isak. For det første kryper han mye bedre og fortere. Den mer "eksakte" krysskrypingen kommer fortere i gang. Nå vet han hva som kommer og at vi kryper når vi kryper. Oftest har vi nå et ord i en kjøkkeskuff som vi henter til stuen (ca 30 m t/r), og det er gøy synest Isak. Jeg synest han kommer seg lettere opp på forskjellige ting også. Sykkelen, som jeg nevnte i begynnelsen av tråden, stiger han bare opp på nå, helt uten et knyst. Springer gjør han helst ikke - vi prøver å ta han med når vi er ute. Hvordan er det, når "kan man" hoppe med samlede ben foreks.? Jeg har også sett på gangen, om han stiger ned med hele foten på en gang, og det gjør han, men ikke hele tiden og ikke helt, bare ikke helt rullende heller.
Vi har ennå ikke fått kjøpt teppe - i nærmeste teppeforretning ble det over 3000 spenn, og det går ikke så bra nå, men jeg vet vi kan få noe til halve prisen nærmere byen. Ingen såre knær ennå, men jeg er obs på at vi burde skaffe teppebane.
Konvergeringstesten skal vi også ta på Isak.
På fredag skal vi til fysioterapaut. Håper vi da er klokere, i alle fall på hjulbenthet. Funderer på om hjulbenthet henger sammen med plattfot. -Noen som har erfaring med innleggssåler i sko?
Mvh
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
Ferlåt igen, jag har varit sjuk, och inte så aktiv här inne, men nu kommer två svar, som ni båda kan läsa:
Hej store A
Visst kommer jag i håg er! Men jag var tvungen att läsa tillbaka i trådar för att komma i håg alla detaljer... Vad bra det låter, att dotterns skelning har blivit bättre! Men kanske inte helt borta?
Dubbelsyn är det inte säkert det är tal om. Men någon form för synsrubbning är ofta orsaken till klumpighet, dålig balans, motorisk osäkerhet, motorisk omodenhet, läs- och skrivsvårigheter, etc., etc. Många som inte konvergerar som de ska kan se ungefär som man ser genom glasögon med proggressiva glas. Har du försökt såna någon gång? Man ser helt ok, tills man ska upp och gå... Då kan man gå på väggar och dörrar, därför att väggar och dörrar finns inte där man tror dom är, men några cm i från. Djupseendet blir också störd av att man inte kan konvergera, hur har ögonläkaren undersökt det? Alls?
Hur har det gått med pekfingertestet??
Kram, Hege
Hei AMAMA
Jeg sitter og smiler når jeg leser om framgangen, og så blir jeg litt stolt over hvor flink du er også! Og så slår det meg igjen - hvor lite som skal til! Litt kryping, og så skyter utviklingen framover. Hjernen, og hvordan den kan "hjelpe seg selv" gjör meg virkelig ydmyk.
Jeg vet ikke riktig når man skal kunne hoppe med samla bein, men IAHP sier at man ikke skal tenke så mye på å trene på sånne saker (jeg var veldig tent på å trene med Felicia å ta i mot en ball). IAHP sier at når hjernen er klar, så klarer barnet også å gjöre som andre barn gjör. Nå er hjernen hans klar til å svinge seg opp på sykkelen, og da gjör han det. Å trene på noe som hjernen ikke er klar for, det er litt bortkastet. Man kan ikke pottetrene en seksmåneders, hvis du skjönner sammenligningen. Jeg kunne ikke trene Felicia til å ta i mot ballen, for hun kunne ikke ved hjelp av synet avgjöre hvor ballen var hen (se det jeg skrev til store A). Etter mye krypning så var konvergeringen på plass, og nå tar hun ballen som ingenting.
Fölg med på hvordan han går, det kan gi en pekepinn på hvordan konvergeringen utvikles. Om han begynner å rulle fra häl til tå, da vet du at det er på rett spor. Slipper han taket i trapperekkverket, og går ned fra fortauskanter uten problem, så er det også gode tegn. Ikke bry deg så mye om at han ikke vil löpe. Kanskje föler han (pga. synet) seg usikker når han löper ute?
Har dere gjort pekefingertest?
Klem, Hege
Hej store A
Visst kommer jag i håg er! Men jag var tvungen att läsa tillbaka i trådar för att komma i håg alla detaljer... Vad bra det låter, att dotterns skelning har blivit bättre! Men kanske inte helt borta?
Dubbelsyn är det inte säkert det är tal om. Men någon form för synsrubbning är ofta orsaken till klumpighet, dålig balans, motorisk osäkerhet, motorisk omodenhet, läs- och skrivsvårigheter, etc., etc. Många som inte konvergerar som de ska kan se ungefär som man ser genom glasögon med proggressiva glas. Har du försökt såna någon gång? Man ser helt ok, tills man ska upp och gå... Då kan man gå på väggar och dörrar, därför att väggar och dörrar finns inte där man tror dom är, men några cm i från. Djupseendet blir också störd av att man inte kan konvergera, hur har ögonläkaren undersökt det? Alls?
Hur har det gått med pekfingertestet??
Kram, Hege
Hei AMAMA
Jeg sitter og smiler når jeg leser om framgangen, og så blir jeg litt stolt over hvor flink du er også! Og så slår det meg igjen - hvor lite som skal til! Litt kryping, og så skyter utviklingen framover. Hjernen, og hvordan den kan "hjelpe seg selv" gjör meg virkelig ydmyk.
Jeg vet ikke riktig når man skal kunne hoppe med samla bein, men IAHP sier at man ikke skal tenke så mye på å trene på sånne saker (jeg var veldig tent på å trene med Felicia å ta i mot en ball). IAHP sier at når hjernen er klar, så klarer barnet også å gjöre som andre barn gjör. Nå er hjernen hans klar til å svinge seg opp på sykkelen, og da gjör han det. Å trene på noe som hjernen ikke er klar for, det er litt bortkastet. Man kan ikke pottetrene en seksmåneders, hvis du skjönner sammenligningen. Jeg kunne ikke trene Felicia til å ta i mot ballen, for hun kunne ikke ved hjelp av synet avgjöre hvor ballen var hen (se det jeg skrev til store A). Etter mye krypning så var konvergeringen på plass, og nå tar hun ballen som ingenting.
Fölg med på hvordan han går, det kan gi en pekepinn på hvordan konvergeringen utvikles. Om han begynner å rulle fra häl til tå, da vet du at det er på rett spor. Slipper han taket i trapperekkverket, og går ned fra fortauskanter uten problem, så er det også gode tegn. Ikke bry deg så mye om at han ikke vil löpe. Kanskje föler han (pga. synet) seg usikker når han löper ute?
Har dere gjort pekefingertest?
Klem, Hege
Takk for svaret ditt igjen, Hege!
Kjenner meg som verdens usleste mor som strever med å få til pekefingertesten... Men så langt jeg har kommet med lokking og luring og kjeks! og gøy, ser jeg at han sjøgler iallefall inn til kanskje 1-2 cm. Det er så lenge jeg har klart å holde oppmerksomheten hans til nå. Og det er oftest der inne at han "skojar" til det. Han vil jo helst ta på ansiktet. Av og til lurer jeg på om venstre øye faller ut, men siden han også tydelig kan sjøgle langt inn som han har gjort noen ganger, lurer jeg litt på om det bare er tulling - for skrattar gjør han. At jeg med dette skal formidle bare tulling - antagelig prøver jeg for hardt?
I alle fall. Vi kryper uansett, og ser at grovmotorikken blir litt forbedret. Isak elsker å finne ORD på kjøkkenet og at vi tar de med til stuen igjen!
Anng. synet: Kan man se veldig godt på nært hold selv om man ikke konvergerer? Han kan nemlig pille med de minste små ting -som å feste en bitte liten dings på en tilhenger til en liten komplisert dings på en traktor. Konsentrasjonen er upåklagelig. Jeg funderer på om det er synet eller om det er hjulbentheten som gjør at han blir klumpig. Vi har vært hos fysioterapeut nå, - han er hypermobil i en del ledd i bena (noe jeg også er, i armene også), og trolig er vinkelen på benet ut fra hoften litt større enn normalt. Skal til røntgen kanskje ganske lenge.... Uansett skal det veldig mye til for at de opererer, men de vil kontrollere fordi han hadde hoftedysplasi og lå i "pute" i tre mnd. Da får vi kanskje et bedre svar på om hjulbentheten kan ha noe med dette å gjøre.
"Behandligen" er gode sko, herjing i ulendt terreng osb. Jeg holder en knapp på kryping i tillegg. Fysitoterapeuten vår mente at kryping ikke ville gjøre noen forskjell. Jeg tenker at en bedre grunn i grovmotorikken vil gjøre det lettere for Isak å håndtere at han er hjulbeint.
Ja, noen tanker fra meg i sommervarmen!
Klem
Kjenner meg som verdens usleste mor som strever med å få til pekefingertesten... Men så langt jeg har kommet med lokking og luring og kjeks! og gøy, ser jeg at han sjøgler iallefall inn til kanskje 1-2 cm. Det er så lenge jeg har klart å holde oppmerksomheten hans til nå. Og det er oftest der inne at han "skojar" til det. Han vil jo helst ta på ansiktet. Av og til lurer jeg på om venstre øye faller ut, men siden han også tydelig kan sjøgle langt inn som han har gjort noen ganger, lurer jeg litt på om det bare er tulling - for skrattar gjør han. At jeg med dette skal formidle bare tulling - antagelig prøver jeg for hardt?
I alle fall. Vi kryper uansett, og ser at grovmotorikken blir litt forbedret. Isak elsker å finne ORD på kjøkkenet og at vi tar de med til stuen igjen!
Anng. synet: Kan man se veldig godt på nært hold selv om man ikke konvergerer? Han kan nemlig pille med de minste små ting -som å feste en bitte liten dings på en tilhenger til en liten komplisert dings på en traktor. Konsentrasjonen er upåklagelig. Jeg funderer på om det er synet eller om det er hjulbentheten som gjør at han blir klumpig. Vi har vært hos fysioterapeut nå, - han er hypermobil i en del ledd i bena (noe jeg også er, i armene også), og trolig er vinkelen på benet ut fra hoften litt større enn normalt. Skal til røntgen kanskje ganske lenge.... Uansett skal det veldig mye til for at de opererer, men de vil kontrollere fordi han hadde hoftedysplasi og lå i "pute" i tre mnd. Da får vi kanskje et bedre svar på om hjulbentheten kan ha noe med dette å gjøre.
"Behandligen" er gode sko, herjing i ulendt terreng osb. Jeg holder en knapp på kryping i tillegg. Fysitoterapeuten vår mente at kryping ikke ville gjøre noen forskjell. Jeg tenker at en bedre grunn i grovmotorikken vil gjøre det lettere for Isak å håndtere at han er hjulbeint.
Ja, noen tanker fra meg i sommervarmen!
Klem
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10