Nu ska vi ju inte vara så'naAntonias mamma skrev: När jag igen läser igenom tråden inser jag hur hopplöst det hela är. Jag förstår inte ens varför jag startade en tråd om detta - det finns ju inget som hjälper.
Det har gått alldeles för mycket dramatik i det här. Vad ni än har för er, du och Antonia, och det har ni ju (och det kan man ju ha ) så får det INTE handla om rutinerna. De ska vara självklara och utan maktkamp. Allt annat får man ta utanför rutinerna.
Så dricker man inte välling utan skriker på saft, ska det tackas för vällingen (å hennes vägnar) och inte bli någon saft. Det "hör" du bara inte.
När du äter frukost, lägg en smörgås på hennes plats. Med lax (!) eller whatever. Skär den i små bitar om du känner dig tjusig, annars låt det vara som det är. Men tacka för maten ska hon, när "måltiden" är klar. Med handen om handen och ditt tackande för henne, glatt och sakligt: "Tack för maten!" Återgå sedan till ditt (tidnigen?) och "hör" inte safttjat eller annat. Och ta bort smörgåsen.
Kolla klockan. Det ska gå 3,5 tim mellan målen. Backa bandet och behandla henne som en ettåring. Ge henne tre små högar "ren" mat att peta i själv, och en skuren (halv) smörgås, och sitt inte och titta på ungen. Men tacka för maten efteråt ska hon, varpå maten ska bort.
Titta på klockan, hela tiden. Ska hon ha någonting mellan målen är det vatten som gäller, och det får hon i så fall be om. ("Jag är HUNGRIG!" - "Åhå, då ska du få lite vatten. Varsågod! Tack för vattnet.")
Förstår du
Hur lite hon än väger och hur många revben som än kan skådas, svälter hon sig inte frivilligt. Du måste lära dig att hålla fingrarna ifrån den maktkamp du själv har initierat och sortera in ätandet under enkla, klara rutiner utan snack. Hon orkar inte med det här tjafset lika lite som du gör det.
Så sluta titta på barnet (utmanande , uttröttat eller negativt ); meddela bara sakligt och vänligt att NU ÄR DET MAT och gör det möjligt för henne att äta. Ge henne förutsättningarna, och sköt sedan dina egna affärer. "Hör" ingenting däremellan. Snappa bara när hon tydligen är klar och se till att det tackas för maten, vilket markerar end of story på ett trevligt sätt.
Den dagen du drar som exempel innefattar sju "mål". Det blir för tätt. Låt tiden gå, kolla klockan
Alla är inte vrålhungriga på mogonen (plötsligt) och siktar då in sig på "riktig" frukost, så ge henne smörgås med juice när du själv äter, men utan tjafs, hon får det hon får. Tack för maten
På samma sätt kan kvällsslurken, vad än det består av, komma motsvarande tätt inpå föregående "måltid".
Men frukost, lunch och middag bör vara med minst 3 tim mellanrum och regelbundet så, oavsett när pappa kommer hem; du får försöka planera utifrån det och passa ihop det med familjens tider, utan att göra avkall på (minst) 3, (helst) 3,5 timmarspassen
Det här måste avdramatiseras . Ge henne förutsättningarna - och tänk på annat. Sikta in dig på det hon gillar, ge extremt små portioner, bry dig inte sedan förrän det är dags att tacka för maten, och se ut som det regnar
Kör så tre dagar, så ska du se all skillnad. Om du har nerver som går att lugna och en koncentration som går att fokusera på annat, och det HAR du