Tuff lek

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Tuff lek

Inlägg av liw » tis 22 feb 2005, 10:36

Heh hej, I motsats till anna (i tråden "dominanta kompisar") så handlar min fråga om min tre-åring som kanske tar för sig för mkt (om man nu kan göra det? :D ). Han älskar allt och alla och formligen vräker sin kärlek över dem... eller vad det nu är han visar... Det ska brottas och busas, jagas och buffas. Ofta tycker kompisarna att det är kul till en början men det blir ganska snabbt för mkt. När ska jag som förälder bryta in. Direkt när han kramas för hårt (även om kompisen verkar tycka att det är OK) eller först när kompisen säger ifrån? Eller jag kanske inte ska bryta in alls så slänge han inte slåss och knuffas...
Som det är nu så känns det som om våra träffar med andra barn mest blir tjat från min sida. Jag kämpar på och visar hur man ska göra och när det går helt över styr så plockar jag ut honom ur leken och så får han istället sitta hos mig ett tag tills han har lugnat ned sig. Gör jag helt fel? :?
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)

Humlan
Inlägg: 68
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 15:21

Jag tror du gör rätt..

Inlägg av Humlan » tis 22 feb 2005, 16:50

ingen idé att gripa in om "motståndaren" (*S*) inte klagar, men att fortsätta uppmana och visa "klappa, kram "löst" etc" , sen sitter det en dag. Vissa barn (jag har själv inte haft detta med mina barn men med vänners barn)har nog inte bara riktigt "koll" på hur hårt de tar i, utan att det är illa ment. VIsa om och om igen hur man tar i andra så kommer det säkert gå över. När det handlar om att ta bort barnet är det att visa att det inte är alls accepterat, då ska det nog ha gått överstyr, så gör jag iaf, men bara tills jag fått kontakten igen att mitt "meddelande" gått in sas.

Humlan
Inlägg: 68
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 15:21

dvs

Inlägg av Humlan » tis 22 feb 2005, 16:51

att beteendet inte alls är acepterat. Jag menade givetvis inte barnet!

liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw » tis 22 feb 2005, 21:46

Menar du att jag ska låta det vara helt så länge "motståndaren" inte klagar men när det kommer klagomål gå in och visa hur man ska göra (klappa, krama etc). :?:
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)

annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren » ons 23 feb 2005, 12:09

:D Jag skulle nog lägga ner tjatet. Det blir trist, som du märker. Och han förstår ju inte vad han gör för fel, han som bara äääälskar hela världen, pang bom :lol: Så jag rekommenderar 1. spionage, 2. avledning (i handling, inte i ord).

När DU alltså anar/ser/känner på dig att han går lite för långt, även om "motparten" inte direkt bryter samman, kan du t ex komma på något vansinnigt viktigt som du måste visa honom just då eller något lika vansinnigt viktigt som du måste få veta - det kan vara en så enkel sak som att du hugger honom med hemlighetsminen och tar undan honom och frågar honom mellan fyra nyfikna förtroliga ögon: "Vad HETER den där pojken? Vet du det? Det vet inte jag! Men tala inte om det för honom för han tror säkert att jag vet vad han heter!" Typ. Och mutans betydelse ska man inte underskatta. "Titta, älskling, sschhh... jag har någonting med mig här... kolla... visa ingen för jag har bara till dig...sch..." Typ :lol:

Förstår du? Ett break, helt enkelt. Som ingen någonsin behöver uppfatta som kritik eller tillrättavisningar eller tjat eller ens demonstrationer om hur man gör, vilket jag tycker ska reserveras till när det verkligen behövs, som t ex när folk knuffas eller slåss och inte skrattar under tiden :idea:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:

liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw » ons 23 feb 2005, 12:38

TACK!
OK jag tror jag förstår... men eftersom det här pågår (nästan) hela tiden. Han leker liksom på ddet här viset just nu... ska jag "tåla" lite av det tuffa och avbryta ngn gång ibland bara?
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)

annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren » ons 23 feb 2005, 13:21

:D Ja, coola ner dig :D Han ska helt enkelt inte utsättas för andra barn "hela tiden". Det finns ingen lag på att små ungar måste leka jämt och ständigt :roll: De dör inte av stillhet och ro och eget sällskap, och sådant kunde gott prioriteras en smula i dessa stresshysteriska dagar :!:

Avvakta helt enkelt i det längsta och lyssna till din magkänsla :!: Ingrip först när du tycker det känns nödvändigt - för din skull, för det andra barnets skull, och/eller för din lilla pojkes skull. MEN INTE FÖRRÄN DÅ :!: Mer förtroende för barnet/barnen, remember :?: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:

liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw » ons 23 feb 2005, 17:58

Kanon! Då vet jag hur jag ska förhålla mig till det. Mera 8) 8) Då återstår bara en sak, hoppas att den andra föräldern resonerar likadant så att det inte blir den som går in och bryter hela tiden. Men det är inte en fråga som hör hemma här, den tar jag och brottas med när den uppkommer istället.

Vill bara förtydliga en sak... vi träffar inte andra barn "hela tiden". Kanske en till två gånger i veckan och då några timmar åt gången. Men när vi träffar andra så blir det som jag beskrev tidigare och då nästan "hela tiden".
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)

Humlan
Inlägg: 68
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 15:21

Jaa.

Inlägg av Humlan » tor 24 feb 2005, 10:14

så menade jag, för att besvara din fråga till mig. Tjata bara om det som är viktigt, dvs att man inte gör illa varandra. Att man är lite "klumpig, grovmotorisk" är ju inget avsiktligt, det kommer av sig självt sedan, kanske behöver han mer tid på sig här (än de jämnåriga ni träffar). Jag har sagt till mina barn att det inte är meningen så att de även vet att när man umgås med x och får en kram så har han inte riktigt greppat hur länge/hårt man kramas, men det är en kram och inget annat (men det får ju inte göra ont!). Men det är ju mina barn och jag har ju varit "på andra sidan" så beroende på hur väl du känner de andra barnen kan du kanske välja att berätta det för dem, och beroende på ålder såklart. Annas svar är ju som alltid så bra så jag instämmer med henne. Sen har jag haft svårt för att avleda mina egna barn, inte alls så mottagliga för det men det är nog mer brist på min egen fantasi än något annat.... Glöm inte bort att barnen träffas för deras skull och blir mötet inte positivt kanske något annat iaf en del av stunden som är vikt för detta ska vara bara din och hans på en skattpromenad eller något? (tills han greppat det fysiska sas) -Humlan

annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren » tor 24 feb 2005, 12:51

:D Tack, Humlan :D

Kära nån, liw, jag satt och skrev svar till dig med sexåringar i huvudet :roll: och hade inte alls klart för mig att han var så liten :oops: :oops:

För små älsklingar som inte har genomgått trotsåldern än är det helt enkelt omöjligt att samspela med andra barn på sätt som vi skulle tycka var anständigt :shock: De leker "bredvid" (eller på, över och under) men inte MED. Det gör ditt "tjat" ännu mera verkningslöst, för han förstår verkligen inte vad du pratar om.

Om jag säger att andra små barn är som hundvalpar eller möbler eller leksaker för honom :?: Förstår du vad jag far efter :?:

Du visar hur man hanterar en lampa, så att lampan inte går sönder och fungerar som den ska. Ungen kommer kanske att drämma näven i lampan i alla fall, utan att alls mena något illa, och då får du ta bort lampan, tills du har tålamod nog att börja om från början med undervisningen. Ungefär så är det med små barns lek med andra barn också :D Du kan ju aldrig lyckosamt "tjata" fram något bra beteende med lampan. Du måste visa - och visa igen (precis som du gör), i handling. Blir det fel så är de enda ord som behövs OJ DÅ! Och klappa, och ny demonstration.

Så "några timmar" är - hm - några timmar för mycket :lol: Tänk snarare i kvartar, eller hur länge du nu orkar hålla på med lampan:lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:

liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw » tor 24 feb 2005, 23:18

Nej inte ändra sig nu :lol: Jag som gick till Öppna förskolan idag och var 8) och det fungerade ju jättebra! Han busade visserligen fortfarande ganska tufft men jag fick erfara att det kanske inte alltid är så tufft som jag tror. Det ser kanske ofta värre ut än vad det eg är... När jag "lät honom vara" mer så blev det inte lika illa som när jag bryter in gång på gång för att demonstrera. Likadant var det igår när vi var till en kompis till honom några timmar på em. Jag backade och "lät dem vara" lite mer och det resulterade i att de satt på golvet och byggde duplo \:D/
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)

annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren » fre 25 feb 2005, 11:49

:D Jamen - det är ju lysande. Glöm allt jag sagt :lol: :lol: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:

Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"