Jag undrar när det är dags att skippa den enda dagluren?
Gossen i mitt liv har börjat vakna mellan klockan sex och halv sju - morgon har vi sju.
Problemet har vi nu haft i fleera veckor, och
Om han inleder morgonen med gråt klockan tidigt på morgonen har jag först avvaktat, sedan satt på en skiva med klassisk musik. Då tystnar han, men somnar inte om. Svårt att avgöra om hon somnar om, de gånger som hon också vaknat.
I somras förkortade vi hans natt till 11,5 timme. Han fick lägga sig 19.30. Det funkade inte alls. Den sista halvtimmen var bara tröttgråt och grin. Så vi backade raskt tillbaka till "natt 19.00". Det finns inga indikationer på att han skulle orka vara vaken längre nu. Går och lägger sig sju med förtjusning.
Alltså:
Under förra veckan väckte jag honom redan efter 20 minuter, och lät honom sedan gosa i soffan med Molly Mus och en filt. Effekten av detta var att han möjligen sov till tjugo över sex, kanske halv sju. Igår var det min mans födelsedag, och vi hade fullt upp med lunchgäster. Jag lät honom sova 45 minuter. Idag vaknade han 05.50, började snacka, pigg, glad, utvilad. Lillasyster vaknade och började gråta.
Jag vill - i ärlighetens namn - inte att gossen skall vara uppe till åtta även om - vilket jag tvivlar på - skulle orka med det, för att jag vill ha min vuxenkväll. Inte heller vill jag ha morgon klockan sex för gossen. Om jag vill behålla 12 timmar natt, betyder det då att hans enda lur om dagen skall nu prompt skippas? Han har spontant redan gjort det någon gång. Ibland tar han upp till en timme på sig i sängen på dagen innan han somnar. Då har jag klockat en 20-minutare.
Hur gör jag?