Har problem med relativt nya svägerskan.
Så fort hon träffar våra barn så ajabajjar hon argt det mesta dom gör, och det är när dom tittar på saker osv. som dom får titta på
Hon sa till tjejen när hon satt ner på gräsmattan...tyckte att hon skulle sitta på en stol! 
Vi har inte lyckats vara i samma rum när hon sagt det och inte haft "det där tillfället att säja till henne, saken är den, att hon pluggar till dagisfröken och hon tycker att hon vet mer om barn än mig. (har själv inga barn)Förra veckan hann hon vara innanför dörrarna i 1,5 minut, så kom första ajabaja. Vi träffas ganska sällan som tur är, och det är inte så lockande att åka till dom.
Nu ska vi på samma kalas på lördag, och när hon börjar som vanligt så ska jag säja till henne hade jag tänkt. Någon som har varit med om liknande situation, och har lite tips och råd om hur jag ska göra?
)
Storasyster sep 02 
Ett pedagogiskt drömscenario vore om hon gjorde bort sig på minsta lilla vis på kalaset, t ex snubblade på mattan eller tappade sitt vin(?)glas eller spillde på sig eller kletade ner fingrarna med kaka eller stötte till någon av misstag eller bättrade på läppstiftet eller hälsade med fel hand för att den andra var upptagen eller ursäktade sig för att hon glömt namnet på någon eller eller eller 
Och inte säga någonting annat till henne överhuvudtaget.
