Vad vill han? Skitförbannad på natten!

[arvids mamma]

Hej!
för att göra en lång historia kort: vi kurade arvid vid 8 mån ålder och det har gått bra. Nu är han 2,5 år och börjat komma in i trotsen,,, till saken hör den att han har fått för sig att han ska sova i våran säng, så på natten kommer han in och kryper ner mellan oss och somnar om. Det började när han var sjuk för 3 veckor sen....och vi gick med på det!?
NU vaknar han ofta under natten, ska tända taklampan i sitt rum och säger kl 3 på natten att " arvid vaken, arvid inte sova mer!" och vägrar!!!!!! Dettta för att vi säger att han ska sova i sin egen säng.
inatt höll han på 1 1/2 timme och skrek hela tiden och var skitförbannad! Till saken hör den att han ska få syskon om 7 veckor och därfär känner vi att vi kan inte vänja honom vid att han ska sova i vår säng....då kommer han ju vakna vid amning och bebisskrik och när maken ska upp med hunden kl 6 på morgoennen., Köpte nattlampa till honom ifall det var mörkret, men den drog han bara ut. Inatt slutade det med att maken la sig i hans säng tillslut och då somnade arvid....

Är det någon som har en bra lösning eller tips?? Ska vi bara ramsa och lägga tillbaka konstant eller? Han är envis älskilingen!!!
kram

[annawahlgren]

Säg inte så mycket. Led honom tillbaka till hans egen säng. I den ska han krypa upp själv. (Har han spjälsängen kvar? Återintroducera den annars. Han är för liten för ökensäng som bara inbjuder till promenader, om man säger.)

"Han har fått för sig att han ska sova i våran säng, så på natten kommer han in och kryper ner mellan oss och somnar om. Det började när han var sjuk för 3 veckor sen....och vi gick med på det!? " skriver du.

Det är ju inte så att han "får för sig" saker och ting. Han ställer en fråga. Blir han sjuk härjar (den arketypiska) vargen med honom och han blir orolig och ställer en fråga. Er uppgift är att lugna honom, inte att ytterligare förstärka hans oro genom att i handling tala om för honom att han måste sova hos er för att känna sig lugn för vargen.

Ge honom en liten minikur. Håll inte på och tajfsa med nattlampor; han ska ha mörkt och tycka mörkret är skönt. Natt är natt, och på natten händer ingenting är budskapet. Det enda som händer är att alla människor sover som grisar.

Du kan läsa på i SHN för äldre barn. Det är inga konstigheter, och det handlar inte alls om barnets "envishet" - det handlar bara om att lilla barnet ska ha för honom nöjaktiga, tillfredsställande svar (i handling) på vilka han kan reagera med lättnad. Den lättnad han behöver

[annikaM]

Oj, arvids mamma,
det skulle ju kunna varit jag som skrev det inlägget!
Har en dotter på 2 år 4 månader som också börjat vakna och inte komma till ro själv på natten. Liksom du skrev så har vi tänt en liten lampa (som bara gör att hon vaknar tidigare på morgonen) och i natt vet jag inte vad käre maken pysslade med då han gick in och la sig i hennes rum... Det är ju BARA att ställa till det för sig, som jag ser det. För hela familjen.

Tack Anna för att du igen förtydligar att det handlar om barnet som FRÅGAR. Jag har undrat så vad nu detta är med mörkret som är otäckt som gör att det ska vara lampa. Vi föräldrar får tuffa till oss (attityd, attityd) så vi kan leda henne rätt. Jag ska läsa i tråden du rekommenderar, eventuellt har ni mig här snart igen för frågor.....

so long!

[annawahlgren]

[annikaM]

Hej,

hur går det för Arvid? Tänkte höra om det funkar bra för er.

För oss så är problemet på väg att ebba ut, känner jag. Första kvällen då jag deklarerade att på natten är alla lampor släckta för då sover man så var det stoooora protester och ett gafflande uppifrån rummet i över 20 minuter. På morgonkvisten när hon vaknade till vid 6 kanske 10 minuter. Nästa kväll 5 minuters tjabb och nu i morse på tidiga uppvaket så gick jag bara in och hade dövöronen påslagna och sa att på natten är alla lampor släckta för då sover man, godnatt godnatt sov så gott och sen hördes inget mer alls förrän klockan ringde.

Två funderingar bara:
Några morgnar har hon legat och pratat lite med sig själv och sina djur i sängen (ska man agera för att få tyst och bort snacket, tycker ni? hon behöver ju sömnen. det är latmasken i mig som inte orkat gå upp igen )
Vi lämnar hennes dörr öppen en liten bit, m a o inte helt kolmörkt. Tycker det känts grymt att stänga om henne när hon velat ha lampa. Tankar kring det?

Well isn't that something...jag tycker det är stencoolt. Och egentligen precis samma förlopp som för lillasyster när hon först skulle skjutsas in i det här med att sova på bestämda tider. Man märker verkligen hur polletten trillar ner, och de fattar vad som gäller.

Njut av den härliga höstdagen! kram från oss.

[Sagalinda]

Hej annikaM!

Ska skriva ner mina tankar kring dina två frågor:

Nej jag tycker inte du ska göra något alls om hon ligger nöjd och talar i sängen. Hon har förutsättningarna att sova och det är huvudsaken. Börjar det urarta till gnäll är det pangramsa genast vid första pip som gäller. Och börjar det snackas i timtal behövs en upplysningsramsa

Visst får dörren stå på glänt. Men ljuset får inte falla på sängen! Vill dock här påminna om att så länge ni tycker det känns grymt att stänga dörren tycker tösen det också. Blir det synd om henne ifall ni stänger och gör det kolmörkt? Varför då? Farligt eller? Du förstår vart jag vill komma. Ni bekräftar eventuella farhågor i er handling.

Härligt att ni annars fått ordning på er fnurra

[annikaM]

TACK Sagalinda,
och förlåt att jag inte svarat innan. Vi har varit ute och rest

Du har ju helt rätt med dörren på glänt...det sitter nog hos mig eftersom jag var lite mörkrädd när jag var liten. Men det ska jag ju inte överföra på dottern min. Tack för att du synade mig !

[Sagalinda]