Första dagen på dagis - kändes inte bra...

[elin sofia]

Hej!

Vet inte vad jag vill med detta inlägg, skriva av mig lite bara kanske. Vill gärna ha lite synpunkter och åsikter om vad som är normalt vid inskolning också antar jag. Jag och min 3-åriga son var på hans nya dagis för första gången idag. Han har tidigare gått på en Montessori-förskola i Uppsala men sedan vi flyttade till Lund (november förra året) har han varit hemma med mig och lillasyster. Nu har han fått plats på ett kommunalt dagis väldigt nära oss. Alla montessori-förskolor var tyvärr fulla så det fick bli detta. Förskolan har väldigt gott rykte och allt verkade bra när vi var där och besökte stället innan, men nu är jag inte lika positiv längre. Naturligtvis är det väldigt olikt hans tidigare förkola men ändå...

Jag blev tveksam redan för ett tag sedan då vi inte fick någon information om inskolning och dylikt, inte ens ett litet välkommen-kort med dag och tid som jag vet att många förskolor brukar skicka ut. Jag var tvungen att ringa dit och fråga när vi skulle komma. Då fick jag bara veta att vi skulle vara där klockan tio, stanna en timma och sedan skulle vi ta det allt efter som. Irriterande för min man som måste vara hemma från jobbet med lillasyster, eftersom han behöver kunna planera sin frånvaro lite.

När vi nu kom dit idag så kom vi mitt i samlingen! Varför ber dom oss komma då? Ingen som mötte oss i dörren eller någonting, vi fick smyga in och sätta oss längst bak, det hela var väldigt obekvämt för min son som helt ärligt inte är så förtjust i sångsamlingar. Inget bra första intryck alltså. Under tiden vi var där sedan så verkade ingen av de tre i personalen intressera sig nämnvärt för min son, inte ens hans inskolningsfröken. Ingen kom fram och pratade med honom utan de behandlade honom bara som en i gruppen så att säga. Är det normalt? Borde dom inte försöka bygga upp en relation med honom?

Blev heller inte speciellt förtjust i hans inskolningsfröken tyvärr. Hon verkade ha en väldigt klar uppfattning om hur Adam borde vara, baserat endast på det faktum att han är en pojke. Hon gav honom en låda med Mechano att leka med, inget fel med det, förutom kommentaren, "sånt brukar ju pojkar tycka om". Och när Adam skulle välja bild till sin hängare så var hon övertygad om att han skulle välja raketen, så när Adam valde en rosa svamp så blev hon väldigt förvånad och sa "Jaså, vill du ha den, jaha." med en väldigt förvånad och faktsikt negativ ton! Alltså allvarligt??? Jag blev så paff att jag tyvärr inte ens sa något.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, men jag ska väl ge det ett par veckor i alla fall. I värsta fall får han väl vara hemma ett tag till, jag och lillasyster är ju fortfarande hemma.

[ulrikaj]

vad tråkigt elin sofia att det inte kändes bra idag. Jag tror iallafall att det ska kännas i hela hjärtat att det känns bra.Personalen är superviktig tycker jag.Är det personal som verkligen är intresserade i ens barn och vad dom tycker och tänker och hur dom är som individer.Och hur dom agerar i olika situationer tex om det är något barn som bråkar mm.Jag vet att det finns vissa dagis har "skamvråar" och det vill vi ju inte ha!Jag tror det i vilket fall smittar av sig på barnen hur man känner.Annars skulle jag låta sonen vara hemma tills han får plats där det verkligen känns hundra.
kram ulrika

[Teresa N]

Hej Elin Sofia!

Vad tråkigt att höra om dina upplevelser. Så ska det ju inte gå till.
Jag är förskollärare och tycker det är självklart med en kontakt innan inskolningen. Många börjar nog med en timme om dagen, några dagar för att sedan bygga på beroende på hur det går. För en del tar det en vecka för andra två eller tre.

På min förskola har vi sedan ett halvår tillbaka 3-dagars inskolning (efter inrådan av psykologer). Familjen får ett brev där allt förklaras och sedan är en eller båda föräldrar med i 3 dagar som en extra personal. (Den tid barnet sedan har tänkt gå). Jag var lite skeptisk innan vi provade men det har fungerat väldigt bra. Det blir en trygghet för barnen att föräldern visar att så här ska det vara. (Samling, lunch, vila osv) Några barn har behövt några extra dagar och har givetvis fått det.

Det var kanske inte det du undrade över...
Självklart bör en personal ägna sig särskilt åt Adam. Lära känna honom, få honom att känna sig välkommen i gruppen osv. Det är ju rent sunt förnuft! Usch!
All personal är dessutom skyldig enligt läroplan att arbeta mot traditionella könsmönster. Vi ska ge alla barn möjlighet att välja efter intresse, inte efter vad de tror förväntas av dem. Det är inte helt lätt men att det skulle ha undgått någon inom förskolan tycker jag verkar otroligt.

Om jag var du skulle jag nog prata med fler i personalgruppen. Känna av hur de tänker. Verkar de bättre. Du kan ju alltid byta "inskolnings-fröken". Om du bestämmer dig för att ge det en chans så se till att prata med personalen. Du måste känna dig trygg att lämna ditt barn där. Försök att inte visa din oro för Adam, för hans skull.

Lite snabba tankar från mig.
Hoppas det går bättre imorgon!
MVH Teresa

[LindaVega]

Usch vad tråkigt Jag hade också känt mig tveksam efter en sån start. Hur kan de planera så konstigt och vilket bemötande från inskolningsfröken.

Jag vet nog inte vad jag hade gjort, kanske gett det ett litet tag och sedan utvärderat. Hade jag efter 1-2 veckor fortfarande känt på samma sätt hade jag nog tagit hem sonen ( precis som du skriver)

Vi är själva uppe i sökande efter bra dagis till våra barn. Har hittat ett jag tror på, känns ju jätteviktigt att man har fullt förtroendxe för de som har hand om barnen på dagarna.

Du kan väal rapportera vidare
Linda

[ulrikaj]

Hur går det för er elinsofia?
UIrika

[elin sofia]

Hej och tack för era svar. Det går sådär tyvärr, har inget förtroende för inskolningsfröken och tycker att mycket verkar underligt. En del kan säkert förklaras med att de har haft mycket inskolningar nu i höst och att inga av de stora barnen finns kvar. Gruppen består av 14 barn (på 3 personal) som alla är mellan 3-4 år. Personalen verkar trötta och utslitna. Så det kan ju hända att det blir bättre när rutinerna sätter sig lite. Men de jobbar mycket i små-grupper så det är ju ändå bra. Tycker att deras rutiner verkar bra men att det brister hos personalen tyvärr. Men jag skriver mer ikväll när jag har mera tid.

[Fjällfolket]

Hej Elin Sofia,

så tråkigt att läsa... Jag vill be dig läsa det jag skrivit här:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7373

Kanske det kan ge lite stöd i dina tankar...?

Lycka till
/Fjällmor

[elin sofia]

Tack fjällfolket för länken! Som du kanske förstår så märker jag inte av något AW-tänk hos personalen på Adams avdelning tyvärr. Tvärtom är det mycket nejande och ajabaja och så gör man inte , av vad jag märkt följs nejandet inte upp heller, varken av "gör så här istället" eller någon tydligare markering ifall barnen inte lyssnar. Nejet följs bara av ytterligare ett nej (tjat), vilket resulterar i att barnen inte lyssnar alls. Jag har sett väldigt lite av de två övriga i personalen eftersom de jobbar i små-grupper så de kanske är bra, det vet jag tyvärr inte. Men vår inskolningsfröken har ingen ordning alls, sagostunden idag var en katastrof. Hon tar heller inte barnen i bruk alls utan stressar som en galning för att hinna plocka fram/undan allt samtidigt som hon förväntar sig att barnen ska sitta stilla och snälla och vänta *suck*.

Efter två dagars ignorans från hennes sida så tog jag i alla fall mod till mig (konflikt-rädd som jag tyvärr är), och frågade henne vad strategin var. Detta eftersom jag märkte att Adam började känna sig illa till mods av att bli så ignorerad. Då sa hon att hon brukar vänta med att närma sig barnen. Tycker hon drog det lite väl långt isåfall, man kan väl i alla fall säga hej? Andra dagen när vi kom sa hon nämligen inte ens hej till Adam, bara till mig. Jag sa då i alla fall att det nog skulle funka bäst om hon försökte närma sig Adam nu. Så onsdagen och idag ägnade hon sig väldigt mycket åt honom och han börjar väl trivas nu. Jag trivs dock INTE.

När jag fick erbjudandet om det här dagiset så var jag naturligtvis på besök, men all Adams personal var på semester då eftersom det var mitt i sommaren. Den personal jag träffade då verkade jätte-bra, men de jobbar alla på den andra avdelningen.

Vet inte riktigt hur jag ska göra. Adam trivs ju jättebra verkar det som. Han pratar mycket om sitt dagis och så. Jag ger det lite till tid tror jag, jag har inte tänkt att han ska gå där så många timmar ändå. En stor fördel med dagiset och som var en stor anledning till att jag valde den är att dom även har skola, årskurs 1-5, i samma byggnad. Så han kommer att få gå med samma kompisar ända upp till femman och det är en stor trygghet tycker jag. Fast det kanske inte spelar så stor roll i den åldern ändå? Vad tycker ni?

[ulrikaj]

Det ska kännas bra i hela dig tycker jag.Att när du lämnar honom och går därifrån ska det kännas att han är i trygga händer och att du vet att han har det bra där han är. Att han själv trivs är absolut ett måste anser jag.
Kram ulrika

[elin sofia]

Jo du har ju helt rätt ulrikaj, jag vet ju det... Det var så det kändes på Adams förra dagis. Han gick där från att han var ett tills han fyllde två. Sedan flyttade vi och lillasyster föddes så sen dess har han fått varit hemma med mig. Men fast han var så liten när han gick på förra dagsiet så var jag aldrig orolig, jag kände mig fullständigt trygg i att han hade det bra. Så vill jag ju att det ska vara nu också.

Usch vad tråkigt allting känns nu. Jag återkommer i alla fall med vidare rapporter.

Dom ska på utflykt nästa vecka på torsdag och personalen verkade tycka att det var konstigt när jag sa att jag nog inte ville att han skulle följa med eftersom han fortfarande skolas in då. Dom tyckte att han skulle kunna åka själv utan mig, de skulle vara borta från nio till två. Har en kompis som är föskolefröken och hon sa att hon aldrig varit med om en förskola som åker på utflykt mitt i en inskolning. Så det är mycket såna smågrejer som känns konstiga också.

[Fjällfolket]

Hej!

Det var det jag hoppades du skulle finna i min tråd - mdet att lita på din magkänlsa.. Citerar mig själv

Så OM du, av nöd, är tvungen att titta på dagis åt ditt lillhjärta -
Stirra dig inte blind på scheman/ verksamhetsberättelser/ lokaler/ planeringar/ utbildningsnivå/ leksaker etc...etc...

SE, med öppna ögon, på personen framför dig.
Vad är det du anar/ känner/ ser när lille Nisse kommer fram och frågar om något mitt i "ert" möte
Är det "Vän av ordning" eller "kärleksfullt visa/vägleda" som ger sig till känna när sen lille Nisse i nästa sekund närmar sig blomkrukan på avdelningen

DÄR är ditt barns vardag.
Där är svaret på dina frågor...

Varm kram
/Fjällmor

[ulrikaj]

Hur går det för er Elin Sofia?Någon förbättring?
ulrika

[elin sofia]

Jaa, lite bättre har det väl blivit. Jag är fortfarande tveksam men försöker att inte visa det för sonen. Han har börjat ty sig lite grann till sin inskolningsfröken i alla fall och han verkar trivas och tycka det är trevligt att vara där. Idag var första dagen som han faktsikt inte ville gå hem när jag kom för att hämta och även första gången som han sa att han ville gå dit. Jag tycker fortfarande att personalen kanske inte är världens bästa men man kan ju inte få allt. En positiv sak är ju att de jobbar mycket i smågrupper och att det därför alltid är en ganska lugn miljö. Och deras gård är fantastisk. Så miljön och förutsättningarna är ju enormt bra egentligen. Vi har pratat mycket sonen och jag om varför han ska gå där och varför inte jag kan stanna. Men vi har enorm separationsångest både han och jag. Det är svårt för honom att förstå, kanske för att jag själv inte förstår varför han ska vara där. Tänkte väl mest att det är nyttigt för honom att lära sig integrera med en större grupp samt att han ska få vara borta från mamma lite.

Jag har tänkt att han ska gå ca 4 timmar, 3 dagar i veckan. Men just nu går han fem dagar tills han har kommit in i gruppen och börjar trivas. Vad tror ni om det, rätt eller fel? Själv känns det konstigt att han ska vara där så mycket, men samtidigt... idag (onsdag) var ju första dagen den här veckan som gick något sånär. Om han skulle vara hemma nu så skulle det ju vara precis lika jobbigt igen nästa måndag för honom tror jag.

[ulrikaj]

Vad skönt att det börjar gå bättre för er elin sofia.
Det där måste du känna själv hur många dagar i veckan han ska gå.Går det inte att sprida ut dagarna annars?Att han typ går mån,tis och fre eller något sådant.Annars är ju inte 4timmar mycket.Det där måste ni känna av hur pass mycket han orkar.
Personligen skulle jag nog kanske ha max 4dagar.Han är ju inte så gammal än.3år?Det blir iallafall 20timmar/veckan.
Just nu har vi 4dagar i veckan/3timmar för Jacob och det känner jag är aldeles lagomt för honom.Han får träffa och leka med barnen,men kommer hem till lunch och vi har mycket tid att umgås och utföra alla sysslor som behövs göras.Nästa år blir det förskolan och då blir det mer.Men fram till dess så är det lite mjukstart inför skolan.
Som sagt,det känner ni nog och märker på honom om han orkar eller inte.
Det här var inte mycket till hjälp bara lite personliga åsikter från mig.
Hoppas någon annan oxå svarar.

Ulrika