Hur lösa dagisfrågan?

Daisy77 · Inlägg av **Daisy77** » ons 05 sep 2007, 11:55

Hej!
Min son är 14 månader nu och jag har varit hemma ett år med honom. Nu är pappa hemma.
Jag funderar mer och mer på att jag skulle vilja att han var hemma så länge som möjligt.
Men jag vet inte hur vi ska kunna lösa det. Jag är fo-stud och måste ta ut min examen innan sommaren nästa år vilket innebär att jag helt enkelt måste jobba heltid fram tills dess. Antagligen blir jag arbetslös efter det och då vill jag inte ha jobbat mindre tid strax innan.
Pappan vill börja jobba igen i april så det innebär isåfall inskolning på dagis när vår son är 1 år och 9 månader. Många i omgivningen tycker han har varit hemma länge då men jag tycker ju inte det eg.
Pappan ska dock inte jobba heltid om vi börjar med dagis utan gå ner i tid för att inte få så långa dagar på dagis

Skulle behöva lite tips och råd om hur vi skulle kunna lösa det här utan dagis, helst?
eller om det är nån som har erfarenhet av att ha sina barn på dagis vid den här åldern och hur det har funkat?
Ju mer jag läser på forumet och om barns utveckling vill jag ju helst inte ha min son på dagis så tidigt, men alla "andra" som inte hörs på det här forumet verkar ju ha det. Det är svårt att kunna argumentera för att vara hemma när det ju numera verkar vara mer eller mindre norm att sätta sina barn på dagis när de är 1 och ett halvt år.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » ons 05 sep 2007, 12:57

Hej!

Det finns ju andra alternativ än dagis som man kan fundera över. Vi har valt dagmamma åt våran Anton, som är knappt 18 månader. Är precis i inskolningen nu, så jag kan inte säga hur det fungerar än.

Det är en grupp på 5 barn (1-4 år), som vistas hemma hos dagmamman. De går och handlar, tvättar, fixar lunch osv. Jag föreställer mig att det blir lite lugnare än på ett dagis i och med den mindre gruppen, och att det blir lite mildare omställning för Anton eftersom det är hemmiljö. I många kommuner heter detta familjedaghem.

Annars kanske ni kan hitta någon annan familj på kontaktlistan, som ni kan samarbeta med? Dvs att ni tar deras barn någon/några dagar veckan och de tar ert barn motsvarande?

Eller kanske hitta en barnflicka (eller barnpojke...

), mormor, farfar, moster etc som passar honom då din man jobbar.

Detta var bara några förslag på alternativ till dagis! Du kan ju redan nu gå runt och besöka de dagis ni har i närområdet, för att få en magkänsla om det hela!

MVH Jenny

Åse · Inlägg av **Åse** » ons 05 sep 2007, 21:06

OM pappan skulle gå med på att vara hemma över sommaren så hinner ju sonen bli lite äldre och du hinner doktorera. Kanske kan ni sedan lösa det allt eftersom: du kanske är arbetslös ett tag, ni kan jobba deltid båda två och kanske involvera någon mer - släkting, annan förälder, dagmamma - i ett veckoschema, som Jenny är inne på..? Eller korta dagar på dagis.

Min son är två månader yngre än din. Jag har precis börjat jobba, pappan är hemma till januari, sedan ska vi vara hemmaförälder på halvtid båda två. När Joar blir två i början av nästa höst får vi se hur landet ligger då - om vi har turen att vänta eller ha fått ett syskon till J, hur läget är med vårdnadsbidraget, i fall morföräldrarna kan tänka sig rycka in, osv. Vi håller förstås ganska hårt i föräldradagar och slantar.

Sandy_7 · Inlägg av **Sandy_7** » fre 07 sep 2007, 10:49

Hej.

Min äldsta dotter började på dagis när hon var 16 månader och jag kommer göra likadant med den lilla.

Vad jag kan ge råd om är att mycket har med ens egen inställning att göra. Är du inställd på att detta inte är bra för ditt barn så kommer du också må dåligt av att lämna barnet på dagis. Anna Wahlgren förespråkar att man är hemma länge med barnet och när du samlar information på hennes hemsida (där de flesta är av samma åsikt) så kommer du till stor del bara få denna sortens information.

Har du vänner som har barn på dagis så tala gärna med dem.

För vår familj gick det så här: Vi hade redan i förväg bestämt oss för dagis vid just denna ålder. Det är den åldern dagis personalen rekommenderar (att barn skall skolas in innan 2 års ålder). Vi besökte de två dagis som ligger närmast vårt hem och upplevde båda positivt.

När jag idag tänker på dagis så är det en plats där barnet får vara ett barn hela dagen. Dagis personalen spenderar minst 4 år på högskola för att lära sig bli riktiga pedagoger, så man sätter inte bara in någon från gatan att byta ungarnas blöjor

.

Som förälder så fortsätter man ibland i samma gamla bana för att det går fortast så, man matar/klär på, städar, torkar. Helt plötsligt ser man att ens barn både kan ta på sig själv och duka bordet trots att hon är under 2 år. Som förälder kanske man stoppar sitt barn, medans dagis personalen med sin oerhörda kunskap faktiskt vet när ett barn kan.

Sedan har vi valt att inte ha henne på dagis mer än 15 timmar i veckan (och likadant kommer vi göra med den lilla). Jag har både min mamma och svärmor i närheten så de hjälper till 1½ dag i veckan med barnpassning, pappan är hemma 2 ½ dagar och jag själv endast 1 dag.

Lycka till med ditt beslut.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » fre 07 sep 2007, 18:32

Hejhej!

Ville också ge dig den här länken, till hjälp!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7373

/Jenny

ms Sophie · Inlägg av **ms Sophie** » lör 08 sep 2007, 00:03

Sandy_7 skrev: När jag idag tänker på dagis så är det en plats där barnet får vara ett barn hela dagen. Dagis personalen spenderar minst 4 år på högskola för att lära sig bli riktiga pedagoger, så man sätter inte bara in någon från gatan att byta ungarnas blöjor .

Är inte barn "barn hela dagen" även om de är hemma och hjälper till till exempel eller följer med vart man nu ska?
Vad innebär att "vara ett barn hela dagen" enligt dig?

Sandy_7 skrev:Som förälder så fortsätter man ibland i samma gamla bana för att det går fortast så, man matar/klär på, städar, torkar. Helt plötsligt ser man att ens barn både kan ta på sig själv och duka bordet trots att hon är under 2 år. Som förälder kanske man stoppar sitt barn, medans dagis personalen med sin oerhörda kunskap faktiskt vet när ett barn kan.

Visst är det lätt att fortsätta i gamla banor... men vi försöker här hemma i alla fall att hela tiden få dottern att utvecklas och mäker vi och ser att hon kan något eller borde kunna något så "kräver" vi det av henne.

Exempelvis har dottern sedan i somras (strax innan två års ålder) alltid fått duka av tallriken efter sig när hon är klar med maten. För hon kan balansera en tallrik till diskbänken, så varför skulle hon inte ställa undan efter sig?!

Andra gånger så säger vi "Du kan" och så får hon försöka, går det inte så hjälper vi till i bakgrunden och då märker man oftast om det är saker som hon kan lära sig själv till nästa gång eller om hon behöver lite assistans även nästa gång.
Men i slutändan så lär hon sig själv. Och här hemma säger vi ofta "Du kan" och det säger dottern själv "jag kan själv", och säger hon (efter hon försökt) "näe, kan inte" så hjälper vi henne så hon kan själv och berömmer henne för att hon kan.
Men visst är det kanske lätt att fastna i gamla vanor och inte ser till vad barnet faktiskt kan för att det är enklast att göra det själv...