Elise Claeson på Expressen Debatt i dag

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Skriv svar
Solglimt
Inlägg: 234
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 12:24

Inlägg av Solglimt »

Tack lillys för dina suveräna inlägg! =D> Som så många andra känner jag att jag börjat upprepa mig, så jag tror jag lämnar debatten nu...men jag kommer att följa den! Tack för en givande diskussion :heart:
Lycklig mamma till tvillingar födda i april -06
Solglimt
Inlägg: 234
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 12:24

Inlägg av Solglimt »

Tack lillys för dina suveräna inlägg! =D> Som så många andra känner jag att jag börjat upprepa mig, så jag tror jag lämnar debatten nu...men jag kommer att följa den! Tack för en givande diskussion :heart:
Lycklig mamma till tvillingar födda i april -06
Solglimt
Inlägg: 234
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 12:24

Inlägg av Solglimt »

Du milde, det var verkligen inte meningen att skicka mitt inlägg tre gånger... :oops:
Lycklig mamma till tvillingar födda i april -06
Gäst

Inlägg av Gäst »

Jag vet inte riktig vart jag står i debatten :roll: Men jag tycker att om möjligheten finns, så ska man vara med barnen, jag tycker att ban ska fostras av någon som håller av dem.
Det var också det som var min norm med mitt första barn, vilket var lätt eftersom jag var arbetslös på den tiden.

Nu känner jag mig delad, så till vida att jag fortfarnade anser att det är det bästa. Men inte det bästa för den övriga familjen, och övriga barn i denna.
Jag är snål med föräldradagarna, så de ska räcka riktig länge, har sparat en buffert, så jag första månaderna inte alls behövde ta ut några dagar alls.
Om ekonomin tillåter kanske dagarna räcker i 2 år :roll:

Men jag har en till son, en äldre son, och i dag är faktiskt livet mätt i pengar och prylar. Det är förfärligt men sant.
Jag vill aldrig mer att min son ska komma hem, med tårar och vara ledsen för att de andra retat honom över en gammal skruttig cykel.
Som barn idag, riskerar man att bli utsatt, utfryst och mobbad om man inte har prylar och pengar. Det är minst sagt för dj...jämförelsevis med hur det var då jag själv var liten, och man fullständigt gav sjutton i vad de andra hade för kläder eller cyklar :roll:
Han spelar hockey, en dyr sport, en stor glädjekälla för honom, jag kan inte ta ifrån honom det, vilket skulle vara nödvändigt om ekonomin blev ännu mer ansträngd :(
Men jag kommer också att göra mitt allra, allra bästa för att stanna hemma så länge som det bara någonsin går. Varje dag räknas.
marie-d
Inlägg: 564
Blev medlem: mån 20 dec 2004, 11:38
Ort: Stockholm

Inlägg av marie-d »

Handlar det egentligen inte ganska mkt om vad individen ifråga vill.
Hårdraget finns det 3 kategorier mammor resp pappor. De som vill vara hemma på heltid, de som inte vill det, de som vill det men inte har möjlighet eller anser sig ha möjlighet. Sen är man 2 föräldrar som tillhör någon av katogorierna och därefter jämkar man ihop det hela efter bådas önskningar.
Hur kan då valen egentligen vara fel?
Det är väl det vi rätt tydligt representerar här sen anpassat man åsikter efter sin egen överygelse/känsla alt. förnekar den(vilket ELise pratar en del om när det gäller föräldrar som faktiskt inte följer sitt hjärta och mår psykiskt dåligt av detta)
Jämställdhet handlar inte i första hand hur man fördelar 12 månaders föräldraledighet. Tycker det råder en överfokusering på det. Folk ska umgås så intensivt med sina barn 1år, allt ska ske då, sedan ska de lämnas in på institution och föräldrarna ska arbeta heltid.
Staten påverkar oss i våra val och när insikten om det kommer börjar man ifrågasätta.
Även om man jobbar kan man umås väldigt mkt med sitt barn, så det där med att inte få en relation till sitt barn om man jobbar är helt galet. De flesta mammor som delar lika borde i så fall få en sämre relation än pappan eftersom det är mestadels efter 8 månader man verkligen känner att man får den där kontakten och personligheten utvecklas.
Min man har jobbar 80% all ledig tid har han varit med barnen och mkt själv med dem. Han har passat på att göra det han vill när barnen sover middag eller natt.
Någonstans provocerar det att människor är olika och tycker olika och det har det väl alltid gjort.
Själv skulle jag aldrig i livet gå tillbaka och arbeta heltid efter 8 månader. Det skulle kännas enormt fel. Ville min man vara hemma hade vi löst det så att vi kunnat vara hemma samtidigt men han har tyckt det varit skönt att jobba deltid och vara hemma deltid.
Son f?dd juli -04
Son nr 2 f?dd i april -06
Kiralves
Inlägg: 91
Blev medlem: lör 14 jan 2006, 18:29

lycklig hemmafru

Inlägg av Kiralves »

Jag känner mig så lycklig som kan vara hemmafru. Har jobbat och stressat innan jag fick barn, visst hade vi mer pengar, mer lyx men nu är barnen min lyx, nya kläder köper jag max 2 ggr om året, det mesta går till räkningar, barnen, mat osv, men vi reser utomlands minst en gång per år och det är ju lite lyx tycker jag. Vi lever på en golvläggarlön. Tidigare bodde vi på Isle of Man där barnfamiljer beskattas mindre, tillochmed gifta par beskattas mindre. Vi hade turen att köpa ett hus som vi sålde med förtjänst så vi sedan kunde köpa ett hus utan lån i Sverige. Men även folk med huslån borde väl ha råd att kunna stanna hemma med barnen om de vill och prioriterar om? jag hoppas i slutändan kunna jobba hemifrån, vill så gärna skriva men just nu har jag så mycket annat i tankarna...
jag önskar att fler kunde vara hemma för det finns så få barn att leka med om dagarna...men mina barn har ju varandra, och ett par till ..
Den som talar illa om andra i din n?rvara, talar illa om dig i din fr?nvaro.
lillys
Inlägg: 57
Blev medlem: tor 24 maj 2007, 11:38

Inlägg av lillys »

Jag vet inte varför mina inlägg och hela denna diskussion verkar ha misuppfattas av en del. Jag har upprapepat mig ganska många gånger tycker jag.

Jag har aldrig sagt att det är FEL när en kvinna (eller man!) väljer att vara hemma med sina barn, jag reagerar på två saker, att fokuseringen (läs första inlägget där det står att "jag pekar finger åt jämlikheten") är helt på kvinnan och att man som sagt verkar tycka att jämlikhet är fult.

Jag vill också starkt påpeka (igen) att jag fått en del reaktioner på att jag och sambon valt att dela lika (!!!) och det från kvinnor som lever en "traditionellt" liv!!!!!

Barnen är båda mannens och kvinnans ansvar!!!

Jämlikhet är något grundläggande. Jag får inte heller respekt (som jag sagt) av en del kvinnor för VÅRT val att båda ha barnen hemma och att arbeta omlott-så att båda kan dra hem pengar ( för det VILL VI BÅDA TVÅ!!!)

Det verkar vara mycket kännsligt och en del väljer att inte förstå vad jag menar. Det som är så underbart med ett jämlikt land är just att man kan sammarbeta och ställa krav på varandra att BÅDA ska ta sitt föräldraransvar. Kan det verkligen vara fel?

Jag anser att papporna bör ta samma del av barnens liv som mammorna. Varför skulle det INTE göra det? Bör inte barnen ha tillgång till båda sina föräldrar? Varför anser många att det är kvinnan som ska ta hela anvaret för hus och hem???

Detta är mitt sista inlägg. Läs gärna hela tråden, så kan ni inte missuppfatta det som kritik mot just kvinnor som väljer att stanna hemma, utan mot den fula kommentaren "Jag pekar fingret mot jämlikheten" det är lika fult som att säga "jag pekar fingret mot olika människor lika värde" för så enkelt är det faktiskt!!!

Kvinna och man gör barn TILLSAMMANS och ska jämlikt och med barnens bästa för ögonen SAMMARBETA (hur kan ordet sammarbeta vara så svårt att ta till sig...?), hur man väljer att sammarbeta är upp till varje familj.

Och med respekt för alla våra medsystrar världen över som är tvingade att underkasta sig äktenskap, misshandel, könsstympning, otrohet osv just därför att det RÅDER OJÄMLIKHET säger jag HEDER åt att alla kvinnor innan oss som ansett oss vara lika mycket värda som männen och därför kämpat oss till den positionen som vi är idag (DETTA INNEBÄR INTE ATT MAN INTE FÅR VÄLJA ATT VARA HEMMAFRU/MAN!!!!!).

Annars hade vi nog ännu varken fått rösta eller varit myndiga...
mamma till två älskade busfrön och matte till världens bästa kompis!
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Lillys - obegripligt att dina inlägg missförstås. Jag - som delar din inställning i förhållande till jämställdehet, dela lika, vikten av att BÅDA jobbar hemma och jobbar för lön och därmed har samma ekonomiska frihet att lämna en dålig relation, ta ett banklån osv - tycker att du är solklar. Och verkar ha sett väldigt mycket som vi bör påminnas om här hemma.
Tack för dina inlägg i denna diskussion!
Ulrika
marie-d
Inlägg: 564
Blev medlem: mån 20 dec 2004, 11:38
Ort: Stockholm

Inlägg av marie-d »

Personligen tycker jag det är jättebra att man hittar lösningar som passar sin familj och gärna att man delar lika på föräldradagar.
När det gäller jämställdhet har vi långt kvar att vandra. Man behöver bara vara i en grupp för att se hur män tar för sig mer och tar mer plats. Idag var jag på en kurs där det märktes, så tydligt.
Men dela lika på föräldraskap och hushåll är inte samma som att dela föräldradagarna mitt i tu. I vårat fall tar jag ut 320 föräldradagar per barn och mannen 70 dagar per barn. Trots detta är jag bara med barnen 10 timmar mer per vecka av deras vakentid. Man kan hitta lösningar där man inte delar lika på dagar men ändå på sitt föräldraskap och sedan handlar det inte bara om barnets första 1-1,5år utan det är tiden man lägger ner under hela barnet uppväxt.
Son f?dd juli -04
Son nr 2 f?dd i april -06
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"