Nä, jag tror jag tar och kryper lite!

Frågor besvaras av tre svenska föräldrar, som har eller har haft sina barn på IAHPs neurologiska utvecklingsprogram. Av förklarliga skäl kan de inte besvara frågor kring enskilda barn de inte ens mött.
Skriv svar
Gäst

Nä, jag tror jag tar och kryper lite!

Inlägg av Gäst »

Hej Hege och ni andra härinne!

Jag har ingen fråga, men vill dela med mig lite av Antons övningar härhemma :D . Anton började krypa tidigt, vid dryga 5 månader, och gick vid 10-11 månader (har redan glömt :shock: ). Han har alltså gått i halvår minst, och springer och övar sig på att hoppa osv. Grovmotoriken är på topp!

Nu är det pratet som jag tror är på g. Och då backar han bandet lite vad gäller krypningen. Jag ser honom krypa flera gånger om dagen numera, både ute och inne. Han kryper i buskarna på lekplatsen, han kryper runt mellan våra rum härhemma. Vet inte hur långa sträckor, men säkert 15-20 minuter per dag ägnar han alldeles självsvådligt åt krypningen. Tycker det är rätt tålmodigt av en som egentligen kan springa fram!

Jag är väldig glad och nöjd att jag vet krypningens betydelse, och med nöje kan se min stora 1,5-åring krypa som en bebis igen! Och veta att nu kopplar sig nog lite fler nervbanor rätt i hjärnan på honom, och kanske hjälper det honom i framtiden.

Hur som helst, så har han så kul när han kastar sig på alla fyra igen och kryper!

Så kram Hege, och tack för att du delat med dig! :heart:
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Hej vännen! :D

Jag skrattar igenkännande åt det du skriver. Min lillprins Lo gjorde exakt detsamma precis innan pratet formligen exploderade - det var bara för oss att haka på :wink:
Minns att jag då pratade med min mor om saken och kom fram till att stortjejen min gjort detsamma inför ALLA stora utvecklingssprång - och att jag även då har hakat på och inbjudit till mer kryp.
Alltså någonstans instinktivt vetat att det är nyttigt och behövs (- och nu vet jag ju varför, Tack Hege :heart: :D )

Ännu intressantare i sammanhanget är att min storkille ALDRIG tagit dessa "krypinitiativ" själv. Och han har haft stora svårigheter med motoriken (m.m..) hela uppväxten.. Vilket (som vissa av er vet) gjort att jag jobbat med medveten motorisk träning med honom.
Hela uppväxten - och nu vet jag ju varför... :wink:

Tack Hege! :heart:

/Fjällmor
Gäst

Inlägg av Gäst »

Och idag har jag hört ordet pick (prick) och kisch (kiss). Intressanta första ord, men ändå... :D
LindaVega
Inlägg: 2443
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 22:20
Ort: Östersund

Inlägg av LindaVega »

:thumbsup: :lol: :lol: 8)
Vega 050416 :heart: Malte 070109 :heart: Oskar 100923
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Det är inte alls fel observerat att ålningen och pratet hänger i hop, för det gör det VERKLIGEN.

IAHP vet inte varför, men på hundravis av hjärnskadde barn har man sett att när ålningen kommer i gång börjar stumma barn att prata. Nån viktig del i "språkdelen" av hjärnan stimuleras helt tydligen av ålningen, så IAHP ordinerar mycket ålning till de barnen som inte pratar. Här är ålningen faktisk viktigare än krypningen.

Jag tycker det är oerhört roligt att ni har sett sammanhängen här, vad duktiga ni börjar bli på hjärnutveckling! Var har ni läst på någonstans?? :wink:

Kram, Hege
*frieda*

Inlägg av *frieda* »

Ursäkta trådkapningen :oops: Men hur beter man sig om man har en unge som verkligen inte gillar att ligga på magen när hon är vaken :?:
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Man vänjer henne.

Magläget är skrämmande för en ryggliggare. Hon frågesetter, och du måste svara. Att det är ok att ligga på mage på golvet. Titta, mamma ligger på golvet! Helt ok!

Som Anna säger om SHN, lugna barnet där det ligger. På mage. Måste du ta upp ett gråtande barn, så avleda lite, och när det blir några sekunders tystnad, DÅ tar du upp henne. (För att golvpasset är över för tillfället). Rädda inte från golvet, för golvet är inte farligt.

Många, och till en början korta, vistelser på golvet, tills ungen blir van. Sällskapssjuka ungar måste få lite sällskap där nere tills de fattar att det inte är farligt. Lev på japansk vis ett tag. Läs tidningen på golvet.

Visa saker att titta på, låt henne sträcka sig efter saker, använd din fantasi och kom i håg att din attityd smittar över.

(Små ryggliggare kan ha muskler som har vant sig vid ryggläget. På mage "sträcks" dessa muskler, och det kan till en början gör ont. Det går över ju mer man får ligga på mage).

Om du har försökt allt detta, och fortfarande har problem, så hör av dig igen.

Kram, Hege
*frieda*

Inlägg av *frieda* »

Hege skrev:(Små ryggliggare kan ha muskler som har vant sig vid ryggläget. På mage "sträcks" dessa muskler, och det kan till en början gör ont. Det går över ju mer man får ligga på mage).
Nejdå, hon sover på magen :wink: Men hon sitter ofta i babysitter under vakentiden :oops: Dessutom vill hon gärna stå, hon kan stå långa stunder och ta spjärn med benen ner i mina eller pappans knä. Men det är ju lite att börja i fel ände :roll: Nej men jag ska försöka vänja henne som du tipsar :wink:

Tack :heart:
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Mitt råd till dig när det gjelder babysitteren är:

Göm den innerst i garderoben!

Ta fram den bara i nödsfall. Dvs. när du behöver göra något där du inte kan ha ögonen på henne hela tiden. (Duscha när du är ensam med henne, till.ex.)

Babysittern och andra inretningar som hindrar rörelse, hindrar också nevrologisk utveckling. Varje minut på mage på golvet i babytiden är viktig. En minut i babysitteren är en förlorat minut, med tanke på nevrologisk utveckling. (Satt litegranne på spetsen.)

Mitt råd till dig ( som du inte har bett om, men som du kanskje heller inte visste du hadde bruk för...) :wink:

Kram, Hege
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Hege skrev: Jag tycker det är oerhört roligt att ni har sett sammanhängen här, vad duktiga ni börjar bli på hjärnutveckling! Var har ni läst på någonstans?? :wink:
...hos Hege, klokast av de kloka...

:heart: :heart: :heart: :heart: :heart:

/Fjällmor
Skriv svar

Återgå till "Frågor om IAHP och program för hjärnskadade barn "