Ett inlägg den här tiden på morgonen bådar ju inte gott...
Den supersäkre sovaren Hugo har fått en fnurra.
Jag har läst om några delvis liknande problem här på forumet och egentligen vet jag väl vad jag kommer att få för svar, men jag tror helt enkelt att jag behöver spotta upp mig lite vad gäller attityden.
Efter semesterfläng kors och tvärs (då sonen sov som en gris, i vilken konstig skrubb som helst, på lite justerade tider allt eftersom, bara vi gjorde tydligt att "nu ska du sova" så gjorde han glatt det) har vi nu kommit hem och DÅ börjar problemen, som nu är inne på tredje natten.
Söndag-Måndag: Utebilven em-lur gjorde att puckade föräldrarna bäddade ner supertrötte gossen en timme tidigare (19 ist för 20). Vid 22 tittade jag in - och då stod han upp i sängen, klarvaken och sög tag i mig smått desperat. Tyst, men panikartat. Pappa ropar från köket: "Oj, jag glömde ge honom välling!"
Jag - puckot - plockar upp, ger välling och gör om hela nattningen. Tycker att han känns en smula varm, så när illtjutet och gråten kommer vid midnatt känner jag mig tvungen att kolla läget. 40 graders feber.
Upp och i med alvedon och tillbaka i säng. Sov gott till 6.30 (ist för 7). Då vi ville kolla tempen tog vi upp skrikande ettåring.
Tisdag: vaknade 6. Skrek. Blödig mosa plockade upp panikslagen gosse, som var rädd för allt - pappa, sängen, nallen... Riktigt desperat kändes han. Lugn efter välling...
Och nu onsdag: Vaknade och grymtade 5. Jag ramasade. Sonen började gallskrika. Väntade. Ramsade. Vänade. På med Mozart. Väntade. Totalt 40 minuter hörde vi honom låta som om han spelade med i en skräckfilm. Panikskrik.
Gick in för att lugna, lägga till rätta och solfjädra.
Havererade. (man ska banne mig vara stark för att solfjädra en stor gosse!) Tog upp och gav välling. Nu sitter vi här alla tre och är supertrötta. Fadern och jag är besvina på oss själva. Tror sonen är det också.
Vi har så svårt att lyssna på hans panikskrik - eller ovana kanske? Han har haft en så härlig sömn hela tiden, med någon enstaka pyttefnurra som lätt har avhjälpts med ramsa.
Schemat:
7 godmorgon. Välling.
10-11.30 sova
lunch
14.30-16.30 sova
20 godnatt.
Ja, det är mycket sömn. Men vi har försökt kapa i daglurarna - med trött gnällspik som resultat. Och han har ju sovit gott och somnat bums alla sina pass utan tidiga uppvak fram tills nu, när det belv jättekrångel. Får han mindre sömn drar han tag i vilken trasa (disktrasan till och med!) som helst och kurar i hop i ett hörn och försöker sno en lur... Så jag vill ogärna göra om schemat det första jag gör.
Vad säger ni?
Hur gör vi nu?
Piska upp min attityd, gärna!
Vi vill ha tillbaka vår glade skit som sover så gott!
Kramar
Ulrika
Natt 1- hjälp direkt vid uppvak genom att gå in, lägga tillrätta oc solfjädra tills han blir sömntung och ut med ramsan. Upprepa vid behov. Väck sedan storstilat och inför gärna väckarklocka!
Hugo sömnproffset ska sova så gott igen 
Storebror 
