Hur hantera rädsla för spöken/monster vid läggdags - 3 åring

[Novas mamma]

Min systers pojke som är 3 år har börjat fantisera om monster.
Han är rädd vid läggdags och tror att det finns spöken etc i rummet.
De kontrollerar tillsammans men han nöjer sig inte utan blir ledsen och gråter förtvivlat när mamman går ut ur rummet.
Han delar rum med sin lillasyster som är 1,5 år och hon blir såklart störd när han är ledsen och vill inte heller sova.
Föräldrarna har provat att ha dörren på glänt och att sitta utanför osv men det har inte hjälpt utan de har fått flytta honom till föräldrasängen istället.
När han väl sover kan han flyttas tillbaka til sin säng och sover sedan "lugnt" till morgonen.

Hur ska de hantera dessa situationer?
De bor litet och kan inte flytta på något av barnen så vi är tacksamma för snabb hjälp.
Tack!

[Gäst]

Åh jag minns att min son hade en sådan period också, men jag minns inte vad jag gjorde riktigt.

Jag tror att jag faktiskt och konkret jagade bort "monstrena"
typ försvinn dumma monster, nu ska NN sova. Sen var de "borta" för gott, ja åtminstone för den natten Det var den attityden jag behöll då också, : alltså när dom väl blivit bortjagade, så var det bara ramsan efter det. Så att han kunde lita på min förmåga att jaga bort dem


Helt ärligt så minns jag inte så noga, så det måste ju ha gått över ganska fort då

[Gäst]

Du ska få en mer utförligt svar, jag har faktiskt funderat intensivt på hur jag gjorde beträffande detta

Jag chekade av rummet? vad var det han kunde tro var monster? Han hade stora mjukisdjur tex, som bildade skuggor. Så jag elimenrade skuggorna, av både leksaker och möbler. Genom att flytta om lite i rummet.

Vid läggning så jagade jag bort monstrena med dunder och brak Fick lov att agera stor skådespelarkonst. Och jag gjorde det mycket hörbart för lilleman, om det var så att han inte ens vågade gå in i rummet.
Jag hade en barsk röst mot monstrena, och snörde ut dem genom ytterdörren! med stort pådrag, så att lillen hörde att de åkte ut med besked.

Vid trevliga tillfällen under dagen, tex vid social delaktighet, eller ute på väg mot lekparken eller nått annat skoj...
så brukade jag kort utan krusiduller säga:
-Vet du en sak? egentligen så finns det ju inga monster.
Lite bara i förifarten om du förstår.

Och sen ramsa på, OM frågor dök upp,alltså efter min brutala utkastning av monstren!

Hoppas det löser sig

[Gäst]

tillägger det viktigaste och självklara

skrattet till godnatt Men det ska ju alltid finnas vid den glada läggningen

[Gäst]

Ha ha, nu kommer jag igen
Glömde ytterligare en sak, som jag kom på
Lite tidsbrist emellanåt, får jag faktiskt skylla på

tillägger alltså:
När man jagat ut monstren/spöken någon några kvällar, så kan man kolla av om barnet kanske vill vara med och jaga i väg dem.
Och fråga om den skulle vilja sjasa ut ett av monstrena. Och det hjälps man åt med. Tillslut så känner inte barnet vanmakt inför detta, och vet hur han/hon ska handskas med dessa spöken.

[Hege]

Vi gjorde två saker.

1) Sprayade varje kväll på fönsterbräderna, under sängen och framför dörren med monsterspray. (Som var en tom hårsprayflaska med vatten i...). Inga monster står ut med monstersprayen, så den var rätt effektiv.

2) Hängde upp en skylt på dörren, med bild av ett spöke med stort rött kryss över. Inga spöken tillåtna här.

Fungerade jättebra.

[Gäst]

Vi införde ett "vaktlejon". Ett gosedjur som är vaket på natten när alla andra sover och som man följdaktligen inte får leka med på dagen, för då måste han sova 8) . Han äter mardrömmar och monster. Vi brukar snacka med honom en stund på kvällen, då han får tillfälle att berätta hur hungrig han är!

/Pea

[Gäst]

Skall tillägga att det funkat jättebra! Mardrömmarna och monsterjakten försvann samma natt som vaktlejonet gick i tjänst för första gången!

/Pea