11-månaders med temperament...

[Helenan]

Nu måste jag verkligen ha hjälp för jag känner mig som Sämsta Mamman 2007 här! Vår 11-månadersbebis har alltid haft häftigt temperament (som sin mamma då *host* ) och med tydlighet visat vad han vill, men nu rinner det över så till den milda grad att bägge hans föräldrar är helt slutkörda.

Ville skriker HÖGT om saker inte går hans väg. En dag tog vi tid varje gång han var missnöjd och kom upp i imponerande 3 timmar och 35 minuter av skrik under dagen. Jag har faktiskt haft i öronproppar under vissa dagar!

Ett exempel på Ville humör (och kanske på hans föräldrars misslyckanden!):

- Ville ska gå och hämta blöjan inför blöjbytet (vilket han älskar). Han halkar på mattan i hallen och dunsar på rumpan, varpå han skriker i 20 min (!) av ilska. Hans pappa blåser lite på det onda, men det gör Ville än mer upprörd och han skriker "Babba eeeehj" (Nej).
Jag byter till sist blöjan och Ville traskar iväg mot vardagsrummet, där han leker med tv:ns fjärrkontroll. Efter ett tag ramlar batterierna ut ur kontrollen. "Eeeeehj" ropar Ville och börjar störtgråta.... igen.

Jag vet inte vad jag ska göra om jag ska göra någonting alls. Ska jag bli bättre på att "acceptera hans temperament" bara, eller är det vi föräldrar som gör bort oss måntro?

[Susanne G]

Hejsan!

Gå i pakt med honom. Finns en sticky om det. Är otroligt förlösande.
När han bryter ihop över vissa saker känn med honom.
Knasiga batterier som åker ut. Vad ska vi göra åt det? Mamma blir också ledsen på betterierna. Oja dig ordentligt, kanske fälla en krokodiltår.
Testa och se vad som händer.
Hälsningar/Susanne

[Alpha]

Hej Helena!
Känner igen mig mycket i det du skriver. Vår dotter som nu är 4,5 år var lika dan. Hon skrek o skrek o hade ett häftigt temperament. Så fort något inte gick som hon ville, inte fick som hon ville, inte fick uppmärksamhet blev det ett himla liv.Jag kännde mig inte som en dålig förälder o det tror jag absolut inte att du är heller utan vi har bara fått barn med extra jobbigt temperament.Det var mycket konflikter med henne tills hon var ca 2 år. Nu är hon en underbar tjej, lättsam o glad.Jag tror att det bara gäller att vara trygg o tydlig vid konflikter. Ha mycket rutiner som han "lär sig", o ha ett tålamod som...det blir bätttre det lovar jag. Jag kan rekomendera TROTSBOKEN. Kommer ej ihåg författaren men den gav oss hopp.
Kämpa på, det ordnar sig.

[Ewa]

Jag reagerar lite på att du ska känna att du ska "kämpa på" - ändå upp i trotsåldern . Det tror jag inte du ska behöva. Visst är vi alla födda med olika temperament. Men det behöver inte betyda att man behöver ha en massa strider med så här små telningar. Absolut inte! För då blir det bara värre - är min erfarenhet.

Här har vi också en dam med mycket temperament. Ingen behöver någonsin undra om något felas henne, om man säger . Och då är rådet att pakta oumbärligt. Och viktigast av allt - undvika vanmaktsituationer. Det här är den lilla utforskaren osv (se BB) som är i farten med att upptäcka världen runt omkring. Klart man kan bli lite förbaskad när det inte går som man tänkt sig. Vem blir inte det emellanåt

Några enkla råd (fler finner du under den klistrade förtotstråden i Barnafostran - men det är INTE det det här handlar om vill jag noga poängtera, bara råd för föräldrar hur man lär sig undvika vanmakt):

När något bråkar/är bångstyrigt/inte vill: Tänk HJÄLP TILL SJÄLVHJÄLP. Hjälp så osynligt du kan, genom en liten hand som stöttar det som inte vill åt det håll man själv vill, eller vad det nu kan vara.

När mattan klumpar sig: PAKTA - försök själv gå där på mattan och snubbla du med. Men oj, vilken tokig matta som snubblar oss! DÅ får vi lägga rätt den, och så hjälps ni åt medan ni ojar er över hur tokiga såna där mattor kan vara ibland.

Om han får tag på saker han inte ska ha. Ta undan saken, inte barnet. Vi har just nu lite styr med en liten dam som vill klättra överallt. Så här sover stolar och annat som står lite väl lämpligt till för små (livs)farliga expeditioner.

Hindra inte, utan vägled, visa.

Min tös var rejält svårcharmad innan hon började gå. Om inte din kille lärt sig det ännu, kan det vara den där behärskningens fas som inte riktigt kommit ännu, utan man trälar och kämpar och det VILL sig inte riktigt. Då är det inte alltid så lätt med tålamodet.

Nu när hon blivit lite större är det språket och kommunikation som ibland gör henne frustrerad. Det har vi löst genom tips härifrån, genom att ordna en affisch med tydliga bilder för olika vardagssituationer. När hon vill ha sagt något särskilt, släpar hon med oss dit och visar med bildernas hjälp vad hon vill ha sagt. Alldeles lysande för alla parter .

Lycka till!

PS. Om ett par år, när det är dags för trots, finns det fantastiska trotskapitel i BB, och även här på forumet under Barnafostran.

[Helenan]

Åh tack så mycket för era svar!

Idag har hittills varit en mycket bättre dag, mest beroende på att vi varit i farten kanske .

Ville lärde sig gå när han var 8 månader, så han traskar normalt sätt stadigt, men halkar han blir han otroligt ilsken. Jag ska försöka mig på lite mer paktande här tror jag!

[Helenan]

Inga större framsteg att rapportera om direkt . Idag har det varit gnäll från och med det han gick upp till dess han somnade igen. Det är tyvärr svårt att pakta när man inte har en enda aning om vad som felar.

Nåväl, vi får kämpa på. Sover gör han fortfarande 15-16 timme per dygn, trots att han snart är ett år och sova är någonting han alltid varit bra på. Men uj vad trötta vi är nu ändå. Konstant huvudvärk är tyvärr vad som gäller...

[Ewa]

Hur är det med den sociala delaktigheten och utevistelsen? Har ni tillräckligt där måntro. Det här börjar ju bli en stor kille så han kanske börjar kräva lite mer avancerade uppgifter och utmaningar här i tillvaron
En tanke - vår lilla gnisseljohanna har ju en storebror så hon hänger ju med på utmanande aktiviteter av bara farten, om man säger...

[fjällström]

Hej!
Du är inte ensam om att ha en liten unge med temperament Vi har en liten Sara på snart två år.... Hon kan ALLT själv (tror hon) och får hon inte sin vilja fram så är det höga C i samma sekund Idag var vi på stranden med en annan familj och det var en utmaning (för oss föräldrar). Hon var arg mest hela tiden... Orsaker; Hon kunde inte springa lika fort som sin kusin, hon fick vatten i näsan när hon gått för långt ut, hon gick utan skor, hon gick med skor, hon var utan blöja, hon hade blöja ](*,) Vi försöker gå i pakt, men ibland är det bara så svårt. Vi når inte alltid fram, om du förstår vad jag menar. Ibland går det så bra att vinka till stranden när vi går hem och ibland är det bara VRÅL , fast vi vinkar och mutar med annat
Hoppas att det blir bättre när pratet kommer igång mera. Då behöver hon kanske inte bli så frustrerad över att vi inte förstår vad hon vill.