dagis-föräldraledighetsfunderingar

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Skriv svar
2-barnsmor
Inlägg: 7
Blev medlem: lör 02 jun 2007, 23:18

dagis-föräldraledighetsfunderingar

Inlägg av 2-barnsmor »

Här kommer lite förvirrade tankar som jag just nu är mitt uppe. Alldeles trassliga i mitt huvud så förvänta er ingen röd trå i det hela. Jag är nuförtiden hemme med min son (21månad) och min dotter (5månader). Jag har alltid sett det som självklart att ha barnen hemma när man själv är hemma och därför har vi det så. Kanske för att jag själv aldrig gått på dagis och blivit socialiserad. Mamma arbetade som dagmamma i hemmet så några barn fick jag väl träffa utöver mina 2 bröder. Vi bodde f-ö på landet så det liksom drällde väl inte med andra ungar runtomkring. Ändå minns jag inte det som någiot negativt. Det kanske är därför jag nu är osocial och kan vara hemma med barnen utan att känna press att gå på öppna förskolan? Jag vet inte, men jag glider hellre omkring i mysbyxor här hemma och bakar muffins med lillkillen eller promenerar med vagnen, eller med sonen och tittar på alla små kryp (myro, skalbaggar, mask!) Han verkar inte heller må särskilt dåligt över att dras med mig hela dagarna.

Men så är jag en ganska rastlös typ, jag vill att mina barn ska vara hemma länge och med barn tätt och mig deltidarbetande mellan barnen kan lillkillen vara hemma tills han blir 3-3½ och syster tills hon är 2 i vartfall."Problemet" : JAG vill inte vara hemma 2 år till!!! Visserligen har jag världens underbaraste barn men jag behöver någon slags stimulans. Jag behöver vara viktig, och det vet jag ju hur dumt det låter när man är hemma och tar hand om det viktigaste som finns. Men så ser inte samhället på den saken. När jag gick slutade jobba och fick mitt förtsa barn kände jag mig helt avskuren från omvärlden. Jag fanns inte. Nu är det inte så att jag måste ut i arbetslivet för att göra karriär så vi kan leva lyxliv, jag har valt fel yrke, rik blir jag aldrig. Jag tycker detär roligt att arbeta, ska försöka plugga till hösten så jag har något "viktigt" att tänka på.

Nu funderar jag mest på hur vi ska göra med föräldraledigheten, orkar jag pussla och klura för att barnen ska få vara hemma så länge som möjligt. Vad är bäst, att jag jobbar min deltid så pappan kan vara hemma på deltid? Ja och nej, på så sätt kan barnen vara hemma länge men då hamnar jag i den där ödesdiggra kvinnofällan och jag kommer inte att släppa taget utan måste förvissa mig om att barnen fått lunch och vad de fick. Jag kommer styra upp tvättande och städande precis som innan. Nej det vore kanske bättre att släppa anvaret helt. Låta pappa vara hemma ordenligt så jag slipper höra på fredagen "nu är det inte så mycket tvätt i allafall vi som tvättade så mycket förra helgen........."# :wink:

Jobbade jag deltid skulle jag vara ledig endel också, då kunde vi umgås med barnen tillsammans, med dem vart för sig och kanske för ovanlighetens skull göra något själv en dag. Det skulle nog vara bra för mig och pappan, sovmorgon varannan dag och tid att bry oss om varandra lite. Någon sådan tid finns inte riktigt nu. Men det skulle vara förödande för ekonomin. Jag ska räkna på det..... :roll:

Ja såhär snurrar tankarna omkring just nu. Men nu väntar en mycket liten näsa på att bli rengjord från snor och en liten rumpa vill bli torr och ren. Hur tänker ni? Ni kanske har lite bra ideér och nya infallsvinklar? Pekpinnar vill jag inte ha. Hej så länge
2-barnsmor
Mule
Inlägg: 299
Blev medlem: ons 02 nov 2005, 15:16
Ort: SÖLVESBORG

Inlägg av Mule »

Hej!

Jag är hemma med våra två barn, snart 3 och snart 1 år gamla och ska vara det hela nästa år också på heltid, men efter det känner jag att jag måste jobba lite. Vi har funderat på att pappa ska vara hemma på heltid och jag jobba heltid, men ev., kanske, peutetre, ska vi ha ett till och då vill jag inte jobba heltid och vara gravid. För tufft! Så därför ska pappa vara hemma 1 dag och jobba hemma 1/2 dag hade vi tänkt, om arbetsgivaren går med på det. Jag skulle då jobba 1,5 dag på jobbet och 1/2 dag hemma. Detta "vinner" vi en dag på.

Det är ju ett år kvar tills jag ska börja, men jag känner också ibland, även om det inte är så ofta, att jag skulle behöva göra någonting. Har haft en massa tankar, men just nu funderar jag på om jag inte skulle ta och läsa alla de där klassböckerna jag inte har läst (är gymnasielärare i sv och eng.) och skriva recensioner + göra uppgifter till dem under nästa år. Kanske även göra lite olika teman. En annan idé jag hade var att jag skulle börja skriva recensioner till de vanliga böcker jag läser och lägga in dem i någon slags databas. Jag får inget betalt för det, men å andra sidan kan jag använda det när jag börjar jobba sen.

En annan sak jag har funderat en del på är att intervjua grannen (86 år) om hans liv som bl. a. sjöman och skriva om det. Men det är lite jobbigare och jag vet ju inte om det leder till någonting.

Förresten så skrattade jag gott och igenkännande åt din mysbyxbeskrivning!

Hälsningar Carola, mamma till Selma (04) óch Waldemar (06)
ms Sophie

Inlägg av ms Sophie »

Nu funderar jag mest på hur vi ska göra med föräldraledigheten, orkar jag pussla och klura för att barnen ska få vara hemma så länge som möjligt. Vad är bäst, att jag jobbar min deltid så pappan kan vara hemma på deltid? Ja och nej, på så sätt kan barnen vara hemma länge men då hamnar jag i den där ödesdiggra kvinnofällan och jag kommer inte att släppa taget utan måste förvissa mig om att barnen fått lunch och vad de fick. Jag kommer styra upp tvättande och städande precis som innan. Nej det vore kanske bättre att släppa anvaret helt. Låta pappa vara hemma ordenligt så jag slipper höra på fredagen "nu är det inte så mycket tvätt i allafall vi som tvättade så mycket förra helgen........."#
Jo, nog funderade och funderar jag en himla massa kring detta med föräldraledigheten... Och visst känner jag igen mig i dina tankar om att göra något "viktigt" för mig själv. :roll: :oops: :)
Men först och främst tänker jag på min/vår dotter och hennes tillvaro. Vi har delat föräldraledigheten och jag var hemma första 13 månaderna och nu är pappan hemma. Hade han inte kunnat så hade jag varit hemma. Visst hade min rastlöshet slagit klorna i mig många gånger då men jag ser det som att det är ändå en kort tid som barnen är små och då vill jag/måste jag prioritera henne helt enkelt.
Så naturligt, så enkelt och så svårt...

Och angående dina tankar om kvinnofällan så är det du själv som kliver i den fällan i så fall! Släpp taget!
Är pappan hemma så är det han som har ansvaret. Och vad spelar det för roll vad de äter till lunch? Det är upp till pappan då, inte ditt ansvar. Och skulle det bli snabbmakaroner och korv alla dagar pappan är hemma, ja då är det så! Du gör som du vill när du är hemma och han gör som han vill, lite hårt draget.
Och gör ett schema över sysslorna där hemma. Att den som är hemma gör det och det och den som jobbar gör det och det. Och om maken din vet att du gör sakerna ändå... varför skulle han då "anstränga" sig :wink:

Vi har nästan tonårsbarn här hemma och har de matdag så inte lägger jag mig i... jag kan påminna och "tjata" till en viss gräns, men sen får det vara nog. Och igår var jag så nära att ta resten av familjen på restaurang när ansvarig inte satte igång med maten för det var en film på tv som denne inte sett förut... MEN som om han var synsk så svarade han "näe, jag ska ta och börja med maten" när jag i förbifarten frågade om han ville hänga med ut och cykla (till restaurangen var tanken... *S*).
Medan min kära make gärna går in och tar över sysslorna för "annars blir det ju inte gjort". Näe, just det. Klart det inte blir om man vet att det till slut är någon annan som gör det åt en.
Man är inte nödvändig och viktig i handling.
Oj, ett stickspår, men du förstår nog vad jag menar.

Så släpp in pappan och släpp ut dig själv :wink:

Jobbade jag deltid skulle jag vara ledig endel också, då kunde vi umgås med barnen tillsammans, med dem vart för sig och kanske för ovanlighetens skull göra något själv en dag. Det skulle nog vara bra för mig och pappan, sovmorgon varannan dag och tid att bry oss om varandra lite. Någon sådan tid finns inte riktigt nu. Men det skulle vara förödande för ekonomin. Jag ska räkna på det.....
Låter inte det härligt! Och visst kan det vara förödande för ekonomin, men om man tänker efter och räknar på det så är det ofta så att man klarar sig på mindre än man tror. Det är lyxkonsumtionen som kostar!
Den får man dra in på ett tag. Och vad gör väl det i det långa loppet?!
2-barnsmor
Inlägg: 7
Blev medlem: lör 02 jun 2007, 23:18

tack

Inlägg av 2-barnsmor »

Tack för alla kloka ord! Måste jobba på det där med att släppa taget och barn och hushåll när elsklingen ska vara hemma med barnen. Det är svårt! Det känns som om jag måste kompensera hans makaroner och falukorv med varierad kost när jag sen är hemma :wink: . Det där med att bestämma vilka sysslor var och en ska sköta har jag alltid varit emot, men det vore kanske det bästa, slippa tjafset och tjatet och bara höra efter bestämda regler. Risken med halvtidsstudier är ju att jag lägger på pluggtid 20 timmar/vecka och sen fortsätter att sköta allt annat.

Tid tillsammans ska vi verkligen jobba på, det var som om vi fick en nytändning bra vi pratade om det som alternativ. Räkna ska jag göra nu i helgen :lol:
2-barnsmor
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"