Hej!
Efter att ha läst och läst på detta forum till och från de senaste åren, och det hela tiden slutat med att, nu utvecklas hon ju så bra det är nog ingen fara, har jag nu till slut kommit till insikten att krypträning måste tas till för vår dotter.
Tove föddes efter en jobbig förlossning då jag blev igångsatt pga havandeskapskapsförgiftning. Hjärnskada befarades av läkarna men inget kunde påvisas när hon var nyfödd.
Motoriskt har hon sedan varit lite sen hela tiden. Satt när hon var 6 månader, hasade så på rumpan (hoppade över ålningen och magläget) men började så att krypa när hon var 10 månader och kröp sedan tills hon var 18 månader då hon började att gå. Springa gjorde hon för första gången när hon var knappa tre år.
Talet har hon legat efter med och pratade i princip inte alls innan hon var två år. Då opererades hon dock och halsmandlar samt polyper togs bort. I samband med detta stacks hål på båda trumhinnorna pga vatten. (Då är det inte så lätt att höra) efter detta tog talet verkligen fart.
Sedan 9 månaders ålder har hon gått på kontroller och lappbehandling pga skelning. Operarade båda ögonen före jul 2006. Nu är det bättre men inte helt bra.
Toves läge just nu, när hon snart ska fylla 5 år, är att hon går lite bredbent och osäkert, men långt och snabbt om det behövs. Springet är lite flaxande. Talet är bra vad gäller ordförråd och förståelse, skulle jag säga, men flera uttal fallerar och grammatiken är i vissa lägen genomgående felaktig.
Synen är ju inte som den ska (det är ju konstaterat) och hon har därför problem med att klättra tex i klätterställningar och att hoppa ner från tex en trappa. Hon ser väl helt enkelt inte var hon sätter fötterna.
När jag läst diverse berättelser här och även (äntligen) läst Domans bok nu, så är jag övertygad om att vi måste sätta igång med träning, framförallt för motorikutvecklingen. Vi har väl hela tiden sett att Tove inte är lika duktig som andra barn men på något vis accepterat att det kan vara så (så illa är det väl inte) men när jag läser berätterlserna om barn som verkligen blir helt bra, så vill jag inte undanhålla henne denna möjlighet längre.
Jag läste en annan tråd här där ett barn rekomenderades 800 meter kryp och 200 m ålning per dag. Räcker detta för vår tjej som snart är fem år eller måste vi ha längre sträckor? Ska andra övningar till också?
Tacksam för svar och råd i vår träningsstart här hemma.
Nu ska vi börja träna 5 åring
-
Lena-Lotta
- Inlägg: 10
- Blev medlem: ons 02 aug 2006, 22:40
- Ort: Huddinge
Nu ska vi börja träna 5 åring
Mamma till Tove -02 och Niklas -05.
Hej Lena-Lotta
Jag läser detta, och det förste som slår mig är att detta är ett barn med store problem i sitt djupseende.
Dålig, eller bent av mangel på, djupseende förer mycket ofta till motorisk försening och motorisk klumpighet. Därför att om djupseendet inte är som det ska, då ser man inte som man ska. Man kan se dubbelt, (två bilder på varann, men inte helt precis på varann) eller man kan se ett bilde, från det ena ögat, och hjärnan stänger av det andra, från det andra ögat.
I båda tillfällen händer en fruktansvär sak: Man kan inte bedömma avstånd enbart vid hjälp av synen.
Att inte kunne bedömma avstånd vid hjälp av synen gör det svårt att trygt och säkert kunna gå ner från en trottoarkant. Er den 10 cm, eller en 1/2 meter hög? Vem vet. Man risikerar ramla och slå sig rejällt. Det samma när man går, är det förhöjningar i vägen? Dörrtrösklar med samma färg som golvet? Vem vet, så det är best att ta det säkra för det osäkra. Man går lite bredbent. Man rullar inte från häl till tå när man går, man sätter ner hela foten på en gång, och känner sig före, för säkerhets skuld. Klatra? Med livet som insats? Givetvis gör man det så försiktig man kan. Samma sak med att gå i trapper och löpning, man gör det försiktigt. Man vet av erfarenhet att terrenget är inte alltid som synen ger information om. Och det vet dessa barnen. Med smärtsamma erfarenheter vet de det, och de försöker göra det bästa av det.
På långt håll ser dessa barnen lika bra som andra barn, problemen ligger i det som ska sees på nära håll. Bland annat läsning av bokstäver och ord. Många av de motorisk klumpiga barnen får läs och skrivproblem. Och problemen är igen det manglande djupseeendet.
Jag ber deg läsa mitt svar till store A som jag skrev i kväll, och här kommer en inklistring till, från samma frågesida hos IAHP:
Fråga:
As an infant we put our child in a walker and he learned to walk very early. I barely remember whether he crawled on his belly or crept on his hands and knees at all. He was up walking and nearly running before his first birthday. At first I thought this was a good thing, now I'm not so sure.
Svar:
Those early developmental stages of crawling and creeping are absolutely essential for good neurological growth in every infant. Not only do these stages provide the foundation for physical coordination and balance in later years, but they also promote the development of convergence, which results in depth perception. Children who may have already experienced some oxygen deprivation in utero may not have enough opportunity to crawl and creep or may not use what opportunity they do have effectively. They may spend their infancy rolling instead of crawling, or scooting instead of creeping. This is because they do not have the coordination to perform these more sophisticated functions. Later, when we evaluate these children as eight- or ten- or fifteen-year-olds with reading or learning problems, we find that although they may walk and run well they can not crawl or creep correctly. Incredibly, some of these youngsters do not know how to crawl at all.
Fråga:
If missing the early stages of crawling and creeping, or not doing enough of either, helps to explain my son's present learning problems, what should he do now?
Svar:
Crawl and creep. Fortunately the brain is so constructed that it is possible to go back to vital stages that were missed in development and make them up by accomplishing them now. In the past forty years, thousands of school-age children have gone back to crawling and creeping. Equipped with knee pads and the determination to get well, they have logged miles of both crawling and creeping. By doing so, they have improved their visual convergence and their laterality. Their reading often improves dramatically, as does their writing. Their coordination, balance, speech, and manual function often change markedly as well.
Vår fyraåring ble rekomenderad 800 meter krypning och 200 meter ålning, efter ett halvår blev det uppjusterad till 1600/400. MEN det var för vår dotter, jag kan inte säga något om hur mycket som krävs för Tove. Det jag kan säga är att varken krypning eller ålning är farlig på något sätt och det ända man risikerar är slitna byxknän...
Om du verkligen är intresserad av att sätta igång med et neurologisk program, så ska jag hjälpa dig så gott jag förmår. Hör av dig igen!
Kram, Hege
Jag läser detta, och det förste som slår mig är att detta är ett barn med store problem i sitt djupseende.
Dålig, eller bent av mangel på, djupseende förer mycket ofta till motorisk försening och motorisk klumpighet. Därför att om djupseendet inte är som det ska, då ser man inte som man ska. Man kan se dubbelt, (två bilder på varann, men inte helt precis på varann) eller man kan se ett bilde, från det ena ögat, och hjärnan stänger av det andra, från det andra ögat.
I båda tillfällen händer en fruktansvär sak: Man kan inte bedömma avstånd enbart vid hjälp av synen.
Att inte kunne bedömma avstånd vid hjälp av synen gör det svårt att trygt och säkert kunna gå ner från en trottoarkant. Er den 10 cm, eller en 1/2 meter hög? Vem vet. Man risikerar ramla och slå sig rejällt. Det samma när man går, är det förhöjningar i vägen? Dörrtrösklar med samma färg som golvet? Vem vet, så det är best att ta det säkra för det osäkra. Man går lite bredbent. Man rullar inte från häl till tå när man går, man sätter ner hela foten på en gång, och känner sig före, för säkerhets skuld. Klatra? Med livet som insats? Givetvis gör man det så försiktig man kan. Samma sak med att gå i trapper och löpning, man gör det försiktigt. Man vet av erfarenhet att terrenget är inte alltid som synen ger information om. Och det vet dessa barnen. Med smärtsamma erfarenheter vet de det, och de försöker göra det bästa av det.
På långt håll ser dessa barnen lika bra som andra barn, problemen ligger i det som ska sees på nära håll. Bland annat läsning av bokstäver och ord. Många av de motorisk klumpiga barnen får läs och skrivproblem. Och problemen är igen det manglande djupseeendet.
Jag ber deg läsa mitt svar till store A som jag skrev i kväll, och här kommer en inklistring till, från samma frågesida hos IAHP:
Fråga:
As an infant we put our child in a walker and he learned to walk very early. I barely remember whether he crawled on his belly or crept on his hands and knees at all. He was up walking and nearly running before his first birthday. At first I thought this was a good thing, now I'm not so sure.
Svar:
Those early developmental stages of crawling and creeping are absolutely essential for good neurological growth in every infant. Not only do these stages provide the foundation for physical coordination and balance in later years, but they also promote the development of convergence, which results in depth perception. Children who may have already experienced some oxygen deprivation in utero may not have enough opportunity to crawl and creep or may not use what opportunity they do have effectively. They may spend their infancy rolling instead of crawling, or scooting instead of creeping. This is because they do not have the coordination to perform these more sophisticated functions. Later, when we evaluate these children as eight- or ten- or fifteen-year-olds with reading or learning problems, we find that although they may walk and run well they can not crawl or creep correctly. Incredibly, some of these youngsters do not know how to crawl at all.
Fråga:
If missing the early stages of crawling and creeping, or not doing enough of either, helps to explain my son's present learning problems, what should he do now?
Svar:
Crawl and creep. Fortunately the brain is so constructed that it is possible to go back to vital stages that were missed in development and make them up by accomplishing them now. In the past forty years, thousands of school-age children have gone back to crawling and creeping. Equipped with knee pads and the determination to get well, they have logged miles of both crawling and creeping. By doing so, they have improved their visual convergence and their laterality. Their reading often improves dramatically, as does their writing. Their coordination, balance, speech, and manual function often change markedly as well.
Vår fyraåring ble rekomenderad 800 meter krypning och 200 meter ålning, efter ett halvår blev det uppjusterad till 1600/400. MEN det var för vår dotter, jag kan inte säga något om hur mycket som krävs för Tove. Det jag kan säga är att varken krypning eller ålning är farlig på något sätt och det ända man risikerar är slitna byxknän...
Om du verkligen är intresserad av att sätta igång med et neurologisk program, så ska jag hjälpa dig så gott jag förmår. Hör av dig igen!
Kram, Hege
-
Lena-Lotta
- Inlägg: 10
- Blev medlem: ons 02 aug 2006, 22:40
- Ort: Huddinge
Hege, Tack för snabbt och utförligt svar.
Jag förstår precis vad du menar när du säger att hon inte kan bedöma avstånd. Hon håller gärna i sig när hon ska gå i trappor och så.
Det du skriver om försiktiigt stämmer också väl in. Vi har inte använt ordet försiktigt alls vad gäller Tove, för om man säger det till henne så låter hon helt bli, försiktig har hon som sagt var varit så det har räckt och blivit över.
Vi körde i alla fall igång med första träningspasset i morse....
Krypningen är inga problem, det är bara att öka på distansen dag för dag.
Ålningen däremot är inte så lätt och jag undrar om du kan hjälpa mig med några praktiska tips om hur vi ska få till den. Tove har som sagt var aldrig ålat så hon vet väl inte hur man gör.. Vi kör med bara ben, armar och fötter och på parkettgolvet. Jag förklarar att hon ska ha magen i golvet. Hon kör då igång med att dra sig fram genom att använda båda armarna/händerna samtidigt och inte benen alls.
Kan vi köra "pattering" genom att vi rör hennes ben och armar på plats för att hon ska få in mönstret först, eller ska vi bara låta henne pröva tills hon kommer på den bästa tekniken själv. Tacksam för tips!
// Lena-Lotta
Jag förstår precis vad du menar när du säger att hon inte kan bedöma avstånd. Hon håller gärna i sig när hon ska gå i trappor och så.
Det du skriver om försiktiigt stämmer också väl in. Vi har inte använt ordet försiktigt alls vad gäller Tove, för om man säger det till henne så låter hon helt bli, försiktig har hon som sagt var varit så det har räckt och blivit över.
Vi körde i alla fall igång med första träningspasset i morse....
Krypningen är inga problem, det är bara att öka på distansen dag för dag.
Ålningen däremot är inte så lätt och jag undrar om du kan hjälpa mig med några praktiska tips om hur vi ska få till den. Tove har som sagt var aldrig ålat så hon vet väl inte hur man gör.. Vi kör med bara ben, armar och fötter och på parkettgolvet. Jag förklarar att hon ska ha magen i golvet. Hon kör då igång med att dra sig fram genom att använda båda armarna/händerna samtidigt och inte benen alls.
Kan vi köra "pattering" genom att vi rör hennes ben och armar på plats för att hon ska få in mönstret först, eller ska vi bara låta henne pröva tills hon kommer på den bästa tekniken själv. Tacksam för tips!
// Lena-Lotta
Mamma till Tove -02 och Niklas -05.
Oj, vad här går snabbt, ni är redan i gång!
Ja, då ska jag snabba på med tipsen.
Ålningen är inte lätt att få till när man aldrig gjort det förut, det är säkert. Ni måste visa henne hur det ska gå till, pappor som gjort lumpen kan demonstrera perfekt.
Sen får ni hjälpa henne med rörelsena, tills de sitter. Jag rekomenderar två vuxna på varje sida av henne, som du säger, gör patterning rörelser sakta, så hon förstår att motsatt arm och ben ska användas på samma gång.
Det är viktigt med bara tår, så hon kan få tag och skyva från. Om hon har bara knän, så kolla dem efter för att se om det har blivit rött av friktionen. Kanske borde hon ha byxor. Min smala, beniga tjej hade tjocka gympabyxor som jag sydde gallonsbitar på knäna (där byxan tar i golvet) för att hon skulle få feste även där. Sen polstrade jag framdelen av hennes tröja där överkroppen tog i golvet, för att underlätta "glidningen" framåt.
Resultatet var att hon fick upp en fart som gjorde att det såg ut som om hon simmade på golvet.
Håll korta sträckor i taget när det gäller ålningen, iallafall till en början. Den dag i dag säger min tjej av att allt hon gjorde i sitt Doman-program, så var dette det hon tyckte minst om.
Krypningen kräver tjocka byxor och strumpor på fötterna. Annars får man brandskader på tårna av friktionen. Vi köpte tjock heltäckningsmatta i en meter breda strimlor, och gjorde en krypbana längs ytterväggarna i vårt vardagsrum. Tove behöver inte knäskydd, men det måste de vuxna ha sm evt. ska krypa med. Börja med korta sträckor, och upparbeta antalet meter ni önskar hon ska krypa över flera veckor, kanske månader. Vi la ut memorykort med bildsidan ned till våran tjej, ett kort för varje varv hon skulle krypa. Vid varje kortpassering fick hon vända ett kort, och på det sättet kunde hon hålla koll själv på hur långt hon krupit, och hur långt det var kvar till just denna krypsessionen var slut.
Jag rekomenderar att ni kryper och ålar varje dag, även söndagar. Hjärnan tar ingen skada av om man håller upp en dag eller två, och utvecklingen stannar inte upp eller går tillbaks. Men kontinuiteten är viktig för allt man gör, och man når sitt mål snabbare om man inte pausar för mycket.
Var det nog råd för tillfället?
Hör av dig igen, och berätta hur det går, och FRÅGA MERA om du behöver. Jag finns här.
Kram, Hege
Ja, då ska jag snabba på med tipsen.
Ålningen är inte lätt att få till när man aldrig gjort det förut, det är säkert. Ni måste visa henne hur det ska gå till, pappor som gjort lumpen kan demonstrera perfekt.
Sen får ni hjälpa henne med rörelsena, tills de sitter. Jag rekomenderar två vuxna på varje sida av henne, som du säger, gör patterning rörelser sakta, så hon förstår att motsatt arm och ben ska användas på samma gång.Det är viktigt med bara tår, så hon kan få tag och skyva från. Om hon har bara knän, så kolla dem efter för att se om det har blivit rött av friktionen. Kanske borde hon ha byxor. Min smala, beniga tjej hade tjocka gympabyxor som jag sydde gallonsbitar på knäna (där byxan tar i golvet) för att hon skulle få feste även där. Sen polstrade jag framdelen av hennes tröja där överkroppen tog i golvet, för att underlätta "glidningen" framåt.
Resultatet var att hon fick upp en fart som gjorde att det såg ut som om hon simmade på golvet.
Håll korta sträckor i taget när det gäller ålningen, iallafall till en början. Den dag i dag säger min tjej av att allt hon gjorde i sitt Doman-program, så var dette det hon tyckte minst om.
Krypningen kräver tjocka byxor och strumpor på fötterna. Annars får man brandskader på tårna av friktionen. Vi köpte tjock heltäckningsmatta i en meter breda strimlor, och gjorde en krypbana längs ytterväggarna i vårt vardagsrum. Tove behöver inte knäskydd, men det måste de vuxna ha sm evt. ska krypa med. Börja med korta sträckor, och upparbeta antalet meter ni önskar hon ska krypa över flera veckor, kanske månader. Vi la ut memorykort med bildsidan ned till våran tjej, ett kort för varje varv hon skulle krypa. Vid varje kortpassering fick hon vända ett kort, och på det sättet kunde hon hålla koll själv på hur långt hon krupit, och hur långt det var kvar till just denna krypsessionen var slut.
Jag rekomenderar att ni kryper och ålar varje dag, även söndagar. Hjärnan tar ingen skada av om man håller upp en dag eller två, och utvecklingen stannar inte upp eller går tillbaks. Men kontinuiteten är viktig för allt man gör, och man når sitt mål snabbare om man inte pausar för mycket.
Var det nog råd för tillfället?
Hör av dig igen, och berätta hur det går, och FRÅGA MERA om du behöver. Jag finns här.
Kram, Hege
-
Lena-Lotta
- Inlägg: 10
- Blev medlem: ons 02 aug 2006, 22:40
- Ort: Huddinge
Tack igen Hege!
Jo, när vi äntligen bestämt oss för att göra det vi kan för Toves utveckling så finns det ingen tid att förlora!!!
Vi får väl dock finslipa lite på utrustningen med knäskydd till mig och matta till Tove.
Återstår även att få in henne i rätt teknik på ålningen, men det går redan mycket bättre. Nu skjuter hon ifrån bra med tårna, men har ännu inte riktig synk med armarna.
Tack för råden om kläderna också.
Jag återkommer naturligtvis med rapporter om hur det går, och fler frågor om det dyker upp.
// Lena-Lotta
Jo, när vi äntligen bestämt oss för att göra det vi kan för Toves utveckling så finns det ingen tid att förlora!!!
Vi får väl dock finslipa lite på utrustningen med knäskydd till mig och matta till Tove.
Återstår även att få in henne i rätt teknik på ålningen, men det går redan mycket bättre. Nu skjuter hon ifrån bra med tårna, men har ännu inte riktig synk med armarna.
Tack för råden om kläderna också.
Jag återkommer naturligtvis med rapporter om hur det går, och fler frågor om det dyker upp.
// Lena-Lotta
Mamma till Tove -02 och Niklas -05.