Funderar på olika vägval i livet.

[helena71]

Hej alla !

Jag har inte skrivit så mycket här, men jag läser och sympatiserar med Anna W och Barnaboken.

Jag har alltid, redan innan jag fick barn ( har en son på snart fyra och en dotter på nästan två år) vetat att jag vill vara hemma lääänge med dem och fasat för att lämna små barn till dagis. Vi har pusslat och snålat och kunnat dra ut på dagarna så att sonen har varit hemma med en av oss hela sitt liv, han behövde aldrig börja dagis innan syrran föddes. Jag har varit så nöjd och glad för det. Nu har det varit bestämt att jag ska börja jobba igen efter semestern i år, dagarna börjar tryta....då hände det tragiska att min pappa gick bort och jag ärvde en drös pengar som förändrade livet för oss helt. Helt plötsligt har man en massa valmöjligheter som man inte hade innan.

Jag skulle vilja vara hemma ett antal år till, men dilemmat är ju då att jag troligen måste säga upp mig. Det känns så otryggt på nå´t sätt. Man är liksom utlämnad till sig själv på ett annat sätt.

Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg, bara att jag vill ha lite tankar och kommentarer från några som inte tycker att man är galen när man vill tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med sina barn. Man är ju lite udda i samhället då liksom....Men ju mer jag tänker på detta, ju mer fel känns det att gå tillbaka till fabriken och lämna sina barn till någon annan.

Å andra sidan, kommer jag att bli asocial ? När barnen börjar på 15-timmars förskolan ( sonen börjar i höst ) vad ska jag göra då ? Får jag nå´t nytt jobb när jag är 47 och kanske behöver pengar igen ?

Tankarna snurrar men jag tror att jag redan har bestämt mig. Jag gillar ju verkligen att vara hemma med barnen och det blir bara roligare ju äldre de blir ! Sen har man ju den där lilla tanken på en trea också....

/ Kram.

[/LO]

Hej
Det kan ju i alla fall ge dig möjlighet att fundera på vad du faktiskt skulle vilja göra.
Börja plugga på halvfart nästa höst om lilltjejen börjar 15-timmars då.

Gör det som känns rätt i magen! Nu när du faktiskt har chansen.

/LO

[marie-d]

Du kan först prova att förälänga din tjänstledighet eftersom det kanske är helt okej med arbetsgivaren och då behöver du inte säga upp dig i första läget.

[anna]

Hej!
Tragiska omständigheter , men samtidigt nya möjligheter

Hela inlägget genomsyras av att du vill vara hemma med barnen, så det är väl egentligen ingen tvekan eller? Och en trea ska ju, enligt dem som har, vara pricken över i

Som LO/skriver, nu har du alla möjligheter i världen att fundera på vad du vill göra med livet!
Starta eget? Plugga? Vara hemmafru? Ta något förmiddagsjobb (om det finns) så småningom när det är förskola och så.
Inse att det är lite av en drömsits för många! (naturligtvis inte att mista sin pappa...) att plötsligt HA valmöjlighet!

Som mareie-d skriver, kanske det inte är några problem att ta tjänstledigt? Så mycket arbetslösa det finns, borde det väl inte vara några problem att förlänga ett vikariat med ett år-halvår i taget? Den som har ditt jobb under tiden blir ju glad, eller hur?

Du gör gott för dina barn! Och du är långt ifrån galen, tös! Udda i samhället, visst! Det är inte vanligt! Men om du pratar med generationen som är c:a 60 år nu, och säger "Jag tror det är bra och tryggt för barnen att vara hemma de första åren" lär du få en HEL DEL bifall, det har jag fått! (Nu jobbar jag halvtid, och barnen går på dagis 2,5 tim/dag 4 dagar/vecka)
Inte blir du associal! Det beror helt på hur du är som människa! Ut och träffa lite folk någon gång i veckan. Menar du vad du ska göra på f.m, sedan, när barnen är i förskolan? Det tar du hand om DÅ! Kanske vill du gå en kurs? Kanske vill du plugga? Kanske tar du ett f.m-jobb? Kanske utvecklar du något intresse du har?

kram anna