Som alltid drar jag paraleller mellan hästpsykologi och människa.
Inom hästpsykologin talar man ibland om aktiva och passiva ledare i flocken.
Och att det behövs båda delarna för att få en flock att fungera. Aktiva ledare är ju givetvis ledarstoet som tar mkt initiativ och syns och "hörs" mkt. Men minst lika viktiga är de passiva ledarna, som ofta befinner sig mitt i rangstegen. Man talar om "lead by example", de är förebilder, håller ihop flocken och ser till att alla mår bra... ungefär.
Hos människan ser man också den typen. De passiva, som är goda exempel.
Ibland funkar det bättre, men i de flesta fall behövs båda sorterna!
Jag har fogat mig med tanken att jag kanske är en av de där "lead by example" och inte alfahonan
![Rolling Eyes :roll:](./images/smilies/icon/rolleyes.gif)
Vad tror ni, hur är det bästa sättet att föra ut ett budskap, så att folk tar till sig det? Om de passiva är goda exempel så kanske folk börjar lyssna på de aktiva?
Jag vet inte om jag fick formulerat mina tankar i ord så ni förstår vad jag menar, det blir ofta så rörigt när man skriver (läs: jag skriver
![Wink :wink:](./images/smilies/icon/wink.gif)
Jag skyller på att jag är förkyld och hjärnan är mosig!