Bebis 2008?

[miar70]

Känns det som att ni har en stor fotboll mellan benen (långt ner)

Oj, det där känner jag igen - fast jag liknade det vid ett bowlingklot Jag hade svår foglossning, och just det där brukar tyvärr vara första tecknet... Så försök att gå med täta steg, sitt med benen tätt ihop, var försiktig med vridningar... och dammsug INTE, det är "förbjudet" med foglossning!

Tror det finns en bra foglossningstråd här på barnaväntan, men hinner inte leta just nu...

Kram så länge

[Fd Medlem]

Jenny: Nja, den där fotbollen känner jag inte riktigt igen. Knipövningar? Det är visst inte helt ovanligt med framfall andra graviditeten, hur läskigt det än kan låta. Kan det vara något sådant? Kolla med barnmorskan!
Förlåt om jag låter burdus...
Kram
Ulrika

[Gäst]

Ja, det är framfall som ligger och gnager i bakhuvudet och oroar mig. Vad händer om man har framfall? Vad gör man åt det? Knipövningar, eller nåt annat? Är det farligt för bebben? Foglossning vet jag inte, har mycket mindre ont den här graviditeten än förra.

Måste gå... ska googla ikväll!

[Lua]

Här har vi en med erfarenhet! I samband med min tredje graviditet fick jag livmoderframfall. Jag fick ha en ring som hjälpte till att hålla upp livmodern - inte ont, inte obehagligt! Ingen som helst påverkan i samband med förlossningen. Efteråt: minst 100 knip om dagen och det verkar som att det räcker. Ingen operation verkar behövas, men jag måste fortsätta knipa hela livet. Känns som en liten uppoffring, dock!

Kram Lua.

[Gäst]

Tack Lua , nu kom jag ihåg att du drabbats. Läste i min gamla kniptråd, där jag för över 1 år sedan skrivit att jag var nervös för just det här .

Har börjat knipa massor nu, så hoppas jag att det hjälper.

Miar70 : Tack för ditt inlägg om foglossningen också, kan ju vara bra att ha i bakhuvudet också. Sambon får ta hand om dammsugningen .

[kattklo]

Jahapp ja. Det börjar dra ihop sig.
Jag räknar kallt med att gå över. Mest för att jag inte VILL börja föda på kontoret. Så jag hoppas på mitt BF eller strax därefter. Otroligt nog, förstår jag.

Jag ska jobba fram till den14e, 11 dagar före BF. Jag räknar ner dagarna. Det är mycket tungt nu. Jag är så trött och jag presterar som en medelmåtta. Vilket gör att jag halkar långt efter.
En mardröm just nu är faktiskt att föda. Jag är för trött.
Det låter ju inte bra alltihop, när jag sätter det på pränt.
Men jag övar min andning iaf. Och jag försöker gå och lägga mig i tid. och jag äter choklad.

[Åse]

Synd att du inte kan få vara medelmåtta på jobbet och ladda för bebis! Kanske har du bestämt dig för att du måste hinna/klara något uppdrag innan du kliver av jobbanan igen. Annars FÅR man ju kliva av i förtid. Själv envisades jag med att jag inte ville ta mer än två veckor av de dyrbara föräldradagarna före BF, men med en månad kvar var det aptungt att jobba. Fick gå och lägga mig i ett vilorum då och då, på en annan avdelning. De som jobbade där (som jag knappt känner) såg ju undrande ut och bad mig att inte låsa om mig i fall det skulle bli dags att föda Barnmorskan på mvc ville inte ordinera sjuksrivning så jag sidsteppade henne, gick några trappor upp till läkaren på mottagningen och sa att jag inte kunde sköta mitt jobb. Då var det drygt tre veckor kvar till BF. Jag gick hem och det sista jag sa till min sambo innan jag somnade var att om jag måste föda nu får dom snitta mig, så j...a trött kände jag mig. Sov ett halvt dygn in på min första sjukskrivna dag hemma och vaknade utvilad och lättad. På eftermiddagen ringde min BM och sa att jag skulle packa väskan och åka in, de hade fått svar på några prover och mina hepatosvärden var skyhöga (de där som orsakar megaklåda) och bebisen skulle ut NU. Några dygn senare var lille J född. En liten sedelärande utvikning, kanske...

Åse

[/LO]

Jag tycker också att man ska ta tröttheten på största allvar. Dagen innan Vera föddes hade jag hela tiden i huvudet att jag skulle gå och vila. Jag kände mig inte supertrött i kroppen, men sömnig.
Jag envisades med att låta bli - men hon är född kl 5 på morgonen, så jag hade behövt sova på dagen. Allt gick ju bra ändå, men kroppen skickar signaler som man behöver lyssna på.

/LO

[Fd Medlem]

Kattklo - du måste vila, vännen!
Men du behöver inte sluta jobba för det.
Delegera!!!
Allt du kan, i bästa barnaboksanda. Tänk "social delaktighet" och lägg ut allt du kan på kollegorna, de kommer tacksamt att utföra arbete för er flocks (arbetsgrupps) överlevnad!!!
Det är vad jag gör just nu, inför stundande down shifting. Otroligt skönt. Så slipper man också känna skräck inför tanken på att störta från skrivbord till BB, med en massa lösa trådar hängandes, som sätter kollegorna i skiten...
Mitt tips är alltså att helt sakligt börja delegera: "Jag ska snart förda barn och jag försäkra mig om att inget faller mellan stolarna, så om du kan ta den här och den här uppgiften, om jag kan lägga det här och det här på dig osv..."
Folk respekterar en gravid kvinna som tar ansvar för sitt jobb - och sig själv!

Kramar från en otålig typ...

[Gäst]

Hej vänner!

Nya mamman: Läste om din förkylning . Massor av krya på sig-energi skickar jag till dig, och hoppas förkylningen går snabbt över.

Kattklo: Hoppas du går lite över tiden då , så att du får vila!!

Själv har jag lååångt kvar tills det är dags, men är så trött så jag somnar i soffan så fort tillfälle ges. Har nu börjat käka 2 järntabletter per dag istället för 1, hoppas det hjälper lite. Anton har hittat vårt Kinaschack vilket har sysselsatt honom i två dagar . Perfekt för mig . Speciellt nu när sambon jobbar massor och är borta mest jämt, plus att vädret inte är direkt ute-vänligt.

Knipandet har gett resultat, nu är känslan av att bebisen trillar ut bara där ibland! Någon foglossning har jag inte på något sätt känt av , jättejätteskönt!

[Fd Medlem]

JennyH: Jag fick också en väldig dipp i mitt järnvärde den här graviditeten, och järntabletterna bet liksom inte. Så jag körde den hederliga Blutsaften, dubbla doser, och efter två veckor var värdena uppe på bra nivåer igen. Tydligen är det lättare för kroppen att ta upp de järnmolekylerna (typ...), men värdena kan visst sjunka igen lika snabbt om man inte matar på varje dag. Enligt min BM i alla fall. Schysst mot magen också!
Har du inte provat, kan jag varmt rekommendera det!

Snuv, snuv, stackars mig....

[kattklo]

I dag är en magisk dag. I dag är första dagen hemma. I går slutade jag mitt heltidsjobb och nu ska jag vänta bebis.
Det är kallt ute och kallt inne.
Jag sitter här och pillar på min navel medan Ludvig är ute med Karla. SÅ skönt slött att inte ens orka gå utanför dörren. Snart ska jag sätta in makaronipuddingen från igår i ugnen så dom får någon mat när dom kommer in.

Min största fråga nu är, ska jag göra en egen tråd med Kottens nedräkning i?

[Tessan]

Klart kotten ska ha en egen nedräkningstråd!!

Hur mår du nu då? Har tröttheten gett med sig något
Känner igen mig så väl och hoppas du får tid att äta mycket goda praliner nu och ligga på soffan tills det är dags

Själv är jag nu konstant på gråt-humör, men idag fick jag prata med kurator på ett ställe i Haninge. Nu ska väl säkert bara byråkrati sätta käppar i hjulet eftersom jag flyttade för en månad sen.
Hoppas på att jag får komma dit för jag behöver hjälp.

Forumet är så skönt att logga in på och läsa om allt och ingenting. Är helt ovärdeligt faktiskt.
Att få läsa om allt från chokladtryfflar, Annas usla pension för att hon varit hemma med barnen till Älskade fjällmors resa med Meja och alla mammor och pappor som kurar sina barn ger mig mycket.

Idag skulle jag träffat Anna och de andra i stan men hade en lite för dålig dag. Gick ut på tomten med Emma och tänkte mig en kopp kaffe på trappan men HUGHA va kallt det var Väldans fint väder men svinkallt.

Med risk för att Lua, Duggan, Lingontuva och Fjällfolket, Mir70 och alla ni andra norr om Slussen flinar brett så kan jag meddela att -2 grader kan vara nog så kallt 8)

//Tessan

[kattklo]

Apeslut kallt.
Vaggade ut med hunden igår kväll och då blåste det ju typ storm. Alltså = 20 minus.

Jag hoppas att jag kommer bli mindre trött nu när jag har slutat jobba. Psykiskt trött alltså. För fysiskt går inte att göra så mkt åt är jag rädd. Sover knappt på nätterna med den här vattenmelonen, kittliga ben, allt som luktar och gud vet.

Den där gå in i väggen-känslan hoppas jag ger sig av sig själv.
Annars blir det väl en feting till babyblues.

Klart du ska få gå och prata, varför inte? Var har ni flyttat?
Okej, det blir en Kottetråd.

[Lingontuva]

Tessan - Jag känner igen mig så i det du skriver. Har ju oxå ett jobbigt år, nästan två, bakom mig, fast jag har ju mått bättre i några månader. Men de sista veckorna så har tårarna flödat! För allt och ingenting.... Har dessutom avslutat min kuratorkontakt så nu är det sambon som får ta all skit, stackarn!
Hoppas på att det "bara" är mina hormoner som dansar samba, och att det ska bli bättre. Orkar inte ta tag i att få hjälp igen om du förstår... Varm kram till dig och hoppas DU ska få snabb hjälp!!

Kattklo - Var rädd om dig och ta vara på all vila du kan få! Fast det känns ju som att man går i en ständig dimma den här sista tiden, aldrig riktigt pigg och ändå sover man som en kratta! Kram till dig oxå