Utanför om man börjar dagis sent?

[marie-d]

Min son har lagt sig till med att säga fy till andra barn ibland men det är inte vi som säger det utan det kommer från maxböckerna somvi läste förut, tyvärr går han fortfarande runt och leker med ordet.
Det värsta är väl att folk tror det kommer från oss.
Vi har kompisar som säger fy till sitt barn, själv tycker jag det låter hemskt.

[Laban]

Jag har en tio-månaders tjej och har redan under hela hennes korta liv upplevt att jag behövt försvara mig för att vi trivs hemma. Lilltjejen är fortfarande hur nöjd som helst hemma, inte minsta tecken på frustration eller långtråkighet så vitt jag kan se. Behövs det något spännande så finns ju det i naturen, eller i trapphuset . Hon är ju dessutom med mig och arbetar hela dagarna (städar, tvättar, tränar hunden, planterar blommor...) enligt mig så gör vi fullt tillräckligt med utflykter och stimuliäventyr - enligt lilltjejen troligtvis onödigt mycket om jag för döma av hennes reaktioner då vi varit på stora kalas, på stadsbesök eller babysim (vilket är den enda återkommande barnaktivitet vi ägnar oss åt). Men jag tror att vi ses som ytterst kufiga och säkert överbeskyddande eftersom jag kan vara hemma flera dagar i veckan utan inbokade aktiviteter, typ öppna förskolan.
Man blir ganska matt när man måste försvara att man inte låter ett tio-månaders barn leka med andra barn. Men det är väl bara att förbereda sig på att det kommer bli än värre eftersom vi hoppas kunna vara hemma med henne länge - minst tills hon fyller två och med lite tur har hon kanske fått ett syskon då så vi kan skjuta på dagis ytterligare.

[Mamasamueli]

Vi går på öppna förskolan 2ggr/vecka här i byn. Det är så mysigt och det kommer folk med barn i alla åldrar, det tycker jag är så bra! Jag har redan fått ett par-tre "kompisar", jag har tom utväxlat telefonnummer med en tjej! (Jag flyttade alltså hit i höstas och känner ingen) Så ÖF är jättekul för mig men jag tror också att det är roligt för min 18månaders Samuel.

jag tycker att det är väldigt intressant att titta på när han "interagerar" med andra barn. Han rör sig mycket när han är där, går runt med leksaker, åker i rutchkanan, ägnar sig åt sina egna projekt (tex sopa.. han gillar sopkvastar). Men ibland går han fram till några äldre barn som är mitt uppe i en lek, tex med pussel. Han sätter sig tätt, tätt intill, så att det ser ut som att han är en i leken, och TITTAR. Han följer deras ögon och munnar med blicken, tittar supersupernoga på hur de lägger pusselbitarna. Det är som att han DJUPT, DJUPT koncentrerat försöker förstå vad de gör. Det gör han en liten stund, sen återgår han till sitt eget utforskande.

Jag är uppvuxen i en familj med fem barn (jag äldst) och vi har många perioder bara haft oss själva som lekkamrater. Sen har vi en hel drös med kusiner som vi har träffat ofta. Jag tänker litegrann att ett barn "ska ha" andra barn runtomkring sig. Även om små barn inte leker med andra barn, så tycker jag att det känns tomt att ha ett ensamt barn i en stor vuxenvärld, så som det är i vår familj just nu. Samuel har inga syskon eller kusiner (än) och därför vill jag att han regelbundet ska träffa andra barn så att de inte blir typ exotiska eler nåt!

Barn är givetvis olika. Människor är ju överhuvudtaget olika. Just Samuel verkar vara en typ som är väldigt intresserad av andra människor (barn) och gärna vill titta på dem. Han lär sig också saker av att studera dem. Det där med pussel tex hade han inte förstått trots att vi försökt uppmuntra honom men efter att ha sett barn pussla så ville han göra det själv!

Så jag tror på att barn lär av andra barn, och det jag ser på ÖF är att det är ett väldigt effektivt lärande. De äldre barnen tilltalar honom på ett väldigt naturligt sätt och kan förklara saker mycket mer på hans nivå än vad jag kan göra. de ser saker som jag inte ser, detaljer i böcker och på leksaker osm inte betyder något för mig. Jag tycker att det är så fascinerande hur de ger honom plats när han kommer och sätter sig! Barn är fantastiska pedagoger!

Därför vill jag gärna ge honom ett par ÖF-doser i veckan! Men vi går ofta lite innan det är slut (det är 2,5h) för att han blir så trött, och sen sover han länge. Det är intensivt och jobbigt.

.... och tänk att leva i en sån intensiv miljö varje dag, flera timmar. Och att ha mer barnkontakt än vuxenkontakt.

Jag tror inte att man "kommer efter" socialt om man inte börjar på dagis tidigt. Tvärtom tror jag att det kan förstöra mycket för de barn som kanske är lite mer ängsliga av sig och behöver mycket "space". Om ett barn är blygt eller inte tror jag beror ganska lite på hur det är "uppfostrat" utan mest på medfödda personliga egenskaper. Jag antar att folk som ser Samuel kan tro att han är ett rejält garvat dagisbarn... och mammig är han inte heller, trots att jag "skämmer bort" honom med fri amning fortfarande tex!

[marie-d]

Jag har gått regelbundet till ÖF med min äldsta sedan han var 1år, samt att vi träffades regelbundet i vår föräldragrupp.
Nu är väl han sorten som behöver mkt "space" och det behöver han fortfarande, samtidigt som han tycker det är väldigt roligt att se andra barn.
Jag märker fortfarande på honom att han är trött och "mätt" på ÖF efter 2 timmar, så jag fattar inte att barn orkar långa dagisdagar. Vi tar det bara lugnt och fixar på eftermiddagen. Vi går också ungefär 2ggr/veckan.
Det är tur att lillebror är en helt annan sort eftersom han är nummer 2. Han stormtrivs på ÖF och gillar när andra kommer nära och går gärna fram och smilar till alla som vill se. Det hade inte känts bra att ta med storebror till ÖF i samma ålder.
Med äldsta barnet tror jag att man känner ett större behov av att träffa andra barn när det inte finns syskon, hos oss finns det inte heller kusiner.
Ingen av mina gamla kompisar har barn.
Hos oss är personalen på ÖF helt fantastisk. De ser barnen, pratar och lyssnar på dem. Äldsta är så förtjust i den ena av personalen.